fredag 29 juli 2011

"Viskleken" av Arne Dahl

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 503
Serie: Opcop 1
Utgivningsdatum: 2011-05-27

Baksidetext
Öppnare gränser har förändrat Europas brottslighet. Därför startas Opcop, en ny och än så länge hemlig operativ enhet inom Europol. Flera svenskar, med den rutinerade kriminalaren Paul Hjelm i spetsen, ingår i den nya gruppen. Med säte i Haag och med kontakter i Europas alla hörn ska man bekämpa internationell brottslighet. Men trots att all information rörande Opcop är konfidentiell, verkar någon ha läckt: ett lik, arrangerat i en bisarr ställning, påträffas utanför London, och i kroppen finns ett meddelande riktat till gruppen.

En möbelföretagare i Nacka gör affärer med den italienska maffian, en amerikansk tradingbank flyttar gigantiska pengasummor, anställda i en kinesisk möbelfabrik är sjuka, och under ett toppmöte i London sluddrar en döende man en märklig fras i Arto Söderstedts öra. På något sätt hänger allting ihop.

Viskleken är en helt fristående fortsättning på Arne Dahls uppmärksammade deckarsvit om A-gruppen, specialenheten för "våldsbrott av internationell art". I den sista delen lades A-gruppen ned. Men Paul Hjelm, Kerstin Holm, Sara Svenhagen och flera andra av dess tidigare medlemmar är inte alls beredda att lägga ner. Nu tar de sig an Opcop, och ger sig ut i en värld där internet, sociala media och rörlighet över landsgränser gjort den råa brottsligheten internationell. Människans girighet, korruption och längtan efter makt är densamma. Den har bara hittat en ny, och större, arena.

Min kommentar
Helst hade jag velat vänta med att läsa denna tills efter jag har läst hela serien om A-gruppen (har bara läst två), men eftersom den blev demokratiskt framröstad i bokcirkeln och jag ändå hade den hemma, så fick det bli så här. Det var en del som avslöjades om personerna från A-gruppen, som jag inte hunnit till än, men det gick bra ändå. Jag tyckte boken var väldigt svår att komma in i, mest på grund av alla människor man var tvungen att lära känna direkt. Och alla olika trådar som dök upp ganska snabbt. Jag tycker inte Viskleken är i samma klass som de två om A-gruppen som jag har läst. Det var inte samma rappa språk och den cyniska humorn saknade jag jättemycket. Första halvan tänkte jag mest att jag bara skulle ta mig igenom den, men andra hälften blev mycket bättre. Där satte det mer fart och trådarna började nystas upp, i stället för att bara bli fler. Jag gillade verkligen historien och den skrämde mig ordentligt. Är det verkligen meningen att det ska bli så här, eller är det redan så? Boktipsets estimerade betyg var 4.6, jag ger den 3.5.

Andra som bloggat om Viskleken: Tankar från en samlares hjärna, Funderingar någonstans ifrån, Saras betraktelser.



fredag 22 juli 2011

"Kvinna i grönt" av Arnaldur Indriðason

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 264
Serie: Erlendur Sveinsson 2
Utgivningsdatum: 2001

Baksidetext
Reykjavik växer. Det som förut var ett sommarstugeområde utanför stan håller nu på att bli ett nytt villaområde. En dag leker en pojke i en grop där ett hus ska byggas, och hittar ett föremål som visar sig vara en bit av ett mänskligt revben. Kriminalpolis Erlendur Sveinsson får hand om utredningen och börjar jobba utifrån antagandet att skelettet är ett halvsekel gammalt. Han kartlägger systematiskt vilka som bott i området, och får upp några olika spår. Bland annat visar det sig att det levt en man i området vars fästmö försvann spårlöst någon gång under kriget.

Erlendurs utredning försvåras av att nästan alla som bott i området och kan ha några minnen av den aktuella tiden är döda. Fast en gammal man kan upplysa om att en äldre kvinna som alltid är klädd i grönt, brukar synas i området. Har kvinnan svaret på vem som ligger begravd på platsen?

