"Weirdo" av Cathi Unsworth

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 379
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Weirdo
Översättare: Per Planhammar
Serie: -
Förlag: Kalla kulor
Utgivningsår: (original) 2012 (min) 2013
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 8 juli 2013





Första meningen: De hade gömt henne långt borta från resten av världen, djupt inne i en skog.

Baksidetext
"Östra Englands galna häxa, kallade tabloiderna henne. Mördar-Corrine, den sataniska översteprästinnan som sommaren 1984 hade slagit klorna i tonårsbefolkningen i en kuststad i Norfolk. Djävla weirdo, sa lokalinvånarna. Håll henne borta."

För tjugo år sedan dömdes den femtonåriga skolflickan Corrine Woodrow för det bestialiska mordet på en klasskamrat. Men nya dna-bevis antyder att Corrine inte var ensam om dådet, och privatutredaren Sean Ward reser till den lilla staden Ernemouth för att undersöka fallet.

Det Sean möter är en brittisk småstad full av hemligheter, människor som tiger och svart magi. Till sin hjälp har han Francesca, den lokala tidningens chefredaktör, och tillsammans försöker de ta reda på vad som egentligen hände. Men stadens makthavare gillar inte deras rotande och motarbetar dem i det tysta. Sean och Francesca inser snart att det finns människor som inte skyr några medel för att dölja sanningen och ju närmare gåtans lösning de kommer desto större blir faran för deras egna liv.

Min kommentar
En bok som heter Weirdo och beskrivs som en klassisk brittisk deckare med en twist av noir (och icke att förglömma, ett stänk magi också) lockar i alla fall mig till läsning. Huruvida den är klassiskt brittisk med avseende på stämning beror nog på vilka deckare man jämför med. Här är det i alla fall riktigt mörkt, skitigt, dystert och nästan lite deprimerande.

Från början blev jag nästan lite anti, eftersom jag inte alls gillar när det är många karaktärer som förs in i handlingen redan från början. Det gör att jag känner mig överväldigad och inte kommer nära någon av dem. Efter bara runt 70 sidor så hade jag träffat på över 20 personer, som alla var mer eller mindre viktiga för handlingen. Dessutom var de fördelade på två tidsperioder (1983 och 2003), vissa fanns bara i en av dem och några i båda. Det tog nästan läslusten ur mig. Men. För så klart finns det ett men. Efter ytterligare några sidor så hade jag glömt allt som möjligtvis var besvärligt med detta och blev helt uppslukad i handlingen.

Skiftet mellan de olika perioderna sköttes föredömligt, i vartannat kapitel och inga kursiva textsjok. Ledtrådar till vad som hänt pytsades ut i små, små bitar och trots att jag nog tyckte att det blev lite väl mycket smuts och skit mot slutet så kan jag inte påstå att det kändes överdrivet. Något jag uppskattade speciellt mycket var att man inte fick veta vem som egentligen blivit mördad förrän mot slutet. Jag gissade inte rätt på offret, men väl på förövaren. Förutom mordoffret var boken ändå lite för förutsägbar och ibland ville jag bara skaka om de där Sean och Francesca för att de inte såg det som var så uppenbart.

Boken berättas ur många karaktärers perspektiv och ett tag, när upplösningen närmade sig, blev glimtarna lite väl korta, ibland bara några meningar och det gjorde att läsningen gick lite i stackato. Det positiva är att det alltid var lätt att hänga med på när perspektivet skiftade och vem som tog över stafettpinnen.

Jag önskar att Cathi Unsworths tidigare böcker snart översätts de också, för henne vill jag läsa mer av.

Boktipsets estimerade betyg var 3.9. Jag ger den 4.5.

Tack Kalla kulor för recensionsexemplaret!

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Weirdo: Lingonhjärta, Bokomaten och Fiktiviteter.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

Ännu en...

Det är inte ofta jag aktivt ber att få ett recensionsexemplar av ett förlag, jag tycker det känns lite konstigt och kanske vänjer jag mig. Kanske inte. Den här boken kunde jag bara inte stå emot så jag mejlade 2244 och frågade om jag kunde få Heder av Elif Shafak. Det kunde jag och nu är den här...

Jag läste hennes Bastarden från Istanbul för två år sedan och blev väldigt förtjust så den här ska jag läsa snarast. Tack så mycket för boken!

Nu får det snart vara nog

det här med att inte köpa så många nya böcker. Sommarkampanjerna fick mig att klappa igenom, totalt. Jag upptäckte ju till min förtvivlan(?) att även Bokia hade ett erbjudande om fyra pocket för priset av tre. Naturligtvis gick inte heller det att motstå när jag kollat in vilka man hade att välja på (varför jag överhuvudtaget måste fresta mig med att titta är en gåta). Sagt och gjort, en beställning åkte iväg och häromveckan kom de. Nu ska jag bara läsa alla de andra drygt 200 böckerna i min läslista först...

Mercurium av Ann Rosman, En tid för mirakel av Karen Thompson Walker, Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafón och Svinen av Lotte & Søren Hammer.

En smakebit på søndag: Heder

En smakebit på søndag är ett stående inslag på den norska bokbloggen Flukten från verkligheten. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

När jag läste Bastarden från Istanbul för två år sedan var det som att jag faktiskt kunde känna lukterna och smakerna från ett varmt och trångt Istanbul. Därför blev jag väldigt sugen på att läsa Elif Shafaks nya bok, Heder.

Den handlar om en kurdisk invandrarfamilj i London på 70-talet, även om den nu faktiskt börjar i en by nära Eufrat 1945. Än så länge motsvarar den mina förväntningar och det är svårt att välja vad som ska bli en smakebit, boken är full av fantastiska passager som jag skulle vilja dela med mig av. Jag har kommit en bra bit längre, men smakebiten jag till slut valt är från sida 24.

