Författare: Harry Winter
Titel: Operation Garbo
Genre: Thriller
Antal sidor: 371
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Operation Garbo 1
Förlag: Timbro förlag
Utgivningsår: (original) 1988 (min) 2014
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 23 mars 2025
Första meningen: - Satan, vindomslag!
Baksidetext
Året var 1992. Kriget kom inte som en blixt från en klar himmel. Medan Nils och Katarina seglade för lättjefulla högsommarbrisar tätnade krismolnen i Sovjetimperiet. I desperation iscensatte ledarna i Kreml Operation Garbo.
Ändå kom angreppet som en chock för Sverige. I det längsta vägrade svenskarna tro på varningarna. De gjorde alltför lite alltför sent.
Hur gick det? Stod politikerna pall? Vad hände när Gustaf Näsströms kustkorvett, Johan Schewenfeldts Viggendivision och Figge Strandlunds skyttebataljon mötte den väl förberedda fienden? Hur länge kunde Sverige hålla ut? Fick vi någon hjälp?
I Arvfurstens palats och Vita huset, i Kreml och i det svenska högkvarteret, i Visby stift och i Berlins spioncentraler, på Västergötlands flygbaser, Upplands slätter och Stockholms skärgård utspelas denna thriller. Harry Winter har varit med förr och vet vad han talar om.
Min kommentar
Förra året så hittade jag ju äntligen den gamla utmaningen Tre-på-tre och till min stora glädje så körs den även i år. Jag hade ju ännu en trilogi i åtanke,
Operation Garbo av Harry Winter, som är pseudonym för ett kollektiv. För att göra det enklare så heter alla delar likadant, bara med tillägget vilken del det är. Så i mars plockade jag fram del ett.
De här böckerna är inte speciellt kända, men sambon hade med sig de två första delarna i boet (han är gammal officer, så det är inte alls konstigt) och ja, jag blev omåttligt nyfiken. 2014 hittade jag alla tre böckerna i nyutgåva, pocket, och då köpte jag allihop. Det blev dock en smärre chock när jag plockade fram första boken och upptäckte att texten var minimal. Jag har nog aldrig sett en så liten text i en bok. Någonsin. Trots läsglasögon så var det omöjligt att läsa, utan att drabbas av huvudvärk. Tack och lov så finns böckerna på Storytel så jag fick läsa på läsplatta i stället.
När jag börjar läsa så tänker jag att det kanske inte är lämpligt att läsa den här boken just nu. Eller så är det just nu man ska läsa den. Väldigt mycket av retoriken känns igen från kriget i Ukraina. Av någon anledning så verkar det alltid vara Sovjet (Ryssland) som är de kränkta. Dessvärre så blir det för många kängor mot svensk försvarspolitik, även om det nu ligger en hel del sanning i kritiken. Fortfarande. Då ska man tänka på att försvaret var ungefär tio gånger starkare i slutet av 80-talet än vad det är nu. Om det hade varit lite mer nyanserad kritik så skulle allt ha varit mer trovärdigt. Dock är vi fortfarande precis lika naiva.
Ett stort problem, för mig, med den här boken är att här finns över hundra namngivna karaktärer. Många av dem förekommer bara en enda gång och sedan aldrig mer. Dessutom så finns det ett helt koppel med icke namngivna karaktärer. Det är helt omöjligt att ha så många namn i huvudet. I alla fall utan att göra ett flödesschema. Flera av de namngivna heter dessutom samma, till exempel så figurerar (minst) fem olika Gustav/Gustaf. För mig som var med den här tiden så är det uppenbart vilka somliga av dessa karaktärer ska föreställa. Med den mängden karaktärer så blir det naturligtvis så att man inte lär känna någon av dem. Min känsla är att just det inte betyder så mycket för de personer som har skrivit boken. För dem finns det annat som är viktigare. Hur många trådar det finns är oklart. Jag försökte inte ens hålla ordning på dem. För att göra det ännu besvärligare så hoppas det friskt mellan dem.
Det märks att boken är skriven av män med militär bakgrund, väldigt tydligt. Man förutsätt, exempelvis, veta vilken nationalitet folk har bara genom vilket fordon de färdas i/med eller vilken modell de har på uniformen. Min invändning är, som vanligt, att man faktiskt inte behöver ta med allt man kan och vet. Det blir bara väldigt krångligt för oss som inte har den bakgrunden.
Samma sak som gör boken extremt jobbig att läsa är förstås även det som gör den mycket trovärdig. Många saker händer samtidigt. På många olika platser. Med hur mycket folk som helst inblandat. Problemet är att en vanlig läsare kanske hellre hade sett ett färre antal karaktärer och platser för att ha en chans att hänga med. Kanske är den skriven av militärer för militärer, men det blir ju inte en speciellt stor grupp läsare. Då borde man möjligtvis ha skrivit den mer för gemene man, vilket borde ha gett den ett större genomslag.
Operation Garbo är en ganska torr och detaljerad beskrivning av ett högst sannolikt scenario och är egentligen inte så mycket en skönlitterär bok som ren propaganda (ligger egentligen inte speciellt långt efter den gamla Sovjetpropagandan, fast tvärtom, kan man säga). Tyvärr är boken lika relevant nu som den var då, 1988. Det är svårt att sätta betyg på den, på grund av allt jag nämnt. Historien i sig får en fyra, men berättandet får bara en tvåa. Alltså blir det en trea.
Den här boken har varit med i
En smakebit på søndag.
På
Goodreads hade den 3,76 i genomsnitt (beräknat på 141 betyg).
Jag ger den 3,0.
Boken är
| Tråkig | | Spännande | | Förutsägbar |
| Bladvändare | | Klurig | | Läskig |
| Långsam | | Tempofylld | | Obehaglig |
| Detaljrik | | Fåordig | | Nagelbitare |
| Mysig | | Rå | | Sorglig |
| Måbrabok | | Tankeväckande | | Rolig |
| Rörig | | Genomtänkt | | Mörk |
| Lättsam | | Mystisk | | Berörande |
Andra som bloggat om
Operation Garbo del ett:
Tradition och fason,
Aftonbladet och
Logement
Tårarna som rinner ner för Emilys kinder har ingenting med kistan framme vid altaret att göra. Den enda relation hon har till Otto Schantz är det stora porträttet av honom hon ser varje dag när hon passerar in genom de tunga dubbeldörrarna i förlagshuset vid Mosebacke torg. Men precis där hans kista står placerad nu stod hon själv för drygt fem år sen. Det mörka håret hade fortfarande varit långt, och uppsatt i en så avancerad frisyr att hon och Petter hade fått kämpa i 20 minuter med att få loss alla hårnålar när de checkat in i sin bröllopssvit sent på natten. På ett av de många foton som ligger längst ner i en flyttkartong syns hennes ena hand vila på den putande magen med hon sträcker fram den andra mot Petter för att låta honom trä på trestensringen som varit hans mormors. De tre stenarna som, enligt prästen, kunde ses som en symbol för henne, Petter och det lilla barnet som växte i hennes mage. Barnet som var Theo, som för bara ett par dagar sen blåste ut de fem ljusen i sin födelsedagstårta, lyckligt ovetande om att hans föräldrar snart inte skulle bo tillsammans längre.
