Bok: Offermossen av Susanne Jansson

Författare: Susanne Jansson
Titel: Offermossen
Genre: Thriller
Antal sidor: 295
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Månpocket
Utgivningsår: (original) 2017 (min) 2017
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 25 december 2020




Första meningen: Framåt kvällen började det blåsa upp.

Baksidetext
I Mossmarken, i den ödsliga trakten mellan Dalsland och Värmland, begravdes en gång i tiden offer till gudarna. Hit kommer den unga biologen Nathalie för att göra fältexperiment till sin doktorsavhandling om våtmarker. Snart står det dock klart att hennes egentliga ärende är mer personligt, och när en vän hittas halvt medvetslös och nedsjunken i mossen korsas hennes väg med den internationellt erkända fotokonstnären Maya Linde som även arbetar som polisfotograf. I takt med att Maya börjar intressera sig för de märkliga saker som sker ute på mossen, samlar Nathalie mod att konfrontera sitt förflutna. De rör sig båda fram genom minnets och markernas djupa lager, mot chockerande upptäckter och länge dolda sanningar.

Det mest märkvärdiga med torvmossar som den i Mossmarken är inte att järnålderns folk begravde människooffer till gudarna i dem, utan att kropparna inte förmultnar – hår, kläder och anletsdrag bevaras genom årtusenden. Rykten säger att de döda i Mossmarken därför aldrig kommit till ro. Att de ständigt hungrar efter nya offer, och att människor försvinner spårlöst än idag.

Min kommentar
För en faslig massa år sedan var det ett gäng bokbloggare som läste och gillade Offermossen. Om jag inte minns fel. Mer än så behövdes inte på den tiden så jag köpte den, naturligtvis. Det här var i december 2017. På hösten 2021 dök den upp i Hett i hyllan och då tyckte jag att det började bli dags att läsa den. Lite drygt fyra år senare är det alltså dags.

Detta är en mycket långsam och suggestiv berättelse, vilket i mitt tycke är en fantastisk kombination. De två passar så bra ihop. Den är inte läskig som skräck, men mystisk så att den blir lite obehaglig. Potentialen är riktigt hög.

Miljön är fantastisk och passar utmärkt till det som händer. Den är lite lagom trolsk och kuslig. Stämningen är nästan magisk när de är ute på mossen. Alldeles särskilt gillar jag att lite av det mystiska får vara kvar. Att man inte är helt säker.

Karaktärerna beter sig generellt mer än lovligt underligt. En del saker de gör, liksom några skeenden, känns som utfyllnad. För att ... ja, jag vet faktiskt inte. Kanske för att locka en annan typ av läsare. Det var också uppenbart vem det var meningen att man skulle misstänka. Jag blir i alla fall inte engagerad och jag bryr mig egentligen inte om dem.

Den historiska tråden var mer intressant och spännande att läsa om. Det var dessutom den som innehöll nyckeln till det mesta. Upplösningen av den var inte direkt överraskande, men ändå lite oväntad.

Själva berättandet var nog åt det poetiska hållet, det är väldigt vackra miljöbeskrivningar. Vilket jag ju inte brukar gilla, men här funkade det. Tyvärr så var dialogen ibland åt det pinsamma hållet.

Offermossen är en väldigt tunn och snabbläst bok som egentligen har alla de rätta ingredienserna, men den lyckas aldrig ta tag i mig på riktigt. Själva utförandet passar inte mig så bra. Jag blir lite sugen på att läsa något mer av henne, men tyvärr så hann hon bara skriva en till innan hon avled 2019.

På Goodreads hade den 3,44 i genomsnitt (beräknat på 2 406 betyg).
Jag ger den 3,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Offermossen: Tofflan, Tankar från en samlares hjärna och Jennys bokhylla

Kommande böcker februari 2026

Just det ja, i februari brukar det inte släppas så många böcker som jag lockas av. Därför får några, som egentligen inte klarar mina regler, vara med ändå.

Dödlig tid av Elly Griffiths
Genre: Kriminalroman
Serie: Ali Dawson (2)
Antal sidor: 336
Utgivningsdatum: 2026-02-05
Förlag: Bokförlaget Forum

Från Bokus
Ali Dawson leder nu arbetet vid Londonpolisens avdelning för kalla fall, som inte längre reser bakåt i tiden för att leta efter bevis. Inte officiellt åtminstone ? Hennes kollega Jones har levt på 1800-talet i ett års tid, under namnet lady Serafina, och verkar omöjlig att få hem. Själv arbetar Ali med ett gammalt fall som rör tre självmord; unga män som ramlat från hög höjd och svävat mot sin egen död. Alla kan kopplas till ett känt medium, som fått männen att tro att de kunde flyga.

När hennes älskade katt Terry försvinner gör Ali, mot alla regler, en desperat tidsresa. Då hamnar hon på 1800-talet - igen - och träffar Serafina Jones. Och när Ali ändå är där kanske hon kan försöka lösa fallet med de flygande unga männen innan hon måste åka tillbaka ...

Nej, jag har inte läst första delen än. Ja, denna hade fått vara med även om jag inte hade frångått mina regler.

---

Mord på ett lantligt bröllop av Katie Gayle
Genre: Mysdeckare
Serie: Julia Bird (5)
Antal sidor: 250
Utgivningsdatum: 2026-02-05
Förlag: Pia & Co

Från Bokus
Gästerna applåderar när det lyckliga brudparet skrider fram till altaret. Det här charmiga bröllopet i den lilla byn har allt - vänner och familj, vackra blommor och mord?

När Julia Birds exman Peter och hans partner Christopher bestämmer sig för att gifta sig i Berrywick, blir Julia överlycklig. För vem älskar inte ett lantligt bröllop? Men Julia vet inte att den vanligtvis så lugna och samlade Christopher kommer att bli ett vandrande nervknippe som tar bröllopet på alldeles för stort allvar - och att innan kvällen är över kommer någon att vara död. Julia är den som hittar cateringfirmans chef Desmond inlåst i frysbilen, ihjälfrusen. Misstankarna riktas genast mot Christopher, som under ett utbrott hotat att mörda Desmond. Julia är övertygad om att Christopher är oskyldig, och nu måste hon hitta den riktiga mördaren.

Förra gången den här författaren var med så var det andra delen i den här serien. Jag är nog ganska sugen på att prova på den.

