lördag 24 november 2018

"Bokklubben vid livets slut" av Will Schwalbe

Författare: Will Schwalbe
Titel: Bokklubben vid livets slut
Genre: Biografi
Antal sidor: 297
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The end of your life book club
Översättare: Charlotte Hjukström
Serie: Walter Gröhn 3
Förlag: Massolit Förlag
Utgivningsår: (original) 2012 (min) 2013
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 10 november 2018




Första meningen: Vi älskade mockadrycken i väntrummet på Memorial Sloan-Ketterings öppenvårdsmottagning.

Baksidetext
"Vad är det du läser?" Det är frågan Will ställer till sin mamma, Mary Anne, när de sitter i väntrummet på cancermottagningen. Det är november 2007, kort efter att hon diagnosticerats med långt framskriden cancer.

Detta är den sanna historien om en son och hans mamma, och om den bokklubb som under hennes sista tid i livet för dem närmare varandra. I takt med att sjukdomen sprider sig läggs bok efter bok till läslistan, och i de personliga samtalen kring böckerna får Will och Mary Anne en möjlighet att återupptäcka sina liv och lära känna varandra på ett nytt sätt. I bokklubbens sfär är de inte längre den sjuka och den friska, utan en mamma och en son som tillsammans upptäcker nya världar.

Min kommentar
Den här boken fick jag som en överraskning från förlaget sommaren 2013. Även om den lockade till läsning redan då så kände jag att den låg lite för nära min egen verklighet för tillfället. Min pappa dog bara ett halvår innan boken dök upp och det kändes lite väl tungt att ge sig på en bok med det här temat. Och så blev den stående där. Tills nu.

Jag hade inte kommit speciellt långt när jag blev förvånad och faktiskt lite chockad när jag insåg att jag var irriterad på den här familjens förträfflighet. Alla är så belästa, så duktiga, så filantropiska. Visst, det hör till det amerikanska att slå sig själv för bröstet, men det finns ingen anledning att rapa upp fina titlar och namn på kändisar. För mig blir det för mycket av "se på oss, vi är så fantastiska och hanterar det här föredömligt". Jag gillar det inte.

En bidragande orsak till att jag inte gillar är förmodligen att jag inte tycker om mamman. Hon framställs inte som speciellt sympatisk. Hon är fördömande mot andra människor som inte är familj eller flyktingar, speciellt om de inte tycker som hon. Hon är despotisk, styr familjen med järnhand och är mer än en aning självgod. Dessutom har hon egenheten att hon alltid läser slutet i en bok först, för att vara säker på att den är värd att läsa.

Boken är otroligt rörigt skriven och jag kan inte hitta tidslinjen. Något börjar berättas, som händer nu, plötsligt görs en avvikare och i den avvikaren kan det i sin tur komma avvikare. Jag blir helt yr. Speciellt mycket bokdiskussioner blir det inte utrymme för i all name-dropping och slå på sin egen trumma, de är synnerligen grunda och korta. Och kanske för att följa sin mors exempel så berättar författaren gärna hur böckerna slutar.

Nej, boken är inte värdelös, det finns en del funderingar som jag kan relatera till, exempelvis beskrivningen av e-böcker som går ut på att e-böcker bara är själ, de har ingen kropp, konsistens eller vikt. Man kan inte känna på dem. Precis så är det. Och så gläder det mig att dessa fina, belästa människor gillade Stieg Larsson. För mig är detta lite för opersonligt skrivet och jag blir inte så berörd som jag hade hoppats på, men så fort det slutar handla om mammans rättfärdighet och i stället går in på vad Will känner så bränner det till. Det är tack vare de stunderna som boken ändå får en trea i betyg.

Boktipsets estimerade betyg var 3,1 och genomsnittet 3,0 (beräknat på 91 betyg).
Goodreads hade den 3,81 i genomsnitt (beräknat på 43 523 betyg).
Jag ger den 3,0.
Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Bokklubben vid livets slut: C.R.M. Nilsson, Bokstunder och Bam tycker.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

10 kommentarer:

  1. Pappa dog 2011 och jag ville inte läsa den här och gav bort den. Din recension får mig inte att ångra mig. Fast av andra skäl

    SvaraRadera
    Svar
    1. Beröringsfaktorn är minimal i den här boken, i alla fall för mig. Det är egentligen bara de få stunder som det handlar om Will som jag känner att jag kan relatera lite. Jag blir mest upprörd av all präktighet som dominerar allt.

      Radera
  2. en av mina favoriter, mycket läsvärd
    http://hannelesbibliotek.blogspot.com/2013/05/bokklubben-vid-livets-slut.html

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, man kan ju inte alltid tycka lika.

      Radera
  3. Jag började lyssna på den men den funkade inte alls som ljudbok. Efter att ha läst ditt inlägg tänker jag att jag nog inte heller hade gillat den som pappersbok. Den får nog förbli icke utläst.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den funkade inte alls för mig, allt det som kunde beröra drunknade i all förträfflighet.

      Radera
  4. Jag trodde att du skulle tycka ungefär så här :). Mitt problem är att jag aldrig träffat någon perfekt person i verkliga livet och det gör att jag har svårt att köpa berättelsen helt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det finns inga perfekta människor. Perfekt är dessutom vansinnigt tråkigt. I mina ögon var hon allt annat än det.

      Radera
  5. Vad tråkigt, det hade kunnat bli en tänkvärd bok med det temat. Men skönt att slippa bli lockad av ännu fler böcker ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det finns ju en del som har gillat den, men jag klarade liksom inte av det. I stället för att dela med sig av berörande historia så rapades det bara upp en massa titlar (på människor, inte böcker) och ovidkommande händelser. det funkade inte alls för mig.

      Radera