Bokbloggsjerka 18 – 21 mars

Fredag igen och det känns så bra att kunna säga att det som vanligt är dags för Annikas bokbloggsjerka.

Veckans fråga: Har du någonsin haft en ”book hangover”, det vill säga en bok som tar slut på tok för tidigt och lämnar ett sådant avtryck/tomrum att du inte riktigt förmår dig plocka upp en ny bok för att aktivt försöka komma över den? Vilken i så fall?

Jag har nog egentligen aldrig riktigt råkat ut för en "book hangover", förmodligen beror det på att jag nog har en mer pragmatisk inställning till böcker jag läser; jag läser dem för att komma till slutet. Det är liksom det jag vill och det är det som är målet. Faktum är att lästakten brukar öka när slutet närmar sig.

Det har dock hänt att jag läst en bok som varit så bra att den trollbundit mig till den grad att när jag slagit ihop pärmarna och tittat upp inte vetat var jag befann mig. Eftersom tolkningen var ganska fri i dag så tänker jag ta upp första gången det hände (det kan också vara enda gången det hänt, i alla fall så intensivt). Det här var någon gång i mitten av 80-talet och boken jag läste var Fånglägret av James Clavell. I stället för den fuktiga djungel jag väntade mig, när jag tittade upp, såg jag mitt svalt blå flickrum. Jag kommer fortfarande ihåg förvirringen, i bråkdelen av en sekund så kunde jag inte alls ta in vad jag såg och greppa att jag var hemma. Jag hade ju precis varit i Singapore. Lite saknar jag den känslan.

Naturligtvis händer det fortfarande att en bok varit så bra att jag inte vet hur jag ska kunna läsa något annat efter den. Det motverkar jag lite genom att aldrig (jo, det har faktiskt hänt, men det sker kanske en handfull gånger varje år) påbörja en ny bok samma dag som jag läst ut en. På det viset får den utlästa boken landa och sätta sig lite. Det är här novellerna kommer in, för sådana brukar jag läsa när jag är mellan böcker. Det är kanske jämförbart med en häst som ska skrittas av efter ett träningspass.