Originaltitel: Tunna blå linjen
Genre: Drama
Skapad av: Cilla Jackert
TV-bolag: Anagram Film
Skådespelare: Amanda Jansson, Oscar Töringe, Gizem Erdogan, Per Larsson, Irma Jämhammar
Premiär: 2021-01-17
Produktionsland: Sverige
Antal avsnitt: 10
Avsnittslängd: ca 60 min
Såg den på SVT Play mars-april 2021
Handling
Serien följer flera poliser i Malmö, både privat och i arbetet. Sara är ny i både staden och på jobbet, där hon paras ihop med den erfarne Magnus. Jesse ligger i skilsmässa och har tvingats bosätta sig i en husbil. Leah är judinna och bollar privata utmaningar med ett tufft arbete. Kollegorna Faye och Dani brottas med hur mycket de ska avslöja om sin relation på jobbet.
Min kommentar
Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte la märke till Tunna blå linjen långt innan jag såg den. Den var ju på tapeten var och varannan vecka. Egentligen ville jag inte se den. Trots att den utspelar sig i Malmö. Eller kanske just därför. Jag vet precis vad jag brukar tycka om svenska polisproduktioner och alldeles särskilt hanteringen av miljö i Skåne. Till slut gav jag ändå upp. Det ångrar jag inte ett dugg.
Det viktigaste av allt: de pratar skånska i Malmö! Det gör mig så glad att det inte blir som i Ystad där det tydligen bara springer runt stockholmare. För mig ger det här en känsla av dokumentär. Vilket får mig att fundera på om det är därför bilden är så dålig, kornig och oskarp. Mestadels får vi följa fyra av de sex poliser som ska vara i fokus. Både på jobbet och i privatlivet.
Jag är ständigt orolig för de här människorna. Jag har liksom ingen aning om vart allt ska ta vägen och jag bryr mig om dem. På riktigt. Det blir så många känslor. Hela tiden. Lite som att åka berg-och-dalbana. Allihop är tydliga människor, med många bra sidor men även fel och brister. Alla verkar ha det ganska tufft även privat och alla har de komplicerade relationer, mestadels med familjen. Och alltså, befälet Jesse, hur underbar är inte han? Jag vill ha exakt en sådan chef.
Den här serien är så otroligt aktuell. Jag förstår precis polisernas frustration och att det ibland, tyvärr, bryter fram. När de är snälla så får de skit för det. När de är tuffa så får de skit för det. Det blir både hårt och mjukt här. En gång ska de lämna ett dödsbud, för att i nästa stund åka till ett skarpt läge. Däremot förstår jag inte alls alla de där så kallade förståsigpåare och självutnämnda experter, speciellt i sociala medier. Det är så lätt och går så snabbt att rykten, som är rena lögner, startar och blir sanning.
Tunna blå linjen känns inte så där tillrättalagd som många svenska produktioner tenderar att vara. Det är många heta potatisar som tas upp och det är inte svart eller vitt. Det är både och och allt däremellan. Detta är bland det bästa jag har sett. På väldigt länge.
På TV Time har serien 9,52 i genomsnitt.
På IMDb har serien 7,8 i genomsnitt (beräknat på 2 006 betyg).
Jag ger den 5,0.
Serien är
| Spännande | Tråkig | |
| Klurig | Förutsägbar | |
| Trovärdig | Osannolik | |
| Snyggt foto | Rolig | |
| Romantisk | För lång | |
| Sorglig | För kort | |
| Fartfylld | Långsam |
Jag håller helt med dig om allt. Sambon och jag har kollat på den här och verkligen gillat. Det enda är väl just att det är lite väl mycket personliga problem hos dem alla. Men det är väl en av kompromisserna när man gör tv. Jag såg att en av manusförfattarna/skaparna fått en hel del inspiration från podden Snutsnack som jag brukar lyssna på.
SvaraRaderaDet är ju i alla fall inte direkt några krystade privata problem de har, det är ju de där vanliga. Även om det blir många när alla har dem. Tydligen har de också låtit poliser läsa manuset och det känns väldigt autentiskt allting. Jag är så glad att jag ändrade mig och tittade på den.
Radera5 alltså? Hm, jag har sorterat bort den här som inte intressant...
SvaraRaderaJo, det hade ju jag också gjort, men jag hade fel 😉
Radera