Titel: Los Peregrinos
Genre: Drama
Antal sidor: 335
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Los Peregrinos
Översättare: Mia Ruthman
Serie: Peregrino 3
Förlag: Bazar Förlag
Utgivningsår: (original) 2014 (min) 2016
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 25 juni 2017
Första meningen: Klockorna i den stora katedralen klämtade.
Baksidetext
Jamilet och Señor Peregrino ligger på sjukhuset i Santiago de Compostela efter en dramatisk brand och ett mordförsök. På sjukhuset berättar Rosa, Jamilets mormor som hon så länge letat efter och Senor Peregrinos förlorade kärlek, legenden om den Blå Rosen. Äntligen får vi veta sanningen om Jamilets vanprydande födelsemärke, allt medan släktens magiska historia rullas upp.
Min kommentar
Då var det äntligen dags att ta sig an sista delen i den här serien. Mina förväntningar var höga och jag var gräsligt nyfiken på vart allt skulle ta vägen. Speciellt med tanke på slutet i förra boken. Vad i hela friden var det som hände där egentligen?
Även den här boken är uppdelad i två olika trådar. Den ena är i nutid och hela den handlingen sker, i stort sett, i ett rum på ett sjukhus. Den här delen är minimal och om man tog bort allt annat så skulle nog bara tiotalet sidor vara kvar. Den stora berättelsen är en berättelse, legenden om den blå rosen, som Rosa berättar där i sjukrummet för de som inte är sjuka. Den tar upp nästan hela boken. Tyvärr, för mig, så är den här sagan väldigt lik de där böckerna som alla läste när jag var yngre. De där där det fanns öken, prinsar på vita springare, sultaner, harem, mystiska mörkögda män och stor passion. Jag gillade dem inte på den tiden heller så detta är ingen bra jämförelse.
Mina favoritkaraktärer är knappt med alls. Jamilet ligger i koma. Antonio ligger i koma. Carmen är bara med en liten snutt på slutet. I stället får jag då umgås med en helgonlik fattig flicka, en prins, en sultan, en tragisk och patetisk fegis, en korkad och grym man och lite demoner. I den här biten får jag i alla fall reda på den fantastiska bakgrunden till födelsemärket och kampen mellan det goda och det onda blir tydligare än någonsin. Lite för tydlig och förklarande. Trots att detta är väldigt långt från det jag förväntade mig när jag började läsa så kan jag inte låta bli att engagera mig i Flor och hennes öde. Även om det nu var så förutsägbart att det nästan gjorde ont. Det som satte en extra krydda var att nutidshistorien gick lite hand i hand med det som hände i sagan.
Cecilia Samartin är en bra berättare, det måste jag ge henne. Det är knappast hennes fel att den här historien inte passar mig med allt romantiskt trams. För mig känns den här boken lite onödig i serien, men det är en väldigt vacker saga. Om man nu gillar sådant.
Boktipsets estimerade betyg var 3,7 och genomsnittet 3,7 (beräknat på 19 betyg).
På Goodreads hade den 3,89 i genomsnitt (beräknat på 140 betyg).
Jag ger den 3,0
Boken är
| Tråkig | Fantasirik | |
| Rolig | Klurig | |
| Trovärdig | Förutsägbar | |
| Osannolik | Välskriven | |
| Romantisk | Dåligt språk | |
| Sorglig | För lång | |
| Spännande | För kort |
Andra som bloggat om Los Peregrinos: Boklysten, Lion's Library och Västmanländskans bokblogg.
Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.
Har ju sett den här bokserien lite här och var och nu när jag läser ditt inlägg säger jag bara: Tack för varningen! Typexempel på handling jag inte klarar av. Är långt ifrån en romantiker. :)
SvaraRaderaDet är lite synd att det blir så här, första boken tyckte jag jättemycket om och nu önskar jag nästan att jag hade låtit det stanna vid den. Eventuellt kunde jag ha tänkt mig att läsa andra boken också, men denna tredje funkade inte alls för mig. Romantiskt trams göre sig icke besvär :)
RaderaVarit och är lite nyfiken på den här serien, men också känt/känner mig lite tveksam till om det är något för mig..... ;)
SvaraRaderaDet är synd att döma hela serien efter den här boken, dessutom verkar jag vara ganska ensam om att inte ha fallit pladask för den.
RaderaJa det kan du nog ha rätt i, tänker på andra serier som jag läser där böcker är olika, ojämna och så ;) Vet inte riktigt varför jag vacklar lite gällande den här serien, men ibland är det skönt att inte vara sugen.... Och vem vet, jag kan få för mig något och ändra mig... ;)
RaderaDet är verkligen skönt att man inte genast vill läsa alla böcker, det hade varit jobbigt :) Ibland blir det ju så att man liksom bara bestämmer sig för att man inte vill läsa. Vilket ju givetvis inte är hugget i sten ;)
RaderaJag gillade sagan, men jag är å andra sidan inte så trött på den sedan tidigare eller nått. Däremot kan jag hålla med dig om att det var synd att man fick träffa de andra så lite. Men det hade jag överseende med för jag gillade att läsa den så mycket :)
SvaraRaderaJag vet inte om jag är trött på den typen av sagor, det är mer så att jag aldrig har gillat dem :) Det var definitivt inte vad jag hade förväntat mig i den här boken.
Raderalyssnade på henne när hon var i Göteborg
SvaraRaderaJag kan tänka mig att hon är intressant att lyssna på, hon berättar bra.
Radera