Film: Passagen (2025)

Titel: Passagen
Originaltitel: The electric state
Genre: Science fiction
Regissör: Anthony Russo, Joe Russo
Manus: Christopher Markus, Stephen McFeely, Simon Stålenhag (bok)
Skådespelare: Millie Bobby Brown, Chris Pratt, Ke Huy Quan, Woody Norman, Stanley Tucci
Utgivningsår: 2025
Produktionsland: USA
Längd: 128 min
Serie: -
Såg den på Netflix 21 mars 2025




Handling
En föräldralös tonårig flicka färdas tvärs över ett postapokalyptiskt landskap i USA i sällskap med en robot och en excentrisk lösdrivare i jakt på hennes yngre bror.

Min kommentar
Det var återigen dags för det nästan ångestfyllda i att hitta fredagsfilmen att titta på till hamburgaren/pizzan. Jag behövde inte leta så länge den här gången, eftersom Netflix ligger först av flikarna som jag öppnar med våra streamingtjänster och där går Passagen.

Filmen la jag till på vår lista direkt när den dök upp på Netflix. Faktiskt enbart baserat på två av skådespelarna; Millie Bobby Brown och Chris Pratt. Då visste jag inte ens att den bygger på en svensk grafisk roman, av Simon Stålenhag. När jag upptäckte det så blev jag ännu mer sugen på att se den. Jag har inte läst den och det tror jag är en fördel. Om man har läst den så blir man tydligen fruktansvärt besviken på filmen. Själv tyckte jag att den var helt okej.

Min allra största favorit är roboten Penny Pal, posten, eller vad man ska kalla hennes figur. Det är också hon som står för den roligaste kommentaren i hela filmen när hon ... tar hand om en fiende. Hon får frågan "What does the US postal office need that for?!" och då svarar hon "Dobermans.". Herman är också en favorit, han är som en babusjka (rysk docka).

De flesta karaktärerna här är ju robotar så mest är det bara rösten som skådespelarna bidrar med. Millie Bobby Brown och Chris Pratt är dock riktiga människor och jag tycker att de gör det bra. Kul är också att Ke Huy Quan dyker upp, han som spelade Data i The Goonies.

Filmen är alldeles för lång med sina drygt två timmar. Handlingen räcker inte på långa vägar till för det. Åtminstone inte med det fokus filmen nu har. Allt känns väldigt utdraget, samtidigt som berättandet är forcerat. Jag gillar retro-stuket, bland annat robotarna känns väldigt 90-tal, vilket ju passar bra. Fina är de i alla fall. Effekterna är också bra. Det är själva storyn som är tunn och det finns en del underligheter. Den största av dem är nog varför de helt enkelt inte tar den där drönarens vapen någon gång. De avväpnar ju honom flera gånger. Soundtracket är jag besviken på. Det gjordes ju så mycket bra musik där i skarven 80-/90-tal. Nu är ju detta ett alternativt 90-tal, men ändå.

Jag anar ett budskap i Passagen, dolt långt inne i alla klichéer, men jag gissar att det är mycket tydligare i boken. Förutsägbar är den och jag tror att vi lyckades gissa allt. Till syvende och sist så tycker jag ändå att filmen är underhållande och sevärd. Trots allt.


På Letterboxd hade den 2,1 i genomsnitt (beräknat på 86 688 betyg).
På IMDb hade den 6,0 i genomsnitt (beräknat på 36k betyg).
Jag ger den 3,5.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig