Film: The black phone (2021)

Titel: The black phone
Originaltitel: The black phone
Genre: Skräck
Regissör: Scott Derrickson
Manus: Scott Derrickson, C Robert Cargill, Joe Hill (novell)
Skådespelare: Mason Thames, Madeleine McGraw, Ethan Hawke, Jeremy Davies, James Ransone
Utgivningsår: 2021
Produktionsland: USA
Längd: 103 min
Serie: -
Såg den på blu-ray 11 november 2022




Handling
Finney Shaw, en blyg men smart 13-årig pojke, kidnappas av en sadistisk mördare och blir inlåst i en ljudisolerad källare där det är lönlöst att skrika. När en urkopplad telefon på väggen börjar ringa, upptäcker Finney att han kan höra rösterna från mördarens tidigare offer. Och de är fast beslutna att se till att det som hände dem inte händer Finney.

Min kommentar
Jag bokade The black phone redan i augusti och när den dök upp här i början av november så kom jag inte längre ihåg på vilka grunder jag köpte den. För anledning finns det liksom alltid. Sedan såg jag ju att den är baserad på en novell av Joe Hill och då förstod jag ju.

Det är ju självklart att Joe Hill har påverkats av sin far, konstigt vore det ju annars, men är det verkligen en slump att Gwens regnrock är gul? Och att vi har en mördare med ballonger? I stort känns ändå filmen hyfsat ny och fräsch och faktum är att det inte alltid behöver vara så himla nyskapande. Hela tiden.

Filmen är ganska obehaglig, på ett lågmält och långsamt sätt. Här finns liksom inga stora gester eller grälla färger. Atmosfären, stämningen och känslan är riktigt bra. Inget splatter, knappt något blod alls, och inga billiga jump-scares. Det obehagliga förtjänar filmen helt på egen hand. Men vad är det egentligen med Joe Hill och horn?

Skådespelarprestationerna är på riktigt hög nivå, till och med barnen. Eller speciellt barnen, faktiskt. Fotot känns exakt som 70-tal, hela filmen andas 70-tal. Ethan Hawke som ond vet jag inte om jag har sett tidigare (det ringer någon liten klocka), men han gör det med bravur.

Tyvärr så finns det en hel del som är oerhört svårt att tro på. Som att polisen skulle anlita en liten flicka. Som drömmer saker. 1978. Lite pajasvarning blev det också när de döda barnen gjorde entré, rent visuellt. Jag är ganska säker på att alla förstod vilka som var i andra änden ändå utan det. Och gallret för fönstret? Såg inte The Grabber att det saknades? Verkligen?

The black phone är nog egentligen mer en thriller än en skräck, men så är det ju det där med det ... ja, övernaturliga, eller vad man ska kalla det. Om alla logiska luckor hade täppts till så kunde den kanske ha fått ett högre betyg. Kanske borde den ha det ändå. Jag kan helt klart tänka mig att se om den och det brukar betyda en fyra.



På Letterboxd hade den 3,5 i genomsnitt (beräknat på 351 234 betyg).
På IMDb hade den 6,9 i genomsnitt (beräknat på 130 638 betyg).
Jag ger den 3,5.

Filmen är

Spännande		Tråkig
Klurig		Förutsägbar
Trovärdig		Osannolik
Snyggt foto		Rolig
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort
Fartfylld		Långsam