Allt berodde på att kvinnor var gjorda av den tunnaste batist, fortsatte Naze, medan män var skurna ur ett grövre och mörkare tyg. Det var så Gud hade sytt upp dem: den ena överlägsen den andra. Och varför Gud hade gjort så var inte människans sak att ifrågasätta. Det som betydde något var att fläckar inte syntes på svart tyg till skillnad från på vitt, där till och med den minsta prick lyste klart. På samma sätt upptäcktes en kvinna som hade fläckats omedelbart och skildes ut från alla andra, som agnarna skildes från vetet. Så en oskuld hade allt att förlora om hon gav sig till en man - även om han var mannen hon älskade - medan han inte hade något att förlora.
     Så var det i det land där Rosa Öde och Tillräcklig Skönhet föddes, "heder" var mer än ett ord. Det var också ett namn. Man kunde ge sitt barn namnet Heder men bara om det var en pojke. Män hade heder. Gamla män, medelålders män, till och med skolpojkar som var så små att de ännu doftade bröstmjölk. Kvinnor hade ingen heder. I stället hade de skam. Och som alla visste var Skam ett ganska dåligt namn.

Läsplanering augusti 2013

Förhoppningsvis blir det mycket läst även i augusti, men jag får ligga i lite eftersom jag börjar jobba den 19:e igen och innan dess ska det hinnas med en del festivaler och kalas också. Har inte vågat planera in för många ändå för nu är det dags. Nu ska jag försöka läsa min första Murakami...

• De målade grottornas land av Jean M. Auel. Sista boken om Ayla. Hyllvärmare.

• Den nya människan av Boel Bermann. En dystopisk sci-fi saga.

• Fågeln som vrider upp världen av Haruki Murakami. Med hjälp av Sveriges Radios bokcirkel hoppas jag ta mig igenom den här. Boktolva. Hyllvärmare.

• Donatorn av Dean Koontz. Något lättsmält efter Murakami kanske... Hyllvärmare.

• Spelaren av Harlan Coben. Första delen om Myron Bolitar. Hyllvärmare.

Bokbloggsjerka 26 – 29 juli

Efter en härlig vecka i norra England med avslutning i London så är det dags att ta tag i bloggandet igen. Och vad är bättre att börja med än Annikas bokbloggsjerka?

Veckan uppgift är: Ge exempel på författare som verkligen vet hur man skapar intressanta karaktärer.

Svår fråga det här och jag kommer att glömma nämna massor, men jag försöker väl då.

Elly Griffiths har en förmåga att få mig att glömma att jag läser en mordgåta eftersom jag egentligen blir mer intresserad av karaktärerna och deras relationer. Detsamma får nog sägas om Åsa Larsson.

Jag har visserligen bara läst en enda bok av Tom Rob Smith, men när jag läste den så kunde jag verkligen känna det som karaktärerna kände.

Och så måste jag ju nämna Fredrik Backman här också, jag har bara läst en bok av honom också, men jösses vilken igenkännningsfaktor.

Kommande böcker augusti 2013

Ett alldeles överkomligt antal nya, intressant böcker i augusti.

Den femte vågen av Rick Yancey
Genre: Science fiction
Serie: -
Antal sidor: 390
Utgivningsdatum: 2013-08-01
Förlag: Rabén & Sjögren

Från Bokus
Cassie har överlevt de tre första faserna av en utomjordisk attack. Hennes föräldrar är döda och lillebrodern tillfångatagen. Nu flyr hon för livet, hon flyr från De andra. De andra ser ut som människor, men de har ett uppdrag som de sköter med kallblodig perfektion - att döda alla de ser. Cassie har valt att inte lita på någon. Hon vet att ensam är stark inte bara är ett utnött uttryck, utan det kanske enda sättet att hålla sig vid liv.

Klassad som ungdomsbok, men jag är säker på att den funkar för mig också.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

---

Den tredje rösten av Cilla & Rolf Börjlind
Genre: Kriminalroman
Serie: Rönning & Stilton (2)
Antal sidor: 400
Utgivningsdatum: 2013-08-21
Förlag: Norstedts

Från Bokus
Marseille. En blind kvinna hittas brutalt styckmördad i ett strövområde. Hon har tidigare arbetat på cirkus som target girl för en knivkastare. Mordet drabbar en nära vän till den före detta polisen Tom Stilton. Tillsammans beslutar de sig för att ta reda på vad som hänt.

Samtidigt hittas tulltjänstemannen Bengt Sahlman hängd i sitt hem i Rotebro. Polisen konstaterar snart att det rör sig om ett fingerat självmord och sätter dådet i samband med ett parti droger som tullen beslagtagit. Utredningen hamnar hos Mette Olsäter som ingår i ledningsgruppen för en internationell operation mot illegal droghandel på nätet.

Den unga polisen Olivia Rönning kommer i kontakt med mordet på Sahlman, men följer andra spår än huvudutredningen. Spår som leder henne in i riskkapitalismens cyniska värld. Hon upptäcker att motivet till mordet finns att hitta i kretsar som tjänar grova pengar på att mjölka det svenska välfärdssystemet.

Men hennes spår korsas av trådar från Stilton och Abbas el Fassis privata undersökning i Marseille. Stilton och Rönning inser att mordgåtorna hänger ihop och börjar samarbeta för att lösa dem.

Jag har inte läst den första i serien än, men Springfloden finns i alla fall i min ägo.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

---

Den nya människan av Boel Bermann
Genre: Science fiction
Serie: -
Antal sidor: 220
Utgivningsdatum: 2013-08-28
Förlag: Kalla kulor

Från Bokus
Vad händer när barnen som föds inte är vanliga barn?

Jag har dödat ett barn.
Det är vad de säger till mig här på polisstationen, i förhörsrummet.
Inombords skriker jag.
Det var inget barn jag dödade. Det var något helt annat. Kan ni inte se det?

Året är 2014 och inga barn föds längre. Världen är i chock, lamslagen över vad som sker. Efter några år börjar kvinnorna plötsligt bli gravida igen, men de nya barnen är inte som barn brukade vara. De leker inte, de iakttar i stilla tysthet.

Mot sin vilja blir Rakel involverad när hon råkar döda ett barn. Hon är en av de första som inser att den nya människan är ett hot mot mänsklighetens hela existens.

Fler och fler nya barn föds och de har en snabbare utvecklingstakt än vanliga människor. Efter en brutal incident på Rakels arbetsplats flyr hon. Flyr från ångest och sviken kärlek, söker tröst i tillfälliga förbindelser och berusning. Då händer det som inte får hända ...

Den kallas en dystopisk sci-fi saga. Behöver jag säga mer?

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

---

Gone girl av Gillian Flynn
Genre: Thriller
Serie: -
Antal sidor: 432
Utgivningsdatum: 2013-08-28
Förlag: Modernista

Från Bokus
Nick och Amy Dunne har varit gifta i fem år. De har börjat om på nytt i en trygg småstad i Missouri. Men på deras bröllopsdag försvinner Amy spårlöst. I parets villa finns tydliga spår efter en kamp på liv och död.

Misstankar faller snabbt på den äkta mannen, som bedyrar sin oskuld och gör allt för att få polis, medier och omvärld på andra spår. Samtidigt ger Amys flera år gamla dagbok en bild av Nick som börjat bli allt annat än trevlig.

Men är han verkligen en mördare? Och å andra sidan: Om han är oskyldig, var är Amy Dunne någonstans?

Jag får nog faktiskt ta och läsa Mörka platser snart, nu när det kommer en bok till.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

---

"Bländverk" en skräckantologi

Genre: Skräck
Antal sidor: 195
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Swedish Zombie
Utgivningsår: (original) 2013 (min) 2013
Format: e-bok
Källa: Bokhyllan
Utläst: 5 juli 2013






Baksidetext
Skräckantologin "Bländverk" innehåller tretton nyskrivna noveller av lika många svenska författare. De spänner över allt från socialrealism till fantasy. Den gemensamma nämnaren är lockropen från overkligheten. Eller är det verkligheten? Boken innehåller även två bonusnoveller som tidigare publicerats på Swedish Zombie.

Min kommentar
En skräckantologi? Ja, det låter ju jättebra. Om zombies? Nja, not so much. Zombies är inget jag är speciellt förtjust i. Men den var ju gratis, vad hade jag att förlora så sagt och gjort. Jag laddade ner och läste en novell då och då. Faktum är att jag upptäckte något nytt, zombies gör sig mycket bättre i bok än på film. Då slipper jag ju se deras ryckiga gång annat än för mitt inre öga och där ser det mycket bättre ut.

Alla författare var nya för mig, jag kände visserligen igen en del namn, men det var första gången jag stötte på deras alster. Jag måste erkänna att jag blev positivt överraskad, för generellt höll novellerna hög standard, mycket bättre än vad jag faktiskt väntat mig eftersom det ju var zombies inblandade i nästan alla.

Ett par av novellerna var precis sådan skräck som jag gillar, där vardagen plötsligt innehåller något vanvettigt skrämmande och en alldaglig pryl är så mycket mer än så. Sådana som jag av Kristoffer Leandoer är en av dem och handlar om en man vars största skräck är att bli hemlös och anonym. En dag när han springer ut på sin joggingrunda glömmer han nycklarna hemma... Jag kan ju tycka att hans sätt att agera är lite konstigt och inte speciellt rationellt och klokt, men det är ju en skräcknovell och den är bra. En annan novell av den här sorten är Mattias Lönnebos Tulu, som handlar om en heliumballong...

Några av zombienovellerna tyckte jag också väldigt mycket om, som Byssan Lull av Oskar Källner och Malin Rydéns båda, Att stapla döda och Flygrakan. Flygrakan har ett stänk av verklighet, i alla fall i början, som gör att jag hädanefter kommer att tycka att det är riktigt läskigt att befinna mig på flygrakan utanför Ljungbyhed nattetid. Vilket tack och lov händer väldigt, väldigt sällan.

Kan jag tänka mig att läsa annat som innefattar zombies? Jajamän.

Eftersom boken inte går att köpa så finns den inte på Boktipset och därför finns inte heller något estimerat betyg. Jag ger den 3.5.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Bländverk: Med näsan i en bok, literature connoisseur och LitteraturMagazinet.

Boken finns att ladda ner kostnadsfritt i ett antal olika format på Smashwords eller som Android-app.

Topp Tio ord/ämnen som får mig att INTE plocka upp en bok

Tisdag igen och då naturligtvis dags för en Topp Tio Tisdag (Top Ten Tuesday). Veckans uppgift är Top Ten Words/Topics That Will Make You NOT pick up a book.

Så skönt, en lätt uppgift...

1. vampyrer
2. zombies
3. det vackra, rika folket
4. modevärlden
5. shopping
6. skröna
7. poetiskt språk
8. självhjälpsböcker
9. romantisk
10. mustigt språk

Nu ger jag upp

Det där med att inte köpa nya böcker... det går inte jättebra och nu kan man väl säga att allt jag inte köpte där på några månader, det har jag tagit igen nu. Men tekniskt sett så är ju faktiskt inte böckerna nya...

Min semester började några veckor innan sambons så jag roade mig med att åka till Malmö, där han jobbar, för att äta lunch ihop. Av en händelse så ligger det ett antikvariat nästan precis där bussen stannar... Hur det gick? Naturligtvis var jag tvungen att titta in där och med facit i hand så var det ett lyckat besök. Jag hittade nämligen del 3, 4, 5, 7 och 8 i serien om Cooper och Fry av Stephen Booth. Till min ännu större lycka så var det 50% rabatt på de här böckerna... Så nu har jag nästan hela serien, det är bara del 11 och 12 som saknas och de är ju förhållandevis nya så de går att få tag i på "vanligt" sätt.

Iskallt spår, Blindspel, Ett sista andetag, I skydd av mörkret och Svart som synden, alla av Stephen Booth.

En smakebit på søndag: Jungfrudansen

En smakebit på søndag är ett stående inslag på den norska bokbloggen Flukten från verkligheten. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Förra året läste jag en för mig ny författare, Stephen Booth, som blev en ny favorit. Han har skrivit en serie om poliser i Peak District i norra England, en serie som nu är uppe i tretton delar. Tyvärr är de äldre riktigt svåra att få tag i, men trägen vinner och jag har faktiskt lyckats hitta alla gamla nu.

Jag har inte kommit längre än till andra delen, Jungfrudansen, och smakebiten är från första sidan.

Dagen då den första kvinnan dog hade Mark Roper problem med radion. I början av passet hade han patrullerat i dalen, längst nere i det döda området där sandstensplatån var i vägen för telefonkontakten med Bradwell. Tystnaden hade känts oroande redan då. Den hade gjort honom medveten om sin isolering i det sakta döende landskapet, och den hade börjat underminera hans självförtroende och väcka den gamla osäkerheten. Men då var han inte rädd. Det var först senare han hade blivit rädd.

