Titel: I tystnaden begravd
Genre: Thriller
Antal sidor: 409
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Lind & Co
Utgivningsår: (original) 2012 (min) 2012
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 12 november 2022
Första meningen: Inte behöver han papper för att få eld i bastun, men breven ska brinna.
Baksidetext
Lars-Erkki Svanberg, en gång Sveriges snabbaste skidåkare, slås ihjäl med sin egen yxa på gården Rauhala hemma i Tornedalen.
I ett trapphus i Sankt Petersburg skjuter en rysk gangsterledare sin närmaste vän, och flyr mot gränsen.
Katrine, som just har fått sparken från Sveriges Radio, upptäcker att hennes mamma inte är den människa hon trodde. I byn Kivikangas långt uppe i norr finner hon sanningar som tystats ner i generationer.
Medan midvintern långsamt släpper sitt järngrepp över Nordkalotten dras deras historier allt närmare varandra, tills allting slutligen löper samman i den utkylda mangårdsbyggnaden på Rauhala - ett namn som betyder lugnet, friden.
Min kommentar
För en faslig massa år sedan läste jag Tove Alsterdals debut, som jag inte var jätteförtjust i, men då hade jag redan köpt på mig I tystnaden begravd. Som ju givetvis inte har lockat särskilt mycket under åren som gått. Alla förtjänar ju en andra chans, tycker jag, och därför tog jag med den här boken i min utmaning Vi möts igen i år.
Ett litet speciellt ord dyker upp där i början, som får mig välvilligt inställd; eljest. Vilket fantastiskt ord. Det används på tok för lite nuförtiden. Så ja, det började väldigt, väldigt bra. Utan att veta, av egen erfarenhet, så känns det tornedalska äkta och riktigt. De som är från trakterna och har läst boken verkar hålla med.
Det är som att jag hamnar i en liten bubbla när jag började läsa. Beskrivningen av den tornedalska miljön gör sitt till. Det är som att verkligen vara där. Tyvärr så förstörs min bubbla av att plötsligt kastas till Ryssland och den kriminella världen där. De här bitarna tycker jag inte är intressanta och inte heller tycker jag att de tillför något.
Även till det gamla Sovjet går resan och den tråden gillar jag, För mig kommer det lite som en överraskning att så många tornedalare emigrerade till Sovjet på 30-talet. I hopp om att hitta det kommunistiska paradiset. Alla vet vi väl lite om hur det blev med det. Dessvärre blir det lite rörigt och hoppigt med alla dessa trådar.
Man kan ju vara säker på att alla trådarna hänger ihop, speciellt den i nutidens Ryssland. Det blir också lite för snårigt för mig med släktskapet mellan människor. Jag mäktar liksom inte med mer än en generation bakåt. Ändå blev det efter ett tag ganska uppenbart hur det hängde ihop. Det gjorde nu ingenting, för Katrine hade inte all den information som jag hade så hon visste inte. Det lilla mellanspelet, eller vad man ska kalla det, mellan Katrine och ryssen kändes bara krystad och väldigt onödig. Jag tycker inte att den tillförde något alls.
En del andra onödiga saker händer. De är egentligen inte onödiga som i överflödiga, men jag blir alltid lite ledsen när "fel" karaktärer dör. Samtidigt som jag verkligen tycker om att jag inte kan vara riktigt säker på att alla favoriter klarar sig. Jag är inte helt säker på att jag förstår varför Katrines mamma skämdes(?) över sin bakgrund, men jag förstår definitivt Katrines intresse och nyfikenhet.
Det här med "vems är du?", som sägs vara tornedalskt ställer jag mig lite skeptisk till. Även om det inte uttrycktes med just de orden så var det ändå den frågan man fick i min egen lilla uppväxtby. I Västergötland.
I tystnaden begravd slutar lite med en antiklimax, men är nog egentligen en enkel och trovärdig avslutning. Jag hade kanske bara förväntat mig mer efter den uppbyggnaden. Helt kort kan man i alla fall säga att Tove Alsterdal förvaltade sin andra chans på ett förtjänstfullt sätt.
På Goodreads hade den 3,35 i genomsnitt (beräknat på 569 betyg).
Jag ger den 3,5.
Boken är
| Tråkig | Spännande | Förutsägbar | ||
| Bladvändare | Klurig | Läskig | ||
| Långsam | Tempofylld | Intetsägande | ||
| Detaljrik | Fåordig | Nagelbitare | ||
| Mysig | Rå | Sorglig | ||
| Måbrabok | Tankeväckande | Rolig | ||
| Rörig | Genomtänkt | Mörk |
Andra som bloggat om I tystnaden begravd: Bokstunder, Boktanken och Bokblomma.
Kollar bara på betyget nu för den här är faktiskt hyllvärmare. Trots att jag gillar hennes senaste serie.
SvaraRaderaDen var faktiskt överraskande bra 🙂
RaderaJag har inte läst hennes senaste serie. Men av de tidigare som jag läst eller lyssnat på är det den här som jag tyckte bäst om. Jag vet att jag funderade på orten Kivikangas där en svarade att det finns ett på den finska sidan och att sen Tove själv skrev att Kivikangas i boken är påhittat och ligger några mil från Haparanda. Eftersom det är tio år sen så var det stort att en författare kommenterade ens blogginlägg :). Nu händer det i alla fall lite då och då på Instagram.
SvaraRaderaEfter att ha läst denna så förstår jag i alla fall lite bättre varför så många gillar hennes böcker 🙂 Tycker det var en intressant bit i svensk historia som i alla fall jag inte visste mycket om.
RaderaDet är kul att författarna interagerar med sina läsare, men samtidigt lite läskigt 😬