Helgen närmar sig med stormsteg och då är det så klart tid för Mias Helgfrågan. Det är en bra start.
Veckans fråga är: Den mest sorgsna boken du vet?
Ja, det händer ju ibland att det kommer en skvätt i ögonvrån, men den bok som framkallade en ren störtflod var faktiskt Fredrik Backmans En man som heter Ove. Det kan ha berott på att Ove är så otroligt lik min far och att min far dog ett halvår innan jag läste boken. Det blev helt enkelt för nära, för snart. Säker är jag dock inte. Det kan hända att jag hade blivit lika berörd ändå, jag brukar bli det av Backmans böcker.
Veckans bonusfråga är: Stress påverkar oss olika, själv blir min hjärna som kokta makaroner. Men hur påverkar det dig? Läser du då och i så fall vad?
Min stress brukar sätta sig i magen, då får jag en magkatarr direktimporterad från helvetet. Som jag har nu, typ. Läser gör jag alltid, jag har kommit på att jag mår bra av det. Generellt sett så gör jag ingen skillnad på vad jag läser, men det borde jag nog. Det brukar kännas lättare med lättläst, kanske någon feelgood eller en ungdomsbok med högt tempo.
En man som heter Ove berörde mig också. Men inte som för dig, men då hade inte jag samma personliga koppling heller till Ove. Jag hoppas att du snart mår bättre. Det är en av nackdelarna med att plugga. I alla fall kände jag att det var jobbigt när man ska prestera i sånt man ännu inte riktigt lärt sig så bra som man vill.
SvaraRaderaNu minns jag plötsligt varför jag lovade mig själv att aldrig mer sätta mig i skolbänken. Här ska vi i alla fall inte ha tentor utan projekt. Eller, ja, jag vet ju inte om det är bättre. Det blir ju en mer utdragen pina :)
RaderaHaha, jag förstår precis vad du menar.
RaderaJag blir så irriterad på mig själv när jag sätter helt orimliga krav på mig, men jag kan liksom inte hejda mig.
RaderaInte bra alls, men det blir ofta så med projekt och då i synnerhet om andra är inblandade.
RaderaJag ska nog försöka få göra ett eget projekt, just under en utbildning gillar jag inte att jobba ihop med andra. De där andra är inte alltid seriösa...
RaderaOve blev jag också berörd av, men inte som det var för dig.
SvaraRaderaLåter som att det är mycket med pluggandet nu. Hoppas att du snart mår bättre!
Jag försöker varje dag intala mig själv att jag inte behöver kunna allt. Tyvärr så går jag inte på det.
RaderaDen boken har jag inte läst. Magkatarr, usch!
SvaraRaderaMagkatarr är inte roligt. I kombination med magmunsbråck så blir det olidligt.
Raderaont i kroppen får jag inte av stress
SvaraRaderaDu är lyckligt lottad.
RaderaEn man som heter Ove var sorglig, jag funderar på att kolla på filmen 😭. Jag kan få ont överallt när jag blir stressad, mage och huvudvärk. Jag hoppas få lite lästid i helgen så jag kan varva ner.
SvaraRaderaFilmen om Ove är nästan precis lika bra :) Stress kan ge så konstiga symptom, ibland fattar man inte att det är det allt beror på. Hoppas du kan varva ner i helgen.
RaderaMed personliga kopplingar så kan en bok bli betydligt sorgsnare!
SvaraRaderaJa, det var ju någon klok person som sa att ingen läser samma bok :)
RaderaOve grät jag mer till filmen än till boken :)
SvaraRaderaTill filmen kom det nog också en skvätt, men boken var som en syndaflod :)
RaderaJag valde en annan bok av Backman men hade lika gärna kunnat ta med denna också. Både boken och filmen fick mig att gråta.
SvaraRaderaHoppas magen lugnar ned sig snart!
Nästan alla böcker av Backman har den effekten på mig.
RaderaEn man som heter Ove har jag inte läst, och det verkar jag vara nästan ensam om ;)
SvaraRaderaJa, jag stod också emot ett tag, men jag gav upp till slut :)
RaderaMånga nämner Ove, med all rätt. Men den historien har ju lite av det mesta, är långt ifrån bara sorgsen!
SvaraRaderaDet var nästan lika mycket skratt som gråt :)
RaderaJa, just det ... En man som heter Ove är ju sorglig på ett sätt och jag har både läst och sett filmen.
SvaraRaderaJag vågade också se filmen och den var nästan lika bra som boken :)
Raderajag tyckte att Ove var en mycket deprimerad människa som det var svårt att skratta åt
SvaraRaderaJag vet inte om jag skulle kalla honom deprimerad och skrattade åt honom gjorde jag nog aldrig.
RaderaMåste verkligen få in Ove-boken någon gång. Men ack, så mycket som kommer emellan precis hela tiden. ;)
SvaraRaderaJag är bekant med fenomenet :)
RaderaKänner igen det där med magkatarr från helvetet, det har jag också till och från. Usch! Känns som hela kroppen pajar när magen inte är ok, mycket tröttsamt. Hoppas det blir bättre snabbt. Ha en fin helg!
SvaraRaderaOch så är det ju så svårt att vara snäll när man har ont ;) Tack!
RaderaJag grät också när jag läste om Ove. Filmen gav inte samma känsla. Tror det var lättare att föreställa sig Ove arg än att se det.
SvaraRaderaMagkatarr har jag inte längre eftersom jag inte dricker kaffe. Så, stackars dig för det är inte skönt.
Ove berörde helt klart mer som bok än som film.
RaderaJag önskar det vore så enkelt som att det är kaffet som orsakar problemet, men det är i stort sett allt man kan tänka sig i matväg.