Bok: På sannolika skäl av Gianrico Carofiglio

Författare: Gianrico Carofiglio
Titel: På sannolika skäl
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 253
Originalspråk: Italienska
Originaltitel: Testimone inconsapevole
Översättare: Ulla Trenter
Serie: Guido Guerrieri 1
Förlag: Månpocket
Utgivningsår: (original) 2002 (min) 2010
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 4 maj 2025




Första meningen: Jag kommer mycket väl ihåg den dag - eller rättare sagt den eftermiddag - när alltsammans började.

Baksidetext
Advokat Guido Guerrieri får en dag besök på sitt kontor av en ung egyptisk kvinna. Hennes vän, Abdou Thiam från Senegal, har blivit anklagad för ett fruktansvärt brott, mordet på en liten pojke, som hittats på botten av en brunn. Abdou är kringvandrande försäljare på stränderna runt Bari, och har flera gånger setts prata med pojken. Bevisen polisen har mot honom är starka. I sitt eget känslomässigt instabila tillstånd efter en skilsmässa, tar Guerrieri emot den alldeles för låga summa pengar som kvinnan kan erbjuda, och lovar att göra vad han kan för Abdou.

Åklagaren vill ha en snabb dom, men Guerrieri blir snart övertygad om Abdous oskuld, och försvaret av honom hjälper Guerrieri i hans eget sorgearbete. Han konfronteras med småstadsrasism underblåst av den senaste tidens invandring från Afrika, och utnyttjar skickligt kryphålen i det italienska rättsväsendets labyrintliknande irrgångar.

Min kommentar
Det brukar inte bli jättemycket läst på våra semestrar av upplevelsetyp, både tid och ork är en bristvara då, men jag tänkte ändå att en enda bok inte kommer att räcka till. Så jag letade och letade. Lite överraskad och mycket glad blev jag när jag hittade På sannolika skäl i min egen hylla. En bok som jag köpte 2013 (och inte längre kommer ihåg varför), men som bara verkar ha stått där och väntat på just den här resan. Boken utspelar sig nämligen i Bari, Italien. Vår resas slutmål.

Författaren till den här boken, Gianrico Carofiglio, har jobbat som domare och åklagare vid anti-maffia-direktionen, så det är lite extra tyngd på rättegångsvinkeln. Lite intressant är det då att huvudpersonen här är försvarare, inte åklagare. Boken är omöjlig att genrebestämma och det är ingen egentlig deckare. Det finns visserligen ett mord, men det får vi inte ta del av och inte heller av utredningen. Mer rätt är nog att kalla den för rättegångsdrama. Lite som John Grisham. På italienska.

I den här boken är det inte mycket dialog, i egentlig mening. I stället berättas det, oftast, vad som sägs, i några få korta meningar. Jag är inte helt säker på vad jag tycker om det, men det funkar. Det blir i alla fall utomordentligt effektivt och man vänjer sig.

Tempot är långsamt och handlingen är inte jättespännande. Det lunkar liksom på. Både med livet och jobbet. Det är helt enkelt trevligt. Trots ämnet. Jag skulle nog nästan kunna påstå att det är mer än känsla som förmedlas och det är en mycket bra känsla. Guidos slutplädering, som faktiskt borde ha fått mig uttråkad, var inget annat än magnifik. Den känslan.

Huvudpersonen Guido verkar vara en bra man och det är väldigt lätt att tycka om honom. Han är en ganska ovanlig sorts huvudperson, tycker jag. Han är reflekterande, utan att bli störigt filosofisk. Han är sylvass, utan att bli okänslig. Han är hjältematerial, utan att bli en übermensch med superhjältetendenser. Han är nog egentligen en högst motvillig hjälte och det är jag ju alltid svag för. Han är självironisk och han har självinsikt. Två mycket trevliga egenskaper. Jag förstår nog egentligen inte vad det är som gör honom så sympatisk, men min teori är att det är författarens kärlek till honom som lyser igenom. Han är tecknad med värme och respekt. Det gör honom så mänsklig. Och helt omöjlig att inte tycka om.

På sannolika skäl har några år på nacken nu (släpptes 2002), men jag tror att den dessvärre fortfarande är aktuell. Jag hade inte alls förväntat mig att tycka om den så mycket och definitivt inte på det här sättet. Detta är ju första delen i serien om Guido Guerrieri och det har kommit sju. Bara tre av dem, de första, verkar vara översatta. Och omöjliga att få tag i. Det är väldigt synd, jag hade gärna fortsatt att läsa om Guido.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,90 i genomsnitt (beräknat på 6 999 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om På sannolika skäl: En trave böcker, Annikas litteratur- och kulturblogg och Böcker etc

Kommande böcker juni 2025

Det blir faktiskt lättare och lättare att inte plocka med varenda intressant bok jag hittar. Jag var ganska restriktiv, men det blev ändå en handfull böcker som jag tycker verkar spännande eller som jag av andra anledningar blir nyfiken på.

Den smutsiga floden av Åke Edwardson
Genre: Kriminalroman
Serie: Erik Winter (14)
Antal sidor: 400
Utgivningsdatum: 2025-06-09
Förlag: Albert Bonniers Förlag

Från Bokus
Kriminalkommissarie Erik Winter och ständige parhästen Bertil Ringmar ställs i "Den smutsiga floden" inför ett ovanligt besvärligt fall, när flera unga kvinnor överfalls och lemlästas nattetid i närheten av Röda Sten och Eriksberg i Göteborg. Dåden liknar händelser sju år tillbaka i tiden, då någon gärningsman aldrig greps. Mitt under utredningen måste Ringmar - som känner rädsla inför att åldern börjar ta ut sin rätt - ge sig av till Kuala Lumpur, där hans son Martin, som arbetar som kökschef på lyxhotellet Shangri-La, är anmäld försvunnen. Snart behöver Bertil Eriks hjälp på plats.

Ännu en "sista" del i den här serien. Det är faktiskt den femte av dem för det skulle bara bli tio delar. Sedan har det ploppat upp den ena efter den andra. Jag vet inte vad jag tycker om det och jag vet nog egentligen inte heller om jag vill läsa denna eller ej.

