Helgfrågan v. 3 19/1-22/1

Saknaden efter Annikas bokbloggsjerka är stor, den var ju liksom startskottet för helgen på något sätt. Nu har Mia saknat tillräckligt och startar upp Helgfrågan, så nu kanske det äntligen kan bli helg på riktigt igen.

Den allra första Helgfrågan är: Vad ska ni göra i helgen? Hur ser läsplanerna ut för helgen?

Fredagsmyset blir lite annorlunda i kväll, liksom förra fredagen faktiskt. Det blir nämligen handboll i stället för film. Sedan lär det bli På spåret, precis som vanligt. Sambon och jag mot både första klass och dressinen 😅

Sambon och jag firade 20 år tillsammans i veckan, men eftersom jag inte kan äta sent på kvällarna så sparade vi uteätarkvällen till i morgon. Då ska vi på favoritrestaurangen i Lund; Rosegarden. Själv tänkte jag gå all-in på sushin, men det kan tänkas slinka ner en och annan varmrätt och kanske någon efterrätt också.

På söndag lär det bli handboll på TV, men jag vet inte vilken tid än. Det avgörs i kväll. Annars har vi absolut ingenting inplanerat. Det känns oerhört skönt.

När det gäller läsningen så tänkte jag först läsa ut Uppstigningens brunn, första delen, av Brandon Sanderson. Det händer förmodligen i dag. Sedan är nog tanken att jag ska börja på Kemisten av Stephenie Meyer. Jag har ju inte läst henne Twilight-serie (och kommer förmodligen aldrig någonsin att göra det) så det ska bli väldigt intressant. Den boken är ju ganska tjock så den räcker nog ett tag.

Först in 2017

Ja, det gick ju inte speciellt lång tid på det nya året innan de första böckerna dök upp här.

Först kom det ett väldigt stort kuvert, det var på tok för stort för att innehålla en bok. Det gjorde det inte heller. Där var nämligen två, varav en var en överraskning. Curtis Stittenfelds Sanning och skvaller visste jag om, men att jag också skulle få Stolthet och fördom av Jane Austen, som Sanning och skvaller är en modern version av, var oväntat. Det passar ju egentligen väldigt bra för jag är lite osäker på vilken av Austens böcker jag har läst och på det här viset kan jag ju faktiskt bli säker på att jag i alla fall har läst Stolthet och fördom. Tack till Wahlström & Widstrand och Albert Bonniers Förlag.

Senare samma dag som jag hade hämtat det stora kuvertet på posten så kom det ännu en avi. Det brevet innehöll Harlan Cobens Främlingen. Jag har ju läst en del i hans serie om Myron Bolitar, men faktiskt ingen av hans senare. Det kanske är på tiden nu. Tack till Bookmark Förlag.

Hett i hyllan #75

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Sommaren 2013 verkar vara en evighetshistoria, även veckans bok är inköpt då.

Jag förstår ju att det kan komma som en chock för somliga att jag fortfarande inte har läst Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafón. Problemet, om man nu väljer att se det som ett sådant, är att det är väldigt många böcker som "alla" tycker att man ska läsa omedelbums. Det funkar liksom inte i verkligheten.

Min fasta övertygelse, eller kanske mer förhoppning, är att jag ska läsa den här boken då jag befinner mig i Barcelona. Önskeresmålen är kanske inte riktigt lika många som böckerna jag vill läsa, men de är väldigt många och det blir alltid något annat än Barcelona. Så även i år vad det verkar. Men någon gång så...

Boken låter i alla fall väldigt bra och jag har ju inte kunnat undgå att se alla hyllningar och jag har lyckats låta bli att köpa resten av serien. Bara en sådan sak. Så här står det i alla fall på baksidan:

Daniel Sempere är 10 år när hans pappa tar honom med till De bortglömda böckernas gravkammare i Barcelonas gamla stad. Där finner han romanen Vindens skugga av den bortglömde författaren Julián Carax, läser den under en natt och blir fullkomligt besatt av den och av dess mystiske författare. Sökandet efter svaren på alla gåtor som omger boken och dess författare kommer att prägla Daniels liv för all framtid.

Varför har någon ansträngt sig så för att sopa igen alla spår efter Julián Carax? Varför bevakar den sadistiske kommissarien Fumero varje steg Daniel tar? Varför börjar Daniels eget liv alltmer påminna om Julián Carax?

När Daniel till slut finner både kärleken och svaren på alla gåtor har läsaren fått ta del av en totalt uppslukande berättelse, lika gäckande gåtfull, romantisk, mystisk och lockande som det labyrintiska gatunätet i Barcelonas gamla stad.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

"Huset" av Jens Daniel Burman

Författare: Jens Daniel Burman
Titel: Huset
Genre: Skräck
Antal sidor: 304
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Hoi Förlag
Utgivningsår: (original) 2015 (min) 2015
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 30 december 2016




Första meningen: Gråhunden Abbott sprang in i huset genom den vidöppna ytterdörren.

