Bok: Ung mans färd mot natt av Håkan Nesser

Författare: Håkan Nesser
Titel: Ung mans färd mot natt
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 331
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Gunnar Barbarotti 9
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (original) 2024 (min) 2024
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 3 juni 2025




Första meningen: Det var en afton i slutet av maj.

Baksidetext
Det är försommar och betygssättningstider i Kymlinge. Idrottsläraren och före detta mångkamparen Allan Fremling bestämmer sig en kväll – på tvärs mot sina vanliga kosthållningsregler – för att beställa hem en pizza. Innan pizzan hunnit kallna ligger han död i sin egen hall. Två skott i bröstet, ett i huvudet. Kriminalinspektör Borgsen, ofta kallad Sorgsen på grund av sin dystra framtoning, får fallet på sitt bord då han bor i samma bostadsområde. Han lider dock av sviterna efter covid och har svårt att sköta sitt jobb. När ett andra mord inträffar praktiskt taget nedanför Borgsens balkong är det dags för kollegorna Barbarotti och Backman att rycka in på allvar. Kopplingen mellan de bägge morden är oklar och kanske har någon ställt sig frågan: Är det alltid fel att döda?

Min kommentar
Håkan Nesser har varit en favorit i väldigt många år nu och hans böcker är på autobuy. Ibland kan det dröja länge innan jag läser dem, men serien om Gunnar Barbarotti är så bra att de böckerna läses (relativt) omgående. Ung mans färd mot natt köpte jag strax efter att den släpptes i juli förra året. Inte ens ett år senare så har jag läst den.

En av anledningarna till att jag är så förtjust i hans böcker är att han är så finurlig, den käre Nesser. En riktig ordekvilibrist. Väldigt ofta använder han utrotningshotade ord, men i den här boken finns inte ett enda luguber. Däremot så finns det två andra utdöda ord; auspicier (järtecken) och malträterad (illa behandlad, som man kanske gissa sig till med lite härledning). Ett annat exempel är namnet på karaktären Åke Lager, som är ett anagram av hans yrke. Älskar det!

Förvånansvärt nog, för att vara en bok av Håkan Nesser, så sker mordet direkt i början. Jag är osäker på om det har hänt förut. Det är i alla fall inget jag har registrerat tidigare. Vi får dessutom även veta vem mördaren är och följa dennes olika tankar och funderingar. I övrigt följer vi, precis som vanligt Barbarotti själv, men nu också Borgsen eller Sorgsen), som har det väldigt tufft med postcovid.

Barbarotti känns lite trött och uppgiven, som vi väl är lite till mans nu, med allt elände i vår omvärld. Är det ens någon mening att slåss mot ondskan? Han grubblar och pratar med Vår Herre (tacksam för att både grubblandet och samtalen är tillbaka). Dock kan jag tycka att han förenklar det hela. Jag tror inte att lösningen är att döda alla galna makthavare för att få världen att bli bra. En annan viktig beståndsdel, som jag har saknat i de senaste böckerna, är den underfundiga humorn. Den är också tillbaka, tycker jag.

Aktuella händelser och personer blir bra tidsmarkörer och ämnet självutnämnda hämnare är ju tyvärr också aktuellt. Kanske behöver man inte döda någon bara för att man känner sig kränkt. Vilket för mig in på det övergripande temat: Är det alltid fel att döda? En fråga som väl ändå besvaras med ett rungande Ja! Vem ska annars bestämma vem som är ond nog för att dödas eller ska det vara lite godtyckligt?

Det som är allra bäst med Nessers böcker är att han bara visar upp problemen, utan (påhittade och framkrystade) enkla lösningar. Några sådana finns inte. Och så får jag ju då ynnesten att göra det som jag gillar mest; fundera lite själv.

I Ung mans färd mot natt är det ingen action. Knappt något blod. I stället är det långsamt och faktiskt ganska mysigt emellanåt. Jag känner mig helt enkelt trygg när jag läser Nesser. Nu i dagarna såg jag också att böckerna ska bli TV-serie. Hoppas de väljer en bra Barbarotti. I serien som skulle bestå av fem böcker är det snart dags för den tionde. Den nya släpps i slutet av juli. Den ska jag ha.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,64 i genomsnitt (beräknat på 284 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Ung mans färd mot natt: och dagarna går, Fiktiviteter och Ljudboksbloggen

Böcker på rad

Nu när jag inte har någon återkommande Tisdagstrion, över sommaren i alla fall, så tänkte jag att jag får väl ordna några egna listor att ta till. Jag har samlat på mig ett antal teman, åtminstone så de räcker i några veckor. Fem-i-topp känns som ett lämpligt antal för det här.

Först ut får bli det som kanske känns mest aktuellt just nu. Det har ju ändå varit ett halvårsskifte och då tänker man (jag) ju på en lista med de bästa böckerna hittills i år.

