Titel: Katthotellet vid kusten
Genre: Feelgood
Antal sidor: 376
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Katthotellet 1
Förlag: Printz Publishing
Utgivningsår: (original) 2021 (min) 2021
Format: E-bok
Källa: Storytel
Utläst: 16 mars 2025
Första meningen: "21981 Olsson."
Baksidetext
När Jonna blir vräkt från sin drömlägenhet och dessutom inser att hennes förlupne före detta pojkvän lurat henne på pengar rasar världen ihop. Utan jobb eller någonstans att bo tar hon sina fyra älskade katter och åker till sin farfar i Bohuslän, som hon inte träffat på trettio år. Hon får flytta in i hans gästhus på Räkholmen och de börjar lite trevande lära känna varandra och sin gemensamma släkthistoria.
Ett steg i taget lär Jonna känna den lokala frisören, den snygge snickaren och de som bott på ön i hela sitt liv - ett speciellt och lite svåråtkomligt folk. Att träffa någon ny kärlek är hon inte intresserad av, men när det visar sig att byns rikemansson älskar att dansa lika mycket som hon - då vaknar något till liv i hennes hjärta. Kanske finns det chans till lite allt möjligt på Räkholmen?
Min kommentar
Vi skulle ta en tur till Göteborg och även om nu inte Katthotellet vid kusten utspelar sig där så är det ändå nära nog. Dessutom så har jag varit nyfiken på den här serien länge nog och jag har ju, än så länge, inte blivit besviken på något som Jessika Devert har skrivit.
På tåget upp var det ett fruktansvärt liv, så jag gav upp det där med att läsa och började i stället lyssna. Det är Klara Zimmergren som läser och hon har en behaglig röst att lyssna på. Jag blev kanske lite besviken på att farfars ö-mål inte lät riktigt så ... ja, mycket ... som jag hade förväntat mig. Och som det låter i mitt huvud.
Boken börjar väldigt lovande, tycker jag. Sedan vet jag inte riktigt vad det är som händer. Ibland blir det helt enkelt för tramsigt för mig. Speciellt med tanke på åldern på de inblandade. De ska ju vara vuxna (närmar sig 30), men beter sig som trånande tonåringar. För det är väldigt mycket fokus på kärleksaffärer och jodå, plural (och då snackar vi bara om Jonnas). För att inte vilja ha någon kärleksrelation så lägger hon väldigt mycket tid på dem.
Jonna är inte direkt osympatisk, men hon är så otroligt känslostyrd och saknar nog helt konsekvenstänk. Tyvärr känns hon väl som en trovärdig nästan 30-åring. Naiv, självupptagen och klarar sig knappt på egen hand. Hennes kärleksintressen, Esmin och Anders, borde båda ha fått massor av varningssignaler att ljuda och röda flaggor att hissas. Jonna behandlar dessutom Esmin på ett väldigt dåligt sätt, utan någon som helst tanke på hans eventuella känslor. Nästan som Anders behandlar henne. Skillnaden är att Jonna inte är seriös med Anders (påstår hon), medan Esmin verkar vara seriös med henne.
Det är inte helt lätt att tycka om de här karaktärerna. Farfar är min absoluta favorit, men Patricia är väl annars den som känns mest "riktig". Inte ens katterna känns sympatiska. I alla fall är de långt ifrån så personliga som jag hade hoppats på och vet att katter faktiskt är. Och så tycker jag att Jonna klemar på tok för mycket med dem. Och varför avskyr farfar katter?!
Tempot blir ibland lite forcerat, som att Jonnas liv går i stackato. Kompisgänget tycker jag om, framför allt den kvinnliga vänskapen. Den är som den alltid borde vara. Dock blir det alltför många drunkningar i ögon (av varierande färg) och pirrskapande kyssar. De bitarna gör att det mer känns som en ungdomsbok och jag orkar bara läsa om sådant vid ytterst få tillfällen.
Personligen så hade jag önskat mycket mer fokus på Jonnas relation med farfar, inte så mycket på tramsiga kärlekshistorier. Farfar-relationen är det finaste och bästa i hela boken. [spoiler]Det stör mig sanslöst mycket att författaren tar död på farfar. Jag ville ju veta mer om honom. Och farmor. Jonna hade i alla fall definitivt behövt farfar, för att bli en bättre person.[/spoiler]
I Katthotellet vid kusten finns det inte ett enda katthotell i sikte. Det kanske kommer i senare delar. Stundtals är det både mysigt och charmigt, med en del berörande partier. Givetvis kommer jag att fortsätta läsa serien. Den tredje delen är ju en julbok och min förhoppning är nog faktiskt att jag ska läsa den då.
Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.
På Goodreads hade den 3,09 i genomsnitt (beräknat på 246 betyg).
Jag ger den 3,0.

Boken är
Tråkig | Spännande | Förutsägbar | ||
Bladvändare | Klurig | Läskig | ||
Långsam | Tempofylld | Obehaglig | ||
Detaljrik | Fåordig | Nagelbitare | ||
Mysig | Rå | Sorglig | ||
Måbrabok | Tankeväckande | Rolig | ||
Rörig | Genomtänkt | Mörk | ||
Lättsam | Mystisk | Berörande |
Andra som bloggat om Katthotellet vid kusten: enligt O, Stories from the city, stories from the sea och Fantastika
Jag gillar också Jessika Deverts böcker men som det låter och känns för stunden så skippar jag nog just den här. Inte bara för det du skrev utan rent krasst har jag inte prioriterat den här serien av någon anledning. Och du fick mig inte att längta mer 😄.
SvaraRaderaDet finns ju så mycket annat att läsa 🙂 Jag kommer med största säkerhet att fortsätta med serien. Det är typ en sådan här bok jag behöver efter en torr och trist.
RaderaDet här är den enda Devert jag läst och njae, jag var inte så förtjust och kommer inte läsa mer. Vill du läsa bra feelgood så har jag precis lyssnat på Boksamlaren och nu håller jag på med Sensommarvals.
SvaraRaderaHennes dagböcker-böcker är mycket bättre än denna. Tycker du ska ge dem en chans 🙂
RaderaBoksamlaren har jag redan lagt till på min lista. Den andra kände jag inte till, får kolla upp den.