Baksidetext
Julen närmar sig och Mårten, Lena och deras dotter Elsa åker till det ensliga huset vid sjön för att äntligen få vara tillsammans. Huset ser inte ut som de lämnande det. I farstun står en stol mitt på golvet och i vapenskåpet saknas ett jaktgevär. Varför har grannarna som vaktar huset inte ställt i ordning efter sig?

Familjen har gått igenom en tung period sedan Lena blivit invalid efter en bilolycka. Hon har fått permission från sjukhuset och behöver sondmatas och medicineras flera gånger per dygn. Det är lång väg till sjukhuset ifall något skulle hända, men trots det ser Mårten fram emot att de ska få vara en tillsammans igen.

På julaftonsnatten knackar det på dörren. En nedkyld och utmattad kvinna söker hjälp. Hon får värme, vila och skydd mot snöstormen som rasar utanför. Men det finns också något annat hon vill ha...

Min kommentar
Skräck och (roman)debutant, en oerhört lockande kombination. Tyvärr fick den vänta på att bli läst oförtjänt länge, eftersom jag missade läsfönstret och fick ge mig till tåls i ett år. Den utspelar sig nämligen över julhelgen och vad är bättre än att läsa en bok ungefär vid den tid på året då den utspelar sig. Det brukar ge en extra skjuts.

Jag vet inte riktigt var boken utspelar sig, men det är någonstans i norr. Det är kallt, mörkt, massor av snö och alla har minst en skoter stående i garaget. Alla dessa faktorer (ja, utom skotern då) ger en närmast klaustrofobisk känsla. De är insnöade och helt ensamma. Det går inte att ta sig därifrån, hur mycket man än vill. Jag älskar det.

Karaktärerna är inte speciellt många och jag får inte veta alltför mycket om dem. Det är mera känslan av dem som förmedlas. Mårten blir jag bara irriterad av, han verkar vara en mes som aldrig någonsin har sagt ifrån till någon. Dottern Elsa är nog den som känns mest äkta, jag har i alla fall lättast att relatera till henne. Även om jag nu aldrig hade en så mörk fas i tonåren. Hon är sinnebilden av en tonåring, det är så typiskt att dras till något utan att fundera över vilka konsekvenser det skulle få. Elsa får upptäcka följderna av mörkret på ett väldigt konkret sätt.

Det är en väldigt obehaglig stämning som genomsyrar hela boken, mest tack vare att jag hela tiden får uppleva samma saker som karaktärerna. Jag blir inte serverad hur de känner sig när de blir rädda utan får i stället veta varför de känner så. Det är mycket mer effektivt, eftersom jag också får en chans att bli rädd då. Om jag har något problem med något så är det att det ibland blir lite väl mycket, i betydelsen osannolikt, men detta är ju trots allt en skräckroman och trovärdigheten i sådana är ju inte alltid så hög. Jag funderar, bland annat, över varför i hela friden man vill dra med sig sin nästan komatösa fru för att fira jul mitt ute i ingenstans och kan överhuvudtaget inte komma på någon anledning. Inte heller förstår jag varför just den biten är med i boken. Det hade gått att lösa på ett bättre sätt, tycker jag. Det tillför absolut ingenting.

Slutet är öppet, om man nu väljer att kalla det så. Jag brukar gilla öppna slut, men detta är helt enkelt vidöppet. Jag har nästan inga svar alls när boken är slut. Vad hände med dem allihop, egentligen? Klarade de sig? Dog de och i så fall hur? Varför blev vägarna aldrig skottade?

Jag har sett att Jens Daniel Burman har skrivit några noveller, de får jag nog se till att läsa. Och så väntar jag på hans nästa roman.

Boktipset hade inget estimerat betyg, men genomsnittet var 3,2 (beräknat på 5 betyg).
På Goodreads hade den 4,0 i genomsnitt (beräknat på 10 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Huset: Läsa & Lyssna, Kajsas bokblogg och Tentakelmonster.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

Top Ten Tuesday: Oväntade pärlor jag läste 2016

Tisdag igen och då naturligtvis dags för en Topp Tio Tisdag (Top Ten Tuesday). Veckans uppgift är Ten Underrated/Hidden Gem Books I've Read In The Past Year Or So (up to you if you want it to be those published in the past year or so or just ANY underrated book you've read recently).

En alltid lika besvärlig uppgift... underskattad av vem? Jag har valt böcker som jag gillade mer än jag trodde och som fler borde läsa. Och listan är inte i något slags ordning.

1. Människorna av Matt Haig
2. Ensamma hjärtan och hemlösa hundar av Lucy Dillon
3. Delhis vackraste händer av Mikael Bergstrand
4. Stöld av babian av Anna Karolina
5. Vem var Alice? av T.R. Richmond
6. Enkel biljett till nattens ände av Johan Frick
7. En officer och spion av Robert Harris
8. En väktarens bekännelser av Elin Säfström
9. Mambo i Chinatown av Jean Kwok
10. Det lilla bageriet på strandpromenaden av Jenny Colgan