"Död och begraven" av Stephen Booth

Författare: Stephen Booth
Titel: Död och begraven
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 335
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Dead and buried
Översättare: Carla Wiberg
Serie: Ben Cooper och Diane Fry 12
Förlag: Månpocket
Utgivningsår: (original) 2012 (min) 2013
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 27 november 2016




Första meningen: På avstånd såg det ut som något fast - en svart mur som spärrade vägen, tät och ogenomtränglig.

Baksidetext
Fruktansvärda bränder härjar i det natursköna hedlandskapet. Hundratals brandmän och skogvaktare kämpar för att hindra lågorna att nå fram till det avlägsna värdshuset som en gång var ett berömt utflyktsmål men nu står övergivet och igenbommat.

Ben Cooper och de andra poliserna i Edendale söker desperat svaret på frågan vem eller vad som ligger bakom de slumpartade bränder som förstört stora hedområden. Då görs mystiska fynd bland de förkolnade rester som elden lämnat efter sig. Det hela tycks vara ett ärende för arkeologer, tills man hittar något fruktansvärt som är av betydligt modernare datum.

Diane Fry kallas till sin forna arbetsplats för att återuppta utredningen av de två turister som försvann i snöstormen kring jul. Hennes gamla parhäst Ben Cooper har fullt upp på sitt håll med både påtvingade förändringar i polisorganisationen och krångel i privatlivet. Bränderna väcker dessutom liv i en händelse i hans förflutna som får en ny, högst oroande innebörd. Vissa drar sig inte för att göra vad som helst för att han inte ska minnas.

Min kommentar
Tolfte delen om Cooper och Fry är utläst och nu börjar jag närma mig slutet på riktigt. Endast en bok kvar oläst i hyllan och den borde vara bra, för denna var det inte. Jag börjar allvarligt misstänka att Stephen Booth är en varannanboksförfattare.

Som vanligt spelar naturen en stor roll, men här blir det för mycket. Vid ett tillfälle togs drygt två sidor upp av att beskriva vägen som Cooper körde. Och dryga var de sannerligen. Booth måste verkligen älska de där hedarna, men jag är osäker på om detta är rätt sätt att förmedla kärleken. Själv blev jag mest uttråkad.

Kanske är det orättvist att skylla allt på miljöbeskrivningarna, de är inte ensamma skyldiga till tristessen. Det fullkomligt flödar över av ointressanta vardagsbetraktelser och lokal information (speciellt med tanke på att Edendale är en fiktiv ort), som smakprovet jag länkar till här nedanför är ett exempel på, och alla dessa långrandiga beskrivningar drar ner tempot tills det nästan gör halt. Ännu en vanlig Stephen Booth-grej är det överdrivna antalet karaktärer. Många av dem är helt onödiga. Den här gången kan jag i alla fall hålla isär dem så det stör inte alltför mycket. Förutom att det irriterar mig då.

Ben är precis lika mähäig som han brukar, hans kärlek till Liz och hans tankar på henne känns krystade och oäkta. Nästan som att han är tillsammans med henne för att det är bekvämt. Jag har länge känt att jag skulle vilja skaka om honom för att han ska vakna till lite. Förmodligen tyckte författaren likadant för det som händer i den här boken kan man verkligen kalla en omruskning. Minst sagt. Diane är mer otrevlig än hon brukar och hon går långt över gränsen för vanligt hyfs. Till och med med hennes mått är det nästan för mycket. Murfin har en alldeles för liten roll här, han framstår mer och mer som den mest sympatiske. Personligen tycker jag att det är synd att studenten från Lund, som bor granne med Ben, bara nämns i förbigående. Hoppas hon återkommer.

Sista tredjedelen av boken är riktigt bra och spännande, men när den är slut så har jag egentligen fler frågor än svar. Det känns som att jag inte fick någon förklaring. Vad gjorde till exempel Aidan på puben? Och fick man egentligen reda på vem som dödade honom? Även om jag nu kunde gissa både vem och varför, men jag vet ju inte. Det är nästan som att Stephen Booth var så upptagen av att beskriva sina älskade hedar att han glömde bort att han hade ett brott att klara upp.

Fallet känns väldigt oavslutat, kanske fortsätter det i nästa bok. Det är tur att jag snart ska ta mig an den. Det ska bli otroligt intressant att se vart det här tar vägen. Kommer Ben att bli (mer) outhärdlig? Kommer Diane att få Hitchens jobb? Kommer Murfin att pensioneras? Bara frågor...

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 3,3 och genomsnittet 3,39 (beräknat på 48 betyg).
På Goodreads hade den 3,91 i genomsnitt (beräknat på 686 betyg).
Jag ger den 3,5

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Död och begraven: Annika Bengtsson, Mysterierna... och DAST.

Boken verkar inte gå att hitta som ny längre.