"Tiggaren" av Sofie Sarenbrant

Författare: Sofie Sarenbrant
Titel: Tiggaren
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 388
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Emma Sköld 5
Förlag: Bookmark Förlag
Utgivningsår: (original) 2016 (min) 2016
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 3 juli 2017




Första meningen: Ett krasande ljud väcker Soraya mitt i natten.

Baksidetext
Minnesstunden är känslosam. En ung kvinna är död, under ofattbara omständigheter. Men i bakgrunden befinner sig en person som intensivt betraktar de sörjande, mån om att själv inte bli sedd.

Samtidigt faller Stockholms tiggare offer för vad som verkar vara en psykopatisk seriemördare. Polisen famlar i mörkret, och den enda personen som kan stoppa morden måste göra allt för att stanna i det fördolda.

Min kommentar
Sofie Sarenbrant brukar vara ett säkert kort om man vill ha snabbläst och spännande. Detta är femte delen i serien om Emma Sköld och efter slutet på förra boken så var i alla fall jag otroligt nyfiken på vart allt skulle ta vägen. Skulle man ens få veta eller skulle man bara bli lämnad med en massa lösa trådar? Det har ju hänt förr.

När jag börjar läsa så upptäckte jag att jag borde nog ha läst denna i juni, handlingen tar nämligen sin början 5 juni och det är alltid roligt att läsa i realtid. Nu blev det ju nästan i alla fall. Det var inte så väldigt längesedan jag läste förra boken, Avdelning 73, så jag hade händelserna där i ganska färskt minne. Om man nu inte skulle ha det så kommer det en hyfsat snabb resumé. Kanske lite väl förklarande, i alla fall om det inte har gått så lång tid, men jag tycker den är bra.

Jag brukar inte ha svårt för historier i jag-form, faktum är att jag brukar gilla det, men här blir det en aning förvirrande. Det finns nämligen ganska många berättare. Jag får det till minst fem, vilket gör att jag inte får samma känsla för vem jag är.

Själva historien är väldigt aktuell och jag slutar aldrig att förvånas över hur människor kan rättfärdiga sitt beteende. Det är ju också ett ganska känsligt ämne, men jag tycker Sarenbrant sköter det bra. För det mesta. För mig blir det lite ensidigt och ganska upprepande; Gunnar är ett svin; det är synd om Soraya. Detta är ju självklarheter för de flesta människor och för dem som det inte är självklart för så hjälper det ändå inte om man tjatar. Personligen så blir jag bara irriterad när jag blir matad med självklarheter.

Tempot är högt och de korta kapitlen hjälper verkligen till. Mot slutet är de bara lite drygt en sida, vilket ju gör att det är väldigt lätt att bara läsa ett till. Tyvärr dras ju tempot ner lite av det där ältandet som jag nämnde.

Jag blir väldigt glad över att upptäcka att den där lösa tråden från Visning pågår knyts ihop. Yay! Det har jag väntat på länge nu. Något som däremot gör mig kanske inte ledsen men lite less, är att Emma med familj alltid är personligt inblandade och att de alltid hamnar i livsfara. Finns det verkligen inga mord i hela Stockholm som inte har med henne att göra? Slutet är också ganska mycket over the top och tappar helt trovärdighet. Hälften hade varit nog.

Jag har för mig att jag har läst att det ska komma i alla fall en bok till om Emma, men jag kan inte hitta det nu. Oavsett så tror jag att jag kommer att läsa mer av Sarenbrant.

Boktipsets estimerade betyg var 4,0 och genomsnittet 3,7 (beräknat på 190 betyg).
På Goodreads hade den 3,77 i genomsnitt (beräknat på 231 betyg).
Jag ger den 4,0

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Tiggaren: Johannas deckarhörna, Vargnatts bokhylla och och dagarna går.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.