Det har varit lite tunnsått med höga betyg så här långt, men jag har ett par 4,5:or och ganska många 4:or. Det blir svårt att rangordna, men jag gör ett försök.

1. Hipp hipp hurra av Malin Stehn
2. Brinn mig en sol av Christoffer Carlsson
3. Våroffer av Anders de la Motte
4. Holly av Stephen King
5. Nådastolen av M W Craven

Den observante uppmärksammar att medaljplatserna alla intas av svenska författare. Det är alls ingen tillfällighet. Jag läser mest av dem och det är oftast dem jag tycker bäst om. Tre sörlänningar är det också, två från Skåne och en från Halland. Det är nog faktiskt inte heller någon slump.

TV-serie: Överlevarna #1 (2025)

Titel: Överlevarna
Originaltitel: The survivors
Genre: Thriller
Skapad av: Jane Harper, Tony Ayres
TV-bolag: Netflix
Skådespelare: Charlie Vickers, Yerin Ha, Damien Garvey, Robyn Malcolm, Jessica De Gouw
Premiär: 2025-06-06
Produktionsland: Australien
Antal avsnitt: 6
Avsnittslängd: ca 49 min
Såg den på Netflix juni 2025





Handling
För femton år sedan slet förlusten av tre unga människor denna sömniga kuststad i stycken. Nu väcker en ung kvinnas mystiska död det förflutna igen.

Min kommentar
För tre år sedan läste jag boken som TV-serien Överlevarna bygger på och den nästan knockade mig. När jag fick veta att den skulle filmas så blev jag både glad och lite orolig, men det var ju omöjligt att motstå den. Bara ett par dagar efter premiären så började vi titta.

Precis som vanligt så är mina minnen av boken inte speciellt detaljerade och jag har ingen aning om serien följer boken eller ej. Mitt intryck är att mycket har ändrats, känslan blir inte alls samma.

Första avsnittet börjar med båtolyckan som egentligen var startskottet för hela händelseförloppet. Den är så sanslöst dåligt filmad att det borde vara omöjligt på 2020-talet. Tyvärr satte den lite tonen på hela serien. Det jag minns allra bäst från boken är den konstiga stämningen i stan, som att alla döljer något. Den har man lyckats förmedla.

Skådespelarprestationerna är väl inte på topp här, tycker jag, men de är okej. Karaktärerna känns lite för konstruerade. Kierans mamma, var hon en så förfärlig person även i boken? Och Brian, Kierans pappa, jag blir nästan lite rädd för honom här. Han ser superläskig ut och hans blick är otäck på riktigt. En annan karaktär drog till sig mitt intresse direkt, just för att h*n var så ointressant. Jag minns inte om denna var den skyldiga i boken, men i serien är h*n det. Det kan jag se som ett misslyckande av serieskaparna, att göra någon så osynlig att den blir synlig.

I boken spelar miljön en betydligt större roll, nästan som en egen karaktär. De har nog försökt att få till det i serien, men de lyckas inte. Man bjuds trots det på en del fina vyer. Jag minns det också som att det var mycket mer fokus på stormen i boken och på Toby och Finn som åkte ut i båten. Här nämns allt det bara i en bisats, nästan.

Överlevarna handlar mer om sorg och skuld än om mord och vad sådana känslor kan göra med människor om de inte bearbetas. Genren är lite oklar, men det var den faktiskt även för boken. Resultatet är i alla fall inte alls lika intressant, berörande och suggestivt som boken. Även med ett nästan perfekt manus så levererar Netflix en ganska medelmåttig serie.

Avdelningen för olika funderingar:
Det finns en del logiska hål här och nej, jag minns inte om det var samma i boken. [spoiler]Varför kunde inte Kieran berätta att han var med Olivia? Kieran, Olivia, Sean och Gabby var alltså på nästan samma ställe? Samtidigt? Utan att se varandra ens på håll?[/spoiler]


På Trakt.tv har serien 3,35 i genomsnitt (beräknat på 128 betyg).
På IMDb har serien 6,6 i genomsnitt (beräknat på 3k betyg).
Jag ger den 3,5.

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Film: Hajar i Paris (2024)

Titel: Hajar i Paris
Originaltitel: Sous la Seine
Genre: Skräck
Regissör: Xavier Gens
Manus: Yannick Dahan, Maud Heywang, Xavier Gens
Skådespelare: Bérénice Bejo, Nassim Lyes, Léa Léviant, Nagisa Morimoto, Anne Marivin
Utgivningsår: 2024
Produktionsland: Frankrike
Längd: 104 min
Serie: -
Såg den på Netflix 30 maj 2025





Handling
Sommaren 2024. Paris är värd för världsmästerskapen i triathlon, som ska gå av stapeln på floden Seine, för första gången. Sophia, en briljant vetenskapsman, får veta av Mika, en ung miljöaktivist, att en stor haj har förirrat sig in i floden och simmar mitt i stan. För att undvika ett blodbad i hjärtat av Paris har de inget annat val än att slå sig samman med Adil, chefen över flodpolisen på Seine.

