Bok: Råttjakten av M W Craven

Författare: M W Craven
Titel: Råttjakten
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 429
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Dead ground
Översättare: Gabriel Setterborg
Serie: Washington Poe 4
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2021 (min) 2022
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 7 december 2022




Första meningen: Mannen i Sean Connery-mask vände sig till mannen i Daniel Craig-mask och sa: "Apan Bertrand och katten Raton satt framför brasan i den öppna spisen och kollade på kastanjerna som rostades över glöden."

Baksidetext
Kriminalinspektör Washington Poe hotas av vräkning och måste i domstol försvara sin rätt att bo kvar i sitt älskade torp när han oväntat kallas till en bordell på en sjaskig bakgata i den lilla nordengelska staden Carlisle, där en man misshandlats till döds med ett basebollträ.

Poe förstår inte varför man kopplar in honom. Han är specialist på att jaga seriemördare, ändå vill brittiska underrättelsetjänsten MI5 ha just honom och hans medhjälpare, dataexperten Tilly Bradshaw, till att leda mordutredningen. MI5 misstänker att någon tänker försöka sabotera det stundande toppmötet på det lyxiga herrgårdshotellet Scarness Hall. När Poe och Bradshaw undersöker den dödes bakgrund visar det sig att ingen av personuppgifterna de har om honom stämmer.

På mordplatsen saknas ett prydnadsföremål, en keramik råtta av samma slag som hittats även på en annan brottsplats. Poe nystar upp trådarna till en historia som tar sin våldsamma början i kriget i Afghanistan. Girighet och jakt på stulna antikviteter leder till avskyvärda svek och mord som ställer Poes och Tillys slutledningsförmåga på hårda prov.

Min kommentar
Det är väldigt sällan jag ber om recensionsexemplar nu, eftersom jag har så otroligt många olästa böcker som jag ju faktiskt vill läsa. Men sanningen är att jag ibland när ett litet hopp om att förlagen ändå ska skicka vissa böcker till mig. Råttjakten är en av de där böckerna som jag verkligen, verkligen hoppades skulle dyka upp som en överraskning. När den faktiskt gjorde det så var lyckan total.

Washington Poe, som är den ena huvudpersonen, är i sanning en favoritkaraktär. Han är precis som jag vill ha mina poliser - smart, tar ingen skit från överordnade (eller någon annan heller) och med ett hjärta av guld. Tilly, den andra huvudpersonen, är även hon en favorit - sanningssägare, obrottsligt lojal och en fena på teknik. Kombon är helt enkelt oslagbar och förmodligen det som gör den här serien så fantastisk.

För första gången så slår det mig att Poe är en mycket ensam människa. Inte ensam som i isolerad utan ensam som i utan nära och kära. Han har sin hund, Tilly och grannen. Och sitt jobb, förstås. Men det är allt.

Precis som vanligt så är det en hel hög karaktärer med här och, även det precis som vanligt, så är det inte ett dugg svårt att hålla isär dem. Jag vet inte hur karln gör, men han lyckas i alla fall. En del är så klart återkommande och jag hade önskat att Andrew Rigg, från Svart sommar, skulle ha varit med mer. Han blev ju en liten favorit i den boken. I stället så får vi träffa Melody Lee, från Regissören, igen och det är kul att få lära känna henne bättre.

Intrigen är mycket komplicerad och jag tror minsann att den går ihop. Jag känner mig inte lurad i alla fall. Förutom av den lilla detaljen att klurigheten hålls vid liv lite tack vare fula knep. Som att läsaren inte får veta saker som Poe ser på, till exempel, foton. Det här är något som brukar störa mig enormt mycket. Nu märker jag det, blir lite irriterad och sedan går jag snabbt vidare.

Något jag har lärt mig under läsningen av de här böckerna är att man aldrig kan vara säker på något och att varenda detalj som nämns är viktig. Exakt så vill jag ha det. Humorn (jodå, det finns) passar mig perfekt. Flera gånger så skrattar jag, eller kanske mer frustar. Oftast tack vare något Tilly säger eller gör. Det kan bli ganska dråpligt när någon är oförmögen att ljuga och inte känner till alla krångliga sociala koder.

Detta är en så bra serie att jag, ovanligt nog, är i fas i den. Det enda negativa med att läsa Råttjakten så snabbt efter att den har släppts är att jag nu får vänta så länge på nästa. Femte delen finns visserligen redan, på engelska, men jag hoppas verkligen att Modernista skyndar på med översättningen.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 4,48 i genomsnitt (beräknat på 3 254 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Råttjakten: DAST Magazine.