tisdag 20 november 2018

Veckans topplista: Höstens bästa

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Veckans topplista som sköts av Johannas deckarhörna.

Veckans tema: Höstens bästa.

Ojdå. Hösten är ju inte slut än, det är tio dagar kvar på november. Kanske läser jag den bästa boken då. Nåväl, hittills i höst så är dessa de bästa, alla har de fått en fyra i betyg och de är inte i någon speciell ordning.

1. Det fördolda av Michael Hjorth & Hans Rosenfeldt har en uppfriskande osympatisk huvudperson.
2. Miss Peregrines hem för besynnerliga barn av Ransom Riggs är härligt mystisk och fotona är fantastiska.
3. Den som finner av Stephen King, fortsättningen på Mr Mercedes, men ändå inte. Bill Hodges är med i alla fall.
4. Harris tweed av Peter May har en ganska usel thrillerdel, men resten alltså.
5. Sömnernas sömn av Elin Säfström är tredje och sista delen om min favoritkaraktär Tilda.

måndag 19 november 2018

TV-serie: Castle Rock - Säsong 1

Titel: Castle Rock
Originaltitel: Castle Rock
Genre: Skräck
Skapad av: Sam Shaw, Dustin Thomason
TV-bolag: Hulu
Skådespelare: André Holland, Melanie Lynskey, Bill Skarsgård, Jane Levy, Sissy Spacek
Premiär: 2018-07-25
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 10
Avsnittslängd: ca 55 min
Såg den på HBO november 2018





Handling
Castle Rock är en psykologisk skräckserie som utspelar sig i Stephen Kings multiversum. Här möts mytologin och de närgångna personporträtten i Kings mest älskade verk och väver ihop en episk berättelse om mörker och ljus. Allt utspelar sig i en skogsbygd på några kvadratkilometer i Maine.

Min kommentar
Det har blivit en del Stephen King här på bloggen i höst. Nu är det dags igen. Castle Rock sägs vara en serie som baseras på Kings karaktärer och miljö, hans multiversum helt enkelt. Den var ju bara ett måste att se. Jag gick till och med med på att skaffa HBO bara för det.

Kanske gick jag in i det här med helt fel förutsättnigar, men jag blev lite besviken. Här fanns inte speciellt många av Kings karaktärer, den enda var egentligen sheriff Alan Pangborn. Fängelset Shawshank är med också och även en systerdotter till Jack Torrance. Det fanns en del andra referenser, som affären Needful things, som skymtade förbi, en rabiessmittad hund och några pojkar som hittar ett lik nämns också, men jag hade helt klart förväntat mig mer.

Det är kul att se Sissy Spacek, som är fantastisk, och Bill Skarsgård, som jag börjar inse att jag har svårt för, i roller här. De har ju båda en koppling till andra King-filmer.

Vad serien handlar om är svårt att kommentera utan att spoila något, men den är... besynnerlig. Jag får helt ärligt inte ihop en del av handlingen. Det stör mig, men jag kan leva med det. Förmodligen hade jag gillat den mer om inte sambon ledsnat ganska tidigt och därför pratade sönder avsnitten.

Min besvikelse var så stor att jag faktiskt inte hade tänkt att se andra säsongen, när den väl kommer. Ända tills slutet av sista avsnittet. Där fick man en blänkare om att nästa säsong kan komma att handla om Overlook Hotel och Jack Torrances systerdotter. Det låter onekligen intressant. Kanske får detta dessutom bli en serie som jag ser utan sambon, så jag får vara ifred.



TV Time har serien 9,04 i genomsnitt.
IMDb har serien 7,9 i genomsnitt (beräknat på 19 115 betyg).
Jag ger säsongen 3,5.


Serien är
TråkigKlurig
RoligFörutsägbar
TrovärdigSnyggt foto
OsannolikSpännande
RomantiskFör lång
SorgligFör kort

Serien kan köpas på cdon och discshop.

Film: Snömannen (2017)

Titel: Snömannen
Originaltitel: The Snowman
Genre: Crime
Regissör: Tomas Alfredson
Manus: Peter Straughan, Hossein Amini, Søren Sveistrup, Jo Nesbø (bok)
Skådespelare: Michael Fassbender, Rebecca Ferguson, Charlotte Gainsbourg, Jonas Karlsson, Val Kilmer
Utgivningsår: 2017
Produktionsland: UK | USA | Sweden
Längd: 119 min
Serie: -
Såg den på Viasat 19 oktober 2018



Handling
Någon har skickat ett anonymt meddelande till polisen i Oslo, som får kriminalaren Harry Hole att se likheter mellan försvinnandet av en kvinna och äldre ouppklarade fall. Kan en seriemördare ha återvänt efter flera års tystnad? Tillsammans med sin assistent Katrine Bratt letar Harry Hole desperat efter sammanhang och ledtrådar som kan ta dem tillräckligt nära mördaren för att hindra honom begå flera bestialiska mord.

Min kommentar
Jo Nesbøs böcker om Harry Hole hör till mina absoluta favoriter. När jag såg att Snömannen skulle filmatiseras så kände jag helt klart skräckblandad förtjusning. Skulle det vara möjligt att göra en rättvisande film? Det korta svaret är: Nej.

Det första som stör mig (obeskrivligt mycket) är att de pratar engelska. Allting utspelar sig i Oslo och alla har norska namn (nåja), men de pratar alltså inte norska. Visst, jag förstår att man vill Hollywoodisera, men jag tycker att amerikanarna i stället ska lära sig att läsa undertexter. Det andra som stör mig (lika obeskrivligt mycket) är uttalet av Hole. I första delen av serien står det klart och tydligt hur det uttalas och det är inte som engelskans hole.

För det mesta tycker jag att det spretar för mycket. Det är rörigt och det känns inte som att det hör ihop. Allt hoppande gör att det inte blir riktigt spännande. Trots alla hemskheter.

Jag får ingen känsla för någon av karaktärerna, faktum är att jag har svårt att hålla isär dem. Alla flyter ihop på något sätt. Harry Hole själv har jag egentligen svårt att uttala mig om. Jag har nog aldrig föreställt mig hur han ser ut, men hans personlighet kommer inte på något sätt fram här.

Ingen skugga ska dock falla över skådespelarna, både Fassbender och Ferguson är riktigt bra. De andra är okej.

Filmen är otroligt lång, nära två timmar och det blir väldigt segt ibland. Det som är positivt är den vackra naturen som man får se då och då. Jag är glad att jag har sett Snömannen, men jag är ännu gladare att jag inte har betalat något för att se den.



Filmtipsets estimerade betyg var 3 (beräknat på 346 betyg).
IMDb hade den 5,1 i genomsnitt (beräknat på 42 760 betyg).
Jag ger den 3,0.
Filmen är
TråkigKlurig
RoligFörutsägbar
TrovärdigSnyggt foto
OsannolikSpännande
RomantiskFör lång
SorgligFör kort

Filmen kan köpas på cdon och discshop.

söndag 18 november 2018

Smakebit på søndag: Vägen mot Bålberget

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som växelvis "drivs" av de norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Igår var vi på barnkalas så där gick hela dagen utan att några av måstena blev gjorda. I dag lär jag inte orka, så måste-listan får växa och jag får nog börja betrakta det här med att lära mig att inte bli stressad som en livsläxa. Det går så där.

Boken jag läser nu har stått ett tag i hyllan, men nu har jag äntligen börjat på Vägen mot Bålberget av Therése Söderlind. Hennes debut, Norrlands svårmod, var väldigt bra och väldigt speciell. Den här vet jag inte riktigt än, jag har lite jobbigt att läsa den, men jag hoppas det beror på alltför korta lässtunder. Den handlar i alla fall om en tid i mänsklighetens historia som man inte kan vara så stolt över; häxbränningen. Och inte har vi lärt oss speciellt mycket på de här nästan 400 åren, vad det verkar.

Min smakebit är från sida 183.
Oro har sipprat in mellan väggarnas stenar. Den kommer utifrån, från tystnaden när allhelgona passerar och nästan hela november är förbi. Andersdagen kanske redan varit och vi har suttit här utan att kunna tyda julvädret?
    Förutom ett eller annat knektskrälle som vi hör och skymtar varje dag har ingen av oss fått träffa en levandes själ utifrån. Den senaste har visserligen meddelat oss ett och annat - kors i taket, karln kan tala! - men vi får intet veta mer än att ingen ska slippa ut förrän den Kungliga Commissionen varit här. Då ska domarna fastställas.
    Vi pratar om de lärde från huvudstaden. Visst måste de veta bättre? Inte kan väl två nitiska präster häruppe få avliva hälften av kvinnorna?

lördag 17 november 2018

20 snabba om hösten

Enligt O är expert på att sätta ihop 20 snabba. Den här är hennes senaste.

höst eller vår?
Jag får nog säga vår, speciellt alldeles där i början, när träden börjar bli smyggröna. Trots pollen och elände.

snö eller regn?
Ingen tvekan här. Och då menar jag snö. Inte slask.

glögg eller varm choklad?
Jag tror inte jag har druckit varm choklad sedan någon gång i början av tonåren, men jag minns det som väldigt gott. Glögg är sött och svårdrucket.

pepparkakor eller lussekatter?
Gillar inte lussekatter alls.

tv-serie eller film?
Här skulle jag då vilja välja båda, men film kräver oftast lite mer av mig. I alla fall i tid.

