Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Ugglan & Boken.
Veckans tema: Rosa
Min första tanke var "Jag har inga rosa böcker", men det var inte helt sant. Jag hittade fler än tre i alla fall, så jag kunde till och med göra ett litet tema: Klassiker. Mer eller mindre.
1. Brott och straff av Fjodor Dostojevskij läste jag, under tvång, i gymnasiet. Det var en av de märkligaste böcker jag hade läst då och jag gillade den inte. I början. Efterhand så liksom växte den på mig och jag har ofta funderat på att läsa om den. Omslaget är för övrigt ett av de gräsligaste jag har sett.
2. 1984 av George Orwell läste jag faktiskt 1984. Bara för att. Jag gillade den och tyckte att vi var där, nästan, redan då. Nu är det än mer likt.
3. Garp och hans värld av John Irving läste jag nog ungefär samma period som de övriga två. Även det är en högst märklig bok och jag älskade den.
Titel: Spider-man: Far from home Originaltitel: Spider-man: Far from home Genre: Äventyr Regissör: Jon Watts Manus: Chris McKenna, Erik Sommers, Stan Lee Skådespelare: Tom Holland, Samuel L Jackson, Jake Gyllenhaal, Marisa Tomei, Zendaya Utgivningsår: 2019 Produktionsland: USA Längd: 129 min Serie: - Såg den på Viaplay 8 september 2023
Handling
Vår vänliga grannskapssuperhjälte bestämmer sig för att resa med sin skolklass på en semester till Europa. Peters plan att lämna superhjältegrejorna bakom sig i några veckor skrotas snabbt när han högst motvilligt går med på att hjälpa Nick Fury att avslöja mysteriet med flera elementarer, vilket skapar förödelse över stora delar av kontinenten.
Min kommentar
För några veckor sedan så pratade vi film under lunchen på jobbet och man kom in på alla olika Spider-man-filmer. Jag insåg att jag nog inte hade sett de senaste, så jag la genast till dem på listan och tänkte att vi skulle se Spider-man: Far from home redan den fredagen. Det ville dock inte Viaplay, som bara stod och snurrade när vi försökte starta filmen. Det dröjde ett tag innan det blev tillfälle att se den, men den här gången funkade det.
Handlingen övertygade mig inte direkt och det märks kanske av att jag blev lite distraherad av att jag funderade över de stackare som befann sig i något slags fordon när de försvann. När de kom tillbaka så hamnade de nämligen exakt där de var när blippen inträffade. Lite märkligt är det och jag är ganska säker på att det inte var filmmakarnas mening att man skulle fundera på det. Har man det kommit någon Marvelfilm om efter blippen? Jag kan inte minnas det.
Fram till mitten, ungefär, så var jag nog ganska uttråkad, men där tog allt en hiskelig fart. Då väcktes mitt intresse och jag blev fascinerad över hur otroligt snyggt det var. Filmen är ofta smårolig och ibland riktigt rolig. Precis som jag tycker att en superhjältefilm ska vara. Det är en bra och intressant balansgång mellan Peter Parkers roller som vanlig tonåring och superhjälte.
Jag hade ju, som vanligt, ingen aning om vad jag kunde förvänta mig, men det var överraskande och kul med en resa runt i Europa. Det är alltid kul att känna igen sig. Jag hade gärna sett fler miljöer från samtliga huvudstäder. Tyvärr så lider den här filmen av samma sak som alla andra (Marvel)filmer. Den är på tok för lång. Jag tror att man lätt hade kunnat kapa bort en halvtimme. Gärna i första halvan då.
Tom Holland är en bra Spider-man, även om jag nog var mer glad i Tobey Maguire, men jag har egentligen inga åsikter om detta. Jag tycker alla gör en berömvärd insats. Och det är faktiskt ganska skönt att slippa Tony Stark.
Min undran är om jag inte hade gillat Spider-man: Far from home mer om den hade varit frikopplad från MCU. Spider-man är liksom Spider-man. Han behöver inga high tech-gadgets och han behöver inte heller de andra i universumet. Han klarar sig alldeles utmärkt på egen hand. I alla fall så slutar den på ett sätt som gör att jag känner att jag nog borde se nästa film. Snart.
På Letterboxd hade den 3,38 i genomsnitt (beräknat på 1 062 260 betyg).
På IMDb hade den 7,4 i genomsnitt (beräknat på 531k betyg).
Jag ger den 3,5.
En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.
Hemma i Sverige igen och tycker faktiskt att det är ganska skönt med runt 15 grader, regn och blåst. Jag gillar årstider! I morgon är det dags att jobba igen och med tanke på hur mycket jag har glömt hur jag brukar göra med saker som jag gjort i många år så är jag lite orolig över hur det ska bli på ett jobb jag haft i tre veckor,
Jag har äntligen kommit mig för att börja läsa Sekten på Dimön av Mariette Lindstein. En bok som har stått i hyllan i drygt sju år. Kanske är jag till och med sist med att läsa den, av alla som har velat läsa den. Detta är första delen i en serie som nu har sju delar och är ännu ett exempel på en serie som har bytt namn mitt i. Tidigare hette den Via Terra, men nu ska den tydligen heta Dimön-serien.
