lördag 15 november 2014

"Granne med döden" av Alex Marwood

Genre: Thriller
Antal sidor: 360
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The killer next door
Översättare: Carla Wiberg
Serie: -
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2013 (min) 2014
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 25 oktober 2014






Första meningen: Han ser på klockan och sväljer ner den sista klunken kaffe.

Baksidetext
Det gamla huset på Beulah Grove i södra London ruvar på många hemligheter. Hyresgästerna i de förfallna lägenheterna har alla mycket att dölja, för omvärlden och för varandra. När Collette flyttar in lär hon snart känna Cher, en femtonårig tjej som i likhet med henne själv befinner sig på flykt. Båda har svårt att begripa sig på den tafatt vänlige Thomas i lägenheten högst upp, och Collette dras i stället till Hossein, som flytt från Iran och nu väntar på besked angående sin asylansökan. Enstöringen Gerard Bright i lägenheten bredvid håller å sin sida på att driva henne till vansinne med sin klassiska musik. Längst ner bor den sextionioåriga Vesta, som levt i huset hela sitt liv och håller ett vakande öga på de andra. En ödesdiger sommarnatt inträffar något som tvingar dem att ingå en ostadig allians. De måste nu samarbeta för att bevara den hemlighet som knyter dem samman. Men det är bara en av dem som vet vad det egentligen är som gör att avloppsrören i huset håller på att täppas igen.

Min kommentar
I våras läste jag Marwoods Onda flickor och blev väldigt förtjust i hennes sätt att skriva. Därför blev jag glad när hennes nästa bok i stort sett redan var på väg. Nu är även den läst och jag tror jag kan ha hittat en ny favorit.

Granne med döden är en helt annan typ av bok än Onda flickor, men ändå på något konstigt sätt samma. Sättet hur spänningen byggs upp, det osagda, det mörka, krypande, hur allt portioneras ut i småbitar, det är exakt likadant. Och det är så bra gjort. Den här boken är dock mer åt det surrealistiska, absurda och groteska hållet och om man är det minsta äckelmagad bör man välja en annan bok. Äckligheterna är nämligen väldigt detaljerat beskrivna och vid ett par tillfällen mår jag faktiskt lite illa. Då betraktar jag mig ändå som ganska härdad.

Redan från de första meningarna är jag fullständigt fast och vill bara veta mer och mer. Karaktärerna är inte många, i stort sett bara de som bor i huset, men de är intressanta och de modelleras fram långsamt, hela tiden får jag veta något nytt om dem. Jag kommer dem riktigt nära. I vissa fall för nära. Alla har de sina hemligheter. Det är otroligt snyggt gjort och spänningen eskalerar för att till slut fullkomligt explodera. Slutet är fantastiskt och jag älskar att inte allt skrivs mig på näsan.

Jag vet att jag brukar gnälla på miljöbeskrivningar och, illa dold, samhällskritik, men Marwood fixar det briljant. Det blir aldrig trist och det är egentligen aldrig tal om samhällskritik, det bara konstateras att så här illa är det och så får man dra sina egna slutsatser. Det gillar jag.

Vad som imponerar på mig är att Marwood, mellan alla groteska äckligheter, beskriver Collettes relation med mamman på ett riktigt fint sätt. Det är fantastiskt hur snabbt och naturligt skiftet görs mellan äckligt och fint. Och katten som är med, den är en av mina absoluta favoriter. Beskrivningen av katten är klockren, speciellt när den känner sig lite sårad. Det är kärleksfullt och humoristiskt. Och humorn dyker upp lite varstans och alltid lika oväntat, som till exempel när mördaren jämför det jobbiga med att stycka upp lik med att deklarera.

Nu ser jag verkligen fram emot Alex Marwoods nästa bok och på hennes hemsida kan jag se att det nog tyvärr kommer att dröja ett tag. Men någon kommer i alla fall att dö i den...

Boktipset hade inget estimerat betyg, men genomsnittet var 3,53 (beräknat på 13 betyg).
Goodreads hade den 3,94 i genomsnitt (beräknat på 336 betyg).
Jag ger den 4,5.
Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Granne med döden: boktok73, Skuggornas bibliotek och Boken är tankens barn.

Boken kan köpas på Adlibris och Bokus.

14 kommentarer:

  1. Vilken fantastiskt välskriven recension!

    Jag vågade inte kika in på Marwoods hemsida just på grund av "rädslan" över att det skulle dröja innan jag äntligen skulle få hålla hennes nya bok i handen. Synd bara att den befarelsen besannades när jag läste din recension, men jag får trösta mig med det gamla talesätten "Den som väntar på något gott..." :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Den här var faktiskt riktigt rolig att skriva och sanningen är att den nästan skrev sig själv :)

      Jag ser verkligen fram emot att läsa hennes nästa bok, detta kan mycket väl vara en ny favorit.

      Radera
  2. Hm, jag var ju inte så förtjust i Onda flickor så den här hade jag ratat. Nu blev det besvärligt...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den påminner en del om Inga kelgrisar, inga styvbarn. Om det hjälper dig :)

      Radera
  3. Har också precis läst Marwood, och visst är den äcklig mellan varven men samtidigt så bra. En riktig fullträff tycker jag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den var verkligen riktigt, riktigt bra :)

      Radera
  4. Låter som en riktigt bra bok! Jag har inte läst något av Marwood tidigare, men nu blev jag riktigt sugen på att göra det! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om du gillar en välskriven, spännande och lite småäcklig historia så måste du läsa denna :)

      Radera
  5. Den här ligger oläst hos mig, längtar tills det blir dess tur :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, du har något bra framför dig :)

      Radera
  6. Jag tyckte att Onda flickor var riktigt bra. Ser fram emot den här men väntar på pocketupplagen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag gillade också Onda flickor, men denna var bättre :)

      Radera
  7. Kommer slänga mig över hennes nästa bok när den väl kommer.

    SvaraRadera