"Gudarna vaknar" av Sylvain Neuvel

Författare: Sylvain Neuvel
Titel: Gudarna vaknar
Genre: Science fiction
Antal sidor: 417
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Waking Gods
Översättare: Peter Samuelsson
Serie: Themisfilerna 2
Förlag: Brombergs
Utgivningsår: (original) 2017 (min) 2019
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 15 januari 2022




Första meningen: Melissa retades i skolan i dag.

Baksidetext
Som barn är Rose med om en omskakande upplevelse när marken under henne plötsligt rämnar under en cykeltur. När hon vaknar till sans ligger hon djupt nere i ett hål, omsluten av en gigantisk hand av metall. Som vuxen blir Rose forskare, besatt av att försöka lösa mysteriet med handen. När ytterligare metallföremål hittas och robotar invaderar jorden, inser man att mänskligheten står inför ett mardrömslikt scenario. Bara Rose och hennes forskningsteam kan stoppa katastrofen genom att knäcka gåtan med robotarnas avancerade teknologi. Människan besitter här det kraftfullaste vapnet: kunskap. Men kommer det att räcka? Och kommer de att hinna?

Min kommentar
För snart två år sedan, i april 2020, läste jag det årets bästa bok, första delen i Themisfilerna. Jag köpte, så klart, omedelbart de två efterföljande delarna, som sedan blev stående där i hyllan. I år kände jag att det var dags, jag kunde inte låta det gå längre tid. Alltså tog jag med serien i min Finish That Series Challenge i år. Det var med lite bävan och stor oro som jag började läsa Gudarna vaknar.

När den här boken börjar så har det gått runt ett decennium sedan förra boken. Man kastas rätt in i ganska stora och uppseendeväckande händelser. Mina förväntningar ställde nog till det lite för mig från start. Det är ju inte så ofta jag läser en fullpoängare, som förra boken var, så en uppföljare har ju givetvis en del att leva upp till. Jag får inte samma wow-känsla och förmodligen beror det på att jag inte blev lika överraskad av konceptet. Det ger sig efter ett tag och när jag kommit runt halvvägs så är det lika bra som jag hade tänkt mig.

Mitt vanliga problem med serier händer ju, naturligtvis. Trots att det inte har gått ens två år, vilket är väldigt kort tid när det gäller mig. Jag minns det stora hela och jag minns vad som hände. Trodde jag. Det jag hade glömt var tydligen själva cliffhangern från första delen. Nu kom det mesta tillbaka ganska snabbt, men det var lite förvirrande från start.

Det är helt klart mer action i den här andra delen om man jämför med första, som egentligen bara handlade om uppbyggnad. Förmodligen är jag ovanlig, men jag är ganska glad i uppbyggnadsdelen. När man liksom inte vet vart det ska ta vägen. När allt är ett faktum så tycker jag inte att det är lika spännande längre. Efter en väldigt intensiv start, med oväntade och omvälvande händelser som jag inte alls väntade mig (om jag hade druckit kaffe när jag läste så hade jag satt det i halsen) så lugnar det ner sig och det är nog då som jag blir infångad igen.

Alla (viktiga) karaktärer som var med i förra boken är med även här. Den namnlöse förhörsledaren upplever jag inte som lika cynisk/ironisk, men egentligen är det nog trovärdigt. Här är ju så att säga skarpt läge. Det tillkommer en del nya personer också, men det är inte många som figurerar här. En del försvinner också. Tyvärr.

Upplägget med förhörsprotokoll, utskrifter och andra loggar fungerar riktigt bra och det känns fortfarande fräscht och nytt. Dessvärre så upphör fetstilen i förhören och då blir det genast mycket svårare att hänga med i vem som säger vad. Ibland får jag räkna för att ha koll. Nu när jag skulle skriva ihop det här så upptäckte jag att författaren är/har varit mjukvaruingenjör och jösses, vad det förklarar mycket. Bland annat att det passar mig så utomordentligt bra.

Vad gäller vetenskapen här så kan jag inte riktigt uttala mig om den, men det känns trovärdigt. Det finns så mycket att fundera över, mind-blowing är ett ord som poppar upp i huvudet. Dock finns det ju, så klart, saker som jag ställer mig lite frågande till. Som det här med att ett så intelligent och framstående "folk" inte kunde räkna ut släktförgreningarna. Det är ju inte direkt vare sig oväntat eller konstigt. Och om de nu blev så bestörta av resultatet, varför gjorde de då om det?

I Gudarna vaknar får man inga svar överhuvudtaget. Bara fler frågor. Och den slutar med en cliffhanger av episka mått. Woohoo! Senast i mars ska jag se till att läsa tredje delen!

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 4,01 i genomsnitt (beräknat på 40 387 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Ordbajsig		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Gudarna vaknar: LitteraturMagazinet, I♥fantasy och Zidselbokochfilmtips.