"Kåda" av Ane Riel

Författare: Ane Riel
Titel: Kåda
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 240
Originalspråk: Danska
Originaltitel: Harpiks
Översättare: Helena Ridelberg
Serie: -
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2015 (min) 2017
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 13 november 2017




Första meningen: Det var mörkt i det vita rummet när far dödade farmor.

Baksidetext
Det är inte alltid så lätt för Liv att förstå sin omvärld. Då är det tur att hon har en pappa som Jens, som är så duktig på att förklara allting: Varför mamma blivit så stor att hon inte kan lämna sovrummet, varför man inte ska gå i skolan. Och framför allt varför man måste döda farmor...

Min kommentar
Kåda blev jag nyfiken på redan när jag gjorde i ordning listan på kommande böcker för september och jag blev väldigt glad när den dök upp på hallgolvet. Men riktigt sugen på att läsa den blev jag inte förrän bland annat Johannas deckarhörna stämplade den som fullpoängare.

Miljön är väldigt snäv eller vad man ska säga, mestadels befinner vi oss på den lilla överbelamrade gården där Liv och hennes familj bor. Jag har inga som helst problem att se allt framför mig, kanske var gårdarna där jag växte upp inte riktigt så fulla av skräp, men det räcker för att min fantasi ska kunna spinna vidare.

Min första reaktion när jag börjar läsa är att språket nästan känns som om boken är en dokumentär. Det menar jag som en bra sak. På något sätt känner jag att jag sitter utanför och tittar in. Det är ett väldigt avskalat språk, pragmatiskt och osentimentalt, men samtidigt vackert. Det är nästan för vackert för att det ska bli riktigt otäckt. Det blir inte heller så där tårdrypande sentimentalt som det skulle ha kunnat bli. Vi får se det mesta genom Livs ögon och jag brukar ju ha lite svårt för barn som berättare, men eftersom Liv inte är något vanligt barn så funkar det.

Det är inte många karaktärer här, i stort sett bara Livs familj och det räcker mer än väl. Det är helt omöjligt att inte känna sympati med dem allihop. Jens som urskuldar allt han gör med att han "hjälper". Maria som helt enkelt inte orkar mer. Och så Liv förstås. Liv som tror att alla lever som de gör. Man tänker inte alltid på hur lätt det är att förvanska ett barns "normalt". Jag blir så otroligt ledsen när jag läser detta. Min hjärna värjer sig och mitt hjärta gråter. Det som gör mig mest ledsen är att alla väljer att titta bort. Utom den utomstående nykomlingen, som ser allt med andra ögon. Det är så klart svårt att se galenskap som smyger sig längre och längre ner, men ändå.

Ane Riel använder sig ofta av antydningar, att saker ska hända längre fram. Det är alltid något hemskt, det förstår man. När det väl händer så radas den ena hemska detaljen efter den andra upp och det blir till och med värre än man tänkte.

Av någon anledning så tänker jag filmiskt när jag läser, det kan bero på alla tydliga bilder jag ser inne i mitt huvud. Faktum är att jag tror att det här skulle kunna bli en väldigt bra film.

Jag känner lite att mina ord inte riktigt räcker till för att beskriva den här boken. Det här är en otroligt tragisk historia och hur någon kan välja att kalla den kriminalroman övergår mitt förstånd. Vad den är är ett familjedrama. En tragedi.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 4,7 och genomsnittet 4,2 (beräknat på 6 betyg).
På Goodreads hade den 4,19 i genomsnitt (beräknat på 220 betyg).
Jag ger den 4,0

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Kåda: Johannas deckarhörna, Boktanken och Deckarbibblon.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.