Bokföring enligt Monika: Film: Sista brevet från din älskade (2021)

måndag 26 december 2022

Film: Sista brevet från din älskade (2021)

Titel: Sista brevet från din älskade
Originaltitel: The last letter from your lover
Genre: Drama
Regissör: Augustine Frizzell
Manus: Nick Payne, Esta Spalding, Jojo Moyes (bok)
Skådespelare: Shailene Woodley, Felicity Jones, Joe Alwyn, Callum Turner, Nabhaan Rizwan
Utgivningsår: 2021
Produktionsland: Storbritannien | Frankrike
Längd: 110 min
Serie: -
Såg den på Netflix 9 december 2022

Handling
Jennifer lever ett liv i lyx med sin välbärgade och inflytelserike make Laurence. Efter att en olycka, som får henne att tappa minnet, kämpar hon med att hitta tillbaka till vem hon är. En dag hittar hon gåtfulla kärleksbrev gömda i sitt hem. De passionerade meddelandena avslöjar hennes olyckliga kärleksaffär med utrikeskorrespondenten Anthony O’Hare och leder till att hon till slut upptäcker sitt sanna jag. Jennifers historia flätas samman med Ellies, en journalist i nutida London. Ellie fängslas av de upphittade kärleksbreven från en svunnen tid och hennes försök att pussla ihop breven, med hjälp av arkivarien Rory, tar henne på en resa som väver samman de båda kvinnornas liv för alltid.

Min kommentar
Det var ju ett tag sedan jag hade en helkväll ensam hemma, men nu kan man ju återigen ha julfester och den här fredagen var sambon på sin. Jag funderade ett tag på vilken film jag skulle se och när jag upptäckte att Sista brevet från din älskade bara skulle visas i några dagar till så blev valet mycket enkelt.

Jag har än så länge inte läst en enda bok av Jojo Moyes, men detta är den andra filmatiseringen jag ser. Och det är nog ändå så att det bor en liten romantiker i mig. Djupt begravd och lite bortglömd. Den visar sig egentligen bara vid just den här typen av historia; kärlek som sträcker sig över årtionden.

I själva verket så är det två kärlekshistorier här. De är helt olika och jag tycker om dem båda två, fast på olika sätt. Den "gamla" är mest berörande och den "nya" är intressant att följa början av.

Faktum är att det är tre trådar här, två stycken då och en nu. Det blev ibland lite förvirrande med hoppandet mellan dem och då speciellt de två då-trådarna. Oftast var det ändå tydligt i vilken man för tillfället befann sig.

När jag skulle skriva ihop det här inlägget så gick jag igenom skådespelarna i filmen och det var ju rena stjärnkavalkaden här. Dock verkar jag ha drabbats av något slags minnesläcka för jag kände inte igen någon av dem. Shailene Woodley har jag sett i massor av filmer och jag har för mig att jag har tyckt att hon varit bra, men här tycker jag att hon känns lite stel och inte naturlig. Nu kan ju det i och för sig vara meningen. Även Tatum Turner har jag sett i en del och Felicity Jones är ju också ganska välkänd. Hennes karaktär gillar jag. Hon är så upptagen med någon annans romans att hon inte märker vad som händer i hennes eget liv.

Det jag tar med mig från den här filmen är ett citat från karaktären Ellie: I don't think being afraid to try is a good enough reason for anything. Det är en inspirerande mening och jag ska verkligen försöka tänka på det när jag ställs inför svårare val.

Sista brevet från din älskade är väldigt förutsägbar, i båda trådarna, men det hindrar inte alls att jag blir berörd. För det blir jag. Det var väldigt nära att filmen fick en fyra i betyg, men jag inser att den inte alls lever upp till det första kriteriet jag har för det betyget; att jag vill se den igen. Och det är omöjligt för mig att tycka att otrohet är något romantiskt. Oavsett omständigheter.

På Letterboxd hade den 3,2 i genomsnitt (beräknat på 26 818 betyg).
På IMDb hade den 6,7 i genomsnitt (beräknat på 18 417 betyg).
Jag ger den 3,5.