Film: Heads of state (2025)

Titel: Heads of state
Originaltitel: Heads of state
Genre: Actionkomedi
Regissör: Ilya Naishuller
Manus: Josh Appelbaum, André Nemec, Harrison Query
Skådespelare: Idris Elba, John Cena, Priyanka Chopra Jonas, Paddy Considine, Sarah Niles
Utgivningsår: 2025
Produktionsland: USA
Längd: 116 min
Serie: -
Såg den på Prime Video 18 juli 2025




Handling
Den brittiska premiärministern och USA:s president har en rivalitet som riskerar deras länders allians. De tvingas, motvilligt, att förlita sig på varandra när de hotas av en mäktig fiende och ser sig plötsligt ute på en vild flykt i främmande land. Tillsammans med Noel, en briljant MI6-agent, måste de hitta ett sätt att stoppa en konspiration som hotar den fria världen.

Min kommentar
Behovet av lättsamma, underhållande och gärna roliga filmer är fortfarande stort och det gick ju så bra med action förra veckan så jag tänkte att det väl inte kunde bli fel med ännu en. Fast nu en actionkomedi, som ju är lite av en favoritgenre. Heads of state lockade mig direkt när den dök upp på streamingtjänsten bara för ett par veckor sedan.

Filmen lämnar en lite dålig och bitter smak efter sig. Den kom lite för nära verkligheten ett tag. Men faktum är att verkligheten faktiskt är mer osannolik och konstig och ologisk än den här filmen.

John Cena och Idris Elba har en mycket bra kemi. Deras samspel (eller brist på det) är klockrent. Den amerikanska presidenten personifierar alla fördomar man skulle kunna ha mot amerikaner. Det blir faktiskt ganska kul. Eventuellt så har jag lite svårt att tro att den amerikanska presidenten och den brittiska premiärministern skulle prata så här respektlöst med varandra och visa sitt ogillande så öppet. Även bland folk. Men inget är ju omöjligt. Det har vi sett på riktigt. Kanske skulle man kunna invända att dessa två politiker inte skulle ha haft en chans mot dessa vältränade terrorister, men det framgår väldigt tydligt vilken tur de har och att slumpen hjälper dem rejält.

Filmen är lite ojämn. Ibland riktigt spännande, snygg och rolig. Ibland lite trött och klyschig. Det blir också lite propagandakänsla mot slutet, men man får kanske inte lägga för mycket betydelse i den.

Heads of state är en ganska fånig film, men mycket underhållande. Den är exakt vad den utger sig för att vara, varken mer eller mindre. Betyget blir ett litet problem, den är lite för bra för 3,5, men lite för dålig för 4. Till slut landar jag på det lägre betyget, eftersom den är lite för simpel.

Avdelningen för olika funderingar:
För mig är det väldigt märkligt att man hamnar i Belarus när man flyger från London till Warszawa. Om de nu var så nära gränsen när allt började så borde de faktiskt redan varit på väg ner, men det framgick inte att det var så.


På Letterboxd hade den 2,7 i genomsnitt (beräknat på 68 496 betyg).
På IMDb hade den 6,4 i genomsnitt (beräknat på 38k betyg).
Jag ger den 3,5.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Smakebit på søndag: Rygga inte undan

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare, men just nu verkar vi vara lite husvilla. Vår ordinarie samlingspunkt tycks ha försvunnit, men jag tänker att jag fortsätter med att varje vecka bjuda på ett stycke i boken jag läser.

Efter en riktigt gräslig jobbvecka så hade det varit obeskrivligt skönt att bara vara hemma och ta det lugnt, men nej då. Igår var det dags för det sista kalaset i det här klustret och det var svärfar som fyllde 83. Det är inte riktigt lika långt att åka dit, bara drygt en timmes färd (enkel väg), men det är ju hel dagen till detta.

Jag läser som en tok just nu, känns det som, och böckerna formligen slukas. Bra är de också, vilket kanske hänger ihop med slukningen. Igår morse började jag på Rygga inte undan av Stephen King, min husgud sedan 1984. Detta är en bok i serien om den fantastiska Holly Gibney, men vilken del det är råder det lite förvirring om. Det kan vara den tredje, men kanske ändå troligare den fjärde, om man räknar novellen Blod säljer. Vilket jag gör. Sedan kan man ju också räkna böckerna där hon dyker upp först, trilogin om Bill Hodges. Vilket jag inte gör. Så, fjärde delen.

Min smakebit är från sida 75:

Izzy kollar mobilen, ser att det är Holly och trycker bort samtalet. Inte nu, Hols, tänker hon. Planen var att hon och Tom skulle sära på sig, var för sig förhöra om vittnen och den här gången fråga dem om Letitia Overton, men som John Lennon en gång sa är livet det som händer medan man gör upp andra planer.
    Hon träffade sin partner utanför First Lake City Bank, och de skulle just gå in när Lew Warwick ringde. "Jag har en känsla av att Wilson kan ha knäppt två till." Han gav Izzy en adress i Breezy Point.

Bok: De döda och de levande av Anders Nilsson

Författare: Anders Nilsson
Titel: De döda och de levande
Genre: Thriller
Antal sidor: 303
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Johan Falk 2
Förlag: Bokfabriken
Utgivningsår: (original) 2024 (min) 2024
Format: E-bok
Källa: Storytel
Utläst: 27 juli 2025




Första meningen: Tony Nicola är femtiosex år och han känner det i hela kroppen.

Baksidetext
Mannen som saknar två fingrar på högerhanden gör sig redo för att starta sin bil och än en gång lämna Göteborg där han under så lång tid både levt och arbetat. Staden där hans familj lever sina liv, utan honom, ovetande om hela sanningen.