---

Pauline Dunker och den sista sanningen av Tony Fischier
Genre: Kriminalroman
Serie: Niklas Ragnvik (7)
Antal sidor: 450
Utgivningsdatum: 2026-02-12
Förlag: Lind & Co

Från Bokus
Kommissarie Niklas Ragnvik får en lista namn från den dömde mördaren Kilroy . Namnen visar sig tillhöra kvinnor som dött under mystiska omständigheter. Ragnvik avfärdar först det hela, men efter att ha grävt lite i listan börjar han tro att ytterligare en seriemördare härjar i lilla Göteborg. Allting eskalerar när Kilroy gör ett oväntat drag. Samtidigt får privatdetektiven Maxine Adlerkrantz ett svårt uppdrag. Journalisten och tv-kändisen Pauline Dunker försvann mystiskt för ett år sedan. Ett fynd gör att hennes systerdotter får nytt hopp och hon anlitar Maxine för att försöka ta reda på vad som hänt, något som leder till ett skakande avslöjande.

Den här serien har varit med många gånger och det kan vara så att det är dags att läsa första delen i år.

---

Kvinnorna i huset av Lina Arvidsson
Genre: Thriller
Serie: -
Antal sidor: 300
Utgivningsdatum: 2026-02-12
Förlag: Lind & Co

Från Bokus
På ytan lever Eva Falk det perfekta livet - en vacker villa i Sigtuna, ett framgångsrikt jobb och ett välordnat yttre. Men bakom fasaden finns ensamheten. Efter skilsmässan och dotterns flytt till San Francisco har huset blivit tomt, sällskapet på kvällarna blir allt oftare ett glas vin. Eller tre. Under en konferenskväll på en hotellbar tar Eva ett ödesdigert beslut. Ett som leder till en hemsk olycka - och förändrar Evas liv för alltid. Plågad av skuldkänslor försöker Eva gottgöra sitt misstag och bjuder in en främmande kvinna i sitt hus. Något som först känns som en välkommen samvaro i det ödsliga hemmet vänds snart till obehag och Eva inser att hon öppnat dörren till något mycket farligt.

Jag är nästan löjligt nyfiken på hennes böcker, men trots det så har jag fortfarande inte läst någon.

Nyss - Nu - Nästa v5

Ett meme som väldigt ofta förekommer på Instagram är Last - Now - Next. Nu inför jag det på min blogg, under namnet Nyss - Nu - Nästa. Varannan torsdag kommer jag att lägga upp det här inlägget, som då varvas med Hett i hyllan övriga veckor.

Nyss: Fadern av Monica Rehn. En bok som trängde sig före i kön när jag glädjande nog fick den av förlaget. En snabbläst spännande historia. Kul att äntligen ha läst något mer av henne.

Nu: Förtjänst och skicklighet av Monica Nebelius Lüning, som är första delen i Varbergsfallen och utspelar sig i, ja, Varberg då. Dit jag faktiskt är på väg i dag, till den årliga läsretreaten.

Nästa: Mörkrets alla färger av Chris Whitaker, en riktig tegelsten som jag inte kunde motstå att köpa när typ alla pratade om den. Trots att jag har en tidigare inköpt bok av honom så kommer det att bli denna jag läser först.

Bok: Bara betydelsefulla dör av Varg Gyllander

Författare: Varg Gyllander
Titel: Bara betydelsefulla dör
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 346
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: CSI Stockholm 2
Förlag: Bra Böcker
Utgivningsår: (original) 2010 (min) 2010
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 22 december 2020




Första meningen: Kölden trängde upp genom de tjocka sulorna.

Baksidetext
Kriminalteknikerna Ulf Holtz och Pia Levin dras in i en utredning som spretar åt alla håll, politiska och privata. Levin tvingas mot sin vilja att gräva i den döde nazistens förflutna och konfrontera otäcka familjehemligheter. Samtidigt blir frågetecknen alltfler: Vem är den rökande mannen vid mordplatsen, och vad händer egentligen bakom dörrarna i det ökända Örnnästet?

Holtz arbetar som vanligt med en blandning av noggrannhet och spontana infall. Gåtans lösning ligger fortfarande långt borta, men julen kommer allt närmare och Holtz kämpar med sina ensamhetskänslor. Hans kärlekshistoria med den unga praktikanten Nahid sätter spår och får honom att begå ett fatalt misstag.

Min kommentar
Alla julböckerna gick så otroligt snabbt att läsa så det var fortfarande ganska mycket månad kvar när jag hade läst dem plus en till. Men det är ju kul att läsa böcker som utspelar sig runt jul, även om de inte är rena julböcker. Jag hittade ju två deckare som kunde passa och den andra av dem var Bara betydelsefulla dör.

Jag har ju läst ett par andra böcker av den här författaren tidigare, bland annat första delen i den här serien. Den innehöll några av mina käpphästar och glädjande nog så verkar de största problemen jag hade med den vara ett minne blott. Jag upplever att jag får information samtidigt som polisen får den, i alla fall oftast. Den som visar sig vara gärningspersonen dyker upp hyfsat tidigt. Okynnesförklaringarna av i stort sett allt är också borta. Känslan av filmmanus är dock kvar, men inte i lika hög grad.

Någon egentlig utredning kan jag inte påstå att det finns, inte ens någon kriminalteknisk. Eller jo, det finns, men inte särskilt mycket. Holtz ägnar sig mest åt privata saker. Pia Levin ... jag vet inte riktigt vad hon gör. Man har fortfarande inte fått veta något matnyttigt om henne. Hon har en del väldigt starka åsikter om vissa saker, men man får inte veta vad de grundar sig på. Faktum är att jag inte gillar vare sig Holtz eller Levin och jag har riktigt svårt att hålla isär dem, vem som är vem. Båda dessa saker kan bero på att jag inte förstår varför de agerar som de gör, eftersom jag inte har en aning om vad som driver dem.

Kärlekshistorien med Nahid verkar vara på upphällningen och det tycker jag känns ganska skönt. Lite undrar jag ju om det är hon som ringer från ett okänt iranskt nummer. Vem skulle det annars vara? Vad vill hon? Men på riktigt, besöket av hennes far blev bara för mycket för mig.

För mig var det ganska uppenbart vem som var gärningspersonen. I verkligheten är det ju inte så lätt att peka ut en skyldig, men i bokens värld är det betydligt enklare. När det dyker upp en karaktär, utan synbarlig anledning, då vet man. Det spelar ingen roll hur många rökridåer man lägger ut.

Johans motiv att ta på sig skulden för misshandeln är helt obegripligt för mig. Han verkar ju inte ens ha försökt förklara vad som hände. Jag kan tycka att det är ganska dåligt att det inte klarläggs. Det är ju liksom det som lägger grunden till allt som händer. Förmodligen fanns det ingen trovärdig förklaring, men det var tvunget att vara så för handlingens skull. Om det tycker jag inte.

I det här fallet så får både Holtz och Levin (mest Levin) utföra saker som "riktiga" utredare brukar utföra. Jag vet inte hur trovärdigt det är att kriminaltekniker måste hjälpa till med, exempelvis, förhör. Det är ju liksom två helt olika yrken och två helt olika kompetenser. Och förmodligen personligheter. Det borde inte ge något bra resultat, tycker jag.

