Bok: Fyrmästaren av Anna Ihrén

Författare: Anna Ihrén
Titel: Fyrmästaren
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 371
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Morden på Smögen 4
Förlag: MiMa Förlag
Utgivningsår: (original) 2017 (min) 2017
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 6 oktober 2022




Första meningen: Vågorna slog upp över relingen och pärlade hennes ansikte.

Baksidetext
Höstmörkret har lagt sig över Sotenäset. På Hållös vandrarhem bor Karl Ström, analytiker inom polisen, som planerat in några dagars lugn och ro för att avsluta ett pågående uppdrag. Men efter en promenad till den berömda marmorbassängen rapporterar han i stället till polisen att han hittat en död kvinna i det kalla vattnet. Det visar sig vara den amerikanska ambassadörens dotter, Tricia Andersen, och den stundande utredningen får enorm uppmärksamhet, inte minst från Vita huset.

Fallet ges högsta prioritet och tilldelas Sandra Haraldsson och Dennis Wilhelmson på Göteborgspolisen. Karl Ström framstår snart själv - genom en rad omständigheter - som huvudmisstänkt, och hans sambo Lisa startar en egen privat utredning för att försöka rentvå sin man, trots att det ser allt mörkare ut.

Polisduons efterforskningar pekar samtidigt mot den gamla fyren på Hållö, som i över hundra år skyddat sjöfarare utanför Sote huvud och varit bemannad av fyrmästare och deras familjer. Sandra och Dennis börjar undra om det kan finnas en koppling mellan någon av de gamla fyrmästarna och den döda Tricia Andersen.

Min kommentar
För ganska så längesedan så dök det upp ett oväntat recensionsexemplar, Fyrmästaren, som visade sig vara fjärde delen i en serie. Jag är ju den typ av människa som bara måste läsa böcker i ordning och boken har fått vänta länge medan jag försökte bestämma mig för hur jag skulle göra. Till slut, grundat på böckernas betyg på Goodreads, så bestämde jag mig för att testa det här med "fristående fjärde delen" som det så vackert heter på omslaget.

Jag har inte kommit speciellt långt in i boken när jag frustrerat tänker fristående, jo tjena. Vilka är alla dessa människor? Vilka är deras inbördes relationer? Det förväntas man tydligen veta av sig självt, utan presentation. För att göra det än krångligare så verkar det som att det är mycket historia mellan dem. Efter ett bra tag så framgår det i typ en bisats att Victoria är Dennis syster. Tror jag. Vilken relation Dennis och Sandra har är höljt i dunkel. Fortfarande när boken är slut. Om de bara är kollegor så har de den märkligaste jobbrelation jag träffat på. Så mycket för fristående del alltså.

Miljön är fantastisk och det hjälper väl till att jag har varit på Smögen. Vädrets makter tilltalar mig också och jag kan nästan tänka mig tillbaka till när jag satt på klipporna i blåsten.

Karaktärerna är inte speciellt många, men jag kan inte förmå mig själv att gilla någon av dem. Jag kunde knappt bry mig mindre om vad som händer dem. Detta skyller jag nog till största delen på att jag inte vet något om dem. Polisen, speciellt chefen, och även SÄPO, verkar nästan dumma. Av oerhört diffusa skäl så mållåser de direkt på en av karaktärerna.

Motivet skulle jag nog, i bästa fall, kalla för oklart och det gäller även för den historiska tråden om fyrmästaren. Jo, jag förstår släktskapet, men vad har det egentligen med något alls att göra? Inte heller förstår jag varför Evert Taube måste tryckas in här, med skohorn och vaselin. Jag blir nästan lite stött å hans vägnar. Det mesta känns långsökt och osannolikt.

Det finns så mycket som stör mig i den här boken att det är svårt att förklara. Dialogen är knepig. Karaktärerna agerar väldigt märkligt, väldigt ofta. Förutom att man inte får veta vilka människorna är så är texten i övrigt mycket förklarande. Nästan som att författaren inte litar på sin läsare. Flera gånger råkar jag på meningar där ordföljden är felaktig så att det blir syftningsfel. Vid ett tillfälle så sägs det att Lisa vill träffa poliserna. På nästa sida, när poliserna knackar på hos Lisa, så frågar hon vad de vill. Ja, det här är ett axplock av vad som stör mig i böcker.

Förmodligen så är inte den här texten helt rättvis mot Fyrmästaren, som faktiskt har potentialen att vara en riktigt spännande historia. Tyvärr är det så att nästan allt mitt fokus sätts på att försöka förstå vilka alla är och hur de ska placeras i relation till varandra så allt annat hamnar i skymundan. Dessutom gjorde det mig oerhört frustrerad. Det är ju så klart inte alls till bokens fördel. Om man har tänkt läsa denna så rekommenderar jag att man läser de tre tidigare delarna först. Det är slutsatsen jag kommer till.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,16 i genomsnitt (beräknat på 93 betyg).
Jag ger den 3,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Ordbajsig		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Fyrmästaren: Annikas litteratur- och kulturblogg, Mysterierna och Kulturbloggen.