Film: Hilma (2022)

Titel: Hilma
Originaltitel: Hilma
Genre: Drama
Regissör: Lasse Hallström
Manus: Lasse Hallström
Skådespelare: Tora Hallström, Catherine Chalk Lily Cole, Len Olin, Jazzy De Lizzer
Utgivningsår: 2022
Produktionsland: Sverige
Längd: 120 min
Serie: -
Såg den på Viaplay 18 november 2022





Handling
En film om Hilma af Klint (1862-1944), den svenska pionjären inom abstrakt konst som först efter sin död har blivit erkänd, hyllad och en feministisk ikon.

Min kommentar
Jag har ända sedan filmen Gilbert Grape varit ett stort fan av Lasse Hallström. Kanske har jag inte sett exakt allt han har gjort, men det mesta. För någon vecka sedan fick jag nys om hans nya film, Hilma. Och så såg jag att man kunde streama den på Viaplay. Jag hade tänkt att vi skulle se en annan film denna fredag, men jag ändrade mig.

Låt mig första bara göra klart att jag vet absolut ingenting om Hilma af Klint, eller jo, jag vet att hon var en svensk konstnär. Men det är allt. Därför blev jag förvånad och, en stund senare, mycket förvirrad när alla pratar engelska. En dessutom med skotsk accent. Österrikaren pratade ju tyska och norrmannen engelska med (vad som skulle föreställa) norsk brytning. En svensk film om en svensk person, med en svensk regissör och med (många) svenska skådespelare blir bara konstig på engelska. Jag visste ju inget om de andra konstnärerna (heller), men Anna Cassel (som då pratade med skotsk accent) var ju också svensk. Vart åkte hon när hon åkte hem? Ja, det är typ sådant jag funderar på. I stället för att fokusera på filmen.

Hela familjen Hallström verkar vara inblandad och jag tycker det är smart att casta mor och dotter att spela äldre och yngre version av Hilma. Jag har inget att anmärka på skådespeleri i alla fall. Man verkar ha använt sig av gamla, autentiska filmer från Stockholm som man har lagt in Hilma på. Det ser lite konstigt ut ibland, men funkar mestadels ganska bra.

Det finns så mycket symbolism här att det kunde räcka till tio filmer och jag är inte så glad i att behöva gissa och tolka. Speciellt inte när jag tittar på en biografi. Jag är osäker på om jag förstår och jag vet inte hur jag ska tolka allt. Dock är känslan bra, men jag tror inte att jag tycker att Hilma är någon sympatisk person.

I början blir det lite rörigt, när filmen hoppar fram och tillbaka. Det tar ett tag innan jag är med på noterna. Lite kan jag tycka att den blir varken eller, när den försöker vara allt på en gång. Trots sina två timmar så skrapar den bara på ytan. Mycket tid slösas på ett lod som man hur många gånger som helst får se släppas i vattnet. Eller Hilmas syster som hoppar ner från ett träd.

Om Hilma är en svår eller konstig film kan jag inte svara på, men den är väldigt vacker. Den blir en grundkurs i Hilma af Klint, skulle man nog kunna säga och den gör mig nyfiken. Då har den väl tjänat sitt syfte, tänker jag. Det är riktigt svårt att sätta betyg på den så jag tar ett mellanting.



På Letterboxd hade den 3,0 i genomsnitt (beräknat på 116 betyg).
På IMDb hade den 6,6 i genomsnitt (beräknat på 118 betyg).
Jag ger den 3,5.

Filmen är

Spännande		Tråkig
Klurig		Förutsägbar
Trovärdig		Osannolik
Snyggt foto		Rolig
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort
Fartfylld		Långsam