Smakebit på søndag: Himmelstrand

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Igår fick sambon sin födelsedagsmiddag. Vi blev så glada för någon månad sedan när vi såg att Sankt Markus vinkällare i Malmö öppnat igen efter pandemin så vi bokade både födelsedagsmiddag och julbord (deras julbord är överjordiskt). Den här helgen är det återigen sommar i Skåne så i dag blir det eventuellt en promenad i Skrylle, för att gå av sig lite mat, men det beror lite på hur min höft mår. Den har inte mått så bra de senaste månaderna, men nu går det åt rätt håll.

I år tänkte jag satsa på att läsa lite skräck i oktober/november och nu på morgonen har jag äntligen börjat läsa John Ajvide Lindqvists Himmelstrand, som är första delen i Platserna. Egentligen så hör den till novemberplaneringen, men jag tjuvstartar lite.

Min smakebit är från bokens början:

På bristen känner man en människa.
    Vi kan bilda oss uppfattningar om personer genom att notera deras talanger och egenskaper, bra eller dåliga. Allt det där som syns på ytan. Men vill vi verkligen förstå vilka de är så måste vi kliva in i mörkret och bekanta oss med deras brist.
    Kuggen som saknas definierar maskinen. Tavlan bedöms efter det felaktiga penseldraget och det dissonanta ackordet får sången att gå sönder. Eller gör den intressant. Det är den andra sidan av saken.