---

Djävulens bästa trick av Anders Roslund
Genre: Kriminalroman
Serie: Ewert Grens (14), Hoffman & Grens (9)
Antal sidor: 440
Utgivningsdatum: 2025-06-23
Förlag: Albert Bonniers Förlag

Från Bokus
Midnatt. Stockholm är i rörelse. Så förändras allt. En serie spektakulära dåd lamslår huvudstaden, ett helt samhälle. Polisens ledning är övertygad om att de kan stoppa nya vansinnesdåd, men Mariana Hermansson, kriminalinspektör vid våldsroteln, vet att något inte stämmer. Medan hennes chefer går vilse, följer hon spåren mot Älvkarleby och avdelning 5 på en rättspsykiatrisk klinik. Någon har planerat brott ingen av oss mött förut, bortom det vi kan föreställa oss, och det finns bara ett sätt hon kan lösa dem på. Hon måste ta sig innanför murarna och taggtråden. Och hon gör det tillsammans med sin förre chef och med polisens främste infiltratör, kommissarie Ewert Grens och den kriminelle Piet Hoffmann, i det som ska bli deras sista gemensamma äventyr.

Jag ligger nästan hopplöst efter i den här serien nu, men någon gång ska jag fortsätta läsa den.

---

Kurragömma av Søren Sveistrup
Genre: Kriminalroman
Serie: Naia Thulin & Mark Hess (2)
Antal sidor: 550
Utgivningsdatum: 2025-06-05
Förlag: Albert Bonniers Förlag

Från Bokus
En kvinna anmäls försvunnen av sin exman. Naia Thulin och hennes nya kollega Raheem försöker kartlägga kvinnans liv och det visar sig att hon har varit förföljd en tid. I kvinnans telefon hittar de hotfulla sms, gärningsmannen tycks via sin telefon ha övervakat, manipulerat och förödmjukat sitt offer. Thulin lyckas koppla utredningen till ett olöst mord på en 19-årig tjej, där tillvägagångssättet tycks ha varit likartat. Men vad har en gymnasieelev och en småbarnsmamma gemensamt?

Thulin får hjälp av Mark Hess som återvänt till Köpenhamn och tillsammans försöker de lösa brotten, som visar sig vara en perverst kurragömmalek som började en vårdag för mer än 30 år sedan, när en trevlig skolresa förvandlades till en mardröm. En kapplöpning mot tiden börjar, och Hess och Thulin försöker koppla ihop det förflutna och nuet innan kurragömmaleken kräver ännu fler offer.

Jag var inte så förtjust i förra boken som andra verkar ha varit, men jag kan tänka mig att ge honom en andra chans.

---

Hur blir det med kärleken? av Jessika Devert & Annika Devert
Genre: Feelgood
Serie: Rönning & Stilton (9)
Antal sidor: 319
Utgivningsdatum: 2025-06-05
Förlag: Printz Publishing

Från Bokus
När Susanne får en vistelse på pensionat Mogna hjärtan i julklapp får hon hjärtklappning. Pensionatet är nämligen ett dejtinghotell med ett enda syfte: att hjälpa gästerna hitta kärleken. Tanken svindlar. Att träffa någon är spännande och lockande, men också förfärligt utlämnande. Men det har gått många år sedan Susannes älskade make Jaques bortgång och hon bestämmer sig för att våga kasta sig ut i det okända.

På hotellet samlas män och kvinnor för att utforska nya sätt att mötas. De målar självporträtt, sniffar på tröjor och samtalar utan att se varandra - allt i jakten på den rätta. Det blir några fina sommarveckor fyllda av oväntad vänskap, utmaningar och till och med spirande kärlek. Men snart börjar Susanne ana att något inte står rätt till. Några deltagare verkar träffas i smyg, och hon undrar om Hanna och Frej, paret som driver hotellet, verkligen är så seriösa som de verkar?

När vistelsen lider mot sitt slut ska gästerna avslöja om de hittat någon de vill fortsätta träffa. Men vad händer när vardagen tar vid? Är det kanske vänskap som är meningen med livet? Och kan kärleken verkligen överleva utanför pensionatets trygga miljö?

Tydligen en fristående uppföljare till Hur blir det med julen?

---

Hans sista ord av Gillian Mcallister
Genre: Kriminalroman
Serie: -
Antal sidor: 352
Utgivningsdatum: 2025-06-18
Förlag: Modernista

Från Bokus
Den 21 juni, årets längsta dag, är Camillas liv på väg att förändras för alltid. Efter flera månaders föräldraledighet ska hon för första gången lämna sin lilla dotter på förskolan och återvända till jobbet som litterär agent. Men när hon vaknar är hennes man Luke försvunnen - och det enda spår han lämnat efter sig är ett mystiskt meddelande.

Snart exploderar nyheten om ett gisslandrama i London. Polisen dyker upp och meddelar att Luke är inblandad - men inte som offer. Camillas man, den kärleksfulla pappan och evige optimisten, är gärningsmannen.

Hur väl känner egentligen Camilla mannen hon älskar? Och vilken fara står hon själv inför om hela hennes liv är byggt på en lögn? Dessutom är hennes nästa drag avgörande. För bara Camilla vet vad det stod på lappen som Luke lämnade morgonen innan han försvann ...

Jag måste nog snart läsa något av henne.

Hett i hyllan #511

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Från maj så tar vi ett jättekliv ända till oktober, 2023.

Den som fruktar snön av H S Palladino dök upp som en överraskning från förlaget.

I oktober det här året så ramlade det in en del recensionsexemplar, överraskande nog. Tre av dem är fortfarande olästa och detta är då den första av dem. Jag hade helt missat den här boken bland boksläppen, tror jag i alla fall, för jag kände inte ens igen den. Den kallas för psykologisk spänningsroman och det är ju förstås en favoritgenre. En debut är det också och norsk. Så den har en del som talar för sig.

Så här står det på baksidan:

Terapeuten Bjørk Isdahl har stämt träff med en av sina tidigare klienter vid namn Azora. Väntan i den mörka höstkvällen förvandlas till en mardröm när Azora faller från taket på byggnaden bredvid och Bjørk blir vittne till hennes död.

Nästa dag får hon besök av polisen, som på offret har hittat ett foto av Bjørk med orden: Jag vet varför du har mardrömmar. Att Bjørk har mardrömmar är helt sant; däremot har hon aldrig berättat för någon om dem ...

Osäkerheten kring vad som egentligen inträffat växer. Både polisen och Bjørk börjar utreda sambandet mellan henne själv och Azora, och om det kan finnas en koppling till dödsfallet - som snabbt visar sig vara allt annat än ett självmord.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

Bok: Där livet är fullkomligt av Silvia Avallone

Författare: Silvia Avallone
Titel: Där livet är fullkomligt
Genre: Drama
Antal sidor: 381
Originalspråk: Italienska
Originaltitel: Da dove la vita é perfetta
Översättare: Johanna Hedenberg
Serie: -
Förlag: Natur & Kultur
Utgivningsår: (original) 2017 (min) 2019
Format: E-bok
Källa: Streamingtjänst
Utläst: 30 april 2025




Första meningen: Den kom från en värld som dolde sig inuti henne.

