Smakebit på søndag: Mellan raderna

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Magnolian blommar för fullt, snart är det påsk och sedan är det inte långt till vår första semester. Även om det har varit en ganska tuff vecka på jobbet så har det mesta gått i dur.

Efter att ha genomlidit en sanslöst torr och tråkig bok, som jag blev klar med igår, så tyckte jag att jag behövde något upplyftande. När jag gick igenom vad jag hade av den sorten i mina egna hyllor så poppade namnet Johanna Schreiber upp. Jag köpte den boken efter ett mycket positivt inlägg hos Lotten och henne kan man ju lita på. Mellan raderna är första delen i serien Schantz förlag.

Min smakebit är från början av boken:

Tårarna som rinner ner för Emilys kinder har ingenting med kistan framme vid altaret att göra. Den enda relation hon har till Otto Schantz är det stora porträttet av honom hon ser varje dag när hon passerar in genom de tunga dubbeldörrarna i förlagshuset vid Mosebacke torg. Men precis där hans kista står placerad nu stod hon själv för drygt fem år sen. Det mörka håret hade fortfarande varit långt, och uppsatt i en så avancerad frisyr att hon och Petter hade fått kämpa i 20 minuter med att få loss alla hårnålar när de checkat in i sin bröllopssvit sent på natten. På ett av de många foton som ligger längst ner i en flyttkartong syns hennes ena hand vila på den putande magen med hon sträcker fram den andra mot Petter för att låta honom trä på trestensringen som varit hans mormors. De tre stenarna som, enligt prästen, kunde ses som en symbol för henne, Petter och det lilla barnet som växte i hennes mage. Barnet som var Theo, som för bara ett par dagar sen blåste ut de fem ljusen i sin födelsedagstårta, lyckligt ovetande om att hans föräldrar snart inte skulle bo tillsammans längre.