Min kommentar
Det fick ju bli en fredagsfilm även på fredagen och jag tänkte först att vi skulle se en väldigt lång och förmodligen ganska tung film, men sambon hade en jobbig dag på jobbet (själv var jag ledig) så jag bytte och tänkte att Hajar i Paris skulle vara en bra dålig film att se under de förutsättningarna.

Mitt förhållande till hajar har varit ytterst komplicerat ända sedan jag, tretton år gammal, såg den första Hajen-filmen. Det är helt omöjligt för mig att låta bli att se filmerna, men jag ångrar mig (nästan) alltid när jag väl börjar titta.

Filmen är faktiskt ganska bra, oväntat långt in i filmen. Jag minns inte längre vad det var som gjorde att det vände, men vid något tillfälle tänkte jag bara "nej, nej, nej". Sedan var det kört.

Varken borgmästaren eller "miljöaktivisten" (inom citationstecken, eftersom kampen tydligen bara gällde djur, inte människor) Mika hanterar situationen på ett bra sätt. De befinner sig på varsin ytterkant och precis som vanligt så är det den gyllene medelvägen som är bäst. Förmodligen så är jag en förfärlig människa, men jag kan inte låta bli att känna att båda får vad de förtjänar. Och det är verkligen inte vanligt att jag hejar på hajen. De har å andra sidan gjort det väldigt svårt att sympatisera med miljöaktivisterna, när content verkar betyda mer än säkerheten (och förnuft).

Det skulle antagligen bara vara konstigt om det inte fanns några underligheter i en sådan här film, men det fanns några som var lite för knepiga och i vissa fall ologiska. Var kom egentligen allt det där vattnet i slutet ifrån? Även om slussarna skulle ha förstörts så fanns det väl inga tecken på att det hade regnat orimliga mängder den senaste tiden. Eller det där att militären (som tagit över ansvaret för säkerheten på floden) inte kommer direkt när en bomb briserar i centrala Paris. Märkligt är det också att man accepterar hajens ändrade fysiologiska egenskaper, men inte tänker sig att även beteendet har ändrats.

På plussidan hamnar filmens längd (den är inte två timmar lång) och att det kommer in lite verklighet, i form av OS i Paris förra året. Och att historien är helt utan romantik. Det är oerhört skönt och det hade bara blivit krystat med en kärlekshistoria här (även om man kan ana att en är på gång).

Hajar i Paris är hyfsat välgjord och faktiskt en av de bättre hajfilmerna de senaste åren. Åtminstone till att börja med. Det är tydligen en uppföljare på gång, men jag har svårt att se vad den ska handla om. Med tanke på slutet på denna.


På Letterboxd hade den 2,1 i genomsnitt (beräknat på 171 580 betyg).
På IMDb hade den 5,2 i genomsnitt (beräknat på 37k betyg).
Jag ger den 2,5.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Smakebit på søndag: Andra sommaren på Katthotellet

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare, men just nu verkar vi vara lite husvilla. Vår ordinarie samlingspunkt tycks ha försvunnit, men jag tänker att jag fortsätter med att varje vecka bjuda på ett stycke i boken jag läser.

Förra året när jag fyllde jämnt så fick jag ett presentkort från mina kollegor. Problemet med det var att det endast gällde på vissa ställen. I Malmö. Man kan nog säga att jag bara är på jobbet i Malmö och det har gjort det lite besvärligt att använda. Nu går det snart ut så därför plockade jag med mig sambon igår och så åt vi smørrebrød på Åhus Bryggeri & Restaurang. Fast i Malmö då. Ingen av oss hade varit där tidigare, men det är inte osannolikt att det blir fler besök. Glassen efteråt, på Lilla Glassfabriken, var dock det bästa. Den glassen är så god att den inte hinner fastna på bild.

Jag kände att jag behövde något lättsamt och snabbläst inför mitt stundande möte med en gigantisk tegelsten (1112 sidor!) så jag valde Andra sommaren på Katthotellet av Jessika Devert. Den klarar båda punkterna. Och den passar bra nu på sommaren, även om det just nu inte är så mycket sommar. Mer höst.

Min smakebit är sida 374 i e-boken:

Jonna studsade glatt nerför trappan och glömde helt bort att femte trappsteget knarrade högljutt, och Salsa som hängt efter henne ner hoppade till av rädsla. Igår hade Jonna fått två sms med bara ett par minuters mellanrum. En kvinna som ville hysa in sin Smokie i en vecka för hon hade fått en överraskningsresa av sina barn och ytterligare en som hade en katt som hette Elvis.