"Svinhugg" av Marianne Cedervall

Författare: Marianne Cedervall
Titel: Svinhugg
Genre: Drama
Antal sidor: 297
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Mirjam och Hervor 1
Förlag: Natur & Kultur
Utgivningsår: (original) 2009 (min) 2009
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 10 januari 2022




Första meningen: Tre gravstenar tätt bredvid varandra.

Baksidetext
Det blir en dramatisk sommar i den lilla gotländska byn Kajpe Kviar. Tre män dör med bara några veckors mellanrum.

Efter varje dödsfall sitter två kvinnor i ett gammalt kapell och firar med champagne och snittar. Det är den jordnära Mirjam, läkaren som nyligen återvänt till sin hemö efter många års frånvaro, och hennes väninna och raka motsats, Hervor. Ivrigt påhejad av Hervor har Mirjam aktivt använt sig av tankekraft och lite annan kvinnlig list för att hämnas på de tre männen, som gjort henne mycket illa...

Min kommentar
Svinhugg är en bok som har stått i min hylla i nästan tio år (det saknas ungefär tre månader). Jag har länge varit nyfiken på Marianne Cedervalls böcker, men detta är den enda jag faktiskt har köpt. Det som lockar är, naturligtvis, miljön. Gotland är ju ett favoritställe. Och genren feelgood-deckare, som denna verkar kallas av många, låter ju som att den skulle kunna passa mig. I år fick den vara med i Boktolvan.

Vilken genre det här är går jag bet på. Det är helt klart ingen deckare och det vete fåglarna om jag skulle kalla det för feelgood. Den genre jag tycker kommer närmast är buskis. Eller eventuellt skröna. För mig påminner den väldigt mycket om Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. Där dör också folk till höger och vänster, på ett "roligt" sätt. Jag tyckte inte det var kul där heller. Det kan vara så att jag rent generellt har väldigt svårt för, så kallade, humor-mord.

Egentligen så kan det vara hämndtemat som jag har problem med. Jag är inte mycket för det och jag förstår det inte heller riktigt. Vissa människor gör sig visserligen förtjänta av att få tillbaka för gammal ost, men döden är lite väl grovt. Här står det inte heller i proportion till "brottet". För mig är inte död ett straff som drabbar den som dör, utan mer för de som blir kvar.

Upplägget i boken är lite märkligt. Det hela börjar med att vi får veta att alla är döda. Därefter hoppar vi tillbaka två år och får veta hur allt gick till. Jag vet inte om det är meningen att man ska tycka att det är spännande. Det gör inte jag i alla fall. Den här delen är i stort sett resten av boken och det är ju i alla fall väldigt mycket bättre än att hålla på och hoppa fram och tillbaka.

Karaktärerna är inte många, men de verkar vara mer eller mindre speciella allihop. Ibland pratar de här människorna på dialekt. Ibland inte. Det funkar överraskande bra med talspråk, det ger en extra krydda, men det borde definitivt vara enhetligt. Hervor är en intressant och färgstark figur. Mirjam är mest grå och irriterande. Det är ett under att hon har lyckats bli läkare, med de nerverna och med tydliga tendenser till att drabbas av panik. Något till och med hon själv verkar tycka. Dessutom verkar hon inte på något sätt ha försökt reda ut det de tre gubbarna utsatte henne för. Det får nog ses som lite märkligt. Inte heller kan jag riktigt förstå varför Mirjams dotter säger upp bekantskapen med henne. Var det fattigdomen som var så hemsk? Sedan, utan synbar anledning, så återupptar hon den igen.

Något jag uppskattar här är frånvaron av romantik. Ingen kvinna letar efter en man för att bli lycklig. På grund av upplägget så blir jag dock aldrig nyfiken eller spänd på hur det ska gå. Det vet jag ju redan. För mig blir det här lite för tramsigt och krystat, vilket också kan bero på felställda förväntningar. Jag är osäker på om jag skrattar ens en enda gång. Förmodligen så har jag också en helt annan definition på betydelsen av mysig.

Svinhugg är lättsam, lättläst och lite lagom underhållande. Det är lite klyschigt och boken är full av stereotyper, eller kanske snarare karikatyrer. Om jag kommer att läsa fler böcker i serien? Det vet jag faktiskt inte. Kanske. Kanske inte.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,34 i genomsnitt (beräknat på 314 betyg).
Jag ger den 3,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Ordbajsig		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Svinhugg: Stories from the city, stories from the sea, Det här har jag läst och Kattugglan.