"Häxringarna" av Kerstin Ekman

Genre: Drama
Antal sidor: 323
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Kvinnorna och staden 1
Förlag: Albert Bonniers
Utgivningsår: (original) 1974 (min) 2010
Format: Kartonnage
Källa: Bokhyllan
Utläst: 5 juli 2013




Första meningen: Detta var Sara Sabina Lans: grå som en råtta, fattig som en lus, slankig och mager som en rävhona om sommaren.

Baksidetext
Häxringarna är berättelsen om en stads födelse i slutet av 1800-talet, om hur den uppstår och breder ut sig med järnvägsstationen som medelpunkt. I ett torp i samhällets utkant föds Tora och där tar hon när skuggmorellerna blommar avsked av sin mormor och hennes grå fattigdom. Snart får hon också avstå från kärleken och gemenskapen med en man. Hon blir ensam och har bara sin starka vilja och arbetsamhet att lita till i ett hårt samhälle.

Min kommentar
Efter att ha läst och blivit besviken på Grand final i skojarbranschen så tyckte jag ändå att Kerstin Ekman skulle få en chans till, precis som så gott som alla författare får av mig. Alltså tog jag mig an Häxringarna, första delen i sviten Kvinnorna och staden. Historiska romaner är något jag brukar tycka om så det var med spänning, nyfikenhet och stor tillförsikt jag började läsa.

Ja, kära Kerstin Ekman, detta kan mycket väl vara den sista chans du får och jag må vara den enda i hela Sverige som inte uppskattar hennes språk, men så är det. Först blir jag nästan tokig av alla underliga ord som dyker upp, många ord går inte att slå upp i SAOL och som jag då gissar är dialektala (andra ord är bara märkvärdiga och utrotningshotade). Jag kan inte dialekten som pratas (eller i alla fall pratades i slutet av 1800-talet) i Katrineholm, vilket fick till följd att det var mycket jag inte alls förstod. Jag förstår ju att det blir tidsenligt och trovärdigt när man skriver på det där sättet, men om jag inte begriper så missar det liksom målet.

Alla de här underliga (och för all del märkvärdiga) orden i kombination med att Ekman hela tiden envisas med att skriva "opp" i stället för "upp" får mig att känna mig lite schizofren. På något sätt tycker jag att man får bestämma sig, antingen skriver man ett märkvärdigt språk eller så skriver man vardagligt. Inte både och. Hade skillnaden bara funnits mellan löpande text och dialog så hade jag köpt det, men så är det inte. Här finns också mängder av meningar som inte verkar ha något att göra med vare sig föregående eller nästa, vilket får mig att hela tiden läsa om för jag tror att jag missat något.

Något som brukar störa mig när jag läser är när författaren berättar allt för mig, men Kerstin Ekman verkar gå helt åt motsatt håll. Hon berättar ingenting och eftersom jag inte alls är speciellt insatt i hur livet var under den här tidsperioden i Sverige (något jag hade hoppats att få lära mig under läsningen gång) så är det massor av referenser, antydningar och insinuationer som går mig förbi.

Jag är väldigt tudelad till den här boken, men den är på tok för pretentiös för mig och saknar struktur. Historien är läsvärd och intressant, men tyvärr är inte boken det. Det är synd för jag hade gärna läst mer om Tora och staden som växer, men jag orkar bara inte med det.

Boktipsets estimerade betyg var 3.7. Jag ger den 3.0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Häxringarna: Olika sidor, Looking for Mr Goodbook och Martina loves literaure.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

För tredje året: Tre på tre

Numera skulle jag vilja kalla det för en tradition, det är faktiskt tredje gången som Pocketlovers utmaning Tre på tre går av stapeln. Jag brukar ha "sparat" tre böcker till varje höst så valet är inte speciellt svårt.

De böcker jag valt att läsa i höst kan man nog kalla för biografi/samhälle:
Det du inte såg av Patrik Sjöberg / Markus Lutteman
Mordgåtan Olof Palme av Gunnar Wall
Lasermannen av Gellert Tamas

Om du inte vet vad Tre på tre är och är nyfiken eller om du vill vara med, ta en titt hos Pocketlover.

Nu så...

För ett tag sedan var sambon och jag inne i stan för att njuta av en glass i det fina vädret. Naturligtvis tittade jag in på antikvariatet och vad hittade jag väl där? Jo, fyra delar i Terry Pratchetts serie om Skivvärlden.

I lagens namn (del 8), Herrskap och häxor (del 14) och Spännande tider (del 17)

Av någon väldigt underlig anledning så fick jag med mig dubbelt av Herrskap och häxor, i stället för den fjärde boken, något jag inte upptäckte förrän jag kom hem. Jag tänkte att om jag är så korkad att jag köper dubbletter så får jag stå mitt kast, men jag ville ju ha boken jag egentligen skulle haft. Alltså hörde jag av mig till antikvariatet och frågade om de hade kvar Det fantastiska ljuset. Det hade de och jag fick gärna byta min dubblett. Fantastiskt snällt och nu är den här den också, andra delen i Skivvärlden.

"Den frusna trädgården" av Kristin Hannah

Genre: Drama
Antal sidor: 398
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Winter garden
Översättare: Micka Andersson
Serie: -
Förlag: Bonnier Pocket
Utgivningsår: (original) 2010 (min) 2012
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 1 juli 2013






Första meningen: På stränderna till den mäktiga Columbiafloden vilade tystnaden över fruktodlingen Belye Nochi.

Baksidetext
Systrarna Whitson är så olika två syskon kan bli. Meredith har stannat kvar i den trygga lilla småstaden, gift sig, skaffat barn och så småningom övertagit ansvaret för familjens äppelodling. Den rastlösa, orädda Nina är däremot på ständig resa till världens oroshärdar i sitt yrke som krigsfotograf.

När systrarnas far plötsligt blir svårt sjuk återvänder de till barndomshemmet och konfronteras med sin kyliga, avståndstagande mor, Anya. Nina blir besatt av att få henne att berätta hela den hemlighetsfulla saga hon så många gånger har påbörjat för sina döttrar, men aldrig riktigt lyckats avsluta. Därmed inleds en resa genom moderns ryska förflutna, som tar systrarna längre än de någonsin hade kunnat ana och som kommer att ändra deras uppfattning om vilka de själva är.

