söndag 20 september 2015

En smakebit på søndag: Lewispjäserna

En smakebit på søndag är ett stående inslag på den norska bokbloggen Flukten från verkligheten. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Igår läste jag ut Cinder av Marissa Meyer, eller egentligen har jag nog mer inhalerat den och nu på morgonen har jag börjat läsa sista delen i trilogin Isle of Lewis, Lewispjäserna, av Peter May. Det är med lite blandade känslor jag ta mig an den, samtidigt som jag bara vill sluka den så vill jag inte att den här fantastiska serien ska ta slut.

Min smakebit kommer från sida 36.
Kajen vid fiskfabriken i Miabhaig passerade förbi under dem så snabbt att den såg suddig ut. De röda fläckarna var Seatreks gummibåtar som låg förtöjda i viken. Vattnet i Loch Ròg trängde in ett stycke i den djupa klyftan som hette Glen Bhaltos. Längs med klyftan gick en smal, rak väg som var omgiven av växtlighet i grönt och rosa och brunt och ibland av lavgrå gnejs där den bröt upp genom jorden.

lördag 19 september 2015

"Sista riket" av Brandon Sanderson

Genre: Fantasy
Antal sidor: 742
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The Final Empire
Översättare: Lottie Eriksson
Serie: Mistborn 1
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2006 (min) 2015
Format: E-bok
Källa: Rec ex
Utläst: 9 september 2015






Första meningen: Aska föll från himlen.

Baksidetext
I tusen år har aska fallit från himlen, inga blommor har blommat och täta dimmor har gjort nattens mörker fruktat. Den evige och odödlige Överstehärskaren och aristokratin styr och vanligt folk är dömda att leva i underkastelse och slaveri.

Men mitt i all hopplöshet dyker Kelsier upp, en överlevare från de hålor dit Överstehärskaren skickar de dödsdömda. Kelsier har allomantiska förmågor - magiska styrkor som nästan bara aristokratin besitter - och en plan om hämnd och frigörelse.

Samtidigt stryker Vin, en ung tjej som är medlem i ett tjuvgäng, runt på gatorna i huvudstaden. Även hon är allomantiker - men vet inte själv om det förrän Kelsier drar in henne i sina planer.

För att Keslier och Vin ska lyckas störta Sista riket är det mycket som måste gå i lås. Inte minst måste Vin lära sig att bemästra sina allomantiska krafter...

Min kommentar
Fantasy är en lite jobbig genre för mig, ibland gillar jag och ibland inte. Och jag har ingen aning om vad som funkar. Jag fick för mig att fantasy skriven för ungdomar fungerade bättre för mig och därför ville jag väldigt gärna läsa Sista riket, som (nästan) alla verkar älska. Dessutom finns den ju med på den här listan.

Jag hade stora problem att komma in i boken, men det kan nog skyllas på duttande med läsningen i en inte alltför gynnsam miljö. När jag kunde börja läsa längre stunder flöt det på lite bättre. Det är en komplicerad värld som vecklar ut sig och den känns väldigt genomtänkt och utan logiska hål. Titlarna, eller vad man ska kalla dem, är fantasieggande, eller vad sägs om stålinkvisitor, dimfödd, dimming...

För att vara en fantasy så var det väldigt få karaktärer (och ingen vandring alls egentligen) och det var en stor fördel. Jag fick komma nära och lära känna alla. Alla är väldigt väl tecknade och känns trovärdiga. Oväntat nog så gillar jag inte någon av huvudkaraktärerna mest, utan den som vinner mitt hjärta är Breeze. Vilken underbar karaktär! Tyvärr känns det inte som att jag får riktigt alla förutsättningar när jag börjar läsa. Bland annat funderar jag länge på hur gammal Vin är. Det kanske stod i början, men i så fall fick jag inte med mig det. En bra bit in i boken fick jag i alla fall klart för mig att hon var 16 (nästan 17). Metallerna som "brändes" fick jag inte heller koll på.

Dessvärre har jag en hel del problem med vissa saker. Först och främst så är stridsscenerna på tok för utdragna och detaljerade. Och allt det här Knuffande och Dragandet fick mig faktiskt att vrida mig lite obekvämt. Och helt seriöst, fanns det verkligen inget bättre ord än "bränna"? För mig blev det lite för töntigt. Symbolerna innan varje kapitel funderade jag bra länge på och kunde inte alls begripa vad de var. Uppenbarligen var de inte metaller i alla fall, vilket jag kunde utesluta när jag läst klart. Annars så gillade jag de där små inledningarna, som senare visade sig vara utdrag ur en dagbok. Vilken härlig liten tvist förresten.

När jag kom till slutet av boken så upptäckte jag att där fanns allt som jag hade behövt medan jag läste. Bland annat en utförlig lista över alla metaller och deras funktion. Tyvärr läste jag ju e-boken och där bläddrar man inte så lätt. Inte heller är det lätt att läsa kartor och se teckningar på en läsplatta.

Det är i alla fall spännande, för det mesta, och jag känner mig hela tiden nyfiken på vad som ska hända. Ett par hundra sidor kunde dock med lätthet ha tagits bort för att höja tempot lite. Det händer en del oväntat och det är bra. Men varför i hela friden måste det finnas en kärlekshistoria? Så förutsägbart och tråkigt.

Om jag ska läsa andra delen när den kommer på svenska? Jag har faktiskt inte bestämt mig än, men troligtvis kan jag nog inte låta bli. Trots allt.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag, två gånger.

Boktipset hade inget estimerat betyg, men genomsnittet var 3,6 (beräknat på 5 betyg).
Goodreads hade den 4,40 i genomsnitt (beräknat på 154 683 betyg).
Jag ger den 3,5.
Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Sista riket: Bokhuset, Zellys bokblogg och Vargnatts bokhylla.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

fredag 18 september 2015

Nya inneboende

Det där med att aldrig ha tur och aldrig vinna något stämmer inte riktigt när det handlar om böcker. Tydligen. Jag vann nämligen en utlottning hos Mia.
Det här passar ju alldeles ypperligt, eftersom jag länge varit nyfiken på Jojo Moyes. Alla pratar ju om henne. Och nu står Etthundra mil i min hylla. Tack!

Inte var det nog med det tillskottet heller. Ett väldigt efterlängtat paket låg i hallen en vacker dag.
Vi av Jevgenij Zamjatin dök äntligen upp. Så här står det om boken hos Modernista:
Jevgenij Zamjatins Vi [1924] var den första moderna dystopiska romanen – den direkta förebilden till både Aldous Huxleys Du sköna nya värld och George Orwells 1984.
Boken utspelar sig i en totalövervakad stat innanför glas. En profetisk satir över Stalins Sovjet, där boken förbjöds. Men Zamjatins dystopiska visioner av en framtida övervakningens diktatur tog lika mycket intryck av väst: den första versionen av boken skrevs i England under första världskriget.
Vår tids registrering av allt privatliv har gjort denna ryska klassiker kusligt aktuell. Här i översättning av Sven Vallmark och med ett nyskrivet förord av författaren och översättaren Nils Håkanson.
Det är något med de gamla ryssarna... Tack för boken!

torsdag 17 september 2015

Kvinnoalfabetet bokstaven F

Enligt O (bilden är lånad från henne) gillar alfabetsutmaningar. Förra gången var jag inte med så nu tänker jag hänga på. Den här versionen handlar om att lyfta fram kvinnor inom kulturen. Det kan ju aldrig vara fel.

1. Nämn en favoritförfattare med för- eller efternamn på F?
Det finns många favoriter på F, märker jag när jag bara går igenom efternamnen. När jag kommer till Karin Fossum så ser jag inget behov av att fortsätta leta. Hennes deckare är ovanliga eftersom man ofta får göra en djupdykning i mördarens psyke.

2. Lyft fram ett kulturellt verk på F. Det kan vara en bok, en film, en sång, en dikt, en tavla, en pjäs, en musikal eller något annat. Kravet är att det är en kvinna som står i centrum och gärna en kvinna som skapat verket.
När jag gick i gymnasiet så hade jag en helt fantastisk svensklärare och hon rekommenderade boken Fanny av Erica Jong. Nu kommer jag inte ihåg exakt vad hon sa om den, men det gjorde mig otroligt nyfiken. Jag läste den och har sällan haft så kul.

3. Det finns ju annan kultur än böcker. Vilka kvinna med för- eller efternamn på F vill du lyfta fram som är kulturell, men inte just författare?
Marie Fredriksson har jag alltid gillat och hon hade lätt kunnat vara med även på punkt 4. Vilken artist och vilken låtskrivare! Stark är hon också, som lyckades ta sig tillbaka efter en hjärntumör.

4. Berätta om en kvinna med för- eller efternamn på F som du beundrar. Det kan vara en känd eller okänd kvinna, död eller levande inom vilket område som helst. Motivera gärna ditt svar.
Magdalena Forsberg är en kvinna att beundra. Hon är en helt osannolik idrottskvinna med ett pannben av guds nåde. Hon vann världscupen sex år i rad, hon tog sex VM-guld, ett VM-silver, sex VM-brons och två OS-brons. Hon vann Jerringpriset (det som vanliga människor röstar fram) fyra gånger. Dessutom utklassade hon alla sina konkurrenter, manliga som kvinnliga, i Mästarnas mästare. Förutom detta verkar hon vara både trevlig och ödmjuk.

Hett i hyllan #5

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Ja... vi tar väl en serie till då? Ännu en där jag lyckades köpa en bok som ingår i en serie och som inte är första delen. Den här gången handlar det om Simon Becketts serie om David Hunter. Dödens viskningar inköptes sommaren 2010, på den årliga hotellhelgen i Göteborg. Det finns ju alltid det där erbjudandet köp fyra pocket betala för tre och förr hade jag svårt att stå emot det. Då, när jag alltid köpte de där fyra, så valde jag alltid författare som jag ännu inte läst något av och som alltid är jag noga med att kolla att boken inte ingår i en serie. Om den gör det så ska jag ha första delen. Inte, till exempel, tredje. Som Dödens viskningar.

Det blir alltid så jobbigt när jag kommer hem och upptäcker att jag måste köpa fler böcker... Och extra jobbigt blir det när det handlar om gamla, halvt bortglömda serier. 2012 lyckades jag hitta första delen, Dödens kemi, och förra året la jag äntligen rabarber på andra delen, Skrivet i eld.
Nu återstår bara att läsa böckerna också. Ska bara avsluta några serier först...