Kriminalkommissarie Johan Falk är nämligen död. Officiellt, alltså. Några få känner till att han fortfarande lever, ännu färre att han är tillbaka i Göteborg. En som misstänker det är den gamle gangstern och informatören Seth Rydell.

Och precis då, när Johan just satt nyckeln i tändningslåset och ska vrida om, så kontaktar Seth honom. I fullständig panik. Alla Seths drömmar om att kunna lämna gangsterlivet bakom sig är nu bara ett kliande avtryckarfinger borta från att helt gå upp i rök.

Johan Falk är den ende som kan rädda honom – död eller levande.

Min kommentar
Eftersom jag anade att jag skulle läsa ut min första Göteborgsbok ganska tidigt under Göteborgsbesöket (redan på tåget dit hände det, faktiskt) så hade jag ytterligare en på lager. De döda och de levande, andra delen i Johan Falk-serien i bokform, passade bra. Tänkte jag. Typiskt nog så är de mer i Stockholm än i Göteborg i den här boken.

Om jag har något som man skulle kunna kalla för guilty pleasure så är det Johan Falk-serien och det spelar ingen roll om det är bok eller film. Så har det varit ända sedan jag såg första filmen, för runt 25 år sedan. Förra vintern, under en sjukvecka när jag inte kunde göra annat än ligga på soffan, så såg jag om alla tjugo filmerna. Även om det inte var det som var tanken så hjälpte det nog. Jag hängde med betydligt bättre i alla referenser till gamla händelser.

Tonen i boken stämmer perfekt överens med filmerna och blir en naturlig förlängning. Det är till och med så att det känns som att det rullar en Johan Falk-film i huvudet medan jag läser. Beskrivningarna är ibland väldigt filmiska och nästan som sceninstruktioner. Det blir lite speciellt när man har ansikten på nästan allihop och kan höra rösterna under dialogerna. Det enda som gör mig lite besviken är att jag inte kan komma ihåg att det fanns ett enda "va fan".

Till min stora glädje så dyker Seth Rydell upp här, det är kul att återse honom. Det är verkligen inte ofta som jag håller på/hejar på en bov, men Seth har lyckats med det. Han har ju en sällsamt våldsam sida, men bakom den tuffa ytan så har han en hel del mänskliga sidor också.

Precis som filmerna så är boken blodig och våldsam. Ibland är den makaber. Det känns som en osannolikt hög body count, men jag är inte säker på hur många som dog. En hel del upprepningar blir det och jag tycker att det ligger farligt nära ältande. Bland annat så nämns det orimligt ofta hur gamla de här personerna är. Det finns egentligen ingen anledning till det.

Det vimlar av cliffhangers i den här boken och för min del betyder inte det att det blir bättre. Alldeles för ofta så får en karaktär veta något hemligt och omvälvande, men inte läsaren. Om man använder det tricket vid enstaka tillfällen så funkar det, men här hände det nog ett tiotal gånger. Då ledsnar jag. Naturligtvis så avslutas boken med en rejäl cliffhanger och jag ser verkligen fram emot den tredje boken (släpps i september). Ännu mer med tanke på vem som verkar kliva in i handlingen där i slutet.

De döda och de levande är actionspäckad och fartfylld underhållning på hög nivå. Jag tycker denna är bättre än första boken, som nu verkar vara på väg att filmatiseras. Egentligen passar de nog bättre som film, för det är svårt med action i bokform. För ett inbitet Johan Falk-fan funkar det bra.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 4,04 i genomsnitt (beräknat på 362 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om De döda och de levande: Kapprakt

Läsplanering september 2025

Snart är den första höstmånaden här, september närmar sig snabbt. Då är det äntligen dags för semester för mig. Spanien ska jag dock inte till i år, trots den spanska boken, men väl till grannlandet Portugal. Tyvärr hittade jag inte en enda portugisisk bok att läsa. Förmodligen så hinner jag tre eller kanske till och med fyra till, men det blir bara dessa fyra som planeras.

• Choklad av Joanne Harris. Boktolva. Hyllvärmare.
• Alla djävlar är här av Louise Penny.
• Luften är fri av Sara Lövestam. Finish That Series. Hyllvärmare.
• Vit kung av Juan Gómez-Jurado. Finish That Series.

Nyss - Nu - Nästa

Ett meme som väldigt ofta förekommer på Instagram är Last - Now - Next. Nu inför jag det på min blogg, under namnet Nyss - Nu - Nästa. Tanken är att detta ska få fungera som ställföreträdare för Hett i hyllan, som alltså har tagit paus till årsskiftet. Vi får väl se om det är befogat och rimligt att köra detta en gång i veckan, så mycket kanske jag inte läser, men vi kör på tills motsatsen blir bevisad.

Nyss: Flykten av Jane Harper som är tredje delen i serien om Aaron Falk. Efter att ha läst fyra böcker av henne så är det nu officiellt så att hon är en favorit.

Nu: Vykort från en mördare av Mattias Edvardsson, andra delen i Brottsplats Söderslätt. Det ska bli så spännande att se hur slutresultatet blev. Jo, det här är ju ännu en favorit.

Nästa: Rygga inte undan av Stephen King, som är n:te delen om den fantastiska karaktären Holly Gibney. Jag kallar den för fjärde delen (eftersom jag räknar även novellen Blod säljer, men om man räknar böckerna om Bill Hodges, där hon dyker upp för första gången, så är det den sjunde. Och ja, det här är ju favoriternas favorit, min husgud sedan 80-talet.