Baksidetext
Där livet är fullkomligt följer nio månader i sjuttonåriga Adeles liv i höghusområdet Villaggio Labriola, utanför Bologna. Adele blir gravid med den småkriminelle pojkvännen Manuel och våndas över beslutet om hon ska behålla barnet eller adoptera bort det. Ska hon ge barnet, och sig själv, en möjlighet att komma bort från förorten, till ett bättre liv?

Parallellt får vi följa akademikerparet Dora och Fabio i den välmående universitetsstaden Bologna. Deras relation är låst av de misslyckade försöken att få barn och ett uppbrott kommer allt närmare. När de till slut ger upp sina försök och ansöker om att bli adoptivföräldrar tänds hoppet på nytt.

Min kommentar
Årets upplevelsesemester gick till Italien och därför letade jag frenetiskt efter italienska böcker. En av städerna som skulle besökas var Bologna och efter ett fasligt sökande så valde jag till slut Där livet är fullkomligt, som sägs utspela sig just i Bologna. Något jag egentligen inte var helt nöjd med, men det var inte lätt att hitta något som passade.

Detta är Silvia Avallones tredje bok och det är också den tredje jag läser. Stål tyckte jag om jättemycket, men Marina Bellezza passade mig inte alls. Den här boken är precis samma historia som de tidigare två, bara med andra karaktärer och i en annan stad.

Upplägget i den här boken är otroligt rörigt. Det är många berättarröster som vill komma till tals och jag tycker att alla karaktärer låter likadant. För att göra det än mer besvärligt så är det så gott som alltid oklart vems röst vi lyssnar till när nya kapitel börjar. Väldigt långt in i kapitlen så står det liksom bara hon/han, vilket gör att mitt fokus hamnar på att gissa vem det är som berättar och inte på vad personen berättar.

Länge var jag tveksam till vilken stad den egentligen utspelar sig i och jag är inte helt säker på att Bologna någonsin nämns vid namn. För mig så kunde detta ha varit vilken italiensk stad som helst. Nu står det ju i eftertexterna att det är Bologna och då får jag väl tro på det.

Ett stort problem med språket och/eller berättarstilen är att det ältas för mycket. På tok för många ord används för att beskriva vad karaktärerna känner. Upprepade gånger. Jag får inte lov att känna något själv. Deras detaljerade och exakta känslor skrivs mig på näsan och det är ett sätt som aldrig har funkat för mig. Det är extremt sällan som mina känslor yttrar sig på exakt samma sätt som andras och när de då beskrivs utan att lämna något till läsaren så gör det att jag inte blir berörd och inte alls kan relatera.

Egentligen så vill jag inte kalla en bok för pretentiös och det är inte heller riktigt rätt ord här. Det är mer en känsla av att boken så oerhört gärna vill vara en vackert berättad historia och författaren anstränger sig helt enkelt för mycket. Det blir bara omständligt. Nu blir det inte fler böcker av henne, för mig.

Där livet är fullkomligt är outhärdligt utdragen och även denna är ett inlägg i klassdebatten. För min del blir det för mycket politisk propaganda, eller vad man ska kalla det. Mycket offermentalitet och uppgivenhet. Det är ju visserligen annorlunda i Italien, där inte alla har samma möjlighet, utan man måste ha pengar för att utbilda sig, men jag klarar inte riktigt den här typen av berättande.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,50 i genomsnitt (beräknat på 60 betyg).
Jag ger den 3,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Där livet är fullkomligt: Fru E:s böcker, Mösstanten och Enligt Jenny

Tisdagstrion: Flygning

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Robert på Mina skrivna ord

Veckans tema: Flygning på omslag eller i handling

Jag har faktiskt en del böcker som handlar om flygkrascher och annat otäckt (som jag, förut, hade en nästan osviklig förmåga att plocka med mig som reselektyr när jag skulle ut och flyga). Det blir både omslag och handling.

1. Paradisoffer av Kristina Ohlsson, fjärde delen i serien om Fredrika Bergman, handlar om en sorts flygplanskapning. Jag har inget minne av att det var några kapare på planet, men ett hotbrev hittas inne på toaletten, som säger att planet sprängs om inte kraven tillgodoses. Jag fick lite andnöd av denna.

2. Himlen ska gråta blod av Sigbjørn Mostue är första delen om den före detta elitsoldaten Even Stubberud. Han ska snart pensionera sig, men först ska ha göra sitt sista uppdrag; eskortera en terrorist till Somalia. Men flygplanet blir kapat.

3. Överlevare av Dean Koontz där ett flygplan kraschar. Ingen överlever. Men ett år efter kraschen hör en kvinna av sig till kriminalreportern Joe (vars hela familj var med på det störtade planet) och påstår att hon överlevde kraschen.

Film: Killers of the flower moon (2023)

Titel: Killers of the flower moon
Originaltitel: Killers of the flower moon
Genre: Drama
Regissör: Martin Scorsese
Manus: Eric Roth, Martin Scorsese, David Grann
Skådespelare: Robert de Niro, Leonardo di Caprio, Lily Gladstone, Janae Collins, Jillian Dion
Utgivningsår: 2023
Produktionsland: USA
Längd: 206 min
Serie: -
Såg den på Apple TV+ 20 april 2025





Handling
I början av 1900-talet gör oljan medlemmarna av Osage Nation till några av de rikaste i världen. Urspungsamerikanernas plötsliga förmögenhet lockade omedelbart till sig vita inkräktare, som manipulerade, utpressade och stal så mycket Osagepengar de kunde innan de tog till mord. "Killers of the Flower Moon" är baserad på en sann berättelse och kretsar kring den osannolika romansen mellan Ernest Burkhart och Mollie Kyle.

Min kommentar
En film som har legat på vår lista väldigt länge, över ett år, är Killers of the flower moon. Två saker har avskräckt mig. Den främsta är Leonardo di Caprio, en skådespelare som aldrig har varit en favorit. Den andra orsaken var spellängden; nästan 3,5 timmar. Men nu var det påsk och jag tänkte att det får vara nu eller aldrig. Det blev nu.

När vi började titta så framgår det att detta är en verklighetsbaserad historia. Jag kan inte minnas att jag har hört talas om vare sig Osage-folket eller oljepengarna förut. Vilket kanske inte är så konstigt egentligen. Det här är nog inget som amerikaner vill prata högt om.

Trots den löjligt långa spellängden så är filmen aldrig tråkig. Upprepande ja, men inte tråkig. Det blir dock lite för mycket av samma sak för många gånger. Det är också väldigt tydligt, för tittaren, vad det är som pågår och vem som är hjärnan bakom det. Alla skurkar var lätta att känna igen. Det som är svårt att förstå är hur människor kan göra så här mot andra människor. Jag slutar nog aldrig förvånas över det.

