Bok: Vykort från en mördare av Mattias Edvardsson

Författare: Mattias Edvardsson
Titel: Vykort från en mördare
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 361
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Brottsplats Söderslätt
Förlag: Bokförlaget Forum
Utgivningsår: (original) 2025 (min) 2025
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 22 augusti 2025




Första meningen: Mörkret faller fortare än hon trott.

Baksidetext
Hösten 1994 landar ett vykort i en brevlåda på Söderslätt. Kortet föreställer en kyrka och på baksidan finns ett dödsdatum. Den som tar emot vykortet har bara timmar kvar att leva.

Efter sommaren har Gunni Hilding lämnat brottsroteln och återgått till ordningspolisen. Hennes lillasyster Gerd är spårlöst försvunnen, men Gunni är övertygad om att någon vet var hon finns och den här gången tänker Gunni inte svika sin syster.

När Trelleborgspolisen ställs inför sin mest komplicerade utredning hittills ber brottsrotelns chef Valter Roos om Gunnis hjälp. Men är Gunni beredd att återvända? Snart står det klart för alla inblandade att de går en kamp mot klockan – och att fler liv ligger i vågskålen.

Min kommentar
När det är för mycket månad kvar när alla planerade böcker har blivit lästa så kan man få välja fritt bland alla hundratals böcker. Jag vet att många gillar det, men jag brukar stå där som en åsna mellan två hötappar och nästan bli handlingsförlamad. Just den här månaden var det dock inga som helst problem. Vykort från en mördare, som damp ner i början av augusti stod ensam överst i vill-läsa-listan.

Man skulle kunna tro att det är jobbigt att börja läsa en bok av en favoritförfattare, men när det gäller just den här favoriten så stämmer inte det alls. Jag litar totalt på Mattias Edvardsson, att han lotsar mig genom hela historien på ett utomordentligt sätt. Det har stämt hittills och det stämmer fortfarande. Då är det ändå så att jag, på sätt och vis, har läst det här innan, men i en tidigare version. När den bara var ett manus. Faktum är att jag blev lite överraskad av hur bra jag tyckte att slutresultatet blev.

Nu har ju jag den här lite märkliga diagnosen, eller vad det är, som gör att jag helt enkelt inte minns speciellt mycket detaljer. I synnerhet små detaljer som mördare, inte ens det kom jag ihåg när jag började läsa. Däremot så kom det tillbaka till mig direkt när personen ifråga dök upp första gången. I de här böckerna är det inget problem om man minns vem som gjorde det. Här är det nämligen inte mördaren och det faktiska brottet som är det viktiga. Fokus ligger på människorna och deras inbördes relationer.

Boken utspelar sig 1994 och det finns en hel del tidsmarkörer, som dessutom läggs in på ett väldigt naturligt sätt. Ibland dyker det upp ord och uttryck som alla använde 1994, men som nu, 2025, är mer eller mindre utdöda. Allt detta sammantaget ger tidskänslan en extra autenticitet och förhöjer alltihop. Åtminstone för mig som var med då.

Gunni känns som en person som jag skulle vilja träffa. Jag tror att vi hade kommit bra överens. Men ibland grubblar hon lite för mycket. Eller det är kanske snarare så att hennes tankar går i cirklar ganska ofta och hon kommer inte fram till något. Då har hon, tack och lov, sin kollega Hasse som kan hjälpa till med att komma framåt. Han verkar vara en bra person och är nog den klippa som Gunni behöver. Hon har verkligen mycket att bearbeta på grund av sin uppväxt.

Gunnis kollega Inga förstår jag mig inte på överhuvudtaget. Hon känns som min antipod. Jag vet att de här människorna finns, men jag gillar dem inte och det är inte en typ av människa som jag väljer att umgås med. Helst vill jag inte ha dem i min närhet. Chefen Valter gillar jag nog inte heller, inte så här långt i alla fall. Gunni verkar gilla honom och jag hoppas väl att han ska visa sig vara en bra person. En bra polis tycks han vara, men inte en speciellt bra chef. Och en usel make.

Kapitlen är mycket korta och det gör boken extremt snabbläst. Man hinner ju alltid ett kaptitel till (eller två, eller fem). Insprängda bland de "vanliga" kapitlen så kommer det ibland några som heter I mörkret. Där får man inte veta ur vems perspektiv historien berättas. I alla fall inte förrän i slutet. De kapitlen kanske inte är läskiga, men de är helt klart åt det otäcka hållet. Och spännande. Mycket spännande.

Vykort från en mördare avslutas med en ganska så rejäl cliffhanger. Minst sagt. Det kan jag se som det stora problemet med att ha läst boken redan, att det nu dröjer omåttligt länge innan jag får läsa fortsättningen. För visst är det väl se att den som väntar på något gott redan har väntat för länge.

På Goodreads hade den 3,65 i genomsnitt (beräknat på 100 betyg).
Jag ger den 4,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Vykort från en mördare: Lottens bokblogg, Basilica och malins bokblogg