"X sätt att dö" av Stefan Ahnhem

Författare: Stefan Ahnhem
Titel: X sätt att dö
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 487
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Fabian Risk 5
Förlag: Bokförlaget Forum
Utgivningsår: (original) 2019 (min) 2020
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 9 april 2021




Första meningen: Det sägs alltid ligga ett motiv bakom varje mord.

Baksidetext
I den tidiga sommarkvällen lägger en gummibåt ut från bryggan i Råå hamn. Ombord sitter en man med ett svärd fastspänt på ryggen. Hans uppdrag har tärningen dikterat: En människa ska dö. Vem vet inte ens mannen själv. Helsingborgspolisen har de senaste veckorna varit upptagna med flera komplicerade, parallella utredningar som de anser sig ha löst. Men när ett nytt mordoffer hittas, inser de att allt de trodde sig veta är fel.

Min kommentar
X sätt att dö är femte delen i serien om Fabian Risk och ända till mitten av maj så är det också den senaste. Jag vet inte om det var bra att veta att det skulle komma en sjätte del när jag läste den här. Om jag inte hade gjort det så skulle jag definitivt ha trott att detta var den sista. Det är visserligen en hel del obesvarade frågor kvar (se nedan), men inte några direkt lösa trådar. Jag hade i alla fall varit nöjd om detta var ett avslut.

Det är ju ganska många trådar som har löpt genom hela serien och helt kort kan man väl säga att jag faktiskt har tröttnat lite på Molander, på seriemördaren, på Fabian, på hela hans familj, men framför allt på de groteska morden. Något jag väl egentligen aldrig trodde att jag skulle säga. Jag tycker också att det är på tok för många olika historier samtidigt och en del trådar borde inte ha fått vara med överhuvudtaget. Det blir för mycket samma likadant, för långt och för splittrat.

En av de sidohistorier som jag tycker borde ha tagits bort är hela den danska. Sleizners revirpinkande gör mig bara irriterad och det är helt enkelt inte möjligt att komma undan med så många grova tjänstefel. Varför i hela friden vill man skriva om en så usel polis?! Dessutom stör det mig omåttligt mycket att danskarna bara pratar danska med svenskar. Aldrig sinsemellan. Något jag väl kanske har misstänkt i hela mitt liv, men ändå.

Och Fabian... Fabian gör mig nästan skogstokig. Han är som en ångvält. Inte för ett ögonblick stannar han upp och funderar på vad hans agerande kan få för konsekvenser. För honom, hans familj, andra som råkar vara i närheten. Att dra sitt vapen mitt på Tivoli och dessutom skjuta med det... nej, det är inte okej. Inte för någon, inte en en polis och definitivt inte en svensk polis. Och är det inte helt fantastiskt och vansinnigt imponerande att han har lyckats memorera allt i mördarens dokument så att han till och med minns det när hans liv är i överhängande fara. Jag är rent ut sagt skitless på alla dessa självsvåldiga och oförsiktiga poliser, som tror att de får bete sig hur som helst bara för att de tror sig veta något. Den enda sansade verkar vara Klippan (det hörs ju på namnet) och det är den sorten jag vill läsa om.

Det finns massor som jag stör mig på här, på tok för många osannolika saker. Jag klarar en eller två, men här är fler. Betydligt fler. Det som räddar alltihop är att själva fundamentet är trovärdigt. Jag har inga som helst problem att köpa att det springer runt någon som låter tärningar styra deras liv. Jag kan till och med tro på enstaka störda poliser. Det är allt sammantaget som gör att det blir för mycket och jag tycker det är synd att skämma en historia som i grunden är både intressant, originell och trovärdig bara genom att ta i för mycket.

X sätt att dö är spännande, underhållande och inte ett dugg trovärdig, men jag hoppas innerligt att händelserna här talar för att detta är slutet på tråden med Tärningsmördaren. Och Molander. Och att Helsingborgspolisen får det lite lugnare i nästa bok. Som jag självfallet kommer att läsa. Hur skulle jag kunna sluta här? Jag vill ju veta. Vad var anledningen till att Matilda plötsligt blev sig själv igen? Var är Dunja? Kommer sleazet Sleizner undan även den här gången? Hur ska det gå för Theo?

På Goodreads hade den 4,03 i genomsnitt (beräknat på 987 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Ordbajsig		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om X sätt att dö: Johannas deckarhörna, Kapprakt och Läsvärd eller inte.