Smakebit på søndag: När repet brister

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Det blir inte så mycket läsning just nu, det finns helt enkelt ingen ork. Men ... nu har jag bara två veckor kvar på jobbet, sedan är jag ledig i tre veckor och efter det börjar jag ett nytt jobb. Skräckblandad förtjusning är en beskrivning som beskriver det på ett bra sätt.

Belinda Bauer brukar vara ett säkert kort och det tror jag nog att jag kan säga stämmer även för När repet brister, som jag läser just nu. Trots mord och annat elände så känns det tryggt och vilsamt att läsa. Tyvärr är det den sista bok jag har oläst av henne, i hyllan i alla fall. Har hon verkligen inte släppt något nytt sedan 2018?

Min smakebit är från sida 288:

Det var inte London egentligen, utan Bromley. Men det var så pass nära London att Marvel började prata cockney.
    I baksätet såg sig Jack Bright intresserat omkring när byggnaderna blev större, bilarna nyare och folk mer färgrika.
    Medan de kröp fram på de hårt trafikerade gatorna började Marvel längta efter kebab och dieselångor och trottoarer nerkletade med tuggummi. Inte långt härifrån hade hans sista fall vid Metropolitan-polisen slutat med ett fiasko så nesligt, att han förstått att hans tid där var över.
    Ett barn som försvunnit, ett barn som dött, ett barn som hittats.
    Ett rätt av tre var inte bra nog.