Fullbordad utmaning 2020:3

I några år nu har jag insett att det här med att jag är beroende av serier är ett problem. Jag vet inte hur många jag följer och de har en tendens att inte bli färdiglästa. Trots att jag faktiskt gillar dem. Det kommer ju hela tiden nya serier... Alltså gör man en avsluta-serier utmaning!

Det här är sjätte året som jag har kört den här utmaningen och det har fungerat över förväntan. I år ingick arton böcker i sex serier. Alla är nu lästa och man skulle kunna tro att det betyder att jag har lyckats avsluta sex olika serier, men icke. Tre serier har fått ännu en del under året som gått, men eftersom det är de böcker som finns utgivna/översatta när utmaningen bestäms som gäller, så räknas de. Det kan dock hända att de nya delarna dyker upp i den här utmaningen om något år...

Böckerna jag läst är
Konrad Sejer av Karin Fossum
#13. Viskaren

Ruth Galloway av Elly Griffiths
#8. En kvinna i blått
#9. Dolt i mörker
#10. Den mörka ängeln
#11. En cirkel av sten

Rönning & Stilton av Cilla Börjlind & Rolf Börjlind
#2. Den tredje rösten
#3. Svart gryning
#4. Sov du lilla videung
#5. Kallbrand

Sebastian Bergman av Michael Hjorth & Hans Rosenfeldt
#2. Lärjungen
#3. Fjällgraven
#4. Den stumma flickan
#5. De underkända
#6. En högre rättvisa

Stjärnklart av Lars Wilderäng
#2. Stjärnfall
#3. Stjärndamm

Sonja av Åsa Hellberg
#2. Sonjas hemlighet
#3. Sonjas andra chans

Serierna där det har kommit nya delar under 2020 är Konrad Sejer, Ruth Galloway och Rönning & Stilton. Jag har inte skaffat mig någon av dem, än, men jag har planer på det. I något fall kan en tomte vara inblandad.

Majoriteten av böckerna har fått en fyra i betyg. Ingen har dock fått högre än det. Genomsnittet ligger på 3,78, vilket egentligen är helt fantastiskt. Men så är det ju bra serier också.

Det här är definitivt en utmaning som jag ska fortsätta med och jag håller som bäst på att bestämma vilka som ska vara med nästa år. Det ser ut som att det blir arton böcker även nästa år, det verkar vara en lagom mängd.

Fullbordad utmaning 2020:2

Du vet hur det är. Det kommer så mycket nytt och spännande att man på något sätt glömmer bort de där författarna som man kanske bara har läst någon enstaka bok av, men som man verkligen gillade. På något sätt har det känts som att de alltid får stå åt sidan, jag vet ju att de är bra, till förmån för det okända som kanske blir en ny favorit. Och så där håller det på.

Enda lösningen var att helt enkelt göra en utmaning för att hitta tillbaka till de där gamla favoriterna, eller i alla fall de jag ville läsa något mer av. Så föddes Vi möts igen. Detta är tredje året och det har fungerat alldeles lysande. Även om de kanske borde ha varit fler, men sex stycken tycker jag är ett rimligt antal.

De här fick äran att vara med 2020:
Fredrik Backman (Björnstad)
Anne Holt (Flimmer)
Rachel Joyce (Två sekunder i Byron Hemmings liv)
Jens Lapidus (VIP-rummet)
Marissa Meyer (Scarlet)
Anders de la Motte (MemoRandom)

En något osäkrare uppställning än förra året och inte endast författare som jag har läst en enda bok av (det är bara Rachel Joyce och Marissa Meyer som kvalar in där). Här finns till och med en favorit som Fredrik Backman. Det de i stället har gemensamt är att senast jag läste en bok av dem så skrev vi 2015.

Anne Holt har jag läst massor av med lite blandat resultat. Den här nya serien har hon ju skrivit ihop med sin bror, Even Holt (jag räknar den ändå som ett återseende) så det var ett oskrivet kort.

Jens Lapidus och Anders de la Motte har jag tidigare läst tre böcker av, vardera, och jag var lite osäker på den förra medan jag var ganska säker på den senare. Det visade sig att jag anade rätt, men det kommer att bli fler böcker av dem båda två.

Man skulle kunna säga detsamma om Rachel Joyce och Marissa Meyer, alltså att jag var lite osäker på den förra medan jag var ganska säker på den senare. Även här anade jag rätt. Marissa Meyer kommer det definitivt att bli fler böcker av. Rachel Joyce... jag är tveksam.

Fredrik Backman... ja, vad ska man säga om honom? Han har inte direkt blivit någon mindre favoritförfattare i alla fall.

Årets upplaga av Vi möts igen hade ju ett lite annat tema än förra årets, som bestod av författare som jag var ganska säker på att jag skulle gilla. I år valde jag flera författare som jag egentligen var lite osäker på. Resultatet blir i alla fall att jag kommer att läsa fler böcker av fem av dem och en är det inte så troligt att jag väljer att läsa igen.

Hett i hyllan #279

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Nu börjar det bli lite tjatigt, men här är ytterligare en från bokrean 2017.

Lycke av Mikaela Bley vet jag precis varför jag köpte.

Svenska deckarserier är ju en stor favorit för mig och denna är precis just det. Första delen i serien om Ellen Tamm och dessutom en serie som flera bokbloggare gillar. Egentligen är det väldigt underligt att den fortfarande är oläst för jag är väldigt nyfiken på den. Varje gång det kommer en ny del så kommer det där suget tillbaka och det finns nu fyra delar utgivna. Om jag hade kört min utmaning Sist på serien? nästa år så hade den varit självklar där, men den är pausad för tillfället eftersom jag har en nästan oändlig mängd serier jag ligger efter i.

Så här står det på baksidan:

En kall och regnig fredag i maj försvinner 8-åriga Lycke spårlöst från Kungliga Tennishallen i Stockholm. På TV4, ett stenkast därifrån, vill man vara först med nyheten - om inte annat, skapa nyheten - och kriminalreportern Ellen Tamm får uppdraget att följa fallet.

Ellen blir som besatt av sökandet efter Lycke, som ju längre tiden går känns alltmer hopplöst. Frustrerad över korrumperade poliser, de frånskilda föräldrarnas märkliga beteende och kollegornas gliringar, försöker hon kontrollera sina känslor och hantera situationen professionellt. Men fallet påminner henne alltför mycket om en liknande händelse, en händelse som ligger henne mycket närmare, och hon dras in i en härva fylld av familjehemligheter, lögner och svek som tvingar henne att konfrontera sitt eget förflutna.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

"Det slutna ögat" av Belinda Bauer

Författare: Belinda Bauer
Titel: Det slutna ögat
Genre: Thriller
Antal sidor: 293
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The shut eye
Översättare: Leif Janzon
Serie: -
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2015 (min) 2015
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 23 november 2020




Första meningen: John Marvel tittade på sin armbandsklocka.

Baksidetext
Fem fotavtryck är det enda som visar att fyraåriga Daniel någonsin varit där. Och nu är det allt hans mamma har kvar. Varje dag vaktar hon de små avtrycken i cementen. Polerar dem så att de glänser. Glider allt närmare vansinnets gräns.

När ett medium erbjuder sig att hjälpa henne, tar hon chansen. Vem skulle inte ha gjort det? Kanske kan han tala om för henne vad som hänt hennes son... Men är mannen verkligen den han utger sig för att vara?

Min kommentar
Belinda Bauer hör till de där författarna som känns som säkra kort. Det slutna ögat är hennes sjätte bok och jag har läst samtliga fem innan denna. Jag har gillat dem lite olika mycket, men gillat dem har jag. Jag har fått någon knepig grej för mig att läsa hennes böcker i den ordning de har släppts och många gånger har jag tänkt att jag borde ta tag i den här ganska gamla boken, så att jag kan fortsätta med hennes nyare.

I den här boken befinner vi oss i London och det tror jag är första gången som jag hamnat där när jag läst Belinda Bauer. Förvänta dig inga fantastiska skildringar av miljön, oftast är vi i en bilverkstad, på polisstationen eller någon annanstans inomhus. Personligen tycker jag att det är skönt att slippa detaljerade miljöbeskrivningar som stjäl fokus så jag är nöjd. Faktum är att den här snäva cirkeln gör att jag upplever en smula klaustrofobi.

Karaktärerna är föredömligt få, bara dryga dussintalet, men ändå har jag till att börja med svårt att skilja på John Marvel och James Buck. De låter precis likadant. Ingen av dem är egentligen sympatisk och Marvel tycker jag rent av illa om från början. Efterhand så upptäcker jag, till min förvåning, att jag tycker om honom. Han visade sig vara precis så där kantig, cynisk och helt underbar, med ett hjärta av guld, som jag är så svag för. Jag tror att detta är samma John Marvel som är med i Skuggsida och i så fall utspelar sig Det slutna ögat tidsmässigt före, eftersom Marvel här blir förflyttad till Exmoor. Anna Buck är också en viktig person och även om Bauer inte lyckas få mig riktigt berörd av henne så bryr jag mig om och känner med henne. Lite kuriosa är att karaktären Richard Lathams namn kommer från en riktig person, som vunnit budgivningen om att namnge en karaktär och det är samma man som vann en annan auktion och namngett en karaktär i Dolt i mörker av Elly Griffiths.

Barn spelar alltid en stor roll i Bauers böcker, oftast som offer, och så även här. Dock brukar inte själva brottet vara i fokus och här har de(t) redan hänt när vi kommer in i historien. Det är människorna som är det viktiga; hur de agerar, reagerar och samspelar. I Det slutna ögat har det blandats in lite övernaturligheter och jag känner mig tveksam till det, speciellt i deckare/thrillers. Jag är inte speciellt förtjust i att ett brotts lösning hänger på något övernaturligt. Här sköts det ändå väldigt snyggt och hade det inte varit för det där fotot som dyker upp (min gräns för oförklarligt i deckare går långt innan liknande saker) så hade de inte ens varit självklart att det var något övernaturligt. Det tar i alla fall inte överhanden så det funkar, men det är ett gränsfall.

Jag förstår att det kan låta lite märkligt, men boken är rolig. Också. Det finns en del humoristiska formuleringar här, så typiskt brittiska. Inga trådar lämnas oknutna, men inget skrivs mig på näsan. Det gillar jag. Med Det slutna ögat skulle jag nog säga att Belinda Bauer befäster sin plats som en favorit och nu hoppas jag att det inte dröjer alltför länge innan jag läser nästa.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,78 i genomsnitt (beräknat på 2 998 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande
Förutsägbar		Klurig
Långsam		Tempofylld
Ordbajsig		Fåordig
Mysig		Suggestiv
Måbrabok		Tankeväckande
Rörig		Genomtänkt
Sorglig		Rolig

Andra som bloggat om Det slutna ögat: Lottens bokblogg, Johannas deckarhörna och Bokfrossa.

Tisdagstrion: Jul, jul, strålande jul

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Ugglan & Boken.

Veckans tema: Jul, jul, strålande jul.

Som av en händelse så har jag planerat in tre böcker i december som utspelar sig runt jultid. Alla kanske inte är så vansinnigt ljusa, glada och fyllda av julkänsla, men alla gör vi så gott vi kan 😁

1. Hur ljuset tar sig in av Louise Penny. Som jag faktiskt läste ut för bara några dagar sedan. Inte bara mysig julstämning där inte. Trots att vi är i den där mysiga lilla byn, Three Pines, väldigt mycket.

2. Sonja och Maggan firar jul av Åsa Hellberg

3. Eileen av Ottessa Moshfegh.