För mig är det jobbigt att se Robert de Niro i en roll som ärkekräk. Bra gör han det i alla fall. di Caprio har jag redan nämnt inte är en favorit, men här är han verkligen inte bra. Hans tolkning av korkad verkar bestå av neddragna mungipor och framskjuten haka. Hans karaktär, Ernest, blir jag inte klok på. Så korkad kan väl ingen människa vara? Lily Gladstone, som spelar Mollie, är den som bär filmen. Jag blir så berörd av hennes (brist på) ansiktsuttryck. Det säger så mycket. Men om man inte har fattat efter tjugonde gången man ser henne så lär man inte fatta heller efter den femtionde. Eller hur många gånger det nu var.

Ett störningsmoment i filmen är alla dessa slumpmässiga bilder/scener som är inklippta här och där, mitt i något annat. Jag förstår dem inte. Är det saker som händer samtidigt eller vadå? De känns som förtydliganden av något som redan är extremt tydligt och klart. De stör mig, eftersom jag sedan sitter och funderar på vad de är och hur de passar in.

Killers of the flower moon är otroligt upprörande och jag blir så otroligt ledsen. Det finns inga ord som räcker till här. En film som påverkar mig så här mycket kan i alla fall inte få något annat betyg än en fyra. Trots spellängden. Det finns ingen som helst anledning, eller ursäkt, för en film att vara nästan 3,5 timmar lång. Då klipper man. Eller gör en serie.


På Letterboxd hade den 4,0 i genomsnitt (beräknat på 1 008 753 betyg).
På IMDb hade den 7,6 i genomsnitt (beräknat på 280k betyg).
Jag ger den 4,0.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Smakebit på søndag: Hipp hipp hurra

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

I dag är det min födelsedag! Det betyder huset fullt och den här gången även nattgäst, min syster som kom igår. Även min bror och svägerska kom igår, men de bor på hotell, så vi var ute och åt på kvällen. I dag blir det noll tid för annat än kalas, men det är kul med besök. Det får vi aldrig annars, eftersom alla bor så långt ifrån.

Jag har kommit lite i otakt med läsningen och smakebitar, eftersom jag förra veckan ville bespara er en otroligt trist och torr upplevelse. Sju kvadrat med lås, som smakebiten i stället plockades ur, är inte utläst än. Den var lite tjockare än vad jag hade väntat mig. Så veckans smakebit kommer från nästa bok jag ska läsa, Hipp hipp hurra av Malin Stehn. Det här är en författare som snabbt har seglat upp i favoritlistan. Hennes två tidigare böcker har varit riktigt bra och jag tror att även denna ska vara det.

Min smakebit är från sida 11:

Oststängerna har precis lämnat ugnsvärmen, de är gyllenbruna och doftar förföriskt. Tjugofem höga glas står uppställda på köksön, redo att fyllas. Klockan är snart halv sex. Det är dags att hämta personalen.
    "Molly!"
    Dörren till min dotters rum glider upp och snart syns hon på trappkrönet. Den vanliga mjukisuniformen är utbytt mot jeans och en svart topp, håret är samlat i en stram tofs.
    "Vad fin du är." Hon ger mig en kylig blick och jag fortsätter: "Kommer ni ner?"
    Almina dyker också upp, ställer sig bredvid Molly. Grannflickan är klädd i vit blus och svart kjol, men skulle nästan kunna ta henne för en professionell servitris.

Bok: Carolines pris av Peter Barlach

Författare: Peter Barlach
Titel: Carolines pris
Genre: Feelgood
Antal sidor: 226
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Caroline 4
Förlag: Lind & Co
Utgivningsår: (original) 2017 (min) 2017
Format: E-bok
Källa: Streamingtjänst
Utläst: 24 april 2025




Första meningen: "Caroline, jag säger upp mig!" säger Viktor bakom min rygg.

Baksidetext
Äntligen går affärerna lysande för krögaren Caroline! Efter en mängd motgångar och åtta månader i fängelse, verkar det som om hennes kaotiska liv är över. Anstalten, hennes senaste krog, är fullsatt varje kväll och drar gäster från hela Sverige. Caroline har till och med råd att anlita en städfirma som drivs av den karismatiske hundälskaren Ilham.

Allt rullar på tills den dag då städerskan Zulfiya berättar om sin fasansfulla flykt till Sverige och att hon nu arbetar under slavliknande förhållanden. Kanske har Ilham Städ AB, som på pappret ser ut att skötas korrekt, något att dölja? Caroline säger upp kontraktet med omedelbar verkan och anställer själv Zulfiya, trots att Ilham varnar henne för att det kan få farliga konsekvenser.

Så får Caroline ett paket med okänd avsändare. Innehållet får henne att förstå att en ny strid har börjat och att hon återigen kan tvingas betala ett högt pris.

Min kommentar
När det fortfarande var för mycket månad kvar för att påbörja den sista planerade boken i april (jag ville ju passa in den till semesterresan) så var jag tvungen att hitta något annat. Något kort och snabbläst. Så jag började titta på vad jag har på min lista på Storytel. Då dök plötsligt Carolines pris upp. Jag har ju läst de tidigare delarna (förutom den där hon är väldigt ung) och den verkade passa perfekt.

Det finns så mycket i den här boken som jag inte alls uppskattar. Bland annat drogromantik, som jag är fullständigt allergisk mot. Jag får också känslan av att boken är snabbt skriven, tempot är forcerat och det blir lite stapla-händelser-på-hög. Det som är bra är dock väldigt bra, men tyvärr är det alldeles för lite.

Caroline är jag inte så förtjust i. Hon har så mycket dubbelmoral att det nästan blir löjligt. Hon blir rent ut sagt skitförbannad när andra har åsikter eller fördomar om hennes person. Själv dömer hon ut (minst) en hel yrkeskår och är allmänt fördomsfull mot andra. Hon älskar att sätta etiketter på folk och hon är den typ av människa som tycker att hon alltid har rätt. Det är alla andra som tycker/gör fel. Ett typiskt barn av sin tid. Ingen impulskontroll. Inget konsekvenstänk. Inga problem tas på allvar förrän det hoppar upp och biter henne i rumpan. Då har oftast hon (eller någon annan) råkat illa ut. Det som räddar hela hennes person är att hon gör fel saker, men av rätt anledningar. Rolig är hon också. Ibland. Ofta är hon bara irriterande. Lite som människor tenderar att vara.

Även om nu Caroline är rolig, så är det mycket av det som jag kallar flåshumor (alternativt gubbhumor). Det är en humor som inte går hem så bra hos mig. Ett annat problem är att jag emellanåt tycker att saker verkar hända bara för att få till en twist, helt utan logisk anledning. Men främst är det nog så att det bara är att acceptera att jag inte är så förtjust i att läsa om 30-åringar.

Det finns en del svärta också, i Carolines pris, men på något sätt så känns det inte som på allvar. Inte ens mot slutet, där det faktiskt händer riktigt otäcka saker. När jag letade upp denna så såg jag att det finns fler delar. Det är inte omöjligt att jag läser dem också.

På Goodreads hade den 3,50 i genomsnitt (beräknat på 60 betyg).
Jag ger den 3,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Carolines pris: LitteraturMagazinet

Läsplanering juni 2025

Sommaren närmar sig med stormsteg, men det brukar inte påverka läsningen nämnvärt. Semester blir det i alla fall inte över sommarmånaderna, men förmodligen blir det mer hemarbete än vanligt. Om det är bra eller dåligt för lästiden återstår att se.

• Vattnet drar av Madeleine Bäck. Boktolva, Hyllvärmare.
• Ung mans färd mot natt av Håkan Nesser. Finish That Series.
• Etthundra mil av Jojo Moyes. Boktolva. Hyllvärmare.
• Kedjan av Adrian McKinty. Vi möts igen. Hyllvärmare.

Hett i hyllan #510

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Ännu en födelsedagspresent från slutet av maj 2023.

Adrian McKintys Jakten ville jag hemskt gärna ha i present.

Jag har läst två böcker av honom, som båda ingår i en serie om den nordirländske polisen Sean Duffy. De har varit väldigt bra och även historiskt intressanta. Den här boken ska dock inte vara en del i den serien utan en fristående historia. Som dessutom utspelar sig i Australien, verkar det. Den ska dessutom vara en thriller. Jag har ännu en av hans fristående thrillers i hyllan och den ska faktiskt snart bli läst.

Så här står det på baksidan:

Heather är nygift med den betydligt äldre Tom. Han är änkling med två barn som inte gör någon hemlighet av att de inte tycker om sin nya unga mamma.

Under en semester i Australien lyckas Tom få med sig familjen på en färjetur till en ö där lokalbefolkningen lever under sina egna lagar. Men efter en tragisk olycka förvandlas äventyret till en mardröm. Heather måste nu föra sina nya familjemedlemmar i säkerhet. Även om det innebär att hon behöver göra saker hon aldrig trott sig vara kapabel till.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

Bok: Blodrött hav av Lilja Sigurðardóttir

Författare: Lilja Sigurðardottir
Titel: Blodrött hav
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 262
Originalspråk: Isländska
Originaltitel: Blóðrauður sjór
Översättare: Sara Lindberg
Serie: Áróra 2
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2020 (min) 2023
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 21 april 2025




Första meningen: Vi har din fru Guðrun Aronsdóttir.

Baksidetext
När den framgångsrike entreprenören Flosi kommer hem en kväll är köket upp- och nedvänt och hans fru Guðrún försvunnen. Ett brev har lämnats kvar på köksbordet. I det står det att hon blivit kidnappad och att om Flosi inte betalar en gigantisk lösensumma kommer Guðrún att dö.

Brevet innehåller tydliga instruktioner om att inte kontakta polisen, och Flosi vänder sig till Áróra, som är finansiell utredare med inriktning på att spåra upp undangömda pengar. Tillsammans med sin avlägsne släkting, kriminalkommissarien Daníel, tar hon sig an fallet.

Samtidigt fortsätter Áróra sökandet efter sin försvunna syster, Ísafold. Hon är djupt besviken på den isländska polisen, som mer eller mindre tycks ha lagt ner utredningen. Själv tänker Áróra aldrig ge upp, även om hon inser att det bästa hon kan hoppas på är att slutligen hitta en kropp att begrava.

Min kommentar
För drygt ett år sedan läste jag första delen i den här serien och blev väldigt positivt överraskad. Andra delen dök upp här dök upp här innan jag hade läst den första, men har fått vänta ett tag. När jag nu hade ganska mycket månad kvar och påskledigt så tyckte jag att det kunde vara dags för Blodrött hav.

Isländskt brukar passa mig väldigt bra. Om man ska generalisera så verkar isländska författare, ofta, ha samma typ av berättande. Dessutom har de lika ofta ett språk som passar mig. Det är kort och koncist, inte direkt några utsvävningar, inga långrandiga miljöbeskrivningar och läsaren förutsätts veta hur man utför vardagliga saker utan att det beskrivs. Detaljerat. Det gäller även för den här boken.

Här är det inte så jättemycket om Áróra och hon är inte huvudperson i sin egen serie. Hennes egen utredning om den försvunna systern hamnar mycket i bakgrunden. Den här gången är det mer fokus på poliserna och då speciellt Helena, som hade en biroll i förra boken. Kanske skiftar fokus i varje bok och det är i så fall alltid trevligt.

Den där Flosi var en riktigt obehaglig och osympatisk man och jag kunde inte få ihop hans agerande på ett tillfredsställande sätt. Några av karaktärerna reagerar överdramatiskt, tycker jag. Jag tror att jag har svårt att se islänningar reagera så. Det är dock inget som stör speciellt mycket. Vad som emellertid stör mig är att ingen verkar reagera på 2 miljoner euro i lösensumma. Jag tycker det låter som oerhört mycket pengar och kanske inte ett normalt belopp för "vanliga" människor. För mig antyder det att kidnapparen vet något som varken staten eller polisen vet.

Intrigen är lite krystad och jag får känslan att författaren anstränger sig för att komma på olika vändningar. Det finns ju inte så många invånare på Island så det är kanske naturligt med de kopplingar som finns här. Jag vet inte hur polisen jobbar, men det kändes som att det gjordes många antaganden och en del misstag. [spoiler]Och jag kan inte för mitt liv begripa hur Karen lyckades få med sig dessa skrymmande pengar utan att någon märkte det.[/spoiler]

Blodrött hav är inte riktigt lika bra som första delen, men det är inte långtifrån. Den avslutas med en rejäl cliffhanger så jag får se till att läsa tredje boken snart. Som så klart redan står i hyllan.

På Goodreads hade den 3,96 i genomsnitt (beräknat på 2 157 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Blodrött hav: enligt O, Mina skrivna ord och Deckarlogg

Tisdagstrion: Böcker av tre utomnordiska favoritförfattare

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Robert på Mina skrivna ord

Veckans tema: Böcker av tre utomnordiska favoritförfattare

USA fick ju vara med förra veckan så författare därifrån får inte vara med nu. Det blir ändå väldigt många att välja på, så jag tänker att jag väljer från tre olika världsdelar och samtliga har fått det högsta betyget av mig.

1. En mors bekännelse av Kelly Rimmer (Australien) är en bok som jag var tvungen att pausa kortare stunder. Bara för att hämta andan och lugna ner mig.

2. Sovande jättar av Sylvain Neuvel (Kanada) är en science fiction, när den är som bäst. Upplägget är lite annorlunda, berättandet sker genom förhörsprotokoll, olika loggar, lite dagboksanteckningar och någon enstaka tidningsnotis. Som jag vanligtvis inte gillar, men det här var så bra.

3. Papillon av Henri Charrière (Frankrike) läste jag för evigheter sedan, efter att jag hade sett filmen (den gamla versionen från 1973). Kanske minns jag inte jättemycket av den, men känslan när jag läste kommer jag ihåg. Mycket väl.

Film: Hit man (2023)

Titel: Hit man
Originaltitel: Hit man
Genre: Komedi
Regissör: Richard Linklater
Manus: Richard Linklater, Glen Powell, Skip Hollandsworth
Skådespelare: Glen Powell, Adria Arjona, Austin Amelio, Sanjay Rao, Retta
Utgivningsår: 2023
Produktionsland: USA
Längd: 115 min
Serie: -
Såg den på Netflix 17 april 2025




Handling
Gary Johnson är den mest eftertraktade professionella mördaren i New Orleans. För sina kunder är han som något ur en film: den mystiska hyr-mördaren. Men om du betalar honom för att ta ut en otrogen make eller en kränkande chef, får du vara försiktig - han jobbar för polisen. Efter att han brutit mot reglerna för att hjälpa en desperat kvinna som försöker fly från en våldsam make, blir han en av sina falska roller, faller för kvinnan och flirtar med tanken på att själv bli en brottsling.

Min kommentar
När det var dags att välja fredagsfilmen (som blev på en torsdag, eftersom det var skärtorsdag och alltså något slags fredag) så kom jag ihåg Lottens inlägg med film och serier hon sett i mars. Där fanns nämligen en film som jag lagt märke till på Netflix, men inte lagt till på listan. Det kändes inte som en film för mig (bara baserat på titel och poster). Lotten är inte bara att lita på när det gäller böcker utan även filmer. Oftast. Så det fick bli Hit man.

Min förvåning var väldigt stor när det visade sig att den här historien har lite verklighetsbakgrund. I den mening att den riktige Gary Johnson jobbade med att sätta dit folk som ville hyra en mördare. Filmen är från 2023 och antingen så har väldigt mycket hänt i samhället de här två åren eller så hade de ingen aning. De trycker nämligen riktigt hårt på att det här med att leja en mördare inte alls existerar i verkligheten. Vi vet nog alla att det faktiskt är precis så det fungerar. Dock kanske inte så mycket för klientelet som förekommer här.

Glen Powell är helt enkelt lysande som den här hitte-på-mördaren. Det är fantastiskt att man kan bli en annan personlighet så där och kul är det också att han använder sina erfarenheter som "hit man" i undervisningen (han är professor på college, civilt, och undervisar i psykologi och filosofi). Jag har tydligen sett honom i massor av filmer, men jag har inte lagt hans namn på minnet. Det tror jag att jag har nu.

Adria Arjona, som spelar kvinnan i nöd, är också bra. Även henne har jag sett i flertalet filmer. Hon och Glen Powell har en väldigt bra och trovärdig kemi. Men hon är lite märklig och jag var inte helt säker på henne någon gång. Hon ger mig jättekonstiga vibbar. Jag vet inte om det var meningen.

Det finns en hel del roliga scener, men favoriten är helt klart när Gary "sufflerar" Maddy med hjälp av mobilen. Deras samspel hade etablerats i en tidigare scen, men det här var något i hästväg. Det var vansinnigt kul.

Slutet är jag inte så glad i, men det är ju trots allt en komedi. "Epilogen", eller vad man ska kalla det, var lite onödig. Personligen så hade jag hellre sett vad som egentligen hände där, efter "slutet".

Hit man var inte alls den film jag förväntade mig. Jag sålde in den som action till sambon, men det här är faktiskt en ren komedi. Dessutom en rolig sådan. Den försöker inte vara något annat och den ska inte tas på allvar.


På Letterboxd hade den 3,3 i genomsnitt (beräknat på 539 434 betyg).
På IMDb hade den 6,8 i genomsnitt (beräknat på 114k betyg).
Jag ger den 3,5.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Smakebit på søndag: Sju kvadrat med lås

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Den här veckan har varit extremt jobbig, men väldigt, väldigt kul. Vi har haft något som vi kallar areaträff på jobbet, vilket betyder att hela vår grupp, som är utspridd över typ hela Sverige, har samlats i Malmö och haft workshops och olika föredragningar i tre dagar. Så klart hanns det även med AW och annat häng också. Fullständigt dränerad på energi efter det, men det var riktigt kul att träffa mina kollegor från Umeå.

Just nu håller jag på och försöker ta mig igenom tredje och sista delen i Operation Garbo av Harry Winter. Oftast så känns det som att jag sitter och läser manus för någon gammal svensk pilsnerfilm och jag tänker bespara er det tvivelaktiga nöjet. I stället blir det en smakebit ur nästa bok, Sju kvadrat med lås av Jussi Adler-Olsen. Detta är tionde och sista (sägs det) delen i serien om Avdelning Q.

Min smakebit är från början av boken, som är en prolog från 2005:

"Har de satt fast sån där skit nu igen?" Anker smällde upp framdörren och sträckte ut en arm över framrutan. "Man ser ju inte ett piss i vinkeln där de har satt den."
    "Får jag gissa?" muttrade Hardy från baksätet. Han tittade på klistermärket som Anker viftade med.
    "Jaha, en ny variant", fortsatte han. "Polishusets tre musketörer. Kollegerna inne i Huset har banne mig blivit påhittiga."
    "De är bara avundsjuka för att vi tre jobbar så bra ihop, Hardy", sa Carl från förarsätet. "Men kolla där borta." Han pekade mot andra sidan gatan. "Kolla på de två snubbarna som står i nischen. Han till vänster, är inte det knivmannen som vi letar efter?"

Bok: Våroffer av Anders de la Motte

Författare: Anders de la Motte
Titel: Våroffer
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 405
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Årstidskvartetten 4
Förlag: Bokförlaget Forum
Utgivningsår: (original) 2020 (min) 2020
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 19 april 2025




Första meningen: Så fort Lille-Stefan körde in i träsket började han tänka på den döda flickan.