Bara betydelsefulla dör är inte en av de där råa deckarna. Här finns inget frossande i blod eller våld, vilket är ganska skönt. Nu har jag bara en oläst del kvar i den här serien och det återstår att se när den blir läst.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,39 i genomsnitt (beräknat på 54 betyg).
Jag ger den 3,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Bara betydelsefulla dör: Tankar från en samlares hjärna, Tofflan och Läsa & Lyssna

Tisdagstrion: Rymden

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Robert på Mina skrivna ord

Veckans tema: Rymden

Lätt som en plätt. Tänkte jag. Jag har ju massor av science fiction. Nu visar det sig att de flesta av dem faktiskt utspelar sig på jorden så de är ju diskvalificerade. Men tre är ändå inga problem, dock ett par med ganska många år på nacken. Samtliga är fullpoängare i alla fall.

1. Stiftelsetrilogin av Isaac Asimov läste jag någon gång innan 1991 (mitt "register" sträcker sig inte lägre bakåt), men jag minns fortfarande vilken fantastisk upplevelse det var. Många gånger har jag funderat på att läsa om dem, men jag vågar inte. Tänk om de inte är lika bra som jag minns.

2. Liftarens guide till galaxen av Douglas Adams är ju omöjlig att inte ta med här. Den läste jag för drygt 30 år sedan, men även här minns jag upplevelsen, tydligt. Speciellt det nästan hysteriska fnittret när jag försökte läsa tyst, eftersom det ofta var, typ, mitt i natten.

3. Ensam på Mars av Andy Weir är ju betydligt nyare, men upplevelsen var liknande som för de två tidigare. En helt fantastisk bok, späckad med vetenskap, men på ett intressant och roligt sätt.

TV-serie: Pluribus #1 (2025)

Titel: Pluribus
Originaltitel: Pluribus
Säsong: 1
Genre: Science fiction
Skapad av: Vince Gilligan
TV-bolag: Apple TV+
Skådespelare: Rhea Seeborn, Karolina Wydra, Carlos-Manuel Vesga, Samba Schutte, Miriam Shor
Premiär: 2025-11-07
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 9
Avsnittslängd: ca 50 min
Såg den på Apple TV+ 14 januari - 19 januari 2026




Handling
Ett mystiskt virus sprider sig över jorden och utplånar all olycka. Människor kopplas ihop av något som kallas ”joining”, och alla blir plötsligt nöjda och konfliktfria. Alla förutom 13.

Min kommentar
En serie som plötsligt började synas lite överallt är Pluribus. Jag hade väl egentligen inte tänkt att vi skulle se den, men sedan började jag kolla upp vad det var för något och då hamnade den omedelbart på listan.

Det är så lätt att översätta det som händer i serien till vad som händer i vår nutid. Och då menar jag inte bara i odemokratiska länder. Den gör en djupdykning ner i viktiga saker, som när säkerhet och frihet ställs mot varandra. För att inte tala om den flockmentalitet som ofta råder. Många borde kanske ta sig en funderare över hur det är att vara en del i en skock får.

Allt är så oerhört förvirrande i början (nja, inte bara då, faktiskt), men på ett bra sätt. Det blir många funderingar över vad, vem, varför. Och skulle jag teama upp med Carol eller vara på den andra sidan. Mycket ger sig, typ i alla fall. Några svar får man dock inte. Bara frågor.

Huvudpersonen Carol är så vansinnigt osympatisk och osmidig, men det är samtidigt (nästan) omöjligt att inte tycka om henne. Eller det är väl egentligen mest empati. Det måste ju vara frustrerande att vara den enda som är självständig. Hur frustrerande och svårt är det inte att diskutera med och få något egentligt utbyte av någon som bara håller med och vill att man ska vara glad. Rhea Seeborn är i alla fall lysande. Nästan helt ensam får hon bära allt och det gör hon med besked.

Det här är en väldigt annorlunda serie och intressant på så många sätt. Låt dig inte luras av genren, för det är en science fiction i den mest breda betydelsen. Här finns inga rymdraketer, inga rymdmonster. Bara vår egen planet och människor (åtminstone fysiskt). Det är långsamt och eftertänksamt med stor humor på ett mycket lågmält sätt.

Pluribus är ett riktigt statement om vår samtid, där alla (många) rör sig i flock och ingen (många) tänker själv. Den ställer frågorna, men tittaren får själv hitta svaren. Sina egna svar. En av de viktiga är: Finns verkligen lycka om man inte kan vara olycklig?


På Trakt.tv har serien 4,0 i genomsnitt (beräknat på 6k betyg).
På IMDb har serien 8,0 i genomsnitt (beräknat på 109k betyg).
Jag ger säsongen 4,5.

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Film: After the hunt (2025)

Titel: After the hunt
Originaltitel: After the hunt
Genre: Drama
Regissör: Luca Guadagnino
Manus: Nora Garrett
Skådespelare: Julia Roberts, Ayo Edebiri, Andrew Garfield, Chloë Sevigny, Michael Stuhlbarg
Utgivningsår: 2025
Produktionsland: USA, Italien
Längd: 140 min
Serie: -
Såg den på Prime Video 30 december 2025





Handling
After the Hunt utspelar sig i en akademisk miljö där Alma, en etablerad och respekterad professor, konfronteras med sitt förflutna när en tidigare händelse plötsligt får ny aktualitet. Samtidigt följer filmen studenten Maggie, vars liv påverkas av ett uppmärksammat fall som skakar universitetet.

Genom parallella perspektiv skildras hur relationer, rykten och berättelser växer fram och får konsekvenser långt bortom den ursprungliga händelsen. Allteftersom olika versioner ställs mot varandra blir det tydligt hur svårt det är att avgöra vad som faktiskt hänt – och vem som äger rätten till berättelsen.

Min kommentar
När vi skulle välja årets sista film så kom vi ihåg att vi ju hade hittat en film med Julia Roberts, som ju har varit en stor favorit ända sedan Pretty woman. After the hunt har emellertid ett inte så bra betyg på filmsajterna och jag hade emellertid läst en del ganska så negativa recensioner så jag hade inte ens lagt till den på vår lista. Sedan tänkte vi att Julia Roberts ändå är Julia Roberts.

En detalj som fick mig att vara tveksam till filmen var att det nämndes att det mest var filosofiskt babbel. Nu är det visserligen en hel del filosofiska funderingar här, men egentligen mer moral och etik. Kanske är det därför som jag tycker att den är så intressant. Här finns så många repliker som får mig att bara nicka igenkännande. Som jag håller med!

