Bok: Vendetta av Jan Guillou

Författare: Jan Guillou
Titel: Vendetta
Genre: Thriller
Antal sidor: 478
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Carl Hamilton 6
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: (original) 1991 (min) 1994
Format: Kartonnage
Källa: Bokhyllan
Utläst: 14 april 2026




Första meningen: Pekfingret var kapat exakt mitt i andra leden.

Baksidetext
Carl Gustaf Gilbert Hamilton - alias Coq Rouge - åter i ett sjätte äventyr där han och hans officerskamrater inom den svenska underrättelsetjänsten möter en motståndare som spelar efter helt andra regler än de som vägleder en officer och gentleman. Men den sicilianska maffian möter också en motståndare av ett slag de aldrig tidigare stött på. En sådan konfrontation kan bara leda till en sak - VENDETTA!

Min kommentar
Min Carl Hamilton-odyssé går vidare och nu var det dags för sjätte delen, Vendetta. Jag är faktiskt lite förvånad över att jag inte har tyckt om böckerna så mycket som jag hade hoppats. Jag har ju läst del 9 och 10, som jag verkligen tyckte om. Visserligen för runt trettio år sedan, men ändå. Hoppet lever!

Den här boken vet jag att jag såg filmatiseringen av någon gång i slutet av 90-talet och jag hade två mycket tydliga minnesbilder från den. De är båda med i boken och samtidigt som det är glädjande, på något sätt, så är det lite konstigt. Den hör historien utspelar sig till största delen på Sicilien och jag kan inte låta bli att undra om Guillous beskrivningar är den gängse uppfattningen om Italien och italienare på 90-talet. Det skulle kunna vara förklaringen till att landet inte började locka mig förrän jag råkade hamna där för första gången. Och upptäckte att inget av det var sant.

Starten är lite seg, kan jag tycka. Det tar väldigt lång tid innan det sätter fart. Men när det gör det så blir det med besked. Jag vet inte om jag har blivit lite överkänslig mot raljerande eller om det bara är för mycket här. Guillou verkar anse att politiker (både vänster och höger), journalister (förutom Ponti), militärer och SÄPO är mer eller mindre imbecilla. Jo, vissa iakttagelser är mycket träffsäkra och väldigt roliga, men det kan bli för mycket av det goda.

Språket fortsätter att vara lite tillkrånglat och snirkligt. Oftast så gillar jag det. Däremot så reagerar jag starkt på att ordet arselhål förekommer väldigt många gånger. Främst när det förutsätts prata på engelska, tror jag, så jag antar att det ska föreställa en direktöversättning. Oavsett så är det väl ändå inte ett ord som används i svenskan? Även ett annat ord, som har med mamma att göra och som används mycket på engelska, används löjligt mycket. Också det direktöversatt. Jag måste säga att det bara ser extremt löjligt ut i text och ja, det stör mig.

Hamilton är för arrogant för sitt eget bästa, i alla fall i den här boken. Han tror att ingen rår på dem och att alla tänker likadant som han gör. Hamilton och hans medarbetare är ju bäst på allt de gör och framställs som att de inte har några svaga sidor alls. I den här historien får Hamiltons nonchalans katastrofala följder.

Visst är det väl så att även lönnmördare är människor och har samveten, men jag tycker inte att Guillou är speciellt bra på att beskriva de känslor som han ger till sina karaktärer. De känns felplacerade och krystade. Jag får känslan att det är meningen att jag ska tycka synd om dem, men det fungerar inte för mig. Guillou missar målet här. Jag gillar ju egentligen när karaktärer är riktigt bra på sitt jobb, men här förstörs det nästan av det som väl ska vara deras "mjuka" sida.

Boken avslutas med en epilog, som känns onödig och bara där för att ge Guillou en extra chans att raljera över hur korkade alla myndigheter är. Vilket visserligen, till mångt och mycket, är sant, men det blir för tydligt där. Inte heller tråden med Åke Malm tillför något matnyttigt och hade lätt kunnat uteslutas helt.

Med Vendetta så har jag nu kommit halvvägs, om man räknar de två "nytillkomna" delarna och det gör jag ju. I den här delen så gör Italien SÄPO och Expressen sällskap som Guillous stora hatobjekt.

Den här boken har varit med i En smakebit på söndag.

På Goodreads hade den 3,82 i genomsnitt (beräknat på 1 236 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Vendetta: Läsfåtöljens bokblogg och Evaveva läser