Film: Hajar i Paris (2024)

Titel: Hajar i Paris
Originaltitel: Sous la Seine
Genre: Skräck
Regissör: Xavier Gens
Manus: Yannick Dahan, Maud Heywang, Xavier Gens
Skådespelare: Bérénice Bejo, Nassim Lyes, Léa Léviant, Nagisa Morimoto, Anne Marivin
Utgivningsår: 2024
Produktionsland: Frankrike
Längd: 104 min
Serie: -
Såg den på Netflix 30 maj 2025





Handling
Sommaren 2024. Paris är värd för världsmästerskapen i triathlon, som ska gå av stapeln på floden Seine, för första gången. Sophia, en briljant vetenskapsman, får veta av Mika, en ung miljöaktivist, att en stor haj har förirrat sig in i floden och simmar mitt i stan. För att undvika ett blodbad i hjärtat av Paris har de inget annat val än att slå sig samman med Adil, chefen över flodpolisen på Seine.

Min kommentar
Det fick ju bli en fredagsfilm även på fredagen och jag tänkte först att vi skulle se en väldigt lång och förmodligen ganska tung film, men sambon hade en jobbig dag på jobbet (själv var jag ledig) så jag bytte och tänkte att Hajar i Paris skulle vara en bra dålig film att se under de förutsättningarna.

Mitt förhållande till hajar har varit ytterst komplicerat ända sedan jag, tretton år gammal, såg den första Hajen-filmen. Det är helt omöjligt för mig att låta bli att se filmerna, men jag ångrar mig (nästan) alltid när jag väl börjar titta.

Filmen är faktiskt ganska bra, oväntat långt in i filmen. Jag minns inte längre vad det var som gjorde att det vände, men vid något tillfälle tänkte jag bara "nej, nej, nej". Sedan var det kört.

Varken borgmästaren eller "miljöaktivisten" (inom citationstecken, eftersom kampen tydligen bara gällde djur, inte människor) Mika hanterar situationen på ett bra sätt. De befinner sig på varsin ytterkant och precis som vanligt så är det den gyllene medelvägen som är bäst. Förmodligen så är jag en förfärlig människa, men jag kan inte låta bli att känna att båda får vad de förtjänar. Och det är verkligen inte vanligt att jag hejar på hajen. De har å andra sidan gjort det väldigt svårt att sympatisera med miljöaktivisterna, när content verkar betyda mer än säkerheten (och förnuft).

Det skulle antagligen bara vara konstigt om det inte fanns några underligheter i en sådan här film, men det fanns några som var lite för knepiga och i vissa fall ologiska. Var kom egentligen allt det där vattnet i slutet ifrån? Även om slussarna skulle ha förstörts så fanns det väl inga tecken på att det hade regnat orimliga mängder den senaste tiden. Eller det där att militären (som tagit över ansvaret för säkerheten på floden) inte kommer direkt när en bomb briserar i centrala Paris. Märkligt är det också att man accepterar hajens ändrade fysiologiska egenskaper, men inte tänker sig att även beteendet har ändrats.

På plussidan hamnar filmens längd (den är inte två timmar lång) och att det kommer in lite verklighet, i form av OS i Paris förra året. Och att historien är helt utan romantik. Det är oerhört skönt och det hade bara blivit krystat med en kärlekshistoria här (även om man kan ana att en är på gång).

Hajar i Paris är hyfsat välgjord och faktiskt en av de bättre hajfilmerna de senaste åren. Åtminstone till att börja med. Det är tydligen en uppföljare på gång, men jag har svårt att se vad den ska handla om. Med tanke på slutet på denna.


På Letterboxd hade den 2,1 i genomsnitt (beräknat på 171 580 betyg).
På IMDb hade den 5,2 i genomsnitt (beräknat på 37k betyg).
Jag ger den 2,5.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig