"Corpus delicti" av Elias Palm

Författare: Elias Palm
Titel: Corpus delicti
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 325
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Ella Andersson 1
Förlag: Ordfront
Utgivningsår: (original) 2010 (min) 2010
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 7 mars 2016




Första meningen: Han la sig frivilligt i bagageutrymmet.

Baksidetext
Mord eller självmord? Dränkning eller drunkningsolycka? Kan man utesluta att en person blivit bragd om livet när kroppen är förruttnad eller illa bränd? Det är frågor som rättsläkaren Ella Andersson dagligen ställs inför.

När Ella var sex år gammal förlorade hon både sin far och sitt föräldrahem i en våldsam eldsvåda. Drygt trettio år senare lägger hon nu ett bud på ett antikt bordsur som är märkligt likt det som stod i det nedbrunna barndomshemmet.

Därmed dras Ella in i en privat undersökning av sitt förflutna, parallellt med de ordinarie dödsfallsutredningarna. Motvilligt tvingas hon inse att det finns kopplingar mellan hennes barndom och ett lik som undersöks på den rättsmedicinska avdelningen. Kopplingar som någon tycks vara mycket angelägen om att hon inte ska se.

Min kommentar
Jag är ju en deckarnörd av rang, jag är speciellt svag för svenska deckare och om det dessutom är en debut så är jag såld. Därför är det extra märkligt att just en sådan har blivit stående oläst i min hylla i över fem år.

Det är svårt att inte tänka på Patricia Cornwells böcker om rättsläkaren Kay Scarpetta när man läser denna. Även huvudpersonen här, Ella Andersson, är rättsläkare, men där slutar nog faktiskt alla vidare likheter.

Jag kan ta och avhandla Ella Andersson direkt, så det blir gjort. Ella känns inte ett dugg trovärdig som kvinna (det kanske inte jag heller är, men jag är i alla fall konsekvent) och jag tycker inte om henne. Många gånger känns hon som en manlig fantasi om en kvinna. Vi skrivs på näsan, i otaliga utsvävningar, hur moralisk och rättrådig Ella är (trots att hon faktiskt stjäl bevismaterial), men mitt intryck av henne blir att hon är självgod och självrättfärdig. Min slutsats måste bli att Elias Palm borde ha valt en man till huvudperson.

Mitt första intryck av boken är att den borde ha haft betydligt fler nya stycken, det finns massor av naturliga ställen för sådana, till exempel när man helt byter ämne. Nästa sak jag tänker är: Herregud, det är som en snabbkurs i rättsmedicin! Jag förstår inte varför helt ovidkommande saker kläms in, det är precis som om författaren försökt få med så många tekniska detaljer som möjligt om hur det går till att obducera olika typer av lik. Det är på tok för många detaljer om allt och jag får känslan av att sitta på en föreläsning. Visserligen en intressant föreläsning, men nu var det ju en deckare jag läste.

Språket är väldigt omständligt (och korrekt), vilket får det att kännas som att man läser en teknisk rapport. Och, som sagt, alla dessa detaljer. Jag behöver inte veta allt om Ellas bakgrund, något jag trodde bara var i början av boken, men det bara fortsätter och fortsätter. Det kommer mängder av ovidkommande information i fullständigt ointressanta tillbakablickar, men det konstiga är att trots all denna information så lär jag aldrig känna Ella. Hon beskrivs bara för mig, men hon blir aldrig en människa.

Något som rent generellt stör mig när jag läser deckare är när någon karaktär får väldigt viktig information, men som inte förs vidare till läsaren. Här vimlar det av precis sådant och det gör mig nästan tokig. Jag vill veta samma sak som huvudpersonen och samtidigt.

Nu låter det väl som om jag avskyr den här boken, eller hur? Det gör jag inte, det finns en hel del försonande drag och kanske är allt det jag räknat upp bara de vanliga debutfelen. Det återstår att se, för jag har nämligen redan köpt både andra och tredje delen i serien.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 3,9 och genomsnittet 3,34 (beräknat på 123 betyg).
På Goodreads hade den 3,36 i genomsnitt (beräknat på 81 betyg).
Jag ger den 3,5

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Corpus delicti: Bokblomma, Bokberoende och med näsan i en bok.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.