"Jag hör sirenerna på gatan" av Adrian McKinty

Författare: Adrian McKinty
Titel: Jag hör sirenerna på gatan
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 342
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: I hear the sirens in the street
Översättare: Nils Larsson
Serie: Sean Duffy 2
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2013 (min) 2017
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 22 oktober 2017




Första meningen: Den övergivna fabriken var en filmtrailer från en kaotisk framtid när hela världen skulle se ut på det här viset.

Baksidetext
Sean Duffy vet inte vilket som är det mest ofattbara brott han stått inför. En torso placerad i en resväska kommer i alla fall nära...

Ändå behövs det bara en enda liten ledtråd, och där är den: en tatuering. Sean Duffy - nu fullt återställd och tillbaka i tjänsten efter det allvarliga trauma som hans senaste fall utgjorde - är redo att följa det spår av blod som alltid, alltid, oavsett hur svagt det är, länkar samman en kropp med en mördare.

Duffy, en legendariskt envis man, blir besatt av mysteriet och använder det som distraktion från sitt havererade kärleksliv. Han arbetar sig metodiskt igenom varenda vinkel - från stadsgator med exploderande IRA-bomber till dystra myrar på landsbygden - och var han än kommer inser han att det är något som inte alls står rätt till.

Min kommentar
Tidigare i år läste jag första delen, Kall, kall jord, i den här serien och jag blev förvånad när jag upptäckte att inte alla blev helt övertygade av den. Som jag blev. Så mycket är så rätt med de här böckerna och det kan faktiskt vara så att Sean Duffy är min nya Harry Hole.

Det är helt obegripligt att den miljö som beskrivs här var verklighet för så många på Nordirland för inte alltför längesedan. Jag minns ju TV-bilderna, men jag hade ingen aning om att det var så illa som det verkar ha varit. Föreställ dig att du försöker sköta ditt jobb medan folk skjuter på dig eller bomber sprängs och att du blir tacksam för att glasflaskorna som kastas på dig innehåller urin och inte brinnande bensin. Poliserna har pansarförstärkta fordon och du måste kolla under din egen bil varje morgon så att det inte sitter en bomb där. Det är en ruggig miljö och en väldigt effektfull bakgrund. Förutom det där med bomber och annat så gillar jag miljön. Den påminner lite om Skottland, det är i alla fall lika mörkt och regnigt.

Boken utspelar sig 1982 och det fullkomligt vimlar av tidsmarkörer, bland annat musikreferenser av vilka ett fåtal är bortkastade på mig medan fler får det att börja spelas musik i mitt huvud. Det refereras också till andra händelser, till exempel Falklandskriget som, hur konstigt det än kan låta, påverkade Nordirland.

Som jag nämnde tidigare så kan det vara så att Sean Duffy är min nya Harry Hole. Inte för att de egentligen är speciellt lika, förutom den tuffa attityden och en väldigt stark känsla för rätt och fel. Även om ingen av dem alltid bryr sig om skillnaden. Jag gillar verkligen Sean Duffy. Han har precis min typ av humor, ironi och cynism går alltid hem hos mig. Han är dock inte riktigt lika humoristisk som i första boken, det känns lite som att hopplösheten har tagit över. Vilket kanske inte är så svårt att förstå under de omständigheter som råder. Trots allt som händer så försöker han upprätthålla lagen i ett land som är i sönderfall.

Det finns ju så klart även en del andra karaktärer, men de blir inte kött och blod på samma sätt som Sean Duffy. Jag kan tycka att det är lite synd att man inte får lära känna hans kollegor, speciellt McCrabban (som aldrig har fått något förnamn) och Matty eftersom de förekommer ganska ofta. Det kanske kommer.

Tempot är inte direkt skyhögt och det är ganska mycket utredning, vilket jag ju gillar. Själva fallet är kanske inte det klurigaste, i alla fall inte när det gäller att gissa vem som gjorde det. Att bli säker var lite värre.

Detta är ju egentligen en ganska gammal serie, som först nu översätts till svenska. Det verkar ha kommit ut sju böcker redan och jag hoppas verkligen att de kommer att översättas allihop. Jag måste läsa mer om Sean Duffy.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipset hade inget estimerat betyg, inga betyg var heller satta.
På Goodreads hade den 4,09 i genomsnitt (beräknat på 3 031 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Jag hör sirenerna på gatan: Hittar inga alls.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.