Baksidetext
Valborgsnatten 1986 mördas en sextonårig flicka under ritualliknande former i skogen intill ett skånskt slott. Hennes styvbror döms för dådet, och kort därefter försvinner hela familjen spårlöst. Våren 2019 flyttar läkaren Thea Lind in på slottet. Efter att ha gjort ett märkligt fynd i en uråldrig ek ökar hennes fascination för den gamla tragedin. I takt med att hon upptäcker likheter mellan flickans uppväxt och sitt eget såriga förflutna, blir hon alltmer övertygad om att sanningen om mordet aldrig kommit fram. Och att våren 1986 kanske krävt flera offer.

Min kommentar
Äntligen var det dags att plocka fram den sista delen i Årstidskvartetten, Våroffer. Detta har varit en riktigt bra "serie" (det enda böckerna har gemensamt är geografiskt läge och tema). Även om du envist hävdar att du inte läser deckare så tycker jag att du ska ge de här böckerna en chans, för de är så mycket mer än det. De är nästan mer relations- och familjedrama än deckare.

Serien påminner lite om Christoffer Carlssons Hallandssvit, när det gäller uppbyggnad och tema. I Anders de la Mottes böcker så tillkommer temat med en återvändare, men i just den här historien är det inte huvudpersonen som är återvändaren. Den historiska tråden utspelar sig 1986 och i början återkommer den tråden i vartannat kapitel. Sedan upphör de ett bra tag, för att återkomma först i slutklämmen. Alltså, samma uppbyggnad som i de tidigare böckerna.

Mängden av karaktärer är på en bra nivå och de är väldigt bra skrivna. Dessutom trovärdiga ända fram till det något för överdramatiska slutet. Där blev det liksom för mycket. Thea vet jag inte vad jag ska tycka om. Om hon är väldigt modig eller bara väldigt dum i huvudet. Hon gör och säger saker hela tiden, utan att fundera över eller ens överväga konsekvenserna. För att inte tala om hur hon låter sin odresserade hund springa löst i skogen. I slutet av april.

Boken var så bra att jag bara var tvungen att fortsätta läsa när jag kommit till den andra halvan. Det blev så att jag råkade läsa ut den för snabbt (om det nu faktiskt finns något sådant). Det var tur att jag var påskledig så att detta vara möjligt. Jag tycker denna var mer suggestiv än de tidigare delarna. Kanske beror det på det mytologiska inslaget. Författaren har verkligen finslipat tekniken.

Hur bra den här serien än har varit så är det förmodligen ett bra val att avsluta den här. Personligen så börjar jag känna mig less på temat med en dåtid som blir aktuell i nutid. Det är ett mer än uttjatat tema. Hellre läser jag då om dessa små samhällen som är så speciella. Inte bara de skånska. Den tvingande "sammanhållningen" (grupptryck är ett mer passande ord egentligen) som gör att ingen pratar om gamla, fortfarande såriga och oläkta händelser i det förflutna. Speciellt inte när det kommer en utomstående och snokar.

Väldigt länge så var Våroffer på väg mot ett ännu högre betyg och att vara bäst i serien (det senare gäller eventuellt fortfarande), men tyvärr så förstör upplösningen mycket för mig. Jag är i alla fall mycket glad för att jag har många olästa böcker av Anders de la Motte i min hylla.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,95 i genomsnitt (beräknat på 1 788 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Våroffer: Just nu - Just här, Tankar från en samlares hjärna och Litteraturburen

Fördömda presentkort

I 1,5 år eller så har jag haft olika presentkort på Akademibokhandeln och Adlibris. Det har inte varit speciellt bra för bokinköpen (eller, det beror på hur man ser det). Många nya böcker har det i alla fall blivit och samtliga är sådana som jag egentligen vill läsa på studs.

Generation noll av Stefan Ahnhem är fortsättningen på serien om Fabian Risk, den som vi trodde var slut. Sjunde delen och jag har faktiskt läst alla de sex tidigare. Jag var lite besviken på det som tidigare kallades för sista boken, men jag hoppas att denna nya går tillbaka till att faktiskt handla om Fabian.

Hett i hyllan #509

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Då tar vi ett stort kliv, ända till min födelsedag i slutet av maj, 2023.

Ninni Schulman är lite av en favorit och Som vi lekte var självklar på min önskelista.

Jag har läst hela hennes Hagfors-serie, som jag verkligen gillade. Den här boken hör inte dit, utan den är första delen i en ny serie; Siljan. Vilket torde betyda Dalarna. Det kan ju vara trevligt. Det har kommit ytterligare en del i den här serien (som redan står i hyllan) och i augusti ska tydligen den tredje delen släppas. Det kan vara dags att börja på den här serien nu.

Så här står det på baksidan:

Året är 1982. 12-årige Mattias försvinner spårlöst från sitt hem i den lilla byn Våmhus. Ett år senare är han fortfarande borta och hans mamma håller på att gå sönder av sorg och ovisshet.

Den f. d. polisen Ingrid Wolt är på flykt undan sitt förflutna. Hon har just släppts ur fängelset Hinseberg och börjar sakta bygga upp sitt liv igen. I desperat behov av ett arbete startar hon Siljans Spaningsbyrå och hennes första uppdrag blir att hitta Mattias. När hon börjar nysta i fallet inser hon att den skenbara idyllen döljer mörka hemligheter.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

Bok: Mellan raderna av Johanna Schreiber

Författare: Johanna Schreiber
Titel: Mellan raderna
Genre: Feelgood
Antal sidor: 333
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Schantz förlag 1
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: (original) 2021 (min) 2021
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 16 april 2025




Första meningen: Tårarna som rinner ner för Emilys kinder har ingenting med kistan framme vid altaret att göra.

Baksidetext
PR-strategen Emily ägnar dagarna åt att ta hand om självupptagna författardivor och planera storslagna releasefester. Samtidigt försöker hon läka efter en uppslitande skilsmässa, och anpassa sig till ett liv som varannan vecka-förälder.

När hon träffar den karismatiske serietecknaren Herman på förlagets sommarfest slår det gnistor direkt. Men att kombinera den nya förälskelsen med krävande författare och chefer som inte drar jämnt visar sig vara allt annat än enkelt.

Samtidigt pågår en maktkamp på förlaget. Grundaren Otto Schantz har gått ur tiden. Vem av hans arvtagare ska gå vinnande ur striden om Schantz förlag?

Min kommentar
Efter att ha, mer eller mindre, plågat mig igenom en mycket trist, torr och tråkig bok så kände jag att jag behövde något som kunde lätta upp det hela. Tiden skulle tack och lov räcka till i alla fall. När jag scrollade igenom mina olästa böcker så dök boken Mellan raderna upp. En bok jag köpte förra året, eftersom jag behövde beställa några fler böcker för att kunna utnyttja ett sanslöst erbjudande.