Min kommentar
I vintras läste jag det ena positiva inlägget efter det andra om den här boken, vilket gjorde att den smög förbi en hel del böcker i läslistan och nu var det alltså dags att se med egna ögon vad som gjorde alla andra så till sig.

Jag kan ju avslöja direkt att jag inte blev så begeistrad. Det här var så stereotypt och amerikanskt söt-sliskigt att jag ibland blev irriterad. Egentligen mest för att den visste precis vilka knappar den skulle trycka på för att man skulle bli berörd och för att det var så uppenbart att det var precis det den gjorde. Och för att det fungerade. Att berätta en historia med så överdriven känslosamhet är ett billigt knep och jag gillar det inte alls. Det blir helt enkelt för tårdrypande för mig. Tack och lov gällde detta bara det som hände i nutid.

Alla karaktärerna var som mejslade i sten och alldeles oavsett om de var medvetna att de gjorde/tänkte/reagerade fel så fortsatte de på samma sätt. Den duktiga systern som alltid ställer upp och städar upp. Lillasystern som flyr så fort det blir lite obehagligt eller jobbigt. Mamman som på något sätt tycker det är en bra idé att inte älska sina döttrar för att hon inte vill fästa sig vid dem. Nej, här var massor av logiska vurpor och konstiga beteenden. För att inte tala om alla upprepningar, jag vet inte hur många gånger en andedräkt stod som vit rök.

Det som var den riktiga behållningen i den här boken var Anyas saga, den var något av det mest otäcka jag läst och den berättades precis så som jag tycker om, utan sentimentalitet och känslostormar. Bara som ett konkret konstaterande. Tyvärr är sagan skriven i kursiv stil och eftersom den är ganska lång, även om den berättas i mindre bitar, så blir det jobbigt efter ett tag. Det där borde man ha kunnat löst på ett mycket bättre sätt, som till exempel med ett nytt kapitel.

Det här är sentimentalt dravel när det är som bäst och även om det mesta i nutid var extremt överdrivet så blev jag berörd, men slutet är så krystat och sagolikt att det faktiskt drar ner betyget.

Boktipsets estimerade betyg var 4.5. Jag ger den 3.5.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Den frusna trädgården: Malin, Bokberoende och En bok om dagen.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

Topp Tio författare som förtjänar mer uppskattning

Tisdag igen och då naturligtvis dags för en Topp Tio Tisdag (Top Ten Tuesday). Veckans uppgift är Top Ten Authors Who Deserve More Recognition.

Det här var väl en jobbig lista att göra, det finns ju mängder av författare som jag tycker får för lite uppskattning, i min värld. Nåväl, de här tycker jag i alla fall är bättre än den uppmärksamhet de får och jag blandar både gammalt och nytt.

1. Markus Zusak. Läste hans Boktjuven för bara några månader sedan och kan inte alls förstå varför jag inte hört talas om honom varken före eller efter den.

2. Olav Hergel. Nu vet jag inte om han överhuvudtaget har skrivit fler böcker, men hans Flyktingen var en fantastisk historia.

3. Brian Garfield var i ropet på 80-talet och de två böcker, Vapendragaren och Vilda tider, som jag läst var väldigt bra.

4. John Jakes har skrivit flera av de serier som jag älskat, som Kent-sagan och Nord och Syd.

5. Nelson DeMille har skrivit mängder av thrillers, som 3 kan bevara en hemlighet om 2 av dem är döda, Vid Babylons stränder och Generalens dotter (som också är en riktigt bra film med John Travolta) som inte bara är spännande utan också kluriga. På svenska wikipedia finns han inte ens.

6. Karin Alfredsson skriver något som kallas spänningsromaner om läkaren Ellen Elg. Tyvärr ratas de här böckerna av många som inte nedlåter sig till att läsa något så simpelt som spänning. Men de här böckerna är så mycket mer och det är verkligen synd att missa dem.

7. Elly Griffiths är ju ganska stor inom en väldigt snäv krets i bokbloggarvärlden och jag tycker hon förtjänar mer.

8. Andreas Roman skriver skräck så till och med jag börjar titta förskräckt i de mörka hörnen.

9. Therése Söderlind har jag än så länge bara läst debutboken, Norrlands svårmod, av och om man ska döma efter den så kan det bli hur bra som helst.

10. Amanda Hellberg skriver även hon skräck, men den är mer tystlåten och smygande. Otäck alltså.

Tematrio - Frankrike

Det var ju Frankrikes nationaldag igår och det uppmärksammas i veckans Tematrio från Lyran: Ni kan välja vad ni vill så länge det finns något franskt i det hela

Så där jättemycket franskt har jag faktiskt inte i hyllan, men det räcker och blir över för en trio i alla fall. Då väljer jag att ta med tre som jag ännu inte läst.

1. Budbäraren av Fred Vargas är tydligen fransk krim när den är som bäst. Om man ska tro på det man läser. En kryptisk och underhållande deckare i samma anda som Rosens namn fast med moderna människor och modern dialog. Står det på baksidan.

2. Jean-Christophe Grangés En mässa för de döda handlar om en körledare som hittas mördad i en armenisk kyrka i Paris. Snart försvinner också barn ur kören. Den här författaren har också skrivit boken som filmen De blodröda floderna bygger på, en fantastiskt bra film i alla fall.

3. De obotliga optimisternas klubb av Jean-Michel Guenassia hamnade av någon okänd anledning i min elektroniska varukorg när jag köpte på mig lite pocket inför sommaren (vilken sommar är oklart, kanske 2015). Det kan ha varit titeln som lockade. Den handlar om bokslukaren Michel, 12 år, som bor i Quartier Latin i Paris i slutet av 50-talet. En dag av upptäcker han av en ren slump att det döljer sig en schack-klubb bakom ett draperi. Klubben heter De obotliga optimisternas klubb och där har en rad bisarra östeuropéer med otroliga levnadsöden funnit en fristad.

En smakebit på søndag: Mamma, pappa, barn

En smakebit på søndag är ett stående inslag på den norska bokbloggen Flukten från verkligheten. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Boken jag läser nu är andra delen i Hammarbyserien, Mamma, pappa, barn, av Carin Gerhardsen. Det ska tydligen hända en hel del här, många olika fall; en sextonåring hittas strypt på Finlandsfärjan, en död kvinna hittas längs ett joggingstråk och ett svårt medtaget spädbarn en bit ifrån och en treåring som plötsligt finner sig vara övergiven och inlåst i sin lägenhet. Ska vi gissa att några de olika fallen har med varandra att göra?

Det är från det sista av exemplen som min smakebit kommer, från sida 48. Treåringen Hanna har varit ensam sedan hon vaknade på morgonen, nu är det eftermiddag.

Magen skrek av hunger nu. Hanna förstod inte hur mamma kunde ta Lukas och flytta därifrån utan att ge henne något att äta först. Att de hade flyttat var ju klart, mamma hade tagit med sig inte bara handväskan, utan lakanen också. Kuddar och täcken hade Hanna hittat i fåtöljen i sovrummet - mamma hade väl inte orkat bära dem - men lakanen var borta, alltså sov de någon annanstans. Mamma och Lukas gömde sig inte någonstans i lägenheten, utan de hade försvunnit därifrån medan hon låg och sov. Det hade hon vetat hela tiden: mamma älskar bara Lukas. Fast han skriker och kräks.

Hej kulturkonsument!

Sommartid = enkättid? Ja, det tycker jag faktiskt. Den här har jag sett på ett flertal bloggar och nu är det dags för mig att göra den också. Jag hittade den hos C.R.M. Nilsson, men vem som faktiskt var först vet jag inte.

Första skivan jag köpte:
Det här är oerhört pinsamt och egentligen vill jag inte berätta, men jag var 8 år och minns det som igår. Den allra första skiva jag köpte för alldeles egna pengar var Sten Carlsson & Salta Mandlar och hette Schlagerparaden Vol 5. Om du är så gammal så du kommer ihåg låten Hörru Rut, så var det för den jag köpte skivan. Jag tror mig komma ihåg att den kostade 10 kronor...

Senast spelade låt:
Jaha ja, jag hade en liten nostalgiresa här så det får bli So Fine med Electric Light Orchestra (ELO) som svar på den här frågan.

Första sajten jag kollar när jag vaknar:
Det är faktiskt ett managerspel i hockey :)

Spel jag spelar mest:
Nej, dessvärre spelar jag ingenting just nu. Jag har en förmåga att fastna och glömma både tid och rum så jag undviker det.

VOD-tjänst:
Vi har haft Lovefilm i många år där man kunnat streama filmer, men jag tycker det blir för dålig kvalitet när man streamar. Nu lägger ju Lovefilm ner också och det har fått oss att kolla runt lite, men vi hittar inget som passar. Vi har ju dock SVT Play och jag vet att man kan hyra film genom comhem-boxen vi har...

SVT Play-tips:
Sällan jag tittar här så jag har inget tips.

Favoritradioprogram:
Enda gångerna jag lyssnar på radio är egentligen när vi lagar mat eller kör bil, men Digilistan brukar jag tycka om.

Söndagskulturkonsumtion:
Bok och film.

Dyraste kulturvana:
Böcker, filmer och musik.

Film jag sett flera gånger:
Jaaa, det är många det, så gott som alla jag har... ett axplock: Stekta gröna tomater, Det femte elementet, Star Wars, Rain man, allt med Hugh Grant och filmen jag sett flest gånger av alla är Grease :)

Bok jag läst flera gånger:
Till skillnad från filmer så läser jag inte om böcker.

Favorittidskrift:
Ingen.

Konstart som är svårt att relatera till:
Opera klarar jag inte, jag hör ju inte vad de sjunger (operett däremot funkar bra) och modern konst, typ sådana där installationer som inte liknar något alls.

Konstverk jag skulle vilja äga:
Något av Monet kanske.

Verk som fått mig till att gråta:
Torka aldrig tårar utan handskar, TV-serien, böckerna har jag inte läst än. Äh, det är så många.

Favoritsajt:
Managerspelet jag spelar, bokbloggar, Filmtipset...

Bokbloggsjerka 12 – 15 juli

Fredag igen, det är sommar och till och med vädret visar sig från sin bästa sida. Och så är det Annikas bokbloggsjerka.

Veckan uppgift är: Känner du till en karaktär i en bok som har fått ett annat namn i filmatiseringen av densamma? Vad tycker du i så fall om det?

Ja, det vet jag. Och han inte bara bytte namn, han bytte kön också. När Arne Dahls böcker filmades så blev chefen Jan-Olov Hultin rätt och slätt Jenny Hultin, för vi måste ju ha en kvinnlig chef. Ibland tycker jag att den politiska korrektheten i Sverige går lite för långt. Halva nöjet (nåja, kanske inte halva) i böckerna var ju Jan-Olovs små egenheter och interaktion med de andra i teamet.

Det var faktiskt inte mitt fel!

Jag skulle ju inte köpa fler böcker och det har jag faktiskt inte heller gjort. Ändå ramlar det in fler.

Jag som aldrig brukar vinna något anmälde mig trots allt till några tävlingar. Två av dem vann jag...

De här fyra dök upp i ett paket från Norstedts: Springfloden av Cilla och Rolf Börjlind (som jag ju precis köpt, men mamma blir nog glad), Harold Fry och hans osannolika pilgrimsfärd av Rachel Joyce, Hemligheten på Mercy Close av Marian Keyes (yay!) och Den sista dagen i december av Mariette Glodeck.

Sedan råkade jag vinna i Lottens tävling också.

Styckerskan från Lilla Burma av Håkan Nesser är femte och sista delen i serien om Gunnar Barbarotti.

Nu är jag nyfiken på om någon läst dessa, speciellt Harold Fry och hans osannolika pilgrimsfärd och Den sista dagen i december för de har jag aldrig hört talas om.

Tack så mycket för de fina böckerna!

"Den femte årstiden" av Mons Kallentoft

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 455
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Malin Fors 5
Förlag: Natur & Kultur
Utgivningsår: (original) 2011 (min) 2011
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 27 juni 2013




Första meningen: Jag förstår inte varför.

Baksidetext
Det är tidigt i maj som den unga barnfamiljen på skogspromenad utanför Linköping hittar det svårt sargade liket. Det är otäckt välbevarat och spåren efter tortyr på kvinnokroppen är bara alltför tydliga. Kriminalinspektör Malin Fors tycker sig omedelbart se likheter med fallet Maria Murvall, den unga kvinna som hittades våldtagen och brutalt misshandlad i skogen för fl era år sedan och som sedan dess varit okontaktbar där hon sitter inspärrad på Vadstena sjukhus. Av en slump träffar Malin en psykolog från S:t Lars i Lund som berättar om ett liknande fall, och plötsligt tycks Maria bara vara en liten pusselbit i något mycket större. Men vad är det som är så fruktansvärt att det inte går att tala om?

Malin, som länge varit besatt av att få veta vad som hände Maria, är fast besluten att ta reda på sanningen, oavsett vart det kan föra henne.

Min kommentar
Kallentoft uppfinner en femte årstid för att kunna skriva den femte delen om Malin Fors, en del som många trodde skulle vara den avslutande delen, men man kan ju skriva om elemtenen också. Jag har läst alla de fyra föregående i serien och generellt kan jag väl säga att det är ett evigt tjat om årstiden, något som känns repetitivt och faktiskt lite trist. När tre hela sidor sedan ägnas åt när Malin drömmer då blir jag bara less. Det ger mig absolut ingenting.

Jag är väldigt ambivalent till Kallentofts böcker och det blev snarare värre med den här boken. Det finns massor att säga om stilen, våldet, kvinnosynen och så vidare. Det tänker jag göra nu.

I de tidigare böckerna störde jag mig inte så mycket på de kursiva styckena med de dödas röster, men här blev det bara för mycket. Till slut tyckte jag att det bara blev töntigt med vältaliga döda som tycker det viktigaste av allt är att Malin ska föda ett barn för deras skull. Jag irriterar mig oerhört mycket på att Malin hela tiden får bilder från... ja, vem vet, som beskriver exakta händelser och situationer. Är hon synsk också? Och jag fullkomlig avskyr hur skogen framställs som ond. Jag kan garantera att vare sig tusenfotingar eller trädrötter hyser någon illvilja alls. En skog kan inte vara ond, däremot människorna som befinner sig i den. Det är också vansinnigt irriterande med alla käftsmällar till höger och vänster (mest höger då), inget verkar vara bra i samhället och om man är rik så är man automatiskt ond, IKEA är skräp, McDonalds är skräp. Det är helt enkelt för mycket som Kallentoft klagar på, det skulle kännas mer seriöst om han inte spred ut sitt hat mot allt och alla så mycket. Och jag är väldigt, väldigt glad för att jag inte lever i hans värld.

Men det som stör mig allra, allra mest är Kallentofts uppenbarligt underliga kvinnosyn. Det känns inte helt äkta när en man skriver om en kvinnas innersta, hemliga tankar. Speciellt när Malin tycker att det är helt OK att hennes pojkvän ringer och beställer tid åt henne hos en gynekolog. Och när Malin säger att hon vill ha en kvinnlig så finns det ingen som helst förståelse hos pojkvännen.

Frånsett allt jag skrivit här ovanför så gillar jag boken. Malin börjar ta tag i sitt liv, även om hon fortfarande inte är riktigt frisk i huvudet. Fallet Maria Murvall, som vi följt i fem böcker, får sin upplösning, vilket känns väldigt bra, men vad ska Malin nu bli besatt av? Ja, Vattenänglar finns redan i hyllan, så någon gång får jag väl veta. Men just nu känner jag mig inte riktigt hågad. Jag klarar inte mer döda röster just nu.

Boktipsets estimerade betyg var 3.7. Jag ger den 4.0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Den femte årstiden: Hyllan, Eli och Feuerzeug.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

Topp Tio bästa filmatiseringar

Tisdag igen och då naturligtvis dags för en Topp Tio Tisdag (Top Ten Tuesday). Veckans uppgift är Top Ten Best/Worst Movie Adaptations.

Vilken jobbig uppgift. Upptäcker jag när jag tittar runt bland böckerna för att se vilka som filmatiserats. Det är visserligen ganska många, men oj vad många filmer jag sett som bygger på en bok som jag inte läst. Men jag tänker göra det här väldigt enkelt för mig och välja böcker av en och samma författare, gissa vilken...

1. Nyckeln till frihet från novellsamlingen Sommardåd, där novellen av någon outgrundlig anledning heter Vårbedrift, men i original heter den Rita Hayworth and the shawshank redemption.

2. Stand by me från novellsamlingen Vinterverk, där den heter Höstgärning och i original The body.

3. Den gröna milen. Fantastisk bok och fantastisk film.

4. The shining. Den gamla versionen. Den med Jack Nicholson från 1980.

5. Jurtjyrkogården eller Pet sematary.

6. Langoljärerna från novellsamlingen Mardrömmar.

7. Det. Jag gillade inte clowner innan ens...

8. Christine. Jag må vara den enda i världen som gillar både boken och filmen, men den här skrämmer vettet ur mig.

9. Lida. Denna har jag faktiskt bara sett en enda gång, den var liksom för hemsk.

10. Dimman. Annorlunda slut i filmen jämfört med boken. Kan inte riktigt bestämma mig för vilket som är bäst.

Halvtid, hur går det egentligen?

På något sätt så skulle det kännas bra att sammanfatta det första halvåret, så då försöker jag väl då.

Om man tittar på själva läsningen, så har det gått väldigt bra, 40 lästa böcker av målet på 70 får väl betraktas som väl godkänt. Vad bättre är att det jag läst (oftast) har varit bra, ibland mycket bra. Hela tre fullpoängare redan (Boktjuven, Dit drömmar färdas för att dö och En man som heter Ove). På hela 2012 läste jag en enda fullpoängare. Det som är roligast av detta är att jag inte alls hade förväntat mig att tycka så mycket om vare sig Boktjuven eller En man som heter Ove. Där kan man tala om överrumpling.

Ett riktigt bottennapp har det blivit också, med Blodets meridian, en bok som jag faktiskt trodde jag skulle gilla men mest var irriterad över.

Lite statistik över de lästa böckerna kanske?

15 av 40 böcker har varit vad jag kallar kriminalroman.
20 av 40 böcker ingår i något slags serie.
22 av 40 böcker är svenska i original.
21 av 40 böcker är skrivna av män.
6 av 40 böcker är recensionsexemplar.
1 av 40 böcker är e-bok.

37 olika författare har skrivit de 40 böckerna.
20 av de författarna var nya för mig.

Med utmaningarna går det också bra. En utmaning, Böcker om böcker, gick i mål i april och då var jag ju tvungen att anta en annan, Kaosutmaningen. En lite annorlunda och inte så krävande utmaning. Av de 20 böcker man ska ha prickat av till årsskiftet har jag redan lyckats med 20.

Av de tolv som finns med i min Boktolva har jag läst sju, så där ligger jag lite före.

I utmaningen Författarfemman har jag läst en bok vardera av fyra av författarna på min lista. Den femte ska läsas nu i juli. Min förhoppning är att jag ska hinna med ytterligare en bok av var innan året är slut.

Den ständiga utmaningen att läsa hyllvärmare går väl hyfsat. Vid årets början hade jag 69 böcker som kvalificerade sig som hyllvärmare (köpta 2011 eller tidigare). Av dem har jag läst 18. Eftersom mitt mål är att läsa åtminstone hälften av de 69 så får jag nog anse att jag ligger bra till där också.

I maj gjorde jag äntligen slag i saken och gick med i Goodreads också, så nu finns jag minsann både där och på Boktipset.

En smakebit på søndag: Weirdo

En smakebit på søndag är ett stående inslag på den norska bokbloggen Flukten från verkligheten. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Igår morse började jag på boken Weirdo av Cathi Unsworth, en bok som kallas en klassisk brittisk deckare med en twist av noir.

Så här börjar den.

De hade gömt henne långt borta från resten av världen, djupt inne i en skog. I nästan tjugo år hade hon varit där nu, ännu inte tillräckligt länge för att få slut på hatets rykten, inte heller för att de inte skulle förvandlas till ett larm varenda gång hennes namn nämndes. Varenda gång ett nytt fall av tonåringar som mördar varandra hamnade på löpsedlarna.
     Östra Englands galna häxa, kallade tabloiderna henne. Mördar-Corrine, den sataniska översteprästinnan som sommaren 1984 hade slagit klorna i tonårsbefolkningen i en kuststad i Norfolk. Djävla weirdo, sa lokalinvånarna. De hade alltid vetat att det var något fel på Corrine Woodrow. Inte minsta tvivel i deras sinnen på hennes skuld och att hennes straff måste bli hårt och evigt.
     Håll henne borta.

"Spelreglerna" av Jonas Karlsson

Genre: Drama
Antal sidor: 213
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Bonnier Pocket
Utgivningsår: (original) 2011 (min) 2012
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 23 juni 2013






Baksidetext
Börja med att kontrollera att inga spelpjäser saknas ... ja det låter ju inte särskilt komplicerat. Men i Spelreglerna ges sedan instruktioner som inte liknar något annat. I Jonas Karlssons nya novellsamling återfinns pricksäkra tonträffar, på-kornet-detaljer och karakteristiska underfundigheter, sådant som han har gjort till Karlssonska signum. Samtidigt har det blivit både svartare och ännu lite mer skruvat än tidigare, med berättelser som förvisso utspelar sig i en alldaglig nutid, men där verkligheten plötsligt kan ta skruv och bli obehagligt overklig.

Som för mannen som får en oväntad faktura på 5,7 miljoner. Och medan en man börjar tröttna på att livet igenom ständigt mötas av överseende blickar för att han är så "speciell" blir en skådespelare i puffbyxor lynchad av publiken. Allra värst är det kanske för mannen som tvingas bli värddjur för en oväntad, oönskat ryggdunkande bekantskap.

Min kommentar
Jag har nästan precis upptäckt att noveller är fantastiska att ta till när man är mellan böcker och eftersom jag gillar Jonas Karlsson väldigt mycket som skådespelare så kände jag mig manad att se hur han var som författare.

Några av novellerna tyckte jag väldigt mycket om, Fakturan var min absoluta favorit. Den handlar om en ung man som får en faktura på över 5 miljoner. Det är kostnaden för alla upplevelser han har haft i livet, hittills. Han tycker naturligtvis att det här inte kan vara riktigt och försöker reda ut vad och varför. Han får veta att han har haft ett perfekt liv fram tills nu och han försöker desperat att hitta motgångar som han tagit sig igenom för att kunna överklaga.

Novellen Bröllop var också en som jag tyckte var riktigt bra. Den handlar om vådan av att skriva saker på Internet och att den enda man kan ändra på är sig själv.

Även novellerna Presenten (man kan säga att den handlar om att man kanske inte alltid måste vara värst), Huvudsaken (så fyndig titel på denna) och Spår i snön (en gripande berättelse om otrohet, svartsjuka och förutfattade meningar med ett kanske oväntat slut) blev lite av favoriter.

Det här med att skriva noveller måste vara svårt, på bara några sidor ska man få ner en berättelse som ska betyda något. Även för läsaren. Något som jag inte tycker att Jonas Karlsson lyckas med riktigt, eller så är jag fel läsare. Jag gillar inte alls att behöva gissa vad som menas med en text, eller i alla fall inte att behöva anstränga mig för att hitta en mening om den inte är uppenbar. Vissa av de här novellerna betyder absolut ingenting för mig, de var så abstrakta att det för mig var omöjligt att hitta en mening. Det var liksom bara ord staplade på varandra, utan inbördes betydelse och det är ju möjligt att det ska vara så, men det är inget som jag gillar. Jag är ett kontrollfreak som gillar ordning och struktur så ibland kraschade det helt enkelt, men de noveller där jag kunde hitta en mening, de tyckte jag om att läsa. De hade ett naturligt flöde och något som sporrade min nyfikenhet, jag ville helt enkelt veta hur det skulle sluta.

Med tanke på att det faktiskt står i baksidetexten att novellerna är mer skruvade än vanligt så kanske jag inte ska döma Jonas Karlsson efter just denna novellsamling. Jag vill ju så gärna tycka lika mycket om honom som författare som skådis, men jag vet faktiskt inte om han får någon mer chans.

Boktipsets estimerade betyg var 4.0. Jag ger den 3.0 (ett genomsnitt räknat på sammanlagt betyg dividerat med antal noveller därefter avrundat till närmaste "halvtal").

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Spelreglerna: Bokmalan, enligt O och Pocketlover.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.