"Motiv X" av Stefan Ahnhem

Författare: Stefan Ahnhem
Titel: Motiv X
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 494
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Fabian Risk 4
Förlag: Bokförlaget Forum
Utgivningsår: (original) 2018 (min) 2018
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 21 mars 2021




Första meningen: Inga Dahlberg försökte styra in tankarna på något annat.

Baksidetext
Fabian Risk vakar vid sin skottskadade dotter Matildas sida, som ligger i koma på Helsingborgs lasarett, samtidigt som ett brutalt mord på en flyktingpojke från Syrien kastar in stadens kriminalpolis i en ny komplicerad utredning med rasistiska förtecken.

Men inget är så enkelt som det först verkar och när flera nya mord äger rum befinner sig Lilja, Klippan och de andra på Helsingborgspolisen snart i en allt mer pressad jakt på flera gärningsmän. Till slut tvingas Fabian tillbaka i tjänst trots att han helst hade velat ägna sig åt sin familj, och kriminalpolisens chef Astrid Tuvesson avbryter sin tolvstegsbehandling mot alkoholism trots att den bara har börjat, för att leda arbetet med de parallella utredningarna.

Samtidigt brottas Fabian med information som hans döde kollega Hugo Elvin lämnat efter sig och påbörjar en egen privat utredning som kan komma att förändra den sammansvetsade utredningsgruppen för all framtid.

Min kommentar
Jag kämpar vidare med att läsa ikapp olika serier och det är inte alltid en nackdel att vänta tills flera böcker har kommit ut. Märkte jag väldigt tydligt här. Ahnhem verkar ha en förkärlek för att inte avsluta sina böcker. I stället kommer där en gigantisk cliffhanger. Så även i Motiv X, som är fjärde delen i serien om Helsingborgspolisen Fabian Risk och den tar vid precis där förra delen slutade.

Först vill jag bara ha ur mig en del av det där som jag stör mig så ofantligt mycket på. Så att vi har det gjort. Åtminstone de generella bitarna, det kommer mer specifika saker senare. Jag kommer aldrig någonsin att gilla att läsa om kriminella poliser. Inte heller poliser (eller andra heller för den delen) som anser sig ha rätt att skada andra människor baserat på dessa andra människors "felaktiga" åsikter. Jag kan inte med ord beskriva exakt hur less jag är på att svenska poliser, åtminstone i deckare, alltid måste vara personligt inblandade i fallen. Med risk för sitt eget liv.

Fabian vet jag inte riktigt vad jag ska säga om. Han är ingen sympatisk människa. Hans familj är också konstig, den ena är liksom värre än den andra. Irene har jag nog tyckt om fram tills nu, i alla fall så har jag inte tyckt illa om henne. Det ändrade sig snabbt i den här boken. Molander... ja, vad ska man säga om honom. Det är i sanning inte många poliser kvar där i Helsingborg som jag tycker om nu.

Det är ovanligt få karaktärer här, trots att det är många fall och mycket på gång. Inte heller morden är fullt så många. Dock är de mord som förekommer precis lika groteska som de brukar vara. Det är som sagt många trådar att hålla ordning på, men jag tycker inte att det blir vare sig spretigt eller tillkrånglat. Jag blir nästan omåttligt imponerad när jag inser att Ahnhem måste ha haft hela serien klar för sig redan när han skrev första boken för att få ihop allt så här snyggt. Det är på riktigt skickligt gjort.

Jag tycker det är lite tråkigt att fokus mer och mer verkar halka över mot de kriminella poliserna och deras privatliv. De brott som händer nu (i boken alltså) hamnar lite i skymundan. En del blir nästan som bisatser. Inskränkta personer är bland det värsta jag vet, oavsett vilka de riktar sin ignorans mot. Detta övertrumfas endast av inskränkta myndighetspersoner. Det borde aldrig få vara möjligt. Jag kan bara innerligt hoppas att författaren med den här historien försöker belysa hur fel det är med fördomar. Annars så kallar han i stort sett alla skåningar för rasister och i så fall är det tydligen okej med fördomar. Om man bara har dem mot "rätt" människor.

Det finns en del annat som jag funderar över. Som det här med att kolla hur flygen går nu, när det handlar om ett fem år gammalt fall. Flygtider ändras typ varje år. En annan sak som stör mig nästan mer är att boken är helt osannolikt dåligt korrekturläst. Det borde inte vara tillåtet, eller möjligt, att släppa en bok i det här skicket. Och var är Dunja?

I Motiv X drar Ahnhem det här med cliffhangers till en nästan absurd nivå. Inget avslutas. Nästan. Jag gillar inte riktigt oavslutade böcker, men i det här fallet gör det inte så mycket. Jag ska snart läsa nästa del. En av fördelarna med att vänta med att börja läsa en serie.

På Goodreads hade den 3,88 i genomsnitt (beräknat på 1 637 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Ordbajsig		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Motiv X: Johannas deckarhörna, Tjalle läser och Malinbooknerd.