Min kommentar
Läste den här medan jag var på semester på Island och det gjorde att jag förstod den första boken, som ju var grå, regnig och dyster, bättre. Den här boken var betydligt ljusare, i alla fall vad gällde vädret. Jag vet inte om det är speciellt för Indriðason att det handlar om gamla mord, det är ju bara andra boken jag läser, men i båda har man fått gå tillbaka i tiden. Själva ämnet är otroligt deprimerande och ofta kände jag att jag blev riktigt upprörd, så nog berörde det alltid. Jag gillar verkligen Indriðasons sätt att skriva, tempot är långsamt, men det blir aldrig tråkigt. Mest tror jag det beror på att han inte är någon "ordbajsare", hans böcker är tunna och varje mening känns som att den betyder något. På relativt få sidor, berättar han väldigt mycket och i den här boken får man också lära känna Erlendur bättre.


lördag 9 juli 2011

"Flickan under gatan" av Anders Roslund och Börge Hellström

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 348
Serie: Ewert Grens 4
Utgivningsdatum: 2007-09-19

Baksidetext
Det är vinter och kallt. Ewert Grens har trettiotvå olösta fall på sitt bord. Hans älskade Anni ligger dessutom svårt sjuk. Men när en död kvinna hittas i en kulvert under S:t Görans sjukhus får han lägga allt annat åt sidan.

Samtidigt står plötsligt fyrtiotre barn, som talar ett främmande språk, i polishusets entré. Ewerts kollega Marianna Hermansson dras in i en uppslitande brottsutredning som sträcker sig utanför Sveriges gränser.

Två märkliga fall måste lösas. Och till slut tvingas Ewert Grens och hans kollegor ner under Stockholms gator för att söka en mördare. Till en värld där människor lever sina vardagsliv i tunnlarna, en värld de inte visste existerade.

Min kommentar
Som alltid med Roslund & Hellströms böcker så stannar den kvar, efter att man läst ut den. De lyckas ta upp verkliga samhällsproblem och förklä den till deckare, utan att moralisera och fördöma skriver de bara ur verkligheten. Vi får själva stå för moraliserandet och fördömandet, om vi vill. Jag blir så upprörd och ledsen i både kropp och själ, när jag läser den här boken. Generellt så kan man ju säga att vi svenskar är snabba med att klaga på andra när de gör fel, men vi vill inte kännas vid vår egen skit. Precis det handlar boken om. Heja Roslund & Hellström som vågar sticka ut hakan. Hoppas de fortsätter.


tisdag 5 juli 2011

"Till dess din vrede upphör" av Åsa Larsson

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 326
Serie: Rebecka Martinsson 4
Utgivningsdatum: 2008-09-09

Baksidetext
Någon mördar Wilma Persson och Simon Kyrö när de dyker på ett plan i Vittangijärvi.

Vad är det för en gammal hemlighet de har kommit på spåren? Och vem är beredd att mörda för att hindra att den kommer ut?

En mordutredning tar sin början där polisinspektör Anna-Maria Mella hotas och kammaråklagare Rebecka Martinsson får besök av de döda.

Min kommentar
Ja, det är nog bara så. Jag gillar verkligen Åsa Larsson. Hennes målande beskrivningar, de intressanta karaktärerna, det lågmälda men ändå intensiva språket... ja, jag är såld. När jag läser de här böckerna känner jag en längtan efter det lugna, tysta livet på landet och i synnerhet uppåt landet, där jag aldrig varit. Jag känner mig aldrig stressad när jag läser Åsa Larsson, fast jag hela tiden vill framåt i handlingen. Det enda som möjligtvis blev lite väl bra, var det döda andeväsendet som svävade omkring och tänkte, tyckte och manipulerade. Men jag tror jag börjar vänja mig vid det övernaturliga inslaget i hennes böcker. Jag ser verkligen fram emot den femte delen som tydligen ska komma i mars nästa år.