teater eller musikal?
Det var längesedan jag var på något av dem.

deckare eller feelgood?
Jag gillar båda, men jag blir lättare less på feelgood.

pocket eller inbunden?
Inbundna böcker är rejälare och har större text. Ja, det är en faktor när man är äldre.

e-bok eller ljudbok?
Klarar inte riktigt av att lyssna på böcker, tappar så lätt fokus och så går det så förtvivlat långsamt.

bokmärke eller hundöra?
Nej, detta är fortfarande en icke-fråga.

en i taget eller slalomläsning?
En, alltid bara en.

bibliotek eller bokaffär?
Brukar inte besöka någotdera faktiskt, men bibliotek är bra.

bokblogg eller booktuber?
Har inte riktigt fattat grejen med booktuber.

instagram eller facebook?
Egentligen gillar jag inte något av dem.

På spåret eller Så mycket bättre?
Båda? De är bra på så olika sätt, men eftersom jag känner att min hjärna är något överbelastad nu...

Lady Gaga eller Barbra Streisand?
Egentligen ingen. Faktiskt.

Ingmar Bergman eller Vilhelm Moberg?
Den var inte speciellt svår.

hyacint eller amaryllis?
Hyacinter är säkert jättefina, men de luktar så förtvivlat illa.

adventsstjärna eller adventsljusstake?
Nej, det går inte att välja här, egentligen.

julböcker eller julmusik?
Jag blir väldigt lätt och snabbt irriterad på julmusik och julmys kan vara mysigt.

fredag 16 november 2018

Läsplanering december 2018

Årets sista månad närmar sig med stormsteg och detta är nog den enklaste läsplaneringen att göra. Det är liksom bara att ta med alla böcker i olika utmaningar som jag inte läst än. Och så ett par julböcker också 🎅🏽 Förhoppningsvis ska jag hinna med dem allihop.

I dödens labyrint av James Dashner. Boktolva. Hyllvärmare.
Nådastöt av Louise Penny. Hyllvärmare
Släke av Håkan Östlund. Sist på serien. Hyllvärmare.
Jul i det lilla bageriet på strandpromenaden av Jenny Colgan.
Pianostämmaren av Stefan Tegenfalk. Finish That Series.

torsdag 15 november 2018

Hett i hyllan #170

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Ännu en oläst från juni 2015.
Sommarrean på pocketböcker är farliga saker. Det 19:e Fabergéägget av Claes Ericson köptes på en sådan.

Det här var en bok som jag egentligen inte tänkte läsa, men så var det någon som tyckte att den var en fullpoängare. Svårare än så är det inte att övertala mig, speciellt inte när denna någon är en som brukar gilla samma böcker som jag.

Allt det här med Fabergé och hans ägg är ju dessutom väldigt spännande. Dessutom brukar det ryska locka mig, även om nu den här boken är skriven av en svensk och även har en svensk huvudperson. I alla fall i den ena tråden.

Så här står det på baksidan:
Moskva, sommaren 2013: Svensken Astor Kragh är på besök hos sina ryska släktingar för att begrava sin mor. När han går igenom hennes tillhörigheter hittar han ett brev som väcker frågor om hans eget förflutna. Det visar sig att han är släkt med en okänd hjälte som stred på den vita sidan under inbördeskriget - en hjälte med en märklig historia som inbegriper ett av Fabergés kejserliga ägg, försvunnet sedan ett sekel. När Astor fortsätter sökandet med hjälp av den unga forskaren Anja framkommer det att de inte är ensamma. Någon som är redo att gå över lik för att nå sina mål letar efter samma ägg.

Sankt Petersburg, sommaren 1918: Inbördeskriget har skapat oro och kaos, tsarfamiljen hålls i husarrest och i staden råder revolutionär feberyra. Den plikttrogne banktjänstemannen Ivan Skuratov dras ofrivilligt med i den historiska utvecklingen när han tvingas lämna staden för en dramatisk resa långt in i Sibirien. I takt med att han tvingas allt längre österut tappar han sina ideal.

Av det femtiotal ägg som hovleverantör Peter Carl Fabergé tillverkade åt tsarerna Aleksandr III och Nikolaj II har åtta gått förlorade, däribland det 19:e - ett av de största och mest värdefulla. Trots att många ägnat stor möda åt att hitta ägget är det fortfarande försvunnet. Det 19:e Fabergéägget följer i allt väsentligt skeendena under den ryska revolutionen och det efterföljande inbördeskriget. De allra flesta historiska personer, händelser och platser som skildras i boken är verkliga.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

onsdag 14 november 2018

"Den som finner" av Stephen King

Författare: Stephen King
Titel: Den som finner
Genre: Thriller
Antal sidor: 398
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Finders keepers
Översättare: John-Henri Holmberg
Serie: Bill Hodges 2
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (original) 2015 (min) 2016
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 31 oktober 2018




Första meningen: "Upp och hoppa, geniet."