Filmen är mycket tvetydig, vilket jag gissar är meningen. Man får inga entydiga svar, vilket jag gissar är anledning till att så många (yngre?) inte gillar den. I min värld är något sällan svart eller vitt, utan mer mittemellan. Beroende på vilket håll man tittar från. Här känns alla mer eller mindre opålitliga och man får tolka allt som man själv vill.

Skådespelarprestationerna är i toppklass, tycker jag. De flesta har jag faktiskt sett i annat, även om jag inte kommer ihåg dem. För mig är alltså alla utom Julia Roberts okända, men de är allihop fantastiskt bra.

Oavsett om det som Maggie anklagar Hank för är sant eller ej, så gör hon sig skyldig till exakt samma sak - övergrepp och intrång i den personliga integriteten - när hon snokar och stjäl tidningsartikeln. Men det verkar hon inte ens reflektera över. Just den händelsen bygger hela grunden till min tolkning. Att hon, utan att veta sanningen bakom tidningsartikeln, försöker efterlikna sin mentor och stora idol även i detta (och framför allt göra sig intressant), precis som hon gjort med allt från kläder och accessoarer till språk.

Slutscenen gjorde mig lite förvirrad och den var faktiskt mer än lovligt kryptisk. Faktum är att jag funderar en smula över varför det fanns det och vad det betydde.

Innan vi tittade på After the hunt så funderade jag på varför i hela friden Julia Roberts skulle vilja vara med i en så dålig film. Nu visade det ju sig att så inte var fallet. Den korta sammanfattningen torde vara att "jag bryr mig inte om vad som händer med dig, bara jag klarar mig/drar nytta av det". Även här är speltiden smått löjlig.


På Letterboxd hade den 2,9 i genomsnitt (beräknat på 163 278 betyg).
På IMDb hade den 7,4 i genomsnitt (beräknat på 148k betyg).
Jag ger den 3,5.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

En bok till!

Ibland kan jag helt enkelt inte motstå att vara med i tävlingar eller svara på andra upprop.

För någon vecka sedan efterlystes bokbloggare och bookstagrammare som ville läsa Monica Rehns nya bok, Fadern. Eftersom jag länge har tänkt att jag vill läsa något mer av henne (har bara läst henne första) så svarade jag på det. Jag blev jätteglad när boken kom och har redan börjat läsa den. Tack till Polaris och Monica Rehn!

Smakebit på søndag: Fadern

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare, men just nu verkar vi vara lite husvilla. Vår ordinarie samlingspunkt tycks ha försvunnit, men jag tänker att jag fortsätter med att varje vecka bjuda på ett stycke i boken jag läser.

Den här veckan har det återigen varit vinter i Skåne. Minusgrader och en envis iskall vind. Ibland har det varit sol också, men det är ingen njutning att vara ute i den blåsten. Jag är ändå glad att solen visar sig, humöret blir så mycket bättre då. Och i veckan såg jag faktiskt norrsken, För allra första gången. Nu kan jag bocka av det 😁 En annan ljuspunkt är att det nu bara är 3,5 arbetsdagar tills jag ska iväg på läsretreat i Varberg.

För ganska många år sedan läste jag Monica Rehns debut och den gav mersmak. När jag såg en efterlysning på Instagram av bokbloggare som ville läsa hennes nya bok, Fadern, anmälde jag mig direkt. Några dagar senare så kom den i posten och ja, jag var så sugen på att läsa den så jag plockade upp den nästan direkt.

Min smakebit är från sida 80:

Gabriel vände sig på rygg i bäddsoffan och stirrade upp i taket. Tankarna på domen jagade sömnen på flykten.
    Varför ville Jonny ha honom som sin advokat? Berodde det på att det var hans mor som skickat honom i fängelse på livstid? Om Jonny kände till det sambandet borde han snarare valt ett annat ombud. Eller fanns det ett annat motiv?
    Domen var välskriven, men Jonny hade fällts på indicier. Någon teknisk bevisning som band honom till mordet fanns inte.

Bok: Försvararen av Anna Karolina

Författare: Anna Karolina
Titel: Försvararen
Genre: Thriller
Antal sidor: 336
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Ebba Tapper 1
Förlag: Bokfabriken
Utgivningsår: (original) 2020 (min) 2021
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 19 december 2020




Första meningen: "En av oss kommer att dö idag", säger Jasmine, placerar sina svagt rosamålade läppar runt sugröret och tar en sipp av sin Gin Fizz.

Baksidetext
"En av oss kommer att dö idag." Det är julafton när Jasmine Moretti yttrar de ödesdigra orden till sin tvillingbror Nicolas. Han viftar bort henne, och tillsammans firar de av julen inne på pubens toalett med ett par linor kokain, och fortsätter festen tills de däckar hemma i Jasmines soffa. Bara en av dem vaknar igen.

Den uppsagda polisen Ebba Tapper väcks av ett envist knackande på dörren och släpar sig ut till hallen. I trapphuset står den beryktade advokaten Angela Köhler som just tagit sig an en medialt uppmärksammad klient. Hon behöver Ebbas hjälp och godtar inte ett nej. Plötsligt är Ebba biträdande jurist i Sveriges just nu hetaste mordutredning.

Brutalt kastas hon in i fallet och tvingas konfrontera både sina tidigare kollegor och orsaken till varför de frös ut henne. Det blir en maktkamp där bägge sidor vill vinna. Men frågan är vem som vill det mest.

Min kommentar
Efter att ha läst fem fluffiga julböcker på raken så var jag faktiskt lite less på fluff. Om man kan bli det. Jag saknade mord och mörker. När jag sökte efter "julafton" i bokprogrammet så dök det upp två (eller tre faktiskt, men den tredje är sjätte delen i en serie som jag inte har läst) böcker som utspelar sig i jultid eller där omkring. Sagt och gjort. Försvararen fick bli den första.

Detta är första delen i serien om den före detta polisen Ebba Tapper, som blir biträdande jurist på en advokatbyrå. Jag har läst flera böcker av Anna Karolina tidigare och de har allihop varit bra eller ganska bra. Även denna började i alla fall väldigt lovande.

Min allra första tanke var "åh nej, inte ännu en (före detta) alkoholiserad polis". Något senare kom "åh nej, inte ännu en kriminell inom rättsväsendet". Jag ogillar i högsta grad att läsa om sådana. Faktum är att jag inte riktigt vet vad jag ska göra med detta. Med tanke på att Anna Karolina har ett förflutet som polis. Är det så här det är? Är det så här hon vill ha det? Jag fattar inte. Jag antar att det är för att göra dem "intressanta", men för mig blir de bara osympatiska och inga jag vill spendera tid med. De är inte ett dugg intressanta, snarare som alla andra litterära poliser. Kanske är det jag som är konstig, som inte vill läsa om kriminella poliser och jurister.

