"Först när givaren är död" av Anna Jansson

Författare: Anna Jansson
Titel: Först när givaren är död
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 314
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Maria Wern 10
Förlag: Månpocket
Utgivningsår: (original) 2009 (min) 2010
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 23 februari 2016




Första meningen: Sedan Helges kista sänktes ned i mullen på Roma kyrkogård har Frida Norrby burit ovissheten ensam.

Baksidetext
Somliga anser att Frida Norrby blivit förvirrad och paranoid efter makens död och kanske är det sant. Natt efter natt ger hon sig ut för att gräva enligt de kartor hon funnit i hans bankfack. Med stigande förvåning inser hon att de dokument hon fått i sin hand kan skriva om Sveriges historia. Bara man finner biskopsgraven.

Men allt är inte idyll i det skira landskapet runt Roma Kungsgård. En natt brinner Frida Norrbys lilla stuga ner till grunden och den gamla kvinnan befaras ha omkommit.

Under utredningen av branden får kriminalinspektör Maria Wern veta att distriktsköterskan Ingrid Bogren är försvunnen.

Distriktsköterskan var den sista som såg Frida Norrby i livet.

Min kommentar
Tionde delen i serien om Maria Wern och det blir också den sista jag kommer att läsa, trots att det finns ganska många till utgivna. Då känns det ändå ganska bra att mitt avslut av den här serien blir helt OK.

Boken funkar jättebra från början. Faktiskt ända tills Maria Wern dyker upp i handlingen. Det är märkligt att det har tagit mig tio böcker att förstå vad det är jag inte gillar med de här böckerna. Tyvärr är det, bland annat, Maria Wern själv som jag inte klarar av. Hennes gnällande och offermentalitet gör mig tokig. Gör något åt det då, människa!

En annan av Anna Janssons egenheter är att hålla massor av oprovocerade föreläsningar, bland annat om historiska skeenden, vilket gör att alla karaktärer låter som uppslagsböcker. Det är ju liksom ingen som pratar så, högtravande, utanför ett klassrum. Dialogen blir också väldigt krystad när alla ska lära någon något. Ytterligare en orsak till att jag har svårt för de här böckerna är spy-galla-över-samhället mentaliteten, även det i många fall helt oprovocerat. Genrellt tycker jag att deckare gör sig bra för att kritisera samhället, men det får inte bli för mycket. Och inte samma sak i varje bok.

Jag kan inte riktigt komma ihåg om det varit samma i de tidigare böckerna, men jag reagerade lite på det forcerade mördandet i denna (ett modus operandi var för övrigt speciellt grymt och det gav mig kalla kårar). Det kändes som att alla mord skedde på en gång.

Karaktärerna i den här delen är osedvanligt osympatiska och det är knappt att jag orkar med dem. Undantaget är gumman Frida, som är helt fantastisk och jag gillar verkligen hennes okomplicerade syn på saker och ting. Maria Wern får, tack och lov för min del, inte jättemycket utrymme här, i alla fall inte hennes privatliv, men så fort hon dyker upp så börjar jag vrida mig som en mask. Kan man vara allergisk mot en fiktiv karaktär? De andra är mest störiga och gapiga och jag är tacksam för att jag inte känner någon som är lik dem.

Den historiska delen är en väldigt intressant teori, men den tar alldeles för mycket plats och faktiskt hade jag gillat det bättre om den inte hade "bevisats". Just den biten tog udden av alltihop. Slutet är väldigt abrupt och gärningsmannen känns överhuvudtaget inte trovärdig. Inte motivet heller. Och jag blir väldigt osäker på om alla trådar knyts ihop.

Så, nu säger jag hejdå till Anna Jansson och Maria Wern och är nöjd med det.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 3,4 och genomsnittet 3,45 (beräknat på 392 betyg).
På Goodreads hade den 3,09 i genomsnitt (beräknat på 154 betyg).
Jag ger den 3,5

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Först när givaren är död: Läsresan, Hellre barfota än boklös och En bok om dagen.

Boken kan köpas på Adlibris och Bokus.