Min smakebit är från sida 149:
Först förstod hon inte vad han menade.
"Nytt jobb? Ska jag hjälpa till med något innan den där Strid kommer?"
"Nej, jag menar att du ska byta jobb. Du har väl sett vad som har hänt med Madde? Franz vill ha dig som sin sekreterare. Herregud! Aldrig i livet!
"Det går inte. Vad kommer att hända med biblioteket?"
"Mona Asplund tar över som bibliotekarie."
Mona Asplund var Elviras mamma. Sofia hade aldrig pratat med henne. Hon arbetade på lantgården, var tystlåten och blyg och höll sig mest för sig själv.
"Hur ska hon klara av det? Det här låter ju inte klokt."
"Sofia, lugna ner dig. Varför kan man aldrig prata med dig utan att du brusar upp? Tänk på prioriteringarna. Det finns inget viktigare här än att stötta Franz. Fattar du inte det?"
Första lördagen i månaden hakar jag återigen på den gamla kulturkollutmaningen.
Just nu ...
... läser jag Sekten på Dimön av Mariette Lindstein. Förmodligen sist av alla, åtminstone av de som vill läsa den.
... ser jag på massor av TV. TV-hösten har ju startat och det innebär Kockarnas kamp. Hela Sverige bakar, Över Atlanten, Idol, Robinson, Solsidan med mera, med mera. Och så har jag noterat att flera av de serier jag följer har fått ny säsong. När jag nu ska hinna se det.
... lyssnar jag på regnet och blåsten.
... njuter jag av regnet och blåsten och den ganska moderata temperaturen. Vilket kanske låter konstigt, men efter nästan två veckor i 30 graders värme så är det ganska skönt. Och så njuter jag också av min egen säng, min egen kudde och vanligt, hederligt svenskt vatten i kranen.
... längtar jag efter ... ja, jag vet faktiskt inte. Det skulle ju vara kalaset för sambon då, om två veckor. Nästan alla kommer så det det blir fullt hus.
Månadens nominerade
Månadens bästa: Röd drottning av Juan Gómez-Jurado
Månadens överraskning: Röd drottning av Juan Gómez-Jurado
Månadens besvikelse: Schack under vulkanen av Håkan Nesser
Månadens roligaste: Röd drottning av Juan Gómez-Jurado
Månadens mysigaste: Mormors val av Kaj Branzell
Månadens vackraste: Snöbarnet av Eowyn Ivey
Månadens otäckaste: -
Kommentar:
Precis som jag trodde så blev det en hel del läst i september, men faktiskt inte alls så mycket som jag hade hoppats. Undan gick det i alla fall och den ena boken efter den andra las till handlingarna. Antalet sidor blev fler än vad de varit de senaste åren, men det är fortfarande väldigt långt kvar till hur det var förr. Böckerna var lite tjockare den här månaden också, tydligen. Betygssnittet blev lägre än förra månaden, 3,78 (mot 3,87 i augusti). Fyra stycken fyror blev det och det är verkligen inte illa.
Även i september blev det fem böcker som ingår i olika serier (Frennstedt, Nesser, Theorin, Branzell). Ingen av dem är första delen i sin serie. När jag skriver detta så är en bok den senast utgivna, men när inlägget publiceras så är det ingen av dem. Två av böckerna (Nesser, Theorin) ingår i min Finish That Series-utmaning. En Boktolva blev det också (Ivey). Utmaningarna går fortsatt bra och jag är före i samtliga.
Endast tre av böckerna var hyllvärmare och en av dem så gammal att den har varit med i Hett i hyllan. Det officiella målet är därmed nått (36 stycken). När det gäller det inofficiella (10%) så har jag några kvar, men jag tror inte det ska vara några problem. För ovanlighetens skull så var två av böckerna från en streamingtjänst. Recensionsexemplaren är jag riktigt usel på att läsa och i september var det inte en enda.
Endast en ny bok flyttade hem till mig och båda var recensionsexemplar. En av dem en överraskning och en av dem en jag aktivt tackat ja till. Inga böcker flyttade ut från hyllorna. Nettoresultat +1 är faktiskt inte fy skam.
Om månadens bästa: Även om Frennstedts två böcker bjöd på hårt motstånd så behövde jag inte fundera länge på vinnaren Röd drottning.
Om månadens överraskning: Röd drottning är nog det bästa spanska jag har läst.
Om månadens besvikelse: Nej, Schack under vulkanen var långtifrån dålig, men jag saknade nog dynamiken mellan Barbarotti och Bergman.
Om månadens roligaste: Ironi är något av det roligaste jag vet och det finns det i mängder i Röd drottning.
Om månadens mysigaste: Det måste ju vara Mormors val som vinner detta, med tanke på att jag under läsningen befann mig i samma område.
Om månadens vackraste: Ja, jag hittade på en helt ny kategori bara för att Snöbarnet måste vara med.
Om månadens otäckaste: Tyvärr var det ingen riktigt otäck bok den här månaden.