Ebba super till i varenda avsnitt hon är med i. Eller så är hon redan dyngrak. Angela ... ja, hon super väl inte, men hon pysslar med annat som jag inte gillar. Jag förstår inte heller hennes motiv till att anställa Ebba. Hennes "kvinnor stöttar kvinnor" är ju bara kvalificerat skitsnack. Normalt sett så borde båda två sitta inlåsta. Nej, karaktärerna är på tok för skruvade. Den enda som verkar normal är polisen Simon. Honom är det på riktigt synd om. Han hamnar i händerna på två galna kvinnor, slukas, tuggas och spottas ut.

Personligen så tycker jag att det var så uppenbart vem som var mördaren. Ingen beter sig så underligt om man inte har något att dölja. Vissa saker var så övertydliga att det är ett mysterium hur en polis/utredare kan missa dem.

Elefanten i rummet: Det var ett evigt tjat om den där låsta dörren. Uppenbarligen så låste sig dörren när man stängde den. Annars så hade den ju inte varit låst efter att Nicolas hade lämnat. Ändå undrade alla(?) (han) hur den kunde vara låst.

Försvararen blir lite för mycket av allt. Här finns psykisk ohälsa, missbruk av alla de slag, inklusive makt, sexuella övergrepp och alldeles säkert något mer som jag redan har glömt. Kanske hade det varit bättre att fokusera på bara något av dem. De två efterföljande delarna står redan i hyllan, men min stora undran är hur i hela friden Ebba ska kunna jobba kvar på advokatbyrån.

På Goodreads hade den 3,91 i genomsnitt (beräknat på 1 606 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Försvararen: Tofflan, Tankar från en samlares hjärna och Hobbybibliotekarien

Läsplanering februari 2026

Årets näst värsta månad, februari, är snart här. Tack och lov att den är kort. På grund av den korta månaden så blir det bara fyra planerade böcker, men jag hoppas och tror att jag kommer att hinna med fler. Början kommer i alla fall att ge möjlighet till mycket läsning. Om allt går som det ska.

• Mörkrets alla färger av Chris Whitaker. Boktolva. Hyllvärmare.
• Snövit jord av Lilja Sigurðardóttir. Finish That Series. Hyllvärmare.
• Fiendens fiende av Jan Guillou. Finish That Series. Hyllvärmare.
• Läraren av Freida McFadden.

Hett i hyllan #523

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varannan torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Vi håller oss kvar i början av januari 2024.

Förra veckans bok kom i en box tillsammans med veckans bok, Råttön och andra berättelser, av Jo Nesbø. Även denna är en novellsamling.

Eftersom Jo Nesbø är en favoritförfattare så tvekade jag överhuvudtaget inte när jag köpte den här boxen, speciellt inte när böckerna räknades som en och man kunde köpa fyra stycken för en billig peng. Den här novellsamlingen innehåller fem noveller, nästan alla lite för långa för att läsa innan man släcker lampan för dagen. Det är ju lite synd, men jag får väl försöka avpassa det lite.

Så här står det på baksidan:

I novellen ”Råttön” befinner vi oss i ett postapokalyptiskt USA, där medborgargarden har övertagit politikens roll efter en global pandemi. ”Serum” handlar om en far och en son från den brittiska överklassen som träffas för första gången på länge i Botswana. Deras relation sätts på prov när båda blir ormbitna. I ”Makulator” införskaffar en man en minnesmakulator i hopp om att glömma allt, och det är bråttom.

Flera av skräckberättelserna i Råttön och andra berättelser utspelar sig i en obestämd nära framtid, där frågor om klass, familj, makt och lojalitet ställs på sin spets. Det är filmiska berättelser som visar upp en ny sida av Jo Nesbøs författarskap.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

Bok: Julmiraklet av Caroline Twamley

Författare: Caroline Twamley
Titel: Julmiraklet
Genre: Feelgood
Antal sidor: 247
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Julpärlor 1
Förlag: Seraf förlag
Utgivningsår: (original) 2021 (min) 2021
Format: E-bok
Källa: Streamingtjänst
Utläst: 15 december 2025




Första meningen: Petter drog ett finger utmed Ingers bara överarm.

Baksidetext
Sommaren 1961 har Petter och Inger en svallande tonårsromans. De lovar varandra evig kärlek, trots att de kommer från helt skilda världar.

Sextio år senare flyr Daniel storstaden med brustet hjärta. I det slitna gamla torpet, som i annonsen beskrevs som en "vitmålad dröm", finner han inte bara mystiska gamla brev som ger honom bränsle till sin historiska roman. Han finner också Sara som bor i huset intill.

Sara bor ensam med sin livliga labrador. Efter att hennes mamma gått bort och relationen till systern blivit allt mer främmande har hon bara sin pappa kvar. Den stundande julen känns allt annat än lustfylld, tills hennes nyvunne granne kommer med ett förslag.

Min kommentar
Julböcker är mycket snabblästa, så redan i mitten av december hade jag nått fram till den sista planerade; Julmiraklet. Caroline Twamley gästade Feelgoodmässan i Lund förra året och det var nog det första jag hörde om henne. Nyfiken blev jag i alla fall och la till henne på min mentala lista. När jag letade efter julromaner så upptäckte jag denna, som är första delen i en serie, men den verkar vara fristående, på riktigt.

Något som jag tycker överanvänds i den här genren är det där med att folk är så otroligt snabba med att tolka vad de ser och hör. Återigen så drar man förhastade, och felaktiga, slutsatser och det stör mig nästan orimligt mycket. Jag vill ju gärna tro att en normalt funtad människa tar reda på hur det egentligen ligger till först, innan man fattar drastiska beslut.

Miljön gillar jag verkligen. Det påminner lite om där jag växte upp. Alla kände alla och ingen låste sin ytterdörr (eller bil). Boken befolkas av ytterst få karaktärer, jag tror aldrig jag har läst en bok med så få människor. Bara sex stycken. Och en hund. Det var ganska vilsamt faktiskt. Ford alltså, hunden, den är min absoluta favoritkaraktär. Han är den enda som känns normal. Människorna beter sig så märkligt.

Tyvärr så är det så att författaren använder sig av billiga trick som jag inte alls gillar. Den sorten där karaktärerna i boken vet något, men läsaren får inte veta. Till exempel brevet som Daniel hittade och även planeringen av julfirandet. Jag är osäker på om det är meningen att man ska bli överraskad av det "hemliga" när det avslöjas för läsaren. I så fall misslyckas det rejält. Det var ju väldigt uppenbart vad som stod i brevet och planen för julafton var väl inte direkt otydlig. Jag vill bli överraskad för att författaren är skicklig på att dölja ledtrådar. Inte för att information helt enkelt inte vidarebefordras. Det blir automatiskt poängavdrag för sådana tilltag.

