Bok: Benvittring av Johan Theorin

Författare: Johan Theorin
Titel: Benvittring
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 409
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Ölandskvartetten 5
Förlag: Wahlström & Widstrand
Utgivningsår: (original) 2021 (min) 2021
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 16 september 2023




Första meningen: Gerlof Davidsson tog en lång paus innan han gick in i rummet.

Baksidetext
En man dör i ett stenras på en ödslig öländsk strand. På marken har han hunnit lägga en krans av rosor. När polisen Tilda Davidsson lyfter på kransen hittar hon benrester från en man som sist sågs i livet tillsammans med hennes 86-årige släkting, skepparen Gerlof. Gerlof är sjuklig och kraftlös, men måste ändå ta reda på varför en gammal tragedi ännu skapar rädsla och hat. Hat så starkt att mordet på stranden bara är början.

Min kommentar
Den här serien skulle bara bestå av fyra böcker, var det sagt (därav Ölandskvartetten). Döm om min förvåning när det då plötsligt annonserades en femte del, åtta år efter den förra. Jag är inte den som är den så jag skaffade Benvittring när den kom, så klart. I år kände jag att det kunde vara dags att läsa den och tog med den i min Finish That Series-utmaning.

Nattfåk var den första jag läste, trots att den är andra delen, och ingen av de jag har läst efter den har klarat jämförelsen på något bra sätt. Det gäller även denna, även om den är bättre än förra boken, Rörgast, men den har mycket långt kvar till Nattfåk. Jag saknar nog allt som gjorde Nattfåk så bra och som Theorin gör så bra. I den hade han en förmåga att få in folktro och sägner så att det blir alldeles särskilt spännande. Även om jag nu, mer eller mindre, har slutat förvänta mig övernaturligt/folktro så finns det inte ett spår av det här. Tyvärr.

Drömmen hade ju varit att läsa denna på Öland, men dit bar inte vägarna i år. Faktum är att det för min del hade kunnat vara mycket mer Öland, både av miljö och den där speciella mystiken. Nu blir det bara en ordinär deckare. Inklusive en huvudkaraktär som hamnar i livsfara och motiv som kan härledas femtio år tillbaka i tiden.

Gerlof är ett mycket trevligt återseende, jag tycker så mycket om denna knarriga gamla man. Han är en speciell karaktär, som genuint bryr sig om sina medmänniskor. Han är nästan den enda som känns mänsklig. Rent generellt så gillar jag inte privatpersoner som lägger sig i polisens arbete. Speciellt inte om den enda anledningen till att de får information är att de är släkt med polisen. Som i det här fallet. Det Tilda gör gillar jag inte alls. Det är så många fel, på så många sätt.

Här har polisen mer än ett fall att jobba med samtidigt och det känns ju trovärdigt. Även om det blir lite spretigt. Fantasilöst nog så hör fallen ihop. I alla fall på sätt och vis. Det känns både långsökt och konstruerat. Jag har så svårt att tro att så många skulle kunna vara tysta så länge.

Benvittring lunkar på, lugnt och stillsamt. Det är inte blodigt och actionfyllt utan egentligen ganska trivsamt. Den tar aldrig tag i mig på riktigt, men jag tapper heller aldrig intresset. Det är ändå härligt med en 80+ i en huvudroll, som visar att bara för att kroppen är trött så behöver inte huvudet vara det. Och tro det eller ej, men nu har det faktiskt kommit ytterligare en del, den sjätte i kvartetten alltså. Om jag ska läsa den? Så klart.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,66 i genomsnitt (beräknat på 701 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Benvittring: malins bokblogg, hyllan och deckarlogg.