Bok: Gravglänta av Mattias Edvardsson

Författare: Mattias Edvardsson
Titel: Gravglänta
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 331
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Brottsplats Söderslätt 1
Förlag: Bokförlaget Forum
Utgivningsår: (original) 2024 (min) 2024
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 29 oktober 2024




Första meningen: Från hänggungan bredvid den blommande häggen hade Lola Falk fri utsikt över det böljande backlandskapet på andra sidan Grönbyvägen.

Baksidetext
En sen eftermiddag i maj 1989 försvinner åttaåriga Robin spårlöst när han leker kurragömma i skogen. Hans lekkamrater pekar snabbt ut en förövare, men den unga polisassistenten Gunni Hilding, som kastats in i utredningen av en tillfällighet, misstänker att de är på fel spår.

Fem år senare, under den heta VM-sommaren 1994, blir en turistande pojke bortrövad från campingen i det idylliska Beddingestrand. Gunni ser genast likheter med Robinfallet och hoppas att äntligen kunna avslöja sanningen. Men om hon har rätt innebär det att en mycket farlig man går fri på Söderslätt.

Min kommentar
Egentligen så var Gravglänta planerad som första bok i november, men när det var en vecka kvar av oktober och allt planerat (och lite till) var läst så tänkte jag att jag lika gärna kunde läsa den. För jag har ju verkligen sett fram emot det.

Faktum är att jag känner mig så oerhört tacksam och (nästan löjligt) stolt över att jag "upptäckte" Mattias Edvardsson långt innan alla andra gjorde det. Redan 2013, när jag läste hans första bok, Dit drömmar färdas för att dö. Resten är historia, kan man väl säga, och sedan dess slukar jag allt han skriver. Jag är så glad för att jag tackade ja till det där recensionsexemplaret, när den då okände författaren från Lund hörde av sig.

Jag är så svag för de skånska ord som dyker upp med jämna mellanrum. Ord som var helt okända för mig när jag flyttade till Skåne, men som nu är en så naturlig del i språket (det förstådda, inte talade). Även de tidsmarkörer som används lagom mycket gör mig glad (och nostalgisk). 1989 var ett bra år för mig och vem minns inte sommaren 1994 med ett lyckligt leende. Tidsmarkörerna kommer dessutom in helt naturligt. Som när någon tittar på TV eller lyssnar på radio.

Fokus här ligger på människorna. Vad det gör med de som på något sätt påverkas av ett brott. Visst är det en mördare som ska fångas, men förövaren är inte viktig. Inte hur eller varför. De viktiga är alla andra, som på olika sätt är offer. Jag får väldigt kraftiga vibbar av Kevinfallet och det är helt omöjligt att låta bli att fundera över hur många som sitter inspärrade (eller får sina liv förstörda) som har fallit offer för en sådan här psykolog. Inte ens jag ställer ledande frågor, när jag vill ha ett opåverkat svar. Och för varje oskyldig så springer det runt en mördare ute i det fria.

Allt sammantaget så är detta en smart historia. Inte spännande som i nagelbitare, utan mer för att man vill veta hur det ska gå för alla de här människorna. Som är helt vanliga. De är inte vridna ett extra varv för att bli "intressanta". Personligen tycker jag att verklighetstrogna karaktärer är betydligt mer intressanta än de tillskruvade.

Gunni är en bra huvudperson. Hon har en intressant bakgrund, som vi får veta mer om allteftersom. Hon har lämnat Jehovas vittnen, hela sin familj, och plågas av tvivel, ensamhet och känslan att inte höra till något större. Med tanke på cliffhangern i slutet så är det henne vi ska följa i de efterföljande böckerna. Det hoppas jag i alla fall.

Gravglänta är en mycket lovande första del i det som ska bli serien Brottsplats Söderslätt. Jag tror inte att jag vet någon annan författare som kan skriva som han (i så fall är det inte speciellt många). Vissa författare klappar hjärtat lite extra för och Mattias är en av dem. Egentligen är detta (precis som alla hans andra böcker) mindre deckare än relationsdrama. Det är vackert, berörande och inkännande.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,63 i genomsnitt (beräknat på 218 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Gravglänta: Lottens bokblogg, enligt O och och dagarna går

Tisdagstrion: Domstolar och rättsväsende

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Robert på Mina skrivna ord

Veckans tema: Domstolar och rättsväsende

En liten, liten stund funderade jag på att välja tre böcker av John Grisham och så hade det varit klart. Men så gör man väl inte ...