Ett annat problem, tycker jag, är att det sker otroligt snabba förändringar i folks personligheter. Både Daniel och Gabriella gör typ helomvändningar på så där fem minuter. Det kan jag nog, utan att ljuga, säga att jag aldrig någonsin har varit med om.

Julmiraklet innehåller mycket julstämning, massor av snö och ännu mer romantik. Jag förstår att man har valt en titel som innehåller ordet mirakel. Det är verkligen en hel del mirakulös slump inblandat. Men visst, sådant händer ju i verkligheten också. Förmodligen så kommer jag att läsa de andra delarna i den här serien, under framtida jular.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,38 i genomsnitt (beräknat på 151 betyg).
Jag ger den 3,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Julmiraklet: Bokbesatt, Idas recensioner och Bokugglor

Tisdagstrion: Författare vars för- eller efternamn börjar på F

Tisdag igen och det är dags för Tisdagstrion, efter ett långt juluppehåll. Som vanligt sköts allt av Robert på Mina skrivna ord

Veckans tema: Författare vars för- eller efternamn börjar på F

Jo, det har jag ju ganska många, alltså var jag tvungen att ha något slags kriterier. Det blev svenskar och kvinnor. Och faktiskt lite Skåne också.

1. Tina Frennstedt har en serie som heter Cold Case. Många (alla?) böckerna handlar om ett verkligt kallt fall. Inte som att det är några spekulationer, bara inspiration. De utspelar sig på Österlen och i Malmö. Det finns fem delar, hittills. Riktigt bra böcker!

2. Frida Skybäck har skrivit böcker i nästan varenda genre som finns, tror jag. Det började med historiska romaner, sedan feelgood och därefter deckare. Någon av hennes deckare har jag faktiskt ännu inte läst, men de andra har varit bra.

3. Jenny Fagerlund upptäckte jag bara härom året, när jag läste en av hennes julböcker. Genren är feelgood, men med en rejäl dos svärta. Precis som jag vill ha dem.

TV-serie: Loot #3 (2025)

Titel: Loot
Originaltitel: Loot
Säsong: 3
Genre: Komedi
Skapad av: Matt Hubbard, Alan Yang
TV-bolag: Apple TV+
Skådespelare: Maya Rudolph, Michaela Jaé Rodriguez, Nat Faxon, Joel Kim Booster, Ron Funches
Premiär: 2025-10-15
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 10
Avsnittslängd: ca 27 min
Såg den på Apple TV+ 6 januari - 13 januari 2026




Handling
Vi fortsätter att följa Molly Novak när hon fortsätter att navigera sitt nya liv efter skilsmässan och sin enorma förmögenhet. Samtidigt som hon fördjupar sitt engagemang i sin välgörenhetsstiftelse ställs hon inför nya professionella och personliga utmaningar. Säsongen fokuserar på relationer, ansvar och vad det innebär att försöka göra gott i världen – utan att tappa bort sig själv på vägen.

Min kommentar
Många serier verkar ha kraftsamlat och släpper en ny säsong ungefär samtidigt, vilket ju ställer till problem för någon som följer en hel del. En av de serierna är Loot. Den fick äran att vara först ut bland dem, eftersom jag tyckte att vi behövde en komedi nu.

Den här serien har väl alltid spelat på fördomar och stereotyper, men det har samtidigt funnits något slags handling. Denna tredje säsong har man stoppat in så mycket fördomar så att det är proppfullt och man fokuserar helt och hållet på att driva med dem. Vilket ju också är kul. Då och då. Men den där lilla detaljen med handling har man helt glömt bort.

Jag gillade ju Molly förut, men nu har hon blivit så extremt överdriven. Hennes personlighet nu går inte heller ihop med hur hon tydligen var i början. Då, när hon träffade Nicholas och anställde honom. De två personerna har en milsvid avgrund mellan sig och jag har svårt att se att ens personlighet ändras så radikalt i vuxen ålder.

Alla har för övrigt blivit mer eller mindre korkade och vansinnigt ytliga. Här finns inga intressanta sidospår, ingen spännande bakgrund, trots att det ju finns hur mycket som helst att utforska. Som Sofias relation till sin syster, till exempel.

Man försöker så desperat att vara rolig att det nästan blir lyteskomik över det hela. Då tappar man mig. Den enda som var lite kul den här säsongen var Howard. Och den där festen som Maro ordnade hemma hos Molly.

Tredje säsongen av Loot har en annorlunda humor, mer simpel, än de två tidigare säsongerna. Eller så har jag bara tröttnat. Det är för billiga och för plumpa skämt. Sedan blixtrar det till emellanåt och blir vad det en gång var. Tyvärr alldeles för sällan. Sambon somnade, utan undantag, under varje avsnitt. Med tanke på slutet så lär det komma ännu en säsong.


På Trakt.tv har serien 3,4 i genomsnitt (beräknat på 952 betyg).
På IMDb har serien 6,8 i genomsnitt (beräknat på 17k betyg).
Jag ger säsongen 3,5.

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Film: Wake up dead man (2025)

Titel: Wake up dead man
Originaltitel: Wake up dead man
Genre: Crime
Regissör: Rian Johnson
Manus: Rian Johnson
Skådespelare: Daniel Craig, Josh O'Connor, Glenn Close, Mila Kunis, Josh Brolin, Jeremy Renner
Utgivningsår: 2025
Produktionsland: USA
Längd: 146 min
Serie: Knives out 3
Såg den på Netflix 29 december 2025





Handling
När den unge prästen Jud Duplenticy skickas för att assistera den karismatiske eldsjälen Monsignor Jefferson Wicks, blir det tydligt att allt inte står rätt till i kyrkbänkarna. Efter ett plötsligt och till synes omöjligt mord som skakar staden, får avsaknaden av en uppenbar misstänkt den lokala polischefen Geraldine Scott att samarbeta med den berömda detektiven Benoit Blanc för att reda ut ett mysterium som trotsar all logik.

Min kommentar
När julen var över så var det äntligen dags att börja beta av de filmer som kommit i december. Många av dem såg jag fram emot och det var svårt att välja en ur den digra listan. Till slut blev det Wake up dead man, ett Knives out-mysterium.

Även den här filmen är en pusseldeckare och i stort sett oblodig. Tempot är långsamt och det mesta handlar om att ta reda på vem eller vilka som är skyldiga. Kanske kan smarta oblodiga filmer få en renässans. Jag håller tummarna för det.

Josh O'Connor gör ett jättejobb och bär mycket av filmen. Det dröjer ganska länge innan Daniel Craig gör entré, men då gör han det med besked. Hans fjantiga accent är kvar, men nu skär den bara lite i öronen. Glenn Close är fantastisk som hemska Martha. Det som gör mig allra gladast är att se Jeremy Renner i en film igen, att han verkar vara återställd. Alla skådespelarna är riktigt bra. Alla karaktärer har en mening och även sina egna drivkrafter.

Humorn är inte speciellt framträdande, men den finns där och då är den mycket lågmäld. Lite som brittisk sarkasm. Benoit Blanc har en del roliga repliker. Det har även prästen Jud, som i övrigt har mycket fina tankar om religion och präster. Hur det borde vara.

Finurligheten är hög och filmen förklarar ingenting i onödan. Man får tänka lite själv också. Man skulle nog kunna kalla den för eftertänksam, men det är ju kanske inget ord som man förknippar med den här typen av film.

Wake up dead man kan vara bäst i serien. Åtminstone så är den lika bra som de två tidigare. Historien är väldigt mycket Agatha Christie och Hercule Poirot. Det menar jag på ett bra sätt. Jag var nästan beredd att sätta ett högre betyg, men speltiden är smått löjlig. Det finns ingen anledning för en film att vara 2,5 timmar.


På Letterboxd hade den 3,8 i genomsnitt (beräknat på 1 438 190 betyg).
På IMDb hade den 7,4 i genomsnitt (beräknat på 148k betyg).
Jag ger den 4,0.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Smakebit på søndag: Jag som aldrig känt en man

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare, men just nu verkar vi vara lite husvilla. Vår ordinarie samlingspunkt tycks ha försvunnit, men jag tänker att jag fortsätter med att varje vecka bjuda på ett stycke i boken jag läser.

Ännu en vecka har gått och vädermässigt så har det varit rejält underligt. Först var det -15 grader, några timmar senare så var det 0 och ännu några timmar senare så vräkte regnet ner. Jag visste inte om jag skulle ha skridskor eller simfötter på mig om jag gick ut, så jag stannade inne i stället.

Boken jag läser nu är Jag som aldrig känt en man av Jacqueline Harpman, som väl har varit en snackis. Den syntes ju överallt ett tag. Boken ska det bokcirklas om på läsretreaten i Varberg om två veckor så det är väl lika bra att läsa den nu. Jag får ju erkänna att jag inte vet något om den så när jag läste vad den skulle handla om så blev jag lite förvånad och hoppfull. Sedan upptäckte jag den franska originaltiteln och blev lite tveksam igen, för franskt och jag är inte kompatibelt. Men nej, den är inte fransk. Den är belgisk.

Min smakebit är från början av boken:

Sedan jag nästan helt slutat att gå ut tillbringar jag mycket av min tid med att sitta i en av fåtöljerna och läsa om böckerna. Först på sistone har jag börjat intressera mig för förorden. Där talar författarna i regel om sig själva, de förklarar varför de har skrivit sitt verk. Det förvånar mig: var det inte självklarare i deras värld än i min att föra vidare den kunskap man lyckats inhämta? De känner tydligen ett behov av att klargöra för läsaren att deras företag inte bottnar i fräckhet, att de har blivit ombedda att skriva och att de tvekade innan de samtyckte. Så egendomligt!

Bok: Den sista adventskalendern av Jenny Fagerlund

Författare: Jenny Fagerlund
Titel: Den sista adventskalendern
Genre: Feelgood
Antal sidor: 309
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: (original) 2022 (min) 2022
Format: E-bok
Källa: Streamingtjänst
Utläst: 13 december 2025




Första meningen: Vindrutetorkarna svepte över rutan, och trots att de gick på max gjorde den fallande snön det omöjligt att se mer än någon meter framåt.

Baksidetext
Mitt i en snöstorm anländer Petra och hennes elvaåriga systerdotter till Nyponvikens handelsträdgård. En plats de aldrig besökt men som Petras syster berättade om innan hon dog och som hon bad Petra åka till om hon någonsin fick bekymmer.

Viveka som äger handelsträdgården tar emot dem med öppna armar och erbjuder Petra anställning. Sakta börjar Petra och Charlie vänja sig vid sin nya tillvaro och lär känna resten av byborna, men deras ankomst rör upp blandade känslor.

En morgon ligger en adventskalender utanför dörren. Den visar sig innehålla en berättelse om byns konstnär Lilly där varje lucka avslöjar en ny detalj om Lilly. Snart inser Petra att invånarna i byn döljer något och att adventskalendern är nyckeln till svaret.

Min kommentar
För två år sedan läste jag min första bok av Jenny Fagerlund och jag tyckte om den väldigt mycket. I år, när jag planerade att gå all-in på julen så letade jag upp en av hennes andra böcker, Den sista adventskalendern, eftersom jag gärna ville läsa något mer och det var den enda julboken jag hittade, förutom en som hör till en serie.

Mycket förvånad, och glad, blev jag när det visade sig att boken utspelar sig någonstans i nordvästra Skåne, i det fiktiva samhället Nyponviken. Efter att jag hade läst boken upptäckte jag att Nyponviken tydligen har inspirerats av Båstad, vilket kändes lite märkligt. Så liten stad är väl ändå inte Båstad så att alla känner alla?

Även i den här boken är sorgen ständigt närvarande, nu är det en syster som har dött. Jag tycker att beskrivningen av sorgen är bland det bästa i boken. Den beskrivs så bra, utan för många detaljer, vilket ger mig en chans att översätta det till mina egna känslor.

Här är det inte någon romantisk relation som står i fokus, den är bara en liten sidotråd. I stället är det den mellan Petra och systerdottern Charlie. Den är så fin och känns så naturligt och trovärdig beskriven. Jag kan så relatera till min systerdotter, även om jag inte behövde ta hand om henne. Förutom några helger när jag "lånade" henne. Relationerna med Viveka, Berit och Holger känns också mycket bra. Holger hade jag för övrigt velat veta mer om. Det känns som att det finns mer där.

Lite väl uppenbart var det nog, vad det var som pågick och även varför. Detaljerna visste jag ju inte, men alldeles tillräckligt för att jag inte skulle bli ett dugg överraskad. Det gör nu inte så mycket, för det är en fin historia som smyger fram. Dock är jag sanslöst trött på att folk i böcker (och filmer) hör eller ser något, som taget ur sitt sammanhang inte ser så bra ut, tolkar det och drar snabba (ofta felaktiga) slutsatser och bara lämnar. Varför i hela friden stannar man inte och bara frågar vad de menar? Jag förstår ju att det inte skulle bli så mycket till bok då, eller åtminstone en helt annan bok, men jag är så less på överanvändningen av det. Gör människor verkligen så i verkligheten? Allt löser sig emellertid mot slutet, väldigt snabbt och lätt, men så brukar det ju vara i den här typen av historia.

Av någon anledning så får jag en nästan akut och oemotståndlig lust att dricka varm choklad när jag läser. Ändå tror jag inte att de gör det i boken mer än högst två gånger. Och varför blir alla böcker med ett husdjur i handlingen automatiskt bättre? Nu var det visserligen en hund (en katt är ännu bättre), men det förhöjer mysfaktorn på något sätt.

