"Sista paret ut" av Arne Dahl

Författare: Arne Dahl
Titel: Sista paret ut
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 559
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Opcop 4
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (original) 2014 (min) 2014
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 16 oktober 2016




Första meningen: Det fanns en fläck på solen.

Baksidetext
Stämningen i Europa hårdnar. Maffian är starkare än någonsin, narkotikamarknaden mer avancerad och metoderna våldsammare - något som Paul Hjelm och hans kollegor brutalt har fått erfara. Men nu utmanas maffian på allvar, från oväntat håll. Någon är mäktigare, starkare. Någon som i lagens ständigt växande gråzoner kan nästla sig in på Wall Street och samtidigt ta över den växande marknaden för designerdroger. Samtidigt utsätts det lilla svenska bioteknikföretaget Bionovia AB för avancerat cyperspionage. Spåren leder hela vägen till Kina och till en omfattande nätavlyssning - men hur kommer det sig att de utsatta företagen alla arbetar med genetisk forskning? I en hårdnande värld, där maktens spelregler ständigt snävas in, finns det kanske bara en sak kvar att manipulera: människans eget dna.

Opcop-gruppen har samarbetat ett tag nu. Några medlemmar har ryckts ifrån dem, andra är ärrade för livet. I Stockholm håller Kerstin Holm och Sara Svenhagen fortfarande ställningarna: i Haag märks Paul Hjelm och Jorge Chavez. Övriga medlemmar rör sig runt världen: Kina, New York, Belgien. Och nog har de uträttat mycket, liv har räddats och ligor sprängts. Samtidigt är det några människor, organisationer, som ständigt gäckat Opcop och hela tiden legat steget före. Kommer de att visa sig igen?

Opcop-gruppen samlar sina styrkor. Det blir en kraftmätning för den stukade gruppen, och kampen mot brottslighet blir personlig - inte minst för Paul Hjelm själv.

Min kommentar
Jag har ju läst alla Arne Dahls böcker om A-gruppen, som jag verkligen uppskattade, och nu också alla fyra böcker om Opcop. Serierna är väldigt olika, men gemensamt har de att de är otroligt genomtänkta och kluriga.

Böckerna om Opcop har inte passat mig lika bra som de om A-gruppen. Främst för att de hänger ihop väldigt tätt. De är inte avslutade utan det är liksom samma fall i alla fyra, vilket ställer till problem för mig eftersom det var ganska många år sedan jag läste Viskleken, där allt började. Jag kommer helt enkelt inte ihåg vad som hände i den. De senaste tre har jag läst med ganska kort mellanrum, men intrigen är så oerhört komplex att det ändå blir svårt att minnas alla människor och vändningar.

Som vanligt flänger vi runt i ett flertal länder, den här gången befinner ett par sig till och med i Shanghai, Kina. De andra paren sprider sig till Korsika, Italien, Madrid... och så själva Paul Hjelm i Haag. Till att börja med. Jag uppskattar vanligtvis inte detaljerade miljöbeskrivningar och sådan sysslar inte Arne Dahl med överhuvudtaget i böckerna om Opcop. Mitt problem är att jag saknar hans känsla för miljön, som finns i böckerna om A-gruppen.

Karaktärerna är många, men eftersom jag känner de flesta har jag inga problem med det. Mitt problem är i stället att jag tycker det är för lite av dem. Jag saknar Kerston och Sara. För att inte tala om Arto. Och jag saknar relationerna dem emellan. Något jag nog trodde att jag aldrig skulle säga om en bok. De känns i stort sett som bifigurer allihop.

Huvudrollsinnehavaren kan man nog säga är brottet. Och vilket brott det är. Det är så utstuderat, grymt och fullständigt empatilöst att jag blir lite rädd. Det låter lite som science fiction och det är på gränsen till otroligt. I alla fall vill jag väldigt gärna tro det. Det är konspirationer på hög nivå och alla spionerar på alla. Det gäller att ha tungan rätt i mun och att man är på alerten annars tappar man snabbt tråden. Det är också en stor fördel om man har ett visst (stort) intresse för politik, speciellt då den internationella. Vilket jag saknar. Jag förstår det som att Arne Dahl ville skriva de här böckerna precis som de är, med allt fokus på intrigen, men för mig blir det för tråkigt, krångligt och komplext eftersom jag inte har grundintresset.

Böckerna om Opcop är som sagt helt annorlunda jämfört med de om A-gruppen. Här finns inte den finstämda humorn, vilket kanske inte är så konstigt. För humor behövs relationer och interaktion mellan människor. Även språket är väldigt annorlunda, även om det ibland glimmar till av både humor och ord som ingen annan använder.

Säcken knyts i alla fall ihop på ett väldigt snyggt sätt och det finns inga frågetecken kvar. Förutom vad Ruth hette i efternamn.

Tack och lov så har Arne Dahl börjat skriva på ännu en ny serie, så jag står inte utan bok av en av mina favoritförfattare. Hoppas den är lite mer lik böckerna om A-gruppen...

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 3,9 och genomsnittet 3,29 (beräknat på 67 betyg).
På Goodreads hade den 4,01 i genomsnitt (beräknat på 121 betyg).
Jag ger den 3,5

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Sista paret ut: Bokstunder, Tankar från en samlares hjärna och deckarbloggen.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.