1. Bekännelsen av John Grisham är en riktig blodtryckshöjare. Rättvisa som politik och annat obegripligt. Handlar om en man som sitter och väntar på att hans dödsdom ska exekveras.

2. Solstorm av Åsa Larsson måste ju vara med i en sådan här trio. Detta är första delen om Rebecka Martinsson, åklagare i Kiruna.

3. Smuts av Katarina Wennstam är första delen i serien om åklagaren Madeleine Edwards. Handlar om Jonas, vars karriär pekar rakt uppåt när han ska kommentera en traffickingrättegång på TV. Men kanske har han själv en del skelett i garderoben.

Film: Wolfs (2024)

Titel: Wolfs
Originaltitel: Wolfs
Genre: Actionkomedi
Regissör: Jon Watts
Manus: Jon Watts
Skådespelare: George Clooney, Brad Pitt, Austin Abrams, Amy Ryan, Poorna Jagannathan
Utgivningsår: 2024
Produktionsland: Storbritannien, USA
Längd: 108 min
Serie: -
Såg den på Netflix 18 oktober 2024





Handling
En professionell fixare blir lejd för att sopa igen spåren efter en högt uppsatt kvinna hamnat i en problematisk situation. Men när en andra fixare dyker oväntat upp och de två “ensamma vargarna” tvingas arbeta tillsammans, hamnar deras natt utom all kontroll på sätt som ingen av dem hade förväntat sig.

Min kommentar
Det hade inte undgått mig att två av mina favoritskådisar är med i en ny film. Inte heller hade det undgått mig att kritikerna inte var så nådiga. När jag kollade upp filmen lite närmare så har den inte så dåligt betyg på filmsajterna. Inte speciellt många har egentligen bättre. Alltså fick det bli Wolfs.

Detta är en smårolig, småmysig, småcharmig film. Några av de roligaste scenerna är när de driver med sin ålder. Jag villar verkligen det. Det knakar lite överallt och de orkar inte riktigt med. De är ju ändå över 60 båda två, men de ser oförskämt bra ut. Fortfarande.

Clooney och Pitt är en underbar duo, där Austin Abrams gör entré och tillför en hel del färg. Det är en riktigt bra kemi i den trion. Men det räcker liksom inte. Ibland blir det på gränsen till hysteriskt (aldrig över) och ganska rörigt blir det också. Handlingen känns lite krystad. Framför allt lite tunn.

Dialogen, det som egentligen gör filmen, är rapp och kvick. Humorn ligger på en bra och angenäm nivå. Det finns några saker som jag inte vet om de är plot holes, eller om jag bara inte hann med. Vid speciellt ett tillfälle gick det undan ordentligt, men tempot är högt hela tiden.

Wolfs är väldigt stabil underhållning och helt klart sevärd, men trots att jag mycket väl kan tänka mig att se den igen så får den bara 3,5 i betyg. Slutar den med ett upplägg för en fortsättning? Kanske. Kommer jag i så fall att se den? Tveklöst ja.


På Letterboxd hade den 3,1 i genomsnitt (beräknat på 68 423 betyg).
På IMDb hade den 6,5 i genomsnitt (beräknat på 42k betyg).
Jag ger den 3,5.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Smakebit på søndag: Det kom ett brev från München

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Efter förra helgens äventyr så var energinivån i botten redan när den nya veckan startade, men det har gått förhållandevis bra ändå. Men i fredags stupade jag i säng redan klockan nio. Den här helgen har vi inte haft något alls planerat, bara småsysslor hemma, så energin borde fyllas på. Det som håller mig uppe nu är att om lite drygt en månad så kommer jag att vara ledig i nästan tre veckor.

Jag är i sluttampen på Det kom ett brev från München av Håkan Nesser, som är åttonde delen om Barbarotti. Boken är väldigt Nessersk och ordet luguber har förekommit två gånger (detta är alltså bra saker). Förmodligen läser jag ut den i dag och eftersom jag är i slutet på den så är det en hel del avslöjanden där jag befinner mig i boken just nu, så smakebiten kommer från ett tidigare avsnitt.

Min smakebit är från sida 286:

    Leif kastade en blick på Ludvig för att utröna om det möjligen var en planerad överraskning, ett nytt sångarpar eller så, men kunde av broderns förbryllade min dra slutsatsen att så inte var fallet. Spelet upphörde medan alla fyra stod stödda på sina klubbor och väntade på att någon eller några personer skulle dyka upp runt husknuten.
    Det var bara en. En man i trettiofemårsåldern, såvitt Leif kunde bedöma. Han var klädd i jeans, vit skjorta, röd scarf och en sladdrig svart linnekavaj, och det vilade något bekant över honom.
    "Helvete också", sa Louise.

