Bok: Den svavelgula himlen av Kjell Westö

Författare: Kjell Westö
Titel: Den svavelgula himlen
Genre: Drama
Antal sidor: 475
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (original) 2017 (min) 2017
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 30 juni 2024




Första meningen: Jag hade bott där i lite mer än ett år när det hände.

Baksidetext
Den svavelgula himlen spänner från det solblekta 1960-talet till vår mörka tid. En Helsingforspojke växer upp i skuggan av den välbärgade och mäktiga familjen Rabell, som har en ståtlig gård i närheten av hans föräldrars enkla sommarstuga. Pojken blir vän med den självsäkre Alex och får vistas nära familjen, som bär på hemligheter under den polerade ytan. Men han blir också förälskad i Alex lillasyster Stella Rabell. Deras band är starkt men relationen är skoningslös, och genom decennierna kretsar de två ständigt kring varandra utan att kunna välja eller välja bort kärleken, samtidigt som den stora världen förändras och tränger in i deras liv.

Min kommentar
Det är inte speciellt ofta jag läser böcker av finska författare och faktum är att av de jag har läst, så har jag gillat ingen. Men skam den som ger sig. I år hade jag med en i min Boktolva och vad passar väl bättre än att läsa Den svavelgula himlen när man färdas genom hela Finland.

Boken hade kunnat bli en intressant skildring av en uppväxt med klasskillnader. Om hur det är att födas med en silversked i munnen respektive att födas in i den lägre medelklassen. Om vänskap som trotsar klassgränserna, men i stället känns det som att det mest handlar om hur ofta de har sex. Det känns mer än en aning gubbsjukt.

Berättaren här är namnlös och jag tycker det verkar högst besynnerligt att gå igenom ett helt liv utan att någon någonsin kallar en vid namn. För det är verkligen nästan ett helt liv. Karaktärerna, de tre viktiga, är helt ointressanta. Samtliga är självupptagna och egocentriska. De utvecklas inte heller på något sätt utan de gör om samma misstag och återupprepar samma mönster. Som en evighetsmaskin. Jag kunde inte uppbåda minsta intresse för någon av dem.

Eftersom hela boken strängt taget bygger på den fiktiva författarens relation med Stella, som jag tycker är fullständigt ointressant, så blir hela boken ointressant. Händelser bara staplas på varandra, många gånger är de en upprepning av någon som hänt tidigare. Inte för ett ögonblick stannar de upp och reflekterar. Början av boken är dock ganska bra, när de är barn. Innan allt har börjat handla om sex.

Jag finner det lite ironiskt att en recension av en av den fiktiva författarens böcker så spot on beskriver hur jag upplever den här boken

personerna var endimensionella och intrigen ohjälpligt tunn (s 351)

och den insikt som den fiktiva författaren når, som jag tycker det är synd att författaren till den här boken inte nyttjade

jag skrev bättre då jag inte prackade lika mycket känslor och tolkningar på läsaren som förr (s 411)

Verkliga händelser krystas in genom hela boken och ofta så blir det ... inte bra. Det känns framtvingat och ibland blir det bara konstigt. Och jag kan inte låta bli att undra varför man kallar en person, som man inte ens gillar lite, för sin bästa vän. Jag kan inte se en enda anledning till att ha kvar Alex på sin vänlista. Nåväl, boken är kanske inte så lång, men den känns som en evighet. När jag kom till slutet så hade jag glömt bort början. Där blev jag förvånad över att den tråden tog så lång tid att knyta ihop. Det användes en förfärlig massa ord för att komma fram till slutklämmen.

Den svavelgula himlen hade förmodligen passat bättre som film. Tänkte jag. Men det är redan gjort. Den floppade. Så nu provas den som TV-serie. Olyckliga människor och sex är faktiskt en väldigt bra sammanfattning av vad boken handlar om. Egentligen så är det själva historien som inte passar mig, tror jag, så jag kan mycket väl tänka mig att läsa något mer av Westö.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,84 i genomsnitt (beräknat på 4 026 betyg).
Jag ger den 3,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Den svavelgula himlen: Snowglitter books, Bokblomma och Bloggbohemen