Anledningen till att just den här boken fick ramla ner i varukorgen berodde endast på att Lotten hade skrivit ett mycket positivt inlägg om den (plus en senare del) på sin blogg. Jag brukar tycka likadant som henne och därför blev jag lite konfunderad när jag började läsa. För mig var den en typisk 3,5:a. Ganska långt in i boken. Men sedan hände något.

Mitt problem, från början, är att jag inte alls gillar Emily. Hon är typ allt jag inte klarar i en person (fiktiv eller verklig). Hon väste på mig, kan man nog säga, och mot slutet så tycker jag allt rätt bra om henne. Det är riktigt bra gjort, att klara det som författare. Vändningen kom när Emily accepterade att hon hade problem och försökte göra något åt det. Herman tyckte jag inte heller om. Han gav mig otäcka vibbar redan från start. De besannades. Minst sagt. Jag förstår inte hur en vuxen människa kan ge sig till att stjäla någon annans medicin. Hur tänker man då? Han verkade i och för sig ha noll konsekvenstänk.

Relationer är det viktiga i den här boken, tycker jag. Hur bra de bra är och hur dåliga de dåliga är. Personligen så tycker jag att det är för mycket fokus på kärleksrelationen, vilket inte alls behövs i en feelgood. Tycker jag. Här hör den ändå ihop med historien i övrigt, så det funkar. Vänskapen med Clara och Daniel tycker jag om, mycket. Jag vill också ha sådana kollegor/vänner. Det här är nog de viktigaste relationerna i boken. Även syskonrelationen med John är bra beskriven. Svägerskan Nathalie kan jag till 100% relatera till. Både "före" och "efter". Jag är mycket tacksam för att författaren inte föll i fällan att göra både ex-man och svägerskan till monster. De blir mycket mer trovärdiga så här.

Miljön är ju väldigt tacksam, för en som älskar att läsa. Det kan inte bli så mycket bättre än ett förlag. Jag tycker det påminner lite om TV-serien Kärlek & anarki, som också utspelar sig på ett förlag. Det är väl den enda likheten. Emilys ADHD var nog det tråkigaste spåret i boken. Förmodligen för att jag själv är motsatsen till den personligheten. Efter att ha läst några intervjuer med författaren så förstår jag att detta var en viktig aspekt att få med.

Mellan raderna är en bra feelgood. En med svärta, där inte allt bara är rosaskimrande. Jag tänker inte ens börja klaga på att det kanske går lite väl snabbt och lätt och att den är mer än en aning förutsägbar. Bägge två hör till genren och det är vad jag förväntar mig. Och vill ha.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,39 i genomsnitt (beräknat på 658 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Mellan raderna: Lottens bokblogg, enligt O och Agnes bokblogg

Tisdagstrion: Skildringar av USA

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Robert på Mina skrivna ord

Veckans tema: Skildringar av USA

USA ligger alltid i toppen av de länder jag läser flest böcker från, det skiftar lite mellan andra och tredje plats, så här fanns ju en uppsjö av böcker att välja bland. För alla böcker skildrar ju faktiskt, mer eller mindre, samhället. Det blir kanske inte så positiva skildringar av landet i väster, men det kan ju bero på typen av böcker jag läser. Eller inte.

1. Med bergens andetag av Therese Widenfjord är faktiskt en svensk bok, men författaren bodde flera år i USA. Den skildrar klassklyftor, familjeband och lojaliteter. Och Appalacherna.

2. Asfaltsland av S A Cosby handlar om den amerikanska drömmen, kan man nog säga. Helt avklädd och avslöjad.

3. Bekännelsen av John Grisham är en riktig blodtryckshöjare. Skildrar det amerikanska rättsväsende. Det som är mer politik än rättvisa.

Film: La dolce villa (2025)

Titel: La dolce villa
Originaltitel: La dolce villa
Genre: Romantisk komedi
Regissör: Mark Waters
Manus: Elizabeth Hackett, Hilary Galanoy
Skådespelare: Scott Foley, Maia Reficco, Violante, Placido, Guiseppe Futia, Simone Luglio
Utgivningsår: 2025
Produktionsland: USA
Längd: 99 min
Serie: -
Såg den på Netflix 11 april 2025





Handling
Den framgångsrika affärsmannen Eric reser till Italien för att försöka stoppa sin dotter Olivia från sina planer attt restaurera en fallfärdig villa. Italien har dock andra planer för honom när det infriar sitt legendariska löfte om skönhet, magi och romantik.

Min kommentar
När La dolce villa dök upp på Netflix så bestämde jag, enhälligt, att den måste vi bara titta på innan vårresan till Italien. Först tänkte jag vänta till dagen innan vi skulle åka, men längtan till Italien blev helt enkelt för stor, så jag kunde inte hålla mig längre.

Vyerna i den här filmen är helt underbara och fullständigt överensstämmande med verkligheten. Vi passerade det här området (både det påstådda och det verkliga) på vägen mot vårt mål och jag skulle nog påstå att filmen representerar allt det jag ser som italienskt, inklusive god mat och gelato. Det mest minnesvärda är uttrycket il dolce far niente (det ljuvliga i att göra ingenting). Det är så man gör i Italien. Själv känner jag ett nästan oemotståndligt behov av att brodera det på en tavla och hänga upp på väggen.

Dottern Olivia lever visserligen inte helt i verkligheten, men hon har ju bevisat att hon klarar sig själv. Därför blir jag nästan omåttligt irriterad på pappa Eric (sanningen är att han gör mig skogstokig) i början. Bara (oinbjuden) klampa in så där och börja (försöka) styra och ställa i sin vuxna dotters liv. Blott baserat på vad han själv tycker och känner. Jag hade nog skickat hem honom. Mest gillade jag nog Antonia x 3. Tantfluencers. De var uppfriskande.

Det är ett helt ljuvligt hus på ett helt ljuvligt ställe och jag skulle också vilja köpa det för 1€. Det här är faktiskt en grej i Italien. De säljer gamla ödehus med det enda villkoret att renovera det inom en bestämd tidsram. Men den som gömde det underbara golvet och murade in stenugnen borde faktiskt få spöstraff.

En del scener blir på gränsen till tramsiga och lite märkligt pinsamma. Om man skulle spela filmklichébingo så skulle man inte bara få en rad, utan en full bricka. Men inget av det stör mig. Snarare är det nog vad jag förväntar mig av en sådan här film.

La dolce villa är både söt och charmig, lite smårolig, lite underhållande, lite romantisk. Helt enkelt lagom. Den fick mig att må bra till slut. Det bästa av allt? Italienarna pratade italienska, det gör mig riktigt glad.


På Letterboxd hade den 2,4 i genomsnitt (beräknat på 16 540 betyg).
På IMDb hade den 6,0 i genomsnitt (beräknat på 8,1k betyg).
Jag ger den 3,0.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig