lördagen den 17:e mars 2012

"De två odjuren" av Elin Holmerin

Genre: Fantasy
Antal sidor: 321
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Utmärkelser: -
Serie: Svarthamn 2
Förlag: Undrentide
Utgivningsår: (första) 2011 (min) 2011
Format: Häftad
Källa: Rec ex
Utläst: 5 mars 2012

Första meningen: Världen bakom Edwin försvann med tågets hamrande och lokets vissla skar in i pannbenet, men inte ens det väckte honom ur transen.
Sista meningen: "Jag måste, pappa."

Baksidetext
Det är sent trettiotal och det pågår ett krig. Ett inbördeskrig. En kamp mellan ett jag och ett annat. Edwin Svarthamn slits mellan människolivet och drakblodets vilja. Och mellan två kvinnor.

Min kommentar
Jag ska erkänna att jag var beredd att ge upp den här boken efter bara ungefär 20 sidor. På de sidorna hade jag då råkat på fem-sex stavfel, ord som saknades, fel ordföljd eller för många ord. Är det något som stör min läsning så är det precis sådant. Det är möjligt att jag är överkänslig och det är naturligtvis nästan omöjligt att hitta alla fel, men när skäl stavas själ, när matsäck används i stället för magsäck så känns det lite som att jag som läsare inte tas på allvar, eftersom det uppenbarligen inte lagts tillräcklig kraft på korrekturläsningen. Nog om detta, det är ju ändå berättelsen som är det allra viktigaste.

Nu fortsatte jag trots allt att läsa och det är jag glad för. Efter kanske 70 sidor eller så märkte jag att jag blivit intresserad av vad som hade hänt, hände och skulle hända med huvudpersonerna. Efter lika många sidor till började jag ha svårt att lägga ifrån mig boken. Jag vet egentligen inte vad det var som fascinerade mig så, jag är måhända väldigt svag för drakar, men jag tror inte att det var det som var anledningen.

Vid någon punkt började jag känna för karaktärerna och blev intresserad av dem. Om man bortsåg från att de var drakar så kunde det ju ha varit vem som helst i det riktiga livet. Marjories desperation när hon hittar den sista(?) manliga draken i hela världen och han inte vill veta av henne. Edwins kamp mot den envisa honan och kärleken till människokvinnan. Ja, det fångade i alla fall mig. Det är mycket känslor och ångest, mycket är det som skaver i magen/halsen. En bra historia berättad på ett tilltalande sätt.

Och jag som inte brukar bry mig om omslag, tycker att detta är riktigt snyggt. Så snyggt att jag faktiskt lägger märke till det.

Det här var ett rec ex från författaren. Tack!

Det fanns bara ett enda betyg på boktipset och det var 2.0. Jag ger den 3.0.


Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om De två odjuren: Gryningstiger, det var faktiskt den enda jag hittade.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

4 kommentarer:

  1. Nja, lät inte riktigt som något för mig och precis som du är jag lite känslig för stavning och fel och så! Det märks så lätt, tyvärr.

    SV: Jodå, hon har skrivit fler böcker under både pseudonymen Sophie Kinsella och hennes riktiga namn Madeleine Wickham :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är lite synd att det var så mycket fel, det känns som att jag kanske hade tyckt den var bättre utan dem. Det känns trist när man känner att man fokuserar på alla fel i stället för på berättelsen.

      Jag ska hålla utkik efter Sophie Kinsella, hon ligger numera på min nyfiken-på lista. Chick-lit är precis var doktorn ordinerar ibland. Tack för tipset!

      Radera
  2. Jag är medveten om att det finns lite fel, men de är redan korrigerade till andra upplagan som trycks snart.

    En liten grej bara "skäl" och "själ" har jag sökt efter i dokumentet och de jag hittar är rätt använda. Är det "själlösa" du tänker på? Jag menar själlös, alltså utan själ, inte utan skäl.

    Kul att du fastnade för karaktärerna. Det är liksom meningen :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Elin! Vad skönt att höra att felen är rättade. Det är synd när sådant tar fokus från berättelsen.

      Det "själ" jag tänker på står på sidan 115 (i den tryckta boken), alldeles överst: "Det fanns dock själ till oro."

      Jag vet faktiskt inte riktigt vad som hände medan jag läste, men de där karaktärerna smög sig på, på något sätt :)

      Radera