Bok: Hipp hipp hurra av Malin Stehn

Författare: Malin Stehn
Titel: Hipp hipp hurra
Genre: Thriller
Antal sidor: 414
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (original) 2025 (min) 2025
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 29 maj 2025




Första meningen: Vad har hänt med din näsa?

Baksidetext
Dagen efter sin fyrtioårsfest hittas Sandra Wallin mördad i familjens villa. Misstankarna riktas snart mot hennes make, den tidigare bästsäljande författaren Jack Wallin. Grannar och vänner är i chock. Jack är en sann konstnärssjäl, han skulle aldrig kunna skada någon. Och Sandra var en helt vanlig mamma, hon hade inga fiender. Eller hade hon det?

Min kommentar
Malin Stehn har ju ganska snabbt seglat upp som en favoritförfattare, efter två lästa böcker. När jag såg att den tredje, Hipp hipp hurra, var på gång så blev jag väldigt glad och såg verkligen fram emot den. Eftersom jag visste att hon skulle vara med på Skånska deckarmässan så sparade jag inköpet till dess. Sedan har det kliat i fingrarna, men tiden har inte räckt till för att läsa den. Förrän nu.

När jag läste denna så tänkte jag på hur otroligt härligt det är att läsa en bok där texten bara flyter på. Inget som får mig att haka upp mig. Inget som skaver. Det är helt enkelt en fröjd att läsa Hipp hipp hurra.

Boken börjar med kalaset, sedan backar vi tillbaka ungefär en vecka. Då får vi veta vad som ledde fram till Sandras död genom tre olika berättare samt utdrag ur polisförhör. Det här greppet brukar inte alltid gå hem hos mig, men här är det mycket väl utfört. Både alla POV-skiften och det här med att börja i slutet.

Karaktärerna är ganska många, men de är lätta att hålla ordning på. Jag gillar egentligen inte någon av dem. De är allihop otroligt självupptagna och fokuserade på sitt eget. Ingen kommunicerar. Ingen lyssnar. Det är väl egentligen det stora problemet. Här finns ingen tvåsamhet. Sandra, hon som blir mördad, är en rent förfärlig person. Precis en sådan som jag inte tål. Hon sätter väldigt gärna sprätt på pengar som tjänas av andra. Utan att överhuvudtaget nämna något för sin man så tömmer hon deras (och barnens) konton och funderar inte ens en sekund över att pengarna kanske behövs till något annat än, till exempel, nya bestick. Hennes man Jack är inte mycket trevligare och han fattar de mest korkade beslut. Konsekvenstänk står inte högt i kurs här, men alla val man gör får konsekvenser. Något som de här karaktärerna förhoppningsvis har lärt sig nu. Polisen Lina, från Ett gott nytt år, dyker också upp. Det är ju rimligt, eftersom böckerna utspelar sig i samma område.

Jag hade lätt kunnat hävda att jag gissade rätt på förövare. Jag gissade ju på typ alla. Ett tag funderade jag till och med på de äldre grannarna. Nu var det ändå så att den jag misstänkte mest faktiskt var skyldig, men 100% säker var jag inte förrän det var runt femton sidor kvar. Allt är så otroligt genomtänkt och man märker inte de små ledtrådarna förrän man sitter med boken utläst och facit i hand. Det är så uppfriskande när författare lyckas mörka så till den milda grad och göra mig så osäker.

Hipp hipp hurra är ingen deckare. Trots mordet. Den är mer en relationsroman, som råkar innehålla ett brott. Jag kan sträcka mig till att kalla den för psykologisk relationsroman. Den är nästan omöjlig att lägga ifrån sig när man väl har börjat läsa, så se till att du har minst en dags ostörd lästid att spendera.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,61 i genomsnitt (beräknat på 92 betyg).
Jag ger den 4,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Hipp hipp hurra: Lottens bokblogg, malins bokblogg och hyllan