Titel: Flykten
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 380
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Exiles
Översättare: Maria Lundgren
Serie: Aaron Falk 3
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2022 (min) 2025
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 19 augusti 2025
Första meningen: Tänk tillbaka.
Baksidetext
En varm vårkväll försvinner Kim Gillespie från en festival i den lilla staden Marralee i södra Australien. Kvar bland alla människor på festivalområdet står barnvagnen med hennes nyfödda dotter Zoe.
Ett år senare är Kim fortfarande borta och försvinnandet kastar långa skuggor över familjens och vännernas tillvaro. En ny upplaga av stadens lokala mat- och vinfestival är på gång och en av gästerna är Aaron Falk – till vardags federal utredare i Melbourne. Som vän till Kims före detta svåger kommer han i kontakt med fallet och kan inte låta bli att engagera sig.
Aaron inser snart att allt inte är som det verkar. Lögner och förtärande bitterhet kommer upp till ytan, och det blir allt tydligare att Kim inte hade någon i sitt liv som hon kunde lita på.
Min kommentar
För bara runt två månader sedan läste jag andra delen i serien om Aaron Falk och jag blev så förtjust i den att när jag behövde en (eller flera, faktiskt) böcker innan månaden tog slut så kom jag att tänka på Flykten. Den tredje delen i serien.
Boken är nog mer en relationsroman än en deckare, om man ska hårdra det. Det är mängder av sidotrådar. Faktum är att det är svårt att veta vilken av dem som är huvudtråden. Kims försvinnande kan vara det, men det finns en del andra som aspirerar på det. Alla har i alla fall ungefär samma fokus.
Aaron verkar vara en trevlig prick, jag gillar honom. Han är eftertänksam och ödmjuk. Men är det verkligen möjligt, på ett trovärdigt sätt, för honom att råka bli inblandad i fler utredningar. Romantiskt tjafs brukar jag verkligen inte vara glad i, men det förekommer här. Antingen så är det på en bra nivå eller så är Jane Harper så skicklig. Eller så beror det helt enkelt på att jag blir glad över att Aaron kanske har hittat någon.
Tempot är nästan plågsamt långsamt och det har det väl varit i de tidigare böckerna också. Miljö och relationer som tar (för) mycket plats är inte något som jag brukar uppskatta, men här vävs det in på ett så naturligt sätt att jag inte ens märker av det. Jag till och med gillar det och det gör hela stämningen, tillsammans med tempot, i boken lite halvt läskig.
Det var lite märkligt att ingen ens funderade på det scenario som visade sig vara det rätta. Det var liksom det allra första jag tänkte på. Jag kan inte låta bli att förvånas över de där människorna som tycker att deras familj är mycket viktigare än andras. Framför allt andras sinnesro. Jag tror inte att jag hade orkat leva med den vetskapen. Kalla mig gärna gammalmodig, men om man gör fel så måste man ta konsekvenserna av det. Alla föräldrar borde åläggas att lära sina barn det. Annars blir världen en väldigt farlig plats.
Flykten är egentligen inte speciellt spännande, om man menar nagelbitarspänning. Här är det mer en lurande och vibrerande spänning och det tilltalar mig. Min allra största fundering efter att ha läst klart är om det här är slutet på serien. Eller är det kanske början på något nytt? Det där jobbet lät ju intressant. Oavsett om det blir en fortsättning eller ej så blir det bra.
Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.
På Goodreads hade den 4,04 i genomsnitt (beräknat på 71 456 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
| Tråkig | Spännande | Förutsägbar | ||
| Bladvändare | Klurig | Läskig | ||
| Långsam | Tempofylld | Obehaglig | ||
| Detaljrik | Fåordig | Nagelbitare | ||
| Mysig | Rå | Sorglig | ||
| Måbrabok | Tankeväckande | Rolig | ||
| Rörig | Genomtänkt | Mörk | ||
| Lättsam | Mystisk | Berörande |
Andra som bloggat om Flykten: Lottens bokblogg (engelsk utgåva), Just nu - just här och malins bokblogg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar