Film: Don't breathe (2016)

Titel: Don't breathe
Originaltitel: Don't breathe
Genre: Thriller
Regissör: Fede Alvarez
Manus: Fede Alvarez, Rodo Sayagues
Skådespelare: Stephen Lang, Jane Levy, Dylan Minnette, Daniel Zovatto, Emma Bercovici
Utgivningsår: 2016
Produktionsland: USA
Längd: 88 min
Serie: -
Såg den på Netflix 21 januari 2022





Handling
För att slippa tristessen, och kanske en dag kunna komma bort från sin hemstad, har de tre vännerna Rocky, Alex och Money begått en rad välplanerade inbrott. När de hör talas om att en blind man bor ensam i ett ödsligt bostadsområde och har en förmögenhet undangömd i sitt hem, bestämmer de sig för att genomföra sin största och sista kupp.

Min kommentar
När det är dags att välja fredagsfilm så brukar jag försöka att hålla mig till filmer av nyare modell. Don't breathe kom redan 2016 så den klarar inte det kravet, men jag blev så nyfiken på den när jag upptäckte att det kom en tvåa. Och betyget på filmsajterna övertygade mig.

Jag är tacksam för att jag inte kollade upp närmare vad filmen handlade om och att jag inte såg att somliga kategoriserat den som skräck. Nej, det är ingen skräck. Om jag hade haft de förväntningarna så skulle jag ha blivit besviken. Därmed inte sagt att filmen inte är läskig. För det är den. Sjukt obehaglig.

En del av otäckheten, för mig, består i att jag blir lite förvirrad över vem jag ska heja på. Den/de jag kände sympati för när filmen startade hade blivit utbytt(a) en bit in. För att, ytterligare en stund senare, försvinna helt. Det är lite som om det är en tävling i mest osympatiska karaktär. Samtliga gjorde sig förtjänta av något slags straff. Kanske stod inte alltid straffet i proportion till brottet, men ändå.

Det här med att jag inte visste vem jag skulle räkna som "god" gjorde att jag aldrig kunde slappna av, vilket i sin tur gjorde allt väldigt spännande. Och ovisst. Det är en tajt film, nästan utan dialog. Det är också väldigt modigt att våga ha tystnad i stället för påtvingad "läskig" musik. Så effektfullt. Då behöver man inga billiga jump-scares. Det blir otäckt och skrämmande ändå.

Glädjande nog så finns det överraskande få hur-tänkte-de-här-ögonblick. Vid de flesta tillfällen fanns det inget annat val. Mot slutet blev det nästan lite för mycket äckel, men jag tycker inte att det gick över gränsen.

Don't breathe är ett välkommet bevis på att det går att göra riktigt bra film under 90 minuter. En passande titel är det också, minsann. Vid ett flertal tillfällen tror jag att jag faktiskt höll andan. Det får nog betraktas som en bedrift, med tanke på att inte finns en enda sympatisk karaktär att hålla på.



På Letterboxd hade den 3,4 i genomsnitt (beräknat på 295 286 betyg).
På IMDb hade den 7,1 i genomsnitt (beräknat på 259 452 betyg).
Jag ger den 4,0.

Filmen är

Spännande		Tråkig
Klurig		Förutsägbar
Trovärdig		Osannolik
Snyggt foto		Rolig
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort
Fartfylld		Långsam