Baksidetext
Morris Bellamy är författaren John Rothsteins allra största fan. Han är fullkomligt besatt av den geniförklarade Rothstein och hans romaner om Jimmy Gold. Men Morris är besviken på sin idol. Rothstein har slutat skriva, och sålt sig till reklambranschen. Som straff måste han dö.

Efter att ha skjutit ihjäl Rothstein i författarens eget hem får Morris inte bara med sig pengarna i kassaskåpet, utan också en trave anteckningsböcker som bland annat visar sig innehålla det handskrivna manuset till ytterligare en Gold-roman. Morris hinner precis gömma undan anteckningsböckerna när omständigheterna gör att han hamnar i fängelse för ett annat brott.

Åratal senare finner en liten pojke vid namn Pete Saubers den undangömda skatten. En skatt som visar sig vara livsfarlig att ha i sin ägo. Den pensionerade kriminalaren Bill Hodges får nys om Petes trängda situation, och tillsammans med sina medhjälpare Holly och Jerome dras han in i fallet och i Morris Bellamys vansinne.

Min kommentar
Stephen King är min absoluta favoritförfattare, alla kategorier, och har så varit de senaste 35 åren eller så. Ändå lyckas jag ha olästa böcker av honom i hyllan. Den som finner har visserligen inte stått där så länge (bara 2,5 år), men underligt är det. Nu i höst tittade jag på TV-serien Mr Mercedes och blev inspirerad. Och så vill jag naturligtvis se andra säsongen, som redan har släppts. Dock verkar den inte alls ha något att göra med den här boken.

Jag blir faktiskt nästan lite förskräckt i början, för jag upplever det som lite segt. Det hoppas fram och tillbaka mellan två skeenden och ingen av dem har med Bill Hodges att göra. Det tar en förfärlig tid innan han till slut dyker upp.

När det vänder vet jag inte, men plötsligt är det nästan omöjligt att sluta läsa. Man skulle kunna tycka att jag borde vara van vid Kings något längre startsträcka, då när allt byggs upp, för att sedan eskalera. Det är så jäkla skickligt.

En av Kings styrkor är hans förmåga att skildra barn och ungdomar. Jag tror inte det finns någon som gör det bättre. Det är som om han har direktkontakt med sitt inre barn. Jag vet inte vad det säger om honom när hans förmåga att skildra psykopater/sociopater/galna är minst lika bra.

Jag blir så glad när Holly dyker upp också, hon är precis min typ av karaktär. Även Jerome gästspelar, tyvärr inte jättemycket. Hodges känns inte lika tydlig i Den som finner, men det kan ju bero på hans lite nedtonade roll. I stället är det syskonen Pete och Tina som har fokus. Och Morris Bellamy så klart. Han är så otrolig och trovärdig på samma gång.

Även om jag inte kan relatera till den här besattheten som boken handlar om så funkar litteraturvinklingen bra. Jag drar i alla fall slutsatsen att detta är något som skrämmer King, rejält. Den som finner är väl tredje boken om ett galet fan som ger sig på sin favoritförfattare.

Alla dessa händelser som nästan händer gör spänningen olidlig och hade jag haft möjlighet så hade jag sträckläst boken. Något som King inte brukar vara bra på är slut, men alltså... vilket slut! Måste läsa tredje delen snart.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 4,7 och genomsnittet 3,6 (beräknat på 68 betyg).
Goodreads hade den 4,04 i genomsnitt (beräknat på 83 001 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Den som finner: Bokdamen, Bokhyllan och Icepick.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

tisdag 13 november 2018

Veckans topplista: Bokomslag: grå

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Veckans topplista som sköts av Johannas deckarhörna.

Veckans tema: Bokomslag: grå.

Temat i sig är ju enkelt, här finns inte direkt möjlighet till underliga tolkningar. Frågan är bara hur många grå böcker jag kan ha i hyllorna, för det är ju där jag letar.

1. Vattenmelonen av Marian Keyes är en av de roligaste böckerna jag har läst. Jag kan minnas fel, för det var trots allt över sexton år sedan.
2. Boktjuven av Markus Zusak höll jag på att missa, bara på grund av den sällsamt trista och missvisande baksidetexten.
3. s/y Glädjen av Inger Alfvén knockade mig fullständigt.
4. Gården av Tom Rob Smith är en väldigt spännande bok som utspelar sig någonstans utanför Falkenberg.
5. Små svarta lögner av Sharon Bolton tycker jag är hennes bästa. Hittills.

Det visade sig att jag hade mängder av grå böcker, även om nu någon kan ha någon annan färg, också. Alla dessa har fått 4,5 eller 5 i betyg av mig.

måndag 12 november 2018

Film: Hold the dark (2018)

Titel: Hold the dark
Originaltitel: Hold the dark
Genre: Drama
Regissör: Jeremy Saulnier
Manus: Macon Blair, William Giraldi (bok)
Skådespelare: Jeffrey Wright, Alexander Skarsgård, James Badge Dale, Riley Keough, Julian Black Antelope
Utgivningsår: 2018
Produktionsland: USA
Längd: 125 min
Serie: -
Såg den på Netflix 12 oktober 2018




Handling
I den lilla byn Keelut, Alaska – en plats så långt från civilisationens vanliga regler att vad som helst tycks kunna hända – verkar en liten pojke ha blivit det tredje offret för en flock vargar.

Pojkens mamma Medora Sloane vänder sig till författaren och vargexperten Russell Core och ber honom komma till Keelut för att skjuta en varg som hämnd. Russell upptäcker snart att vargarna är oskyldiga, och att Medora har försvunnit. Samtidigt kommer pojkens pappa Vernon Sloane hem efter att ha skadats i strid i ett ospecificerat Mellanösternland – och han tänker utkräva hämnd.

Russell och den lokala polisen Donald Marium har inte mycket annat att göra än att se på, medan en våg av blodigt och chockerande våld drar fram över den redan från början människofientliga obygden.

Min kommentar
Suck. Detta är ännu en Netflix-produktion och Hold the dark är ett rejält bottennapp. Jag vet inte om jag någonsin mer vill se en film som Netflix har producerat.

Filmen börjar hyfsat okej, som en typ av film (drama ligger väl närmast), men någonstans i mitten så byter den skepnad helt och hållet. Plötsligt blir det mer eller mindre splatter. Det blir ett fullständigt frosseri i våld, blod och grymheter. Och då pratar jag inte om vargarna. Om jag hade bott i Alaska så hade jag blivit väldigt, väldigt upprörd.

Här finns så många konstigheter att jag knappt orkar tänka på det. Manuset är så uselt (det bygger tydligen på en bok) att jag inte kan låta bli att fundera över om detta kanske är Netflix nisch. De lägger allt krut på allt utom manus, det är i alla fall inget fel på vare sig skådespelare eller foto.

Filmen är två timmar lång och jag brukar inte så totalt tappa intresset som jag gjorde här. Jag orkade bara inte med det. Kanske är betyget till och med lite för högt, men Hold the dark får det för agerandet, fotot och viljan. Manuset får en överkorsad dödskalle.



Filmtipsets estimerade betyg var 3 (beräknat på 123 betyg).
IMDb hade den 5,7 i genomsnitt (beräknat på 11 723 betyg).
Jag ger den 2,0.
Filmen är
TråkigKlurig
RoligFörutsägbar
TrovärdigSnyggt foto
OsannolikSpännande
RomantiskFör lång
SorgligFör kort

Filmen kan köpas på cdon och discshop.

söndag 11 november 2018

Smakebit på søndag: Bödelskyssen

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som växelvis "drivs" av de norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

I dag är det Fars dag, vilket innebär att vi ska åka till sambons pappa och äta kalkonmiddag. Mums. Igår hade jag en egentidsdag, eftersom sambon var hos sin "låtsaspappa" för att fira även honom. Jag orkar inte med mer än en dag åt att fira pappor som inte är min egen så jag bestämde att bara följa med i dag. Gårdagen blev lugn och skön, inte speciellt mycket läst och inga måsten pysslade jag med heller. Spenderade största delen av dagen med att binge-watcha Grey's anatomy. Ligger lite efter där. Så härligt och avkopplande.

I morse började jag läsa elfte delen i serien om Malin Fors, Bödelskyssen av Mons Kallentoft. För bara några veckor sedan så var det den senaste delen, men nu har det hunnit komma en till. Den ska jag önska mig i julklapp.

Min smakebit är från sida 13.
Granaten som bär de andra sex granaterna är kall mot min hand, som ett plommon ännu kvar på ett träd en höstkulen morgon.
    Plommonträdet var vuxet redan när vi köpte huset, planterat någon gång för länge sedan, i det västra hörnet av den vildvuxna trädgården. Jag brukade hålla dig, Josefine, upp mot frukten om hösten, när plommonen gick från surt och gult till rött och sött, se dig sträcka armen uppåt, som jag gör nu, famla, försöka bli längre, och jag lyfte dig lite högre, långsamt, så att du skulle nå.

lördag 10 november 2018

"Det fördolda" av Michael Hjorth & Hans Rosenfeldt

Författare: Michael Hjorth & Hans Rosenfeldt
Titel: Det fördolda
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 419
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Sebastian Bergman 1
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: (original) 2009 (min) 2010
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 26 oktober 2018




Första meningen: Mannen var ingen mördare.

Baksidetext
Det börjar med ett samtal till polisen. En sextonårig pojke, Roger, är försvunnen, och hans mamma är orolig.

Polisen i Västerås rycker ut, efter ett par dagars schabbel då ärendet blivit liggande. Haraldsson - som egentligen borde vara hemma för att befrukta sin hustru - får ansvar för sökandet. Så gör man ett fruktansvärt fynd i ett träskområde och tragedin är ett faktum.

Psykologen Sebastian Bergman, profilerare och en av Sveriges främsta experter på seriemördare, befinner sig i Västerås för att röja upp dödsboet efter sin mamma. Sedan han förlorade sin hustru och sin dotter i tsunamin har han dragit sig tillbaka från allt polisarbete. Han är känslomässigt avstängd, befinner sig lätt på dekis och har återfallit i ett tidigare sexmissbruk.

Men Rikskrim - som tagit över fallet - behöver hans hjälp. Sebastian Bergman finner sig för första gången på mycket länge indragen i en mordutredning. Han blir alltmer engagerad, och har dessutom sina högst personliga motiv för att vilja få tillgång till ett polisregister.

Alla ledtrådar pekar mot den fina Palmlövsskolan, där Roger gick. En till synes perfekt miljö, med allt större sprickor i fasaden.

Min kommentar
Den här serien har väldigt många läst. Och gillat. Själv såg jag första säsongen av TV-serien (då hette den Den fördömde) när den gick på SVT 2010 och det enda jag kom ihåg var svinpälsen Sebastian Bergman och den allra sista scenen. Egentligen hade jag ingen större lust att läsa böckerna, men på något sätt har de flyttat in i min hylla.

Jag börjar med Sebastian, så får vi det ur världen. Det är oerhört svårt att tycka om honom (för att inte säga omöjligt), han är ett äkta praktsvin. Ibland är han så löjlig/patetisk att jag måste skratta. Ibland så kan jag nästan börja känna något slags sympati för honom, men då gör han något svinaktigt. Igen. Att den här mannen är psykolog är så hemskt att jag knappt vet vart jag ska vända mig. Det enda som är viktigt och intressant för honom är Sebastian och hur han ska kunna dra nytta av något. Andra människor intresserar honom inte, i alla fall inte som egna individer.

De andra karaktärerna lämnar inte så kraftiga avtryck, men de och deras agerande känns hyfsat trovärdiga. Människor är småsinta och revirpinkande. Den enda andra karaktären som känns lite intressant är Vanja och henne får jag nog se mer av.

Ett tecken på en bra deckare är att jag inte funderar speciellt mycket på vem som är gärningsman medan jag läser, utan mer samlar ledtrådar och analyserar undermedvetet. Det fördolda får mig nästan att glömma att jag har ett mord att lösa, men när jag har ungefär 50 sidor kvar så faller alla pusselbitar på plats. Raffinerat!

Det fördolda är riktigt spännande och jag har svårt att lägga ifrån mig boken. Kanske är det lite för många sidor, men det är väldigt snabbläst. Alla trådar knyts ihop och jag känner mig nöjd. Nu måste jag snart ta tag i andra delen. Cliffhangern (som jag i och för sig kom ihåg från TV-serien) är så intressant.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 4,0 och genomsnittet 3,6 (beräknat på 677 betyg).
Goodreads hade den 3,98 i genomsnitt (beräknat på 5400 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Det fördolda: Boklysten, Bokhora och Annikas litteratur- och kulturblogg.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

fredag 9 november 2018

Nytt i hyllan

Det fortsätter att dimpa ner böcker, vilket gör mig väldigt glad.

En bok som jag har väntat på, men hade noll koll på att den kommit är Håkan Tendells Göteborg rogue, andra delen i serien om Frank. Tack och lov så finns det andra bokbloggare som visar upp böcker och samma dag som jag fick veta att den här boken nu fanns så kom ett mejl från författaren. Jag älskar ju böcker som utspelar sig i Göteborg så jag bara måste ha den. Det ska bli spännande att läsa denna framtidsvision om ett Göteborg i sönderfall.

Ensam kvar av Rhiannon Navin är en bok som jag blev nyfiken på när jag gick igenom boksläppen för oktober. Den ska handla om en skolskjutning och hur det påverkar en familj som mist ett barn. Bookmark Förlag var vänliga nog att skicka ett exemplar. Tack!

Författaren och förläggaren Oskar Källner gjorde mig rejält nyfiken på Mantor av Karolina Bjällerstedt Mickos när han mejlade och frågade om jag ville ha den. Jag kan ju bara inte tacka nej till en bok som en författare jag gillar tycker om. Tack Oskar!

torsdag 8 november 2018

Helgfrågan v 45 (8 - 11 november)

Nu var det verkligen längesedan jag var med på Mias Helgfrågan. I somras var det, upptäckte jag när jag kollade. Tänk vad tiden går. Förhoppningsvis kommer det bli mer än sporadiska inhopp, men man vet aldrig.

Veckans fråga är: Vad läser du nu?

En bok som har stått oläst i många år är Bokklubben vid livets slut av Will Schwalbe. Den dök upp som en överraskning våren 2013, men eftersom min pappa hade dött bara ett knappt halvår innan så kände jag att jag inte orkade läsa den. Nu har jag äntligen tagit tag i den och jag har kommit en dryg tredjedel in i den. Med betoning på dryg... Om jag hade varit den typ av människa som lägger undan en bok som inte passar så hade jag lagt undan denna redan.

Veckans bonusfråga är: Berätta något du tror vi inte vet om dig?

Oh, vad ska jag ta? Jag inbillar ju mig att jag är ganska privat, så det borde ju finnas att välja bland 😀

Jag har inte bara läsning som hobby, ett av mina andra intressen är ett managerspel online, där jag har hand om ett hockeylag. Det laget har jag haft sedan hösten 2019 då jag började i division fyra. Nu ligger jag i division två, men jag har minsann varit uppe en vända i högsta serien. Himla kul spel är det, man har liksom hand om allt. Anställer folk, bygger arena, uppfostrar och tränar spelare... och så klart spelar matcher.

Hett i hyllan #169

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Vi är fortfarande kvar i juni 2015.
Ännu en Jonathan Tropper här alltså. Av någon anledning har jag köpt på mig några stycken...

Plan B är hans debutroman, även om den släpptes på svenska senast av de böcker jag har. Jag brukar inte gilla att läsa "baklänges" för helt ärligt så är det inte så ofta som debuter brukar vara bra skrivna. Att liksom gå tillbaka till nybörjarfelen (om man läst senare böcker) känns helt enkelt inte bra. I övrigt så låter väl denna ungefär samma som hans andra; lite halvtokig och ironisk.

Så här står det på baksidan:
Bens kompisgäng lämnade college med storslagna drömmar. Nu ska de fylla 30, och inget har blivit som de tänkt sig. Ben ska skilja sig, Lindsey är arbetslös, Chuck är fortfarande en clown och Alison är olyckligt kär i samma kille. Den femte personen i gänget, Jack, är visserligen en hyllad filmstjärna, men med ett kokainberoende, vilket vännerna bestämmer sig för att ta på allvar. När deras planer på att sätta sig ner och prata med honom misslyckas, formas plan B: en kidnappning.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

onsdag 7 november 2018

"Harris tweed" av Peter May

Författare: Peter May
Titel: Harris tweed
Genre: Thriller
Antal sidor: 350
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: I'll keep you safe
Översättare: Jessica Hallén
Serie: -
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2018 (min) 2018
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 19 oktober 2018




Första meningen: Det enda hon hör är ringandet i öronen.

Baksidetext
Niamh & Ruairidh Macfarlane har varit ett par i över tio år och äger tillsammans det exklusiva väveriföretaget Ranish Tweed. På en affärsresa till Paris, där de ska göra marknadsföra sina tyger, upptäcker Niamh först att Ruairidh har en affär, och blir sedan vittne till hur han och hans älskarinna dödas av en bilbomb. Förtvivlad återvänder Niamh till Yttre Hebriderna och till den avlägsna klipptopp som varit deras gemensamma hem. Hon ser tillbaka på sitt liv med Ruairidh och försöker desperat komma på vem som skulle kunna ha velat se honom död. Den franska polisen, som till en början misstänkt terrorism, har nu skickat kriminalaren Sylvie Braque efter sin huvudmisstänkta: Niamh själv. De båda kvinnorna dras under utredningen allt närmare varandra och mot en dödlig, hänsynslös fiende.

Min kommentar
Peter May har ju ganska snabbt seglat upp och blivit en favoritförfattare. Jag känner mig alltid trygg i hans händer. När Harris tweed dök upp på posten blev jag själaglad, samtidigt som det alltid är lika otäckt att läsa en bok som man har höga förväntningar på. Framför allt längtade jag tillbaka till Harris/Lewis, denna fantastiska miljö.

