Film: Dolda tillgångar

Titel: Dolda tillgånger
Originaltitel: Hidden figures
Genre: Drama
Regissör: Theodore Melfi
Manus: Theodore Melfi, Allison Schroeder, Margot Lee Shetterly (bok)
Skådespelare: Taraji P Henson, Octavia Spencer, Janelle Monáe, Kevin Costner, Kirsten Dunst
Utgivningsår: 2016
Produktionsland: USA
Längd: 127 min
Serie: -
Såg den på blu-ray 30 juni 2017




Handling
Dolda tillgångar är den fantastiska berättelsen om Katherine Johnson, Dorothy Vaughn och Mary Jackson. Tre briljanta kvinnor som jobbade för NASA och var hjärnorna bakom en av historiens största projekt, John Glenns uppskjutning i rymden. Det var en fantastisk bedrift som återgav USA sitt självförtroende och inspirerade resten av världen. Trion krossade alla kön och rasbarriärer och blev en inspirationskälla för kommande generationer att drömma stort.

Min kommentar
När den här boken släpptes så kände jag direkt att jag ville läsa den, men sedan när jag hörde att den skulle bli film också så tyckte jag att jag kunde spara in lite lästid och se filmen i stället. Väntan har varit lång, men nu är den äntligen sedd.

Jag har ju alltid varit fascinerad av rymden och allt som har med den att göra. Jag har alltid varit lite avundsjuk på de människor som var med under den här tiden, en tid då det hände massor av spännande nytt. Nu är ingenting spännande längre, utan alla bara är blasé. Efter att ha sett filmen så vet jag inte längre om jag är så avundsjuk. Som kvinna var nog inte den här tiden speciellt bra. Att dessutom vara svart kvinna måste ha varit bland det sämsta man kunde vara. Jag blir så vansinnigt upprörd, eller egentligen kanske mer ledsen, när jag ser det här och vill väldigt gärna intala mig själv att vi har kommit långt de senaste 50 åren. Självbedrägeri har dock aldrig riktigt varit min grej.

Skådespelarprestationerna är på topp och jag tror på dem allihop. Jag trodde att jag bara kände igen Kevin Costner, Jim Parsons (Sheldon i Big Bang Theory, som mer eller mindre spelar Sheldon även här) och Kirsten Dunst och var helt säker på att jag inte kände igen någon av de tre kvinnorna i fokus. Min förvåning var stor när jag upptäckte att Taraji P. Henson är den som spelar poliskvinnan, Joss Carter, i Person of Interest. Jag känner inte igen henne nu heller, när jag vet om det. Även Octavia Spencer har jag visst sett i andra roller också, bland annat i The Help.

Jag brukar faktiskt aldrig höra musiken i filmer, men här går jag igång. Speciellt de låtar som är åt R&B-hållet. Riktigt bra musik och jag ska strax ge mig ut på nätet för att hitta en av låtarna för att lägga den i min spellista.

Vilka fantastiska människor de här tre kvinnorna var/är. Jag imponeras alltid över de som inte låter sig tryckas ner, bara kämpar vidare utan att skylla på något som ligger utanför deras kontroll. I stället för att, bokstavligt, stå på barrikaderna och ropa slagord så visar de i stället genom sina handlingar att de har rätt. Det är helt omöjligt att inte imponeras av dem.

Det jag saknar är lite bakgrund. Lite märkligt känns det att alla tre var på samma ställe. Hur hamnade de där? Vad hände med Katherines man, var hon änka? Jag gissar att det jag saknar finns med i boken och nu känner jag att jag kanske borde läsa den.

Trots temat så blev det aldrig deprimerande, utan snarare hoppfullt. Om man kämpar på så kan man vinna över alla sorters fördomar. Inte heller viftades det med pekfingrar eller blev föreläsande. Jag tyckte väldigt mycket om den, tyvärr var den lite för lång. Det borde ha kapats minst en halvtimme.



Filmtipsets estimerade betyg var 4 (beräknat på 516 betyg).
På IMDb hade den 7,8 i genomsnitt (beräknat på 103 742 betyg).
Jag ger den 4,0.

Filmen är

Tråkig		Klurig
Rolig		Förutsägbar
Trovärdig		Snyggt foto
Osannolik		Spännande
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort

Filmen kan köpas på cdon och discshop.