Den sista adventskalendern berörde mig inte lika mycket som 24 goda gärningar, men detta är min typ av feelgood. En rejäl dos svärta och inte fokus på romantiska relationer. Det kommer helt klart att bli fler böcker av Jenny Fagerlund och jag tänkte nog ge mig på Gärdetböckerna. Så har jag en julbok nästa år.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,56 i genomsnitt (beräknat på 822 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Den sista adventskalender: Lottens bokblogg, enligt O och Evas boktankar

Årets första bokpost!

Det släpps ju en del intressanta böcker redan i januari och det dröjde inte långt in på det nya året innan den första dök upp.

Pojkvännen av Freida McFadden ser jag fram emot att läsa. Det här är en författare som verkar vara helt osannolikt produktiv, tre till fem böcker om året. Man kan ju bli lite skeptisk då och visst är böckerna lika varandra, men de jag hittills har läst har samtliga även varit mycket spännande. Så länge man inte läst för många i för snabb följd så tror jag att det går bra. Tack Modernista!

Nyss - Nu - Nästa v3

Ett meme som väldigt ofta förekommer på Instagram är Last - Now - Next. Nu inför jag det på min blogg, under namnet Nyss - Nu - Nästa. Varannan torsdag kommer jag att lägga upp det här inlägget, som då varvas med Hett i hyllan övriga veckor.

Nyss: Coq Rouge av Jan Guillou. Japp, den gamla boken. Trots att jag läst senare delar så hade jag alltså inte läst den allra första om Carl Hamilton. Det är nu åtgärdat.

Nu: En liten droppe blod av Christoffer Carlsson är den fjärde delen i Hallandssviten. De tidigare tre har varit väldigt bra och jag har ingen anledning att tro att denna skulle vara sämre.

Nästa: Jag som aldrig känt en man av Jaqueline Harpman stoppar jag in här. Den ska det bokcirklas om på läsretreaten om ett par veckor.

Bok: Snökaos och chokladpraliner av Anna Alemo

Författare: Anna Alemo
Titel: Snökaos och chokladpraliner
Genre: Feelgood
Antal sidor: 288
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Karat förlag
Utgivningsår: (original) 2024 (min) 2024
Format: E-bok
Källa: Streamingtjänst
Utläst: 10 december 2025




Första meningen: Berit nynnade för sig själv samtidigt som hon lyfte på blomkrukan och strök med trasan över fönsterbrädan.

Baksidetext
Julen står för dörren men Elin har fullt upp i Stockholm och har egentligen inte tid att vara ledig. Problemet är att hon har lovat sin mamma att komma hem till Lund och har inget annat val än att åka ner. När tågbiljetterna visar sig vara slutsålda tvingas hon ta sin lilla bil med de utdömda vinterdäcken. Men det är ju ändå aldrig snö i Skåne.

Sofia är trött på sitt arbete som lärare, trött på förhållandet med sambon som har gått i stå och trött på att tonårsbarnen tillbringar all vaken tid framför sina skärmar. Men i år slipper hon åtminstone vara ansvarig för julen och hon ser fram emot att fira i hemstaden och tillsammans med lillasyster Elin för ovanlighetens skull.

Berit har alltid älskat julen. Och i år blir den perfekt, för båda döttrarna kommer ner till Lund och ska fira i den nyinköpta villan. Nu har de äntligen plats för allihop och kan fira som när flickorna var små! När ett snöoväder drar in över södra Sverige kastas planerna omkull. Att lämna Lund när julhelgen passerat är inte att tänka på, och alla får fortsätta samsas under samma tak. Uppdämda känslor puttrar under ytan och kaoset hotar att bryta ut även inomhus.

Min kommentar
Av Anna Alemo har jag läst en bok tidigare, som visserligen var både humoristisk och charmig, men lite för mycket buskis för mig. När sedan en pålitlig bloggare (nu är det dig jag tittar på igen @lottengl) rekommenderade Snökaos och chokladpraliner när jag bad om tips på svenska julböcker så hamnade den automatiskt på min läslista. Ganska högt prioriterad.

Den här boken ger mig lite samma känsla som filmen Tomten är far till alla barnen, dock så är boken inte alls lika hysterisk som filmen. Tack och lov. Det bästa med Snökaos och chokladpraliner är emellertid att det bara är ett litet, litet kärleksfrö med. Så litet att det knappt är värt att nämna. Det är mycket ovanligt, men ack så skönt. För oss som inte går igång på romantik i böcker.

Karaktärerna känns realistiska, åtminstone nästan alla. Vilket får mig att tänka på ... vem i hela friden ger en 3D-printad miniatyrversion av sin (berömda) dildo till grannen i julklapp?! Det är ju bara för gränslöst. Hela Gunilla är för gränslös.

Igenkänningsfaktorn är mycket hög, vid flera tillfällen. Det där desperata i att försöka återinföra/hålla fast vid gamla traditioner. Och teknikfantasten som vill programmera varenda lampa, som gör det omöjligt att tända lampor där och när man faktiskt behöver dem och tvärtom. För att inte tala om när tekniken av någon anledning fallerar. Så irriterande. Sofias och Svantes relation är så bra beskriven. Precis så är det. Den ena tror/antar/förutsätter något som den andra tänker och agerar utifrån det, vilket gör att den andra tror/antar/förutsätter något som den första tänker. Och så vidare. Båda tycker dessutom att den andra borde vara tankeläsare.

Förväntningarna på en perfekt jul kan ju ta död på vilken julglädje som helst. Speciellt om förväntningarna är någon annans och mest upplevs som ett tvång av alla andra. Julen är väl den mest traditionstyngda högtid vi har, men vissa saker kan faktiskt ändras till det bättre. Som att byta ut Aladdin-asken mot Paradis, eller som nu, de senaste åren, strunta i dem båda två och välja någon god choklad i stället.

Snökaos och chokladpraliner är en spin-off på en annan serie, den om Frida och Mårten. Jag är osäker på om jag vågar läsa den. Gunilla kanske förekommer mer där, vilket nog är troligt eftersom Frida är hennes dotter. Och Gunilla alltså, hon är bara för mycket.

Snökaos och chokladpraliner mysig, rolig, charmig och engagerande (i betydelsen att jag bryr mig om dessa människor och vad som händer dem), men den lyckas inte beröra mig på det sätt som krävs för ett högre betyg. Det är mycket hög julstämning och massor av snö, två baskrav kan man nog säga.

På Goodreads hade den 3,74 i genomsnitt (beräknat på 85 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Snökaos och chokladpraliner: Read with Amila, malins bokblogg och Boktanten