Av den anledningen blev jag väldigt förvånad när jag i stället befann mig i Paris. Jag blev lite fientligt inställd där... Efter ett tag förflyttade vi oss i alla fall till de efterlängtade Yttre Hebriderna, men det kändes ändå inte riktigt bra. Det är ju så klart lite märkligt att jag, som vanligtvis inte gillar miljöbeskrivningar, saknar den egna karaktären naturen. Kanske blev det så här på grund av Paris där i början, men naturen dyker upp efter ett tag och då känns det så där bra igen,

Det finns så klart två trådar här, en i nutid och en med tillbakablickar. Kapitlen med tillbakablickar är så långa att jag ofta har glömt vad i nuet som triggade Niamhs tankar att se bakåt. Det kan också, eventuellt, bero på att nu-tråden inte är hälften så intressant som då-tråden.

Två gamla bekantskaper upp, polisen George Gunn, som det är kul att träffa igen, och Iain Maciver, som var med i Coffin Road. Att boken handlar om något så udda som vävning är intressant och det är kul med något så traditionsbundet och speciellt som tweeden från Harris. Detaljnivån där ligger helt perfekt.

Jag gillade verkligen berättelsen om Ruairidh (som tydligen uttalas Rory) och Niamh (som uttalas Neave). Det är den biten som gör boken bra. Thrillerdelen är nämligen ganska usel. Jag hade ganska tidigt klart för mig "vem" och till och med "varför". Boken hade varit mycket bättre utan den delen.

Avdelningen för olika funderingar:
Baksidetexten... den får mig att undra om den som skrev den överhuvudtaget har läst boken. Översättningen av titeln får mig också att fundera lite.

Boktipsets estimerade betyg var 3,8 och genomsnittet 3,5 (beräknat på 12 betyg).
Goodreads hade den 3,66 i genomsnitt (beräknat på 1 921 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Harris tweed: Just nu just här, och dagarna går och DAST.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

tisdag 6 november 2018

Veckans topplista: Fars dag: Om eller till pappor

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Veckans topplista som sköts av Johannas deckarhörna.

Veckans tema: Fars dag: Om eller till pappor.

Ojdå, det här får bli lite långsökt och lite krystat. Om pappor då, för alla böcker innehåller i alla fall en pappa och kanske inte alltid den bästa sorten.

1. Och bergen svarade av Khaled Hosseini
2. Den mörkaste hemligheten av Alex Marwood
3. Glasslottet av Jeannette Walls
4. Kåda av Ane Riel
5. Där framtidens fötter vandrar av Mattias Edvardsson

måndag 5 november 2018

Film: The Angel (2018)

Titel: The Angel
Originaltitel: The Angel
Genre: Thriller
Regissör: Ariel Vromen
Manus: David Arata, Uri Bar-Joseph (bok)
Skådespelare: Marwan Kenzari, Toby Kebbell, Maisa Abd Elhadi, Sasson Gabai, Hannah Ware
Utgivningsår: 2018
Produktionsland: Israel | USA
Längd: 114 min
Serie: -
Såg den på Netflix 5 oktober 2018





Handling
Detta är den sanna historien om Ashraf Marwan, som var president Nassers svärson och rådgivare till hans efterträdare Anwar Sadat. Samtidigt som han är Israels underrättelsetjänsts mest värdefulla tillgång under 1900-talet.

Min kommentar
Fredagsvåndorna med att välja film att titta på tar aldrig slut. Jag har blivit otroligt skeptisk mot Netflix egenproduktion, väldigt ofta är det... inte speciellt bra. Den här filmen lät ju lite så där, jag menar, den handlar om en egyptisk spion.

Jag visste absolut ingenting om den här filmen innan, inte heller de historiska händelser som den handlar om. För det är en sann historia om något så ovanligt som en man som är hjälte i både Egypten och Israel. Faktum är att under filmens gång som minns jag små fragment av det här skeendet, men jag var ju bara ett ganska litet barn, helt ointresserad av krig och andra verkliga problem.

The Angel är inte så mycket spionthriller som den är en spännande och intressant berättelse. Det är inte någon egentlig nervkittlande spänning utan mer lågmält och ja, lite spännande är det allt. Jag känner inte till en enda skådespelare i här, men de är väldigt bra och framför allt trovärdiga allihop.

Kanske var filmens räddning att jag faktiskt inte visste något om hela den här händelsen, om man känner till allt så kan det nog bli lite långdraget. Ashraf Marwans otroligt smarta och perfekta plan räddade i alla fall förmodligen livet på tusentals människor. Att han vågade och verkligen rodde i land det hela är inget annat än ett mirakel.



Filmtipsets estimerade betyg var 2 (beräknat på 15 betyg).
IMDb hade den 6,6 i genomsnitt (beräknat på 4 540 betyg).
Jag ger den 3,5.
Filmen är
TråkigKlurig
RoligFörutsägbar
TrovärdigSnyggt foto
OsannolikSpännande
RomantiskFör lång
SorgligFör kort

Filmen kan än så länge inte köpas någonstans.