Titel: Allting växer
Genre: Science fiction
Antal sidor: 310
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2018 (min) 2018
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 4 april 2021
Första meningen: Jag trodde nästan att jag hade glömt det här språket, men tangentbordet under fingertopparna väcker känselminnen som åren av att diktera på engelska inte har suddat ut.
Baksidetext
Efter klimatkatastrofer och världskrig har Förenta Nationerna förtätats till en klimatkontrollerad zon. Här lever människor det goda livet bland blomstrande takträdgårdar, VR-miljöer och kroppsintegrerade teknologier. Jossi, nygift och nyutexaminerad konstnär, borde egentligen vara lycklig. Men trots att medicinimplantaten reglerar hennes hormonnivåer drabbas hon av en oförklarlig dödsångest, som inte ens det kryoniska löftet om evigt liv biter på. På jakt efter förklaringar söker sig Jossi till politiken. Men de etablerade partierna visar sig vara fulla av floskler. Snart dras hon i stället in i en radikal organisation, som tror att lösningen på allt är att omvandla människans relation till naturen.
Min kommentar
Allting växer dök upp som en överraskning för ett par år sedan och den har helt ärligt inte varit prioriterad alls. Jag var helt säker på vad det var för typ av bok och det var då en sort som jag inte gärna ville läsa. I år tog jag med den i min Boktolva, bara så att den skulle bli läst någon gång, men det tog emot att börja. Tog emot väldigt mycket. Men... så fel man kan ha!
Det framgår inte när boken utspelar sig, men det är en bit in i framtiden. Jag skulle säga minst två generationer framåt. Världen som vi känner den finns inte längre. Den befolkning som räknas bor i artificiella klimatbubblor där typ inget är på riktigt. Här kan man man snacka om mobilzombies! Man bara blundar så har man alla flöden, och allt annat också, på insidan av ögonlocken. Vilket så klart betyder att alla går omkring och blundar. Ingen ser något eller någon alls. Nästan inget sker i verkligheten utan man går och sätter sig i sitt VR-rum och upplever allt. Möten och demonstrationer sker också i VR. Det finns gråtappar som man kan starta så att ens animerade persona riktigt kan visa hur starkt man känner för något. Medan man själv gör något helt annat. Ett uppdaterat Facebook minsann. Yta är allt. Perfektion är det enda eftersträvansvärda.
Jag kan inte påstå att jag bryr mig om någon av karaktärerna, men det är ju lite det som är grejen. Att de inte är människor på riktigt. Att de faktiskt inte lever. Bara överlever.
För mig är det här en extremt obehaglig bok, som inte alls är speciellt osannolik. I min bok är inte perfekt = lycklig. Jag tycker att det behövs skönhetsfläckar och lite olycka för att man ska veta vad vackert och lyckligt är. Att inte ha några toppar eller dalar skulle göra mig olycklig på riktigt. Lite som Jossi i boken. Jossi som plötsligt börjar känna saker. Något som inte alls är acceptabelt. Då räknas man som ett psykfall och blir sjukskriven. Alla ska vara likadana. Ingen ska sticka ut på något sätt. Inte ens barn blir till på ett naturligt sätt. Dem beställer man och blir tilldelad och barnet är inte släkt med någon av föräldrarna.
Den romantiserade synen på naturen som Organisationen har är skrämmande. Å andra sidan så är vägen till helvetet kantad av goda intentioner. Dock är jag ytterst tveksam till om det verkligen fanns några goda intentioner ens från början. Deras idéer påminner mer om nazisternas groteska experiment. Slutet på boken blir lite för flummigt, lite för mycket navelskåderi för mig, men ändra fram till den sista delen så är det här väldigt bra.
Allting växer var inte alls vad jag förväntade mig, vilket var en bok som skulle slå in öppna dörrar. Att den liksom skulle skriva mig på näsan vad jag skulle tycka. Jag hittar inget sådant. Det här känns som en modern version av 1984. På ett bra sätt.
Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.
På Goodreads hade den 3,07 i genomsnitt (beräknat på 138 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
Tråkig | Spännande | Förutsägbar | ||
Bladvändare | Klurig | Läskig | ||
Långsam | Tempofylld | Intetsägande | ||
Ordbajsig | Fåordig | Nagelbitare | ||
Mysig | Rå | Sorglig | ||
Måbrabok | Tankeväckande | Rolig | ||
Rörig | Genomtänkt | Mörk |
Andra som bloggat om Allting växer: Bokhyllan, I stället för bokcirkel och Gabis annex.
Jag läste en annan bok av henne för många år sedan när hon hette Lyra Ekström Lindbäck. Den var sådär enligt mig fast Augustprisnominerad så jag hade väl fel i vanlig ordning. Men den passade inte riktigt mig utan kändes lite pretentiös ibland.
SvaraRaderaMöjligtvis så var slutet på denna lite väl... pretentiöst är ett bra ord... Resten var dock riktigt bra. Det är det enda jag har läst av henne så jag kan inte jämföra.
Radera