Bok: Hembiträdets hemlighet av Freida McFadden

Författare: Freida McFadden
Titel: Hembiträdets hemlighet
Genre: Thriller
Antal sidor: 280
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The housemaid's secret
Översättare: Svante Skoglund
Serie: Hembiträdet 2
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2023 (min) 2024
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 26 oktober 2024




Första meningen: I kväll kommer jag att mördas.

Baksidetext
Millie har svårt att hitta en arbetsgivare som inte ställer för många frågor om hennes förflutna. Mirakulöst nog får hon ett perfekt jobb hos familjen Garrick som går ut på att städa deras påkostade takvåning med utsikt över hela staden och att förbereda exklusiva måltider i ett skinande blankt kök.

Men något känns fel. Millie har aldrig sett en skymt av mrs Garrick och från det låsta gästrummet hörs dämpad gråt. På fruns nattlinnen som lämnats i tvätten upptäcker Millie blodfläckar, och hon bestämmer sig för att knacka på. Men när dörren till gästrummet öppnas möts hon av en syn som förändrar allt.

Millie ställs inför ett dilemma. Hur ska hon kunna skydda mrs Garrick utan att röja sina egna hemligheter? Och hur långt är Millie beredd att gå för att Douglas Garrick ska få betala för det han gjort?

Min kommentar
I somras läste jag första delen i den här serien och då upptäckte jag att andra delen skulle komma redan i höst. Även om jag inte riktigt kunde greppa vad en fortsättning (det ska tydligen bli en trilogi) skulle kunna tillföra här så blev jag riktigt taggad. När Hembiträdets hemlighet dök upp som en överraskning från förlaget så hamnade den direkt i den prioriterade hyllan. Redan en månad senare så läste jag den.

Om man har läst (och gillat) första delen så kan man nog förstå varför jag var så sugen på denna. Trots det lite oklara om vad den skulle kunna handla om. Man kan egentligen sammanfatta denna lite kort. Det positiva är att den är exakt likadan som första boken. Det negativa är att den är exakt likadan som första boken.

Nackdelen med att skriva en bok med många twister, och sedan fortsätta på temat, är att man som läsare vet om det och är beredd. Eftersom man läser en bok så är det lätt att gissa vad som pågår. Till viss del. Man vet ju liksom vad det inte handlar om i alla fall. Överraskningsmomentet är dessvärre borta. Nu gör det inte speciellt mycket för det är ändå spännande, för jag fick ju inte riktigt ihop allt. Vissa saker stämde inte, tyckte jag, men allt får sin förklaring.

Hon är ju inte direkt någon människokännare, Mille. Vilket jag faktiskt tycker stämmer dåligt med hennes personlighet och tidigare upplevelser. Om något så borde hon ha lärt sig att inte dra förhastade slutsatser. Men hon verkar vara otroligt lätt att manipulera. Hennes snokande stör mig rejält och man kan väl bara hoppas att den personal som är hemma hos en själv ibland inte gör likadant. Jag blir inte lika engagerad i Milles öde den här gången, kanske mest på grund av att hon ältar för mycket. Det blir väldigt samma likadant och ganska tjatigt. Dessutom beter hon sig elakt och hemskt mot Brock. Han har inte på något sätt gjort sig förtjänt av det.

Titeln funderar jag på. Vad var hembiträdets hemlighet? Var det kanske det som man fick veta alldeles i slutet av boken? Jo, nu när jag tänker efter så var det väl den enda hemligheten vi fick veta. Vad gäller motivet så önskar jag att jag kunde säga att det var långsökt, men jag vet bättre än så.

Hembiträdets hemlighet är precis som en thriller ska vara, enligt mig. Tempot är högt och det händer något nästan hela tiden. Dock inte alls av actionsorten utan det som händer händer inne i huvudet. Jag älskar det. Och hur underbart skulle det inte vara att se de här böckerna som film. Tänkte jag. Och kollade upp på IMDb, där jag upptäckte att första filmen är i det som de kallar pre production. Tjoho!

På Goodreads hade den 4,24 i genomsnitt (beräknat på 837 645 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Hembiträdets